Otajmat och oklokt att skära ner arbetsmarknadsutbildningen nu

Några reflektioner apropå ett presseminarium hos AMS om jobben och arbetsmarknadspolitiken

Högkonjunkturen rullar på allt snabbare och risken för överhettning i ekonomin ökar i takt med att bristen på arbetskraft uppstår inom olika branscher. Och den punkten närmar vi oss snabbt, enligt Ams. Inte bara bygg- och anläggningsbranschen upplever brist på kvalificerade sökande. Samma sak gäller också inom data, teknik och tillverkningsindustrin samt även vissa yrkesområden inom privata och offentliga tjänster. Det framgick av den rapport som presenterades av AMS-ledningen den 27 februari på en pressträff.

Regeringens arbetsmarknadspolitik just nu fokuserar nästan enbart på att arbetslösa ska ”tvingas” söka lediga jobb, inte primärt på att arbetsgivarna ska hitta rätt kompetens, eller att de arbetssökande hitta rätt jobb. Bland annat då med ökade satsningar på olika slag av bristyrkesutbildningen som AMS-ledningen vill se genomförda.

Aktiv arbetsmarknadspolitik har blivit allt viktigare för att den den önskade matchningsprocessen ska fungera, men samtidigt har det också blivit allt svårare. Konsekvensen av det här borde för svensk del i nuläget bli att man satsa mer, inte mindre. Holland och Danmark är länder som lyfts fram som mer lyckade exempel, men de satsar också betydligt mer. Om vi skulle komma upp i Danmarks nivå skulle det kräva ökade årliga investeringar i arbetsmarknadspolitik på mer än 30 miljarder. Arbetsmarknadsminister Littorin har en lång väg att gå för att nå dit.

Rätt utbildning och snabba insatser för bristyrkesutbildningar samt en effektivare matchning skulle vara några centrala steg in på arbetsmarknaden för många arbetslösa i nuvarande högkonjunktur. Det framstår i detta läge som lika korttänkt som otajmat att regeringen just i detta läget tvingat Ams att dra ned platserna på arbetsmarknadsutbildningarna med en tredjedel. Det underlättar knappast den matchningsprocess som den m-ledda regeringen och dess arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin nu talar sig så varm för.

Frågan är dock om kommande jobbproposition den 22 mars och kommande vårbudget i april verkligen innehåller de nya och friska pengar som behövs för att ens den kommande nystartsjobbsatsningen från 1 jul 2007 ska bli så en fungerande realitet av någorlunda bredd.

Finns de runt 25 miljarder kr i friska pengar som skulle krävas för att göra det hela till något mer än mest ord och lite verkstad?

Jag känner starkt tvivel om den saken.
Robert Björkenwall

2000-talets Axel Oxenstierna och ambitionen att rita om Sveriges karta

2000-talets Axel Oxenstierna och ambitionen att rejält rita om Sveriges karta

Jag vet inte om landshövdingen i Västmanlands län, den lågmälde och eftertänksamme Mats Svegfors, och hans så kallade Ansvarskommitté har ambitionen att bli 2000-talets Axel Oxenstierna. Kanske i någon mån. Nu när få vill säga det rent ut men många när ambitionen att med färgpennor i handen vilja rita sina egna kartor, men tvekar om att våga visa det alltför tydligt. Ändå hamnar just den "nya Sverige-kartan" i centrum när Ansvarskommittén under landshövding Mats Svegfors i Västmanlands ledning presenterar sitt förslag till en ny samhälls- och förvaltningsorganisation för Sverige.

Det mesta har varit känt sedan tidigare. Dagens 21 län ska, menar kommittén, ersättas av sex eller nio regioner samtidigt som lika många nya regionkommuner skapas när landstingen (huvudansvariga för landets sjukvård) slås samman. Ett antal kriterier är också angivna av Ansvarskommittén:
* Varje län/region ska ha någonstans mellan en-två miljoner invånare. I princip. I varje fall ska en region inte vara mindre än en halv miljon.
* Det ska finnas ett regionsjukhus inom regionen eller ett utvecklat samarbete med en annan region som har det.
* Det ska finnas minst ett universitet i regionen.
* Läns- och regiongränser bör inte gå tvärs igenom en arbetsmarknadsregion.

Oavsett om kartan finns eller inte begränsar förutsättningarna handlingsutrymmet rejält även om Mats Svegfors och ledamöterna i kommittén talar om frivillighet och en process underifrån.

För just detta måste de säga om det alls ska finnas en chans att genomföra denna rätt omfattande "remake" och omritning av Sveriges förvaltningskarta. Enligt Ansvarskommittén är det inte minst sjukvården och dess utveckling som gör att man bör ha fler invånare som underlag än dagens små län på ofta cirka 250 000. Minst en halv miljon, helst uppåt en miljon, invånare bör det vara, anser Ansvarskommittén. På den här punkten har Ansvarskommittén onekligen en poäng. Sjukvårdens utveckling talar för större regioner. Men samtidigt har man i kommittén för lite analyserat hur man ska skapa legitimitet och folklig förankring i de större regioner som följer med deras nya regionindelning.

Redan har halländningarna rest upprorsfanan mot förslaget. Ingen delning av länet säger man där. Och dalfolket vill - precis som norrbottningarna längst i norr - inte heller vara med om att slakta sitt län och gå ihop med andra. I Kalmar län i Småland funderas det också över förslaget i skeptiska ordalag. I Kalmar län menar man att finns det exempelvis i praktiken bara tre vägar att gå. Om nu Ansvarskommitténs förslag skulle genomföras. Antingen att ingå i ett Östra Götaland tillsammans med Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs län, ett Smålands län eller ett Södra Götaland med Skåne, Blekinge och Kronoberg där de norra delarna av Kalmar län dock går norrut.

Det går, menar folket i Kalmar, komma ifrån att i samtliga alternativ hamnar Kalmar län i periferin. Precis som västkustska Hallands län - med Halmstad som centralort - som föreslås bli delat mellan Västra Götaland och Skåne. Motståndet är starkt mot en sådan lösning i lilla Hallands län. Och inte heller i t ex Kalmar län är mungiporna precis uppåt. Och vart ska ökommunen Gotland i Östersjön höra hemma? Föras till Stockholms län eller "orka" leva vidare som eget län?

Halländningarna på västkusten vill helst vara kvar som eget län. Och smålänningarna i Kalmar län vill hellre slå ihop sina påsar med en den kraftfulla triangeln Kalmar-Karlskrona-Växjö och i olika sammanhang pläderat för ett Sydostlän av de tre nuvarande länen i sydöstra Sverige. Undan för undan har gamla trätor grävts ner och samarbetet utvecklats mellan de tre länen, administrativa gränser till trots. Samarbetet mellan högskolorna i Kalmar och Blekinge och universitet i Växjö är ett sådant exempel. Järnvägssatsningen på att få ner restiderna mellan de tre residensstäderna till runt en timme är ett annat.

Så varför skulle inte detta alternativ också kunna finnas med i den fortsatta diskussionen?, menar smålänningarna i Kalmar län.

De självständighetstänkande i Dalarna reser motstånd mot att slakta Dalarnas län, precis som norrbottningarna i Norrbottens län i nordligaste Sverige. En sammanslagning av Norrbotten och Västerbotten blir en geografiskt mycket stor del av Sverige. Skulle det fungera? Å andra sidan har några tunga kommunpolitiker i Umeå, Önsköldsvik m fl redan gått ut och sagt att en Norrlandsregion bestående av Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland är det enda rimliga alternativet. Samtidigt menar kritikerna att sammanslagningen i Skåne län och av det faktum att de tidigare två länen i Skåne blivit framgångsrik inte säger att andra länssammanslagningar skulle bli det. I Skånes fall blev av de två tidigare länen den nya regionen samma som landskapet Skåne, vilket var ganska logiskt.

Dessutom fick den nya Skåneregionen drygt en miljon invånare, vilket gjorde att den blev mer jämbördig invånarmässigt med främst Stockholms län. Även efter en sammanslagningar av Sveriges nuvarande 21 län till nio regioner i landet (Ansvarskommitténs huvudförslag) blir det i flera fall mindre än en miljon invånare i några av de nya storlänen.

Det som oroar många med Ansvarskommitténs förslag är den snabbhet med vilken man vill gå fram. Redan till nästa val 2010 ska det hela, helst, vara klappat och klart. Då ska väljarna ta ställning till vilka som ska sitta i det nya regionparlamentet utan att ha fått säga bu eller bä om man velat ha det. Det är nog inte realistiskt med det motstånd som finns på många håll i landet. Väljarna måste nog få säga sitt först i det allmänna valet 2010 innan Ansvarskommitténs förslag om ny samhälls- och förvaltningsorganisation kan bli verklighet - med sannolikt en hel del modifieringar och ett högt mått av frivillighet vad gäller genomförandet.

Ett stalltips är därför att om Sverige ska kunna ritas om måste det få ta tid - om ambitionen är att ha medborgarna hyfsat väl ska vara med på noterna. Häri ligger den stora utmaningen. En stor del av svenska folket har aldrig hört talas om Mats Svegfors och ännu färre om hans kommittés tankar och omgörningsförslag av Sveriges karta och förvaltningsorganisation. Ändå får en ny länsindelning stora konsekvenser för dem, i synnerhet när det gäller sjukvårdens organisation. Och då handlar det inte om "vårt" regionsjukhus ska vara det i Linköping, Malmö, Göteborg, Uppsala eller Umeå. Först och främst handlar det snarare om över huvud taget vad "våra" sjukhus ska syssla med i en ny och i framtiden förändrad region.

Avgörandet i sådana frågor går inte att hasta fram utan mellanliggande val. Väljarna måste faktiskt få ta ställning. Och - i somliga fall - kanske folket inte ens vill ha någon förändring. Utan ett stort mått av frivillighet lär det också bli svårt att förverkliga ens huvuddelarna av

Ansvarskommitténs nu framlagda förslag om den nya Sverige-kartan.
Ska landshövding Mats Svegfors från västmanländska Västerås gå till historieböckerna som 2000-talets Axel Oxenstierna? Den som morgondagens svenskar kan skylla på när de inte förstår de framtida läns- och regiongränserna? Ja, det återstår verkligen att se....
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com

AMS: Brist på arbetskraft hotar tillväxten i Sverige

Brist på arbetskraft och växande flaskhalsproblem hotar tillväxten i Sverige
- enligt AMS rapport om var jobben finns år 2007

- AMS varnar för att bristen på arbetskraft kan hota tillväxten. Nu krävs åtgärder för att motverka arbetskraftsbristen. Den är inte ännu allmän men inom vissa branscher blir den allt allvarligare. Det var ett kärnbudskap på seminariet/pressträffen om rapporten "Var finns jobben år 2007?" på AMS Expo i Stockholm den 27 februari med AMS generaldirektör Bo Bylund, utredningschef Tord Strannefors och utredaren Torbjörn Israelsson, ansvarig för den nya jobbrapporten.

Jobbtillväxten på den svenska arbetsmarknaden är nu mycket stark. Antalet sysselsatt beräknas öka med drygt 90 000 personer under 2007. De nya jobben kommer i de flesta yrkesområden. Enligt AMS prognoschef Tord Strannefors är vi nu inne i en fas där det sker nu en parallell utveckling och tillväxt vad gäller specialiserad respektive generella kompetenser på den efterfrågade arbetskraften. Ett visst men minskande överskott finns ännu av högskoleutbildad arbetskraft som med relativt små medel kan matchas mot bristyrken. Men också den gruppen krymper nu i rask takt.

Inom många yrken är tillgången på arbetskraft fortfarande god men alltfler arbetsgivare får allt svårare att finna utbildad arbetskraft. Läget är mest problematiskt inom bygg- och anläggningsbranschen, konstaterar den för jobbrapporten ansvariga utredaren Torbjörn Israelsson från AMS. Byggjobben växer med 3,7 % under 2007, enligt AMS.

Störst är arbetskraftsbristen vad gäller murare, snickare, byggnadsingenjörer etc. Utbildningen inom bygg- och anläggningsyrkena har inte byggts ut i tillräcklig omfattning. Utbildningsvolymerna täcker åldersavgångarna idag men inte dem som sker om tre år och framåt, noterar Torbjörn Isaksson.

- Även inom teknik och data (IT-sektorn) finns en stark jobbtillväxt (plus dryga 6 % under 2007). Arbetslösheten har minskat med en tredjedel inom den här branschen jämfört med slutet av 1990-talet. Det blir allt svårare att få tag i folk inom den här branschen. Redan nu är det så att tillgången nätt och jämnt täcker åldersavgångarna. Risk för att sysselsättningsexpansionen bromsas om inte bristen på utbildad arbetskraft kan hävas. Antalet förstahandssökande till datautbildningar har minskat med 75 % och med 40 % inom teknik, vilket gjort att antalet utbildningsplatser har minskat med en tredjedel inom dessa områden, konstaterar Torbjörn Isaksson från AMS.

Tillgången på lärare har blivit allt bättre. Färre elever i grundskolan minskar behovet av grundskolelärare medan det motsatta gäller för gymnasielärare. Förskolelärare förblir ett bristyrke. Det utbildas för få förskolelärare. Även bristen på fritidspedagoger och yrkeslärare består. Bristen på arbetskraft inom revision och redovisning fortsätter att öka under 2007, en viss brist också bland psykologer medan det är fortsatt stora överskott på humanister och samhällsvetare.

De starkare kommunala budgetarna leder till att antalet sysselsatta inom hälso- och sjukvården samt omsorgsyrkena beräknas öka med 14 000 personer (plus 2 %) under 2007. Som tidigare är det brist på högskoleutbildad arbetskraft som läkare, tandläkare och vidareutbildade sjuksköterskor medan arbetsmarknaden för undersköterskor nu är rätt balanserad. Fortsatt hög arbetslöshet också under 2007 för barnskötare och vårdbiträden, även om arbetslösheten fortsätter gå ner.

Transportsektorn är inne i en tydlig högkonjunktur. Drygt vart fjärde län signalerar växande problem med att rekrytera chaufförer. Företagssäljare är ett expansivt yrke där det rådet brist. Säsongsmässigt är det också brist på kvalificerad restaurangpersonal. Generellt gäller att serviceyrkena/privata tjänster just nu har en stor sysselsättningsökning men med bristproblem inom vissa särskilt efterfrågade yrken.

Inom industriarbetaryrkerna är det nu klart uppåt. Produktivitetstillväxten har varit stark inom industrin och nu lossnar det när det gäller anställningar. Jobben blir 11 000 fler (plus 2,4 %) inom industrin under 2007, tror AMS. Bristen på högkvalificerade industriyrkesarbetare är särskilt stor vad gäller svetsare, CNC- och maskinoperatörer, truckförare och chaufförer. Här behöver det göras "fler kompletterande utbildningar", konstaterar AMS-chefen Bo Bylund. Av tradition svarar arbetsmarknadsutbildningarna för huvuddelen av tillskottet av industriarbetskraften. Det reguljära utbildningssystemet täcker bara 25-35 % av behovet av den här arbetskraften under ett normalår. För att "snabbt motverka den tilltagande arbetskraftsbristen behöver arbetsförmedlingarna utbilda arbetslösa (komplettera utbildningen) inom ett antal bristyrken inom industrisektorn", konstaterar Bo Bylund.

- Vi vet att resultaten av dessa arbetsmarknadsutbildningar är bra. Tre av fyra får jobb samtidigt som arbetsgivare med rekryteringsproblem snabbt får arbetskraft, konstaterar Bo Bylund. Det är hans och AMS förhoppning att kommande förslag från regeringen förbättrar AMS (arbetsförmedlingarnas) att erbjuda sådan utbildning.

- Mer resurser till arbetsmarknadsutbildningarna krävs, anser AMS-chefen Bo Bylund.
Men det tycker uppenbarligen inte regeringen, framgår av en kommentar från arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin.

- Man måste vara beredd att flytta på sig. Det måste också blir ett ökat fokus på matchningen, säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin
Individen måste själv också ta ansvar för hur man utbildar sig, konstaterar han också apropå AMS nya jobbrapport.

I sina budgetkrav som AMS skickar in till regeringen den 1 mars - inför vårbudgeten och propositionen den 22 mars om nystartsjobben - så finns önskemålen om mer resurser för arbetsmarknadsutbildningen med, liksom återinförande av starthjälp, flyttstöd till unga under 25 år , yrkesutbildningr till fler lågutbildade ungar med flera förslag som underlättar rörligheten på arbetsmarknaden, berättar AMS-chefen Bo Bylund.

På lite längre sikt måste vi, enligt AMS, bli bättre på att anpassa det reguljära utbildningssystemets utbud så att det bättre än nu möter arbetsmarknadens behov. Vissa utbildningar - IT, teknik, bygg- och anläggning, kvalificerade industrijobb, högskoleyrken inom vård etc - måste byggas ut och intresset för dessa stimuleras om inte jobb- och den ekonomiska tillväxten ska bromas, löneinflationen motverkas och räntan ska kunna hållas på en rimlig nivå. Kommunerna måste bygga ut vissa utbildningar och arbeta för att öka intresset för vissa yrken (gymnasieskolans byggprogram, vård och omsorg etc), menas AMS-chefen. Vård och omsorg kräver stora tillskott framöver. Uppemot hälften av alla ungdomar skulle inom 8-10 år behöva gå en omvårdnadsutbildning för att klara framtida behov. Den kommunala vuxenutbildningen och arbetsmarknadsutbildningen måste här ta ett större ansvar för att lösa detta, menas AMS.

På kortare sikt måste en rad åtgärder vidtas för att motverka en tilltagande arbetskraftsbrist. Arbetsgivarna måste bli bättre på att anmäla lediga jobb. AMS undersökningar visar att nio av tio arbetsgivare som rekryterar genom arbetsförmedlingen får tillräckligt många sökande för att kunna anställa samtidigt som var tredje arbetsgivare har rekryteringsproblem. Arbetsgivarna bör också se över sina rekryteringskrav vad gäller arbetskraften. "De bör fundera över om man inte måste bjuda till lite mer själva, söka "bredare" och ta ett större eget utbildningsansvar", anser AMS-chefen Bo Bylund. Välja från hela utbudet av arbetskraft - bland de 270 000 anmälda hos arbetsförmedlingarna som jobbsökande - och satsa på kompetensutveckling av nyanställda.

Bemanningsbranschen måste också titta på hela arbetskraften och bredda sin rekryteringsbas, anser AMS. Samtidigt förutskickar AMS-chefen Bo Bylund ett ökat samarbete mellan arbetsförmedlingarna kring bland annat den kommande jobb- och utvecklingsgarantin från 1 juli 2007, och vars detaljer kommer i regeringens proposition den 22 mars. Exakt hur samarbetet med bemaningsbranschen i matchningsprocessen ska genomföras återkommer AMS till när regeringspropositionen är lagd. Men målgruppen för jobb- och utvecklingsgarantin är 100 000 personer, varav 35 000 nu finns inom aktivitetsgarantin, enligt AMS-chefen Bo Bylund.

Inom arbetsmarknadsutbildningen vill AMS-chefen Bo Bylund se fler och bättre möjligheter till korta och snabba insatser som möter arbetsgivarnas behov av olika, kompletterande arbetsmarknadsutbildningar. Insatser av några månaders varaktighet - svetsare, CNC- och maskinoperatörer, chaufförer, truckförare etc. Insatser som löser många arbetsgivares rekryteringsbehov. Arbetsförmedlingarna måste ge ett bättre stöd till de arbetssökande och bli bättre på att möta de mindre arbetsgivarnas behov, bl a genom att höja kvaliteten i kontakterna med arbetsgivarna och göra bredare arbetsmarknadsprognoser (ska ske i samarbete med Företagarna). "Vi måste öka servicen med de små arbetsgivarna", konstaterar AMS-chefen Bo Bylund.

Det finns med andra ord mycket att göra för många olika aktörer - arbetsförmedlingen, arbetsgivarna, bemanningsbranschen, utbildningsanordnarna, de arbetssökande själva - för att få arbetskraftsförsörjningen av fungera effektivt och för att motverka hoten om lägre tillväxt, löneinflation inom bristyrken, risk för en högre ränta och en högre arbetslösheten än som annars är möjligt att uppnå.
Robert Björkenwall

En utrikesministers eroderade trovärdighet

Utrikesminister Bildts eroderade trovärdighet

Carl Bildt påstått folkliga stöd är nog rätt kraftigt eroderat nu. Också pålitliga statsvetare som Erik Åsard m fl (se Expressen 22/2 etc.) konstaterar att utrikesminister Bildts nya avslöjade news om kontakter med krigslobbyn i USA m fl avslöjanden börjar bli allt mera besvärande för regeringen och, särskilt, Carl Bildt personligen. "En utrikesminister med ett sådant bagage skulle i varje jämförbart land råka i ett svårartat blåsväder. I USA skulle en liknande affär leda till braskande rubriker och kongressförhör", konstaterar statsvetaren och Nordamerika-experten Erik Åsard.

Notera också att de regler för etik i regeringsarbetet som den förra borgerliga regeringen (1991-94) under ledning av Carl Bildt själv antog sägs det ”att ett statsråd bör välja sådana former för placering av sina förmögenhetstillgångar och för förvaltningen av dem att han eller hon i möjligaste mån undviker intressekonflikter och jävsituationer i sin tjänsteutövning”. Det har Bildt - med sin överlägsna och samtidigt undanglidande stil - nog inte riktigt levt upp till nu ens om man gör en generös tolkning av hur Bildt agerat nu sedan han på nytt blev statsråd och utrikesminister.
Robert Björkenwall

Ideologistyrd utförsäljning av statliga företag som mjölkar bra

Ideologin och inte förnuftet styr när regeringen nu säljer ut lönsamma statliga företag

I månadsskiftet februari/mars kommer regeringen att lägga fram sin proposition om att sälja ut sex statliga bolag. Regeringen planerar att sälja statens innehav i sex bolag - Nordea, TeliaSonera, bolåneinstitutet SBAB, Vin&Sprit, Vasakronan och OMX. Folkpartiet vill - framgick av riksdagsdebatten den 21 februari - gå ännu längre och även även sälja Vattenfall och centerpartiet för för sin del även fram Sveaskog på säljlistan. Förhoppningen är att få in 150 miljarder kr för de sex bolagen och att miljarderna sedan ska gå till att betala av på statsskulden.

Det kan ju låta bra. Men det minskar den årliga räntebördan för de svenska skattebetalarna med blott fem miljarder. Samtidigt går staten - svenska folket - miste om 16 miljarder kr i aktieutdelningar - årligen.

För den borgerliga regeringen handlar det här i grunden bara om ideologi, inte om vad som är det bästa för skattebetalarna.

Man låter kor som ger utdelning och mjölkar bra varje år gå till slakt och låter av ideologiska skäl nöja sig med slaktens/utförsäljningens engångsbelopp. Men så går det när man låter ideologin snarare än förnuftet och det rationella styra.
ROBERT BJÖRKENWALL

LO-Wanja snart högsta hönset i Europafacket EFS/ETUC

LO-Wanja blir snart högsta hönset i Europafacket

Wanja Lundby-Wedin slog sig genom könsbarriären när hon blev svenska LO:s första kvinnliga ordförande år 2000. Nu står hon beredd att riva nästa barriär när hon i maj föreslås bli Europafackets, EFS/ETUC:s, ordförande. Också det en förtroendepost hon blir första kvinna på.

Utmaningen i Europa är i grunden densamma som i Sverige, även om det finns skillnader i såväl organisationsgrad som fackliga traditioner i de enskilda länderna. Som LO-ordförande i Sverige basar Wanja Lundby-Wedin över femton fackförbund och över - inte i organisationsgrad men i antal relativt blygsamma - två miljoner medlemmar. I Europafacket kommer det att handla om 76 medlemsorganisationer från 35 länder som tillsammans representerar 60 miljoner löntagare. I många av de enskilda medlemsländerna dock med ibland rätt blygsam organisationsgrad på 17-20 procent, i en del fall runt 35-45 procent, mera sällan uppåt 70 procent och så runt 80 procent i medlemsländer som Sverige, Danmark och Finland som toppsiffror.

Så förutsättningarna att bedriva fackligt arbete varierar starkt bland Europafackets 35 medlemsländer.

Kanske inte helt förvånande då att Europafacket - vid sidan av den engelske generalsekreteraren John Monks - nu vill ha en skandinav och kvinna som ny förtroendevald ordförande för kommande mandatperiod. Vad LO - men också TCO och Saco med dess olika förbund - betytt för svensk arbetsmarknad (kollektivavtalstäckning, kompetensutveckling av arbetskraften etc) och svensk arbetsmarknadslagstiftning är väl vad européerna möjligen kan hoppas att "bussiga och glada" LO-Wanja ska betyda som inspiration och lärande exempel också för andra i de enskilda europafackliga länderna. I bästa fall kan det fungera så. Även om en ofta trög verklighet i form av bl a olika strukturella hinder - lagstiftning, union busting, tuffa arbetsgivare etc - är det som sist och slutligen fäller avgörandet för hur lätt eller svårt det är att öka medlemsanslutningen och styrkan i de fackliga organisationerna i de enskilda länderna inom Europafacket EFS/ETUC med låg eller halvlåg organisationsgrad. Men något lite kan det ändå betyda att Europafacket nu får en kvinna och svensk som högsta hönset i Europafackets ledning.Lägg därtill att genom att agera internationellt gör svensk fackföreningsrörelse (LO, TCO och Saco; ingår alla i EFS/ETUC) dessutom sina medlemmar den bästa tjänsten de kan få.

Genom att försöka göra sitt och förstärka facket utomlands blir också riskerna för lönedumpning mindre och skillnaderna i förutsättningar/villkor gradvis allt inte värd för arbetsgivarna att hota med företags- och jobbflyttar för.

Därmed så kan de fackliga fajterna på hemmaplan också koncentreras på andra väsentliga ting. Exempelvis att försätta kämpa för en a-kassa på en anständigt god omställningsförsäkringsnivå. Att det satsas mer på kompetens- och vidareutbildning av arbetskraften, fortsatt god reallöneutveckling i ansvarsfulla kollektivavtal och att anställningsskydd och annat i arbetsrätten inte urholkas av en regeringen som alltför mycket har de lyssnande örat åt en högljudd arbetsgivarevärld (Svenskt närinsliv) som kanske fått för sig att det nu är "skördetid" för dem.
ROBERT BJÖRKENWALL

Taxifusk och brister i äldrevården

Noterar de färska uppgifterna om att enbart taxi i Stockholms stad har ett skattebortfall/fusk på en miljard per år, kanske mer. Detta apropå detta med den oorganiserade arbetsmarknaden och cyniska arbetsgivare som inte gör rätt för sig. Krogbranschen är ett annat exempel på omfattande fusk med svartsprit, svart arbetskraft och skatteundandraganden av tämligen stor omfattning.

De där stålarna som man nu smiter undan med från "det allmänna" (vårt gemensamma) skulle vi behöva för att rusta upp äldreomsorgen, där många saknar adekvat utbildning och det snålas allt mer med det nödvändiga stödet till de äldre. Som framgår av en färsk studie av socialstyrelsen.

Och värst är det i paret Reinfeldts Täby kommun. Många års gradvisa försummelser - har själv bråkat om det här fram till min pappa dog i december i fjol 83 år gammal - gör att vi nu nått smärtpunkten. På många håll...De skatteundandragna stålarna skulle vi bl a behöva här.
Robert Björkenwall

Äventyrade IT-jobb äventyrar Sveriges position som IT-nation

Äventyrade it-jobb äventyrar Sveriges position som it-nation

Hem-pc-marknaden rasade med 30 procent under 2006, visar en färsk sammanställning från analysföretaget It research. Företaget räknar dessutom med en minskning av den totala datorförsäljningen även under 2007. Vad beror det här raset på? Jo, ett avgörande skäl är den borgerliga riksdagsmajoritetens beslut att införa ett årligt förmånsvärde på 2 400 kronor för alla som har hemdatorer via jobbet/arbetsgivar­en. Det betyder att man måste betala skatt på detta belopp, liksom att arbetsgivaren är skyldig att betala sociala avgifter på förmånsvärdet. Det kommer att avskräcka många företag från att er­bjuda sina anställda hem-pc. Det betyder i sin tur att det försvinner arbetstillfällen inom support, transport, försäkring, installation, underhåll, återvinning och andra kringnäringar i it-branschen. Knappast klokt om Sverige vill tillhöra it-toppen i världen.

Motivet för de borgerliga i Reinfeldt-regeringen var att man i stället ville skaka fram pengar för andra skattesänkningar – exempelvis för hushållsnära tjänster, som var ett vallöfte. Men det gör inte ekvationen mindre lättbegriplig. Det är svårt att förstå hur regeringen kan prioritera hemhjälp i de fina villakvarteren framför kvalificerade it-jobb. Eller är det framtiden för Sverige att byta ut kvalificerade tjänstejobb mot på sin höjd kanske något tusental okvalificerade sådana med låga löner och låg skattebetalningsförmåga?

Hem-pc-reformen – i kombination med LO:s och TCO:s satsning på medlemsdatorer - gjorde en gång Sverige till en världsledande it-nation. Den positionen borde Sverige snarare slå vakt om än rasera på det sätt som alliansregeringen nu gör.

Ett nytt miljardstöd behövs för att återge Sverige sin IT-position och alla tillgång till bredband

Efter detta okloka agerande från nya alliansregeringens sida är det bara att hoppas - precis som Sven Otto Littorin när han nu erkänt att regeringen "stökat till det" när det gäller a-kassan - och nu tar Post- och telestyrelsen, PTS, färska rapport om bredbandsstrategi på det allvar som nu krävs. "Det behövs statliga åtgärder för att inte cementera den digitala klyftan i Sverige", sade PTS:s generaldirektör på ett seminarium nyligen för analytiker och telekomoperatörer.

Sverige har halkat efter som IT-nation och behöver ny göra mer för att återta förlorad mark. Ett nytt miljardstöd från staten i kombination med EU-strukturfondspengar och kommunala insatser behövs för att de hushåll och företag som ännu saknar bredband (prisbillig och snabb surfuppkoppling) ska kunna få det senast år 2010.

Det är en nödvändighet för att återta förlorad tätposition och bl a ge medborgarna tillgång till sjukvårdstjänster (telemedicin, eletroniska recept, snabbare larmtjänster etc), e-utbildningar etc via nätet.

Efter att nya regeringen "stökat till det" med hemdatorerna är det nu dags att lära om och "jacka upp" IT-politiken på rätt spår igen. Ty det behöver Sverige som framtida kunskapsnation.
Robert Björkenwall

Förstärkt företagshälsovård - oklart ännu hur den ska finansieras

Från pressträffen om den förstärkta företagshälsvården och utbildningen den 15 februari i Rosenbad

På socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrssons (kd) pressträff ihop med socialförsäkringsutredaren Anna Hedborg i Rosenbad den 15 februari 2007 presenterades dels kommittédirektiven till en utrdning om det framtida huvudmannaskapet för företagshälsovårdsutbildningen samt en strategi för en förstärkt företagshälsovård.Bland annat så vill man avskaffa medfinansieringen för arbetsgivaren samt arbetsgivarnas ansvar för rehabutredningar samt införa en möjlighet att kräva sjukintyg från första sjukdagen.

Parallellt med att utreda huvudmannaskapet för företagshälsovårdsutbildningen ska Anna Hedborg under 2007 också se över och föreslå hur företagshälsovården ska användas för att förbättra rehabprocessen och hur f-hälsans roll kan stärkas i arbetet med en förbättrad sjukskrivningsprocess. Anna Hedborg har året ut - fram till sista december 2007 - på sig att närmare utreda det här men ska när det gäller eventuella budgetkonsekvenser (läs den förstärkta företagshälsans finansiering) ha en avstämning med socialdepartementet i augusti inför regeringens budgetproposition hösten 2007.

Här kan nämnas att LO och Svenskt näringsliv också har tillskrivit regeringen om företagshälsovårdens framtida roll, vilket nämndes på presskonferensen den 15 februari i Rosenbads pressrum.

När det gäller några konkreta frågor som jag själv var intresserad av att få svar på framkom följande på presskonferensen den 15 februari i Rosenbad.

1) Jo, tanken med den förstärkta företagshälsovården är att den ska få en vidgad roll vad gäller arbetslivsinriktad rehabilitering. Det framgick av såväl statsrådet Husmark Pehrssons som utredaren Anna Hedborgs svar på pressträffen.

2) I valmanifestet skriver alliansen att de vill ”Ge varje sjukskriven person en personlig koordinator som ansvarar för att samordna rehabiliteringsinsatserna.” Även här framkom att den förstärkta företagshälsovården kommer att ha ett ansvar tillsammans med andra aktörer. Men för arbetslösa sjuka faller utanför och här måste det ordnas på annat sätt. Men intrycket var att socialförsäkringsministern inte riktigt fullt ut tänkt närmare på hur detta mera exakt ska gå till...Här var statsrådet lite vag. Det har nog inte själva heller grepp om vilka budgetkonsekvenser ett förverkligande av detta löfte skulle få.

3) Socialförsäkringsutredaren Anna Hedborg har tidigare sagt i olika sammanhang sagt att rehabilitering och omställning sköts bäst av parterna, inte av staten. Det noterades också nu på pressträffen, främst av Anna Hedborg själv. Klart är dock att såväl statsrådet som utredaren tänker sig att en förstärkt företagshälsovård ska få åtminstone ett ökat medansvar i sjukskrivningsprocessen. Men exakt hur snittytan dras visavi försäkringskassan tillhör sånt som utredaren närmare ska analysera. Samma sak gäller hur finansieringen av den här förstärkta företagshälsovården ska klaras (se kommande höstbudget etc).

Ambitionen är dock klar: man vill genom en förstärkt företagshälsovård få en snabbare och bättre fungerande sjukskrivnings- och arbetslivsinriktad rehabiliteringsprocess. Anna Hedborgs utredningsarbete under 2007 får närmare reda ut hur detta bäst ska genomföras.

Frågan om vem som ska ansvara för huvudmannaskapet för och kompetensförsörjningen av den förstärkra företagshälsovården har för regeringens del blivit akut i och med att det hittills ansvariga Arbetslivsinstitutet, ALI, ju läggs ner av alliansregeringen fr o m sommaren 2007. Därför har regeringssammanträdet den 15 februari 2007 nu lagt också detta kompletterande utredningsuppdrag på socialförsäkringsutredaren Anna Hedborg.

Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com

Ett underligt centralt arbetsgivarebeteende

Ett underligt centralt arbetsgivarebeteende som motarbetar de seriösa företagarnas önskemål

Allt fler ställer sig undrande och frågande till varför Svenskt Näringsliv allt oftare engagerar sig för företag som inte vill teckna kollektivavtal. Sedan några år tillbaka och under arbetsgivareorganisationen Svenskt näringslivs nya ledning har detta blivit en allt tydligare trend att på oliks sätt "sponsra" rättsfall där kollektivavtalssmitare är parter i målet. Varför gör di på detta viset? Vill de inte ha några kollektivavtal? Säg då detta rent ut.

Det här borde inte minst medlemsföretagen som lojalt betalar in sin avgift som medlemmar i arbetsgivareorganisationen ställa sig. Ity att som medlemmar i de olika arbetsgivareförbunden har de ju själva förbundit sig att följa de kollektivavtal som tecknas mellan parterna inom respektive bransch. Då måste det kännas åtminstone lite konstigt att "deras" centralorganisation Svenskt Näringsliv samtidigt ger sitt stöd till företag som på ojusta villkor vill konkurrera ut dem och gör vad de kan för att underminera de spelregler som råder och är grundbulten i den svenska och nordiska arbetsmarknadsmodellen. Kanske borde de, rent av, sända en tacksamhetens tanke till fackföreningsrörelsen som ibland tvingas ta strid för de seriösa företagarnas konkurrenssituation!?
ROBERT BJÖRKENWALL

Facket, arbetslivsforskningen och spetsutbildningen

Fackföreningsrörelsen måste själv nu ta ansvar för forskningen och spetsutbildningen

För fackföreningsrörelsen borde slutsatsen efter nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, Ali, rimligen nu bli att en egen kraftig satsning på arbetslivsforskning är nödvändig. Detta och en kvalificerad utbildning av anställda och förtroendevalda inom fackföreningsrörelsen är en nödvändig motvikt till borgerlighetens och näringslivets tankesmedjor, forskningsinstitut, uppdragsforskning och deras idag stora inflytande över gymnasie- och högskoleutbildning. LO och dess förbund borde nu ta initiativet att tillsammans med TCO och dess förbund och, varför inte också, SACO skapa ett gemensamt forskningsinstitut i stiftelseform och som har som primärt ändamål att arbete med angelägen, kvalificerad forskning kring arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor.

Mot bakgrund av att 200 Ali-forskare nu i vår och sommar förlorar sina jobb då Arbetslivsinstitutet läggs ner, finns alla förutsättningar att knyta kunniga och mest engagerade bland dessa forskare till ett nytt institut i fackföreningsrörelsens regi. Och det snabbt innan de bästa knyts upp av andra intressenter. För att trygga finansieringen av institutet och en facklig utbildning på högskolenivå, bör man bygga upp en fond som ges goda ekonomiska förutsättningar och en organisation som tryggar långsiktighet och självständighet för institutet och dess forskare.

Brunnsviks Folkhögskola som idag är nedläggningshotad, och/eller Runöskolan i Stockholms-regionen borde i samverkan med institutet och en eller flera högskolor i landet (Linköping, Borlänge, Södertörn etc) kunna utvecklas till ett lärosäte med spetsutbildningar inom arbetslivs- och arbetsmarknadsområdet.

Ty också detta behövs för att möta näringslivets och borgerlighetens allt starkare antifackliga och arbetsrättsliga lobbyism men också för att stå bättre rustade mot globaliseringens olika utmaningar.
Robert Björkenwall

Apropå globaliseringen och regeringens nya globaliseringsråd

Observerat apropå globaliseringen och regeringens nya globaliseringsråd- var finns de starka alternativa rösterna?

Få frågor är så omdiskuterade som globaliseringen. Å ena sidan står en stor majoritet löntagare som hyser stark oro för att globaliseringen ska hota deras och andra svenska löntagares arbeten, pressa löne- och anställningsvillkoren och förstöra det svenska välfärdsbygget. Å den andra sidan finns ett antal debattörer, ekonomer, politiker och näringslivsföreträdare som enbart ser globaliseringen som något positivt och alla försök från fack eller politiker att styra processen som något negativt.

Just detta var för övrigt också huvudbudskapet från den progressive nobelpristagaren i ekonomi, Joseph L. Stiglitz, när han föreläste för svenska facken i fjol (2006). Globaliseringen kommer att påverka stora löntagargrupper negativt medan andra blir vinnare. Därför måste samhället vara så utformat att vinnarna kompenserar förlorarna. Representanter för förlorarna måste vara starkt representerade i de offentliga organ som har till uppgift att hantera globaliseringen. Detta är tyvärr inte fallet i Sverige idag. Vi har en regering som försämrar det offentliga skyddsnätet - "omställningsförsäkringen" a-kassan etc - som möjliggjort för svenska löntagare att acceptera en kraftig strukturomvandling.

Den myndighet som sedan århundraden haft till uppgift att på objektiv grund verka för handel och utrikeshandel, ärevördiga Kommerskollegium, har tyvärr under behandlingen av EU: s tjänstedirektiv förfallit till att bli ett propagandaorgan för helt ogrundade kalkyler i stället för objektiv analys. Regeringen har vidare tillsatt ett s.k. Globaliseringsråd som nästan fullständigt domineras av näringslivets ledare och regeringsrepresentanter – tvärtemot vad Stiglitz rekommenderat. Man har därför starka skäl att ställa sig kritisk till de slutsatser och rekommendationer globaliseringsrådet kommer med – intresset brukar aldrig ljuga. Som bekant.

Ty i en så här central fråga gäller det att hela tiden ha i åtanke och inte glömma bort att globaliseringen har både vinnare och förlorare.

Vi får se hur mycket av just detta som finns med i Lars Leijonborgs globaliseringsråd (dominerat av borgerliga statsråd och näringslivsdirektörer samt blott tre fackliga), som nu ska träffas en gång i månaden fram till att man går i mål mot slutet av 2009.

Det var dock inte helt ointressant det som globaliseringsforskaren Karolina Ekholm från Handelshögskolan sade på globaliseringsrådet den 12 februari om att det faktiskt inte är belagt att vi skulle förlora jobb i snabbare takt i företag och branscher som är utsatta för internationell konkurrens. Om också inte heller detta är helt överraskande nytt i sak. Liksom när hon säger att det inte är främst de låg- utan de mellanutbildade (gymnasieutbildade) som tappar jobb i globaliseringens spår.

Hur klokt är det i det perspektivet att skära ner på vuxenutbildningen som den borgerliga alliansregeringen nu gör!? Liksom att kraftigt fördyra medlemskapet i och skära ner i ersättningsnivåerna i en så grundläggande viktig omställningsförsämring som a-kassan!?

Tyvärr ser jag i nuläget heller ingen som kraftfullt nog på oppositionens sida förmår formulera ett tydligt alternativ till alliansregeringens och näringslivets upplägg av globaliseringsdiskussionen.
Robert Björkenwall

Kommer en utredning nu om proportionalitet i konfliktåtgärder?

Efter den riksbekanta konflikten kring en salladsbar i Göteborg står det nog ganska klart nu att såväl centern som fp kommer att driva krav på "proportionalitet i konfliktåtgärder" och dessutom inskränkningar i möjligheterna till sympatiåtgärder för de fackliga organisationerna. Kd har nu också öppnat för att utreda frågorna.

Att moderaterna - Littorin, Borg och Reinfeldt - nu skulle vara garantin för konfliktreglerna känns inte särskilt betryggande. Detta kan bara ses som ett stort bakslag för den samlade fackliga rörelsen. Facken har förlorat i opinionen. Samtidigt som Svensk näringsliv - Dukner, chefslobbyisten Jan-Erik Larsson etc - driver regeringen framför sig i en allt intensivare lobbyaktivitet för att begränsa konflikträtten.

Sannolikt blir det en utredning om saken. Sedan förändringar. Men när? Först efter en ny borgerlig valvinst 2010 eller - om de ändå ligger risigt till inför valet - strax innan valet 2010?

Så inte bara när det gäller a-kassan utan också när det gäller kollektivavtalet och arbetsrätten kan det visa sig vara förödande att arbetarrörelsen "slarvade bort" valet 2006....på en för dålig jobbpolitik, Perssons herrgård och media som var allianspartiskt i sin rapportering (se prof. Kent Asps analyser på DN debatt!).
Robert Björkenwall

Jobben, herrgården, partiska media och viljan att pröva nåt nytt

Analys
Jobben, herrgården, viljan att pröva nåt nytt och medias partiskhet avgjorde valet

Jobbpolitiken, herrgården och ett långvarigt regeringsinnehav är förklaringarna bakom sossarnas valförlust, enligt den valanalys TV4 nyligen trumpetade ut att man tagit del av.

Jobbpolitiken för att många väljare uppfattade att s-regeringen inte hade någon, herrgården för att den skapade en mediebild av partiordföranden som skar sig bjärt mot arbetarrörelsens ideal och det långa maktinnehavet för att det gör väljarna mer benägna att vilja pröva något nytt.

Man får anta att det som ytterligare punkter tillkommer exempelvis högeralliansens lyckade genomslag i medierna - något forskare som medieprofessor Kent Asp dokumenterat i några DN-debattare och som visade att mediernas gynnande högern i valrörelsen. Särskilt allianspartiska var de stora och dominerande tidningsdrakarna i landet.

Den färdiga analysen är dock inte sammanställd än och kommer inte presenteras förrän efter att Göran Persson avgått på s-kongressen 17-18 mars. Det är förstås ingen slump. Man vill helt enkelt inte sammankoppla valförlusten och kritiken med den avgående partiordförandens långa, och länge (fram till de sista två åren) så framgångsrika, ledarskap.

Förståeligt, visst. Men samtidigt visar det upp en bild av socialdemokraternas problem, nämligen den inte precis helt ovanliga underdånigheten gentemot sina ledare och oviljan att rikta också befogad kritik mot dem - innan de hunnit avgå. Som i exemplet nu med Göran Persson och hans mindre goda ledarskapsförmåga de sista två åren vid regerings- och partiordföranderodret.

Den hittills så torftiga s-debatten kring valnederlaget i september 2006 går nog i mångt och mycket att förklara med just detta faktum. Men vore det inte bättre om partiet vågade lite mer lite tidigare och inte förspillde så mycket dyrbar tid på tövan och väntan? På vad - kan man undra? På Godot? Eller på att alla ska hinna ordna sina anletsdrag och ta till sig att partiet åkte på en förklarlig men ändå i många stycken självförvållad valförlust den 17 september 2006?

Men allt det där kommer väl när väl en ny s-partiledare är vald den 17-18 mars, eller hur? Ty lärdomarna av valförlusten måste dras och sedan en stark och slagkraftig oppositionspolitik snabbt formas - nu när valfläsket från alliansen alla löften börjar härskna och den ena utlovade förändringen efter den andra skjuts på framtiden.

Ja, den brutala försämringen i a-kassan har alliansen dock genomfört men till priset av en kraftig nedgång i opinionsstödet bland väljarna. Men annars är det mycket prat och lite verkstad.
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com

Jobben, herrgården, partiska media och viljan att pröva nåt nytt

Analys
Jobben, herrgården, viljan att pröva nåt nytt och medias partiskhet avgjorde valet

Jobbpolitiken, herrgården och ett långvarigt regeringsinnehav är förklaringarna bakom sossarnas valförlust, enligt den valanalys TV4 nyligen trumpetade ut att man tagit del av.

Jobbpolitiken för att många väljare uppfattade att s-regeringen inte hade någon, herrgården för att den skapade en mediebild av partiordföranden som skar sig bjärt mot arbetarrörelsens ideal och det långa maktinnehavet för att det gör väljarna mer benägna att vilja pröva något nytt.

Man får anta att det som ytterligare punkter tillkommer exempelvis högeralliansens lyckade genomslag i medierna - något forskare som medieprofessor Kent Asp dokumenterat i några DN-debattare och som visade att mediernas gynnande högern i valrörelsen. Särskilt allianspartiska var de stora och dominerande tidningsdrakarna i landet.

Den färdiga analysen är dock inte sammanställd än och kommer inte presenteras förrän efter att Göran Persson avgått på s-kongressen 17-18 mars. Det är förstås ingen slump. Man vill helt enkelt inte sammankoppla valförlusten och kritiken med den avgående partiordförandens långa, och länge (fram till de sista två åren) så framgångsrika, ledarskap.

Förståeligt, visst. Men samtidigt visar det upp en bild av socialdemokraternas problem, nämligen den inte precis helt ovanliga underdånigheten gentemot sina ledare och oviljan att rikta också befogad kritik mot dem - innan de hunnit avgå. Som i exemplet nu med Göran Persson och hans mindre goda ledarskapsförmåga de sista två åren vid regerings- och partiordföranderodret.

Den hittills så torftiga s-debatten kring valnederlaget i september 2006 går nog i mångt och mycket att förklara med just detta faktum. Men vore det inte bättre om partiet vågade lite mer lite tidigare och inte förspillde så mycket dyrbar tid på tövan och väntan? På vad - kan man undra? På Godot? Eller på att alla ska hinna ordna sina anletsdrag och ta till sig att partiet åkte på en förklarlig men ändå i många stycken självförvållad valförlust den 17 september 2006?

Men allt det där kommer väl när väl en ny s-partiledare är vald den 17-18 mars, eller hur? Ty lärdomarna av valförlusten måste dras och sedan en stark och slagkraftig oppositionspolitik snabbt formas - nu när valfläsket från alliansen alla löften börjar härskna och den ena utlovade förändringen efter den andra skjuts på framtiden.

Ja, den brutala försämringen i a-kassan har alliansen dock genomfört men till priset av en kraftig nedgång i opinionsstödet bland väljarna. Men annars är det mycket prat och lite verkstad.
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com

Om en riksbekant salladsbar och rätten till kollektivavtal

Analys
Om en riksbekant salladsbar och rätten till kollektivavtal

De stora, dominerande och taktiskt agerande nya moderaterna - arbetsmarknadsminister Littorin (m) m fl - håller tyst nu i den riksbekanta konflikten om kollektivavtalet och salladsbaren i Göteborg. Varför? Jo, de vill inte ha den här striden här och nu. Det räcker med den strid de tagit med fackföreningsrörelsen om försämringarna i a-kassan. De vill välja sina strider och inte förstöra "marknaden" inför kommande omvalsmöjligheter.

Därför hänger de inte på de högerliberala kampanjmakarna som eldat under grytorna och gjort konflikten om att ägaren av salladsbaren i Göteborg ska kunna vägra teckna kollektivavtal - som är grundbulten i den svenska modellen - till en principfråga.

Därför säger moderaterna i regeringen att HRF-facket agerat enligt reglerna och att kollektivavtal är centralt i den svenska arbetsmarknadsmodellen. Men hur gör de efter en eventuell ny valvinst 2010? Gör de sällskap då med KD och Centern och vill börja riva i den svenska arbetsrätten?

Att kd-Hägglund och c-ledaren Olofsson "gläfser" lite i media nu om arbetsrätten tar det nog med ro. Dessa två mindre behöver väl profilera sig lite...i skuggan av stora och dominerande regeringspartiet "nya moderaterna".

Det är sant att vi inte har något krav i svensk arbetsätt på "proportionalitet" (vanligt arbetsgivarekrav vad gäller konfliktåtgärder), vilket t.ex. Tyskland har. Men då ska man komma ihåg att de tyska reglerna syftar till att hindra en oproportionerlig upptrappning, och inte skulle ha lagt något hinder i vägen för en blockad som den HRF-facket haft mot salladsbaren i Göteborg. Men begriper och vet kd-Hägglund eller c-ledaren Olofsson sånt?
Tror inte det.

Kollektivavtalet är det som sist och slutligen garanterar att de anställda har inom branschen stipulerande, schyssta löne- och övriga anställningsvillkor.

De supporterkrafter (läs högerliberala kampanjbyrån Centrum för rättvisa) som lurat en liten företagare att tro att hon haft något att vinna på att ställa sig utanför den svenska modellen på arbetsmarknaden bär ett stort ansvar för att konflikten blivit så långvarig i Göteborg.

Och gjorde den här konflikten till en principfråga, som facket förr eller senare rimligen ändå skulle vinna.

Sedan kan man fundera vad advokatfirman Mannheimer & Swartling hade på galejan att göra. De ägnar sig ju normalt åt affärsjuridik och inte åt arbetsrätt eller kollektivavtalstolkning. Det är så att säga inte deras bästa gren - normalt sett. Det skulle inte alls förvåna om den här konflikten om kollektivavtalet och salladsbaren i Göteborg (där ägaren nu gett upp) leder till att fler arbetsgivare inser det kloka att teckna ett standardavtal för branschen i stället för att försöka smita undan det som är praxis på bl a svensk och nordisk arbetsmarknad.

Robert Björkenwall

om livets gång och "ska nya röster sjunga"

om livets gång och "ska nya röster sjunga"
Apropå livets gång. Tycker fortfarande det här är en av proggarenMikael Wiehes bättre sånger/Robert Björkenwall
----------------
…ska nya röster sjunga
Text och musik: Mikael Wiehe, 1988

1.En enda sak är säker och det är livets gång;
att allting vänder åter
att allting börjar om
Och fastän våra röster ska mattas och förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

2. När vi har blivit gamla och vårt hår har blivit grått
när livet börjar mörknaoch dagarna har gått
när våra kroppar kroknar
och våra steg blir tunga
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

B-tema
Sångerna om frihetom rättvisa och fred
sångerna om folket som aldrig kan slås ned
sångerna om kärlek som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

3. Och du och jag ska sitta vid fönstret i vårt hus
och ta varandras händer i vårens klara ljus
Och utanför på gatan där vindarna är ljumma
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga

B-tema
Sångerna om frihet…

4. Så segrar inte döden fast åren har sin gång
Så stannar inte tiden
Den börjar bara om
För sångerna om livet som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga
Ja, sångerna om livet
som aldrig kan förstummas
ska nya röster sjunga
ska nya röster sjunga.

Text, noter och ackord hittar du i Mikael Wiehes “Sångerna” (Carlssons bokförlag, 2002).

Några goda Sträng-historier om en legendarisk finansminister

Några goda Sträng- historier om en legendarisk finansminister

Om Sveriges legendariske finansminister och lantarbetar-agitator och fackföreningsman går det otaliga historier. Här bara några korta axplock ur högen.

Den första berättade Olof Palme själv vid något väl valt tillfälle. Det var en överläggning med ett antal national- och bankekonomer om det ekonomiska tillståndet och statsfinanserna. De var som vanligt oeniga på varenda punkt och kastade nästan bokstavligt talat stenar i huvudet på varandra.

Sträng ledde debatten med oändligt tålamod. Till slut skickade Palme en lapp till honom där det stod: Hur har du stått ut med det här i 18 år? Sträng returnerade lappen med orden: "Förstår du nu varför jag kallar dom kålrotsräknare."

Skepsis mot aktiesparfonders begränsade nysparande
Den andra historien berättade gärna Sträng själv när han skulle vädra sin skepsis mot aktiesparfonder som han ansåg vara rätt ointressanta. Det gav inte särskilt mycket nysparande - bara ett par ynka procent . Mest var bara en omflyttning av gammalt sparande.

- Det påminner, sade Sträng, om bondgumman som hade en sugga som skulle grisa. När det högtidliga tillfället var inne stannade nedkomsten vid en enda kulting. Gumman stirrade medlidsamt på suggan och hennes nyfödde och sade: Det var tur att du fick den, annars hade du grisat förgäves.

Var ställde du hästen?, Lidbom
En absolut favorit är följande och Sträng och Calle Lidbom. Den utspelades på 70-talet i Kanslihuset - i en av Olof Palmes regeringar. En dag uppenbarade sig statsrådet Carl Lidbom i regeringens speciella statsrådsmatsal på lunchen i nytt och ungdomligt stuk.

Det var boots på fötterna, utsvängda jeans, jeansjacka och rutig cowboyskjorta. Han hade nog också en skotskrutig snorfana knuten runt halsen.

Sträng mönstrade honom uppifrån och ner varefter hans myndiga blick vandrade nerifrån och upp. Sedan frågade han: - Var ställde du hästen?, Lidbom.
Robert Björkenwall

Stormsäkra järnvägsspåren nu - innan nästa höst och vinterstorm

Analys
Stormfällssäkra järnvägsspåren nu - innan nästa höst- eller vinterstorm

Det har nu gått ett par veckor sedan vinsterstormen Per drog över södra Sverige. Tågtrafiken går igen och allt är frid och fröjd. Till nästa storm kommer och på nytt kanske åstadkommer ett nytt mer eller mindre långt tågstopp. Om man nu inte lär av det skedda och i tid gör vad som krävs för att undvika nya, framtida tågstopp på grund av stormfällda träd över järnvägsspåren.

Numera och sedan en tid tillbaka går SJ med vinst. Givetvis mycket bättre än som det var ännu för ett par år sedan då SJ var nära konkurs efter den slarvigt genomförda delningen och bolagiseringen av gamla SJ. Men de som förespråkar delningen har mycket att bevisa om de tror att vinsten är ett resultat av delningen.

Jan Sundling, VD för Green Cargo (SJ:s gamla godsdivision), som numera också lyckats ta sig en bit från konkursträsket, påpekade i Dagens Industri den 19 januari hur orimligt det är att svensk järnvägs största pulsåder, södra stambanan, överhuvudtaget är stängd efter en storm. Efter stormen Gudrun för några år sedan tog det tolv dagar att rensa upp och öppna södra stambanan igen. Efter årets vinsterstorm Per tog det det en vecka att öppna det ena spåret. Vad säger det här? Jo, att träd fortfarande står på tok för nära spåren.

Green Cargo-VD:n Sundling gör den berättigade jämförelsen med att E4 skulle vara stängd en vecka. Det är orimligt att träden får stå fem meter intill spåren på en så för gods- och persontågtrafiken så vital pulsåder som södra stambanan.

Efter Gudrun och Per är det dags nu att lära och i tid göra vad som krävs för att nya liknande tågstopp ska undvikas. Bort med träden som står för nära (fem meter eller mindre) järnvägsspåren. Banverket som ansvarar för spåren måste börja förhandla med markägarna nu och sedan snarast börja avverkningen av alla träd som står för nära spåren. Och det innan nästa stormfällning kommer som på nytt stoppar tågtrafiken på järnvägens viktigaste pulsådror. ROBERT BJÖRKENWALL
robert.bjorken@telia.com

Katastrofkommissionens rapport och karaktärsmordet på Lars Danielsson

Analys
Katastrofkommissionens rapport, mediebilden och karaktärsmordet på Lars Danielsson

Katastrofkommissionen ska än en gång ta sig an statsrådsberedningens hantering av tsunami-katastrofen. Statsministern fick redan i tsunamikommissionens tidigare slutrapport hård kritik av kommissionen som ansvarig för sina underlydandes tjänstemäns misstag på i första hand utrikesdepartementet, UD.

Samtidigt är mediedrevet åter i full sving och den enskilda person som redan tidigare nästan pulveriserats, Lars Danielsson, ska åter få löpa gatlopp genom medierna. Processen och kataktärsmordet mot den förre statssekreteraren Lars Danielsson och gamla, ogranskade tsunamiband skulle alltså motivera att katastrofkommissionen ska dra frågan i långbänk ett varv till.

Vad som än hänt, så rättfärdigar det inte att medierna sprider bilden att de misstag som gjordes den första dagen av katastrofen skulle ha inneburit någon avgörande skillnad för offren för denna katastrof i havet och stränderna vid Thailands västkust julhelgen för några år sedan.

Den var – vilket även katastrofkommissionen själv skrev i sin rapport - en katastrof av sådana extraordinära dimensioner att ingen svensk myndighet hade kunnat planera för den. Det är dessutom en fullständig vrångbild som ges, när det antyds att informationsläget i Sverige var sådant annandag jul 2004, att regering och allmänhet visste att något av denna omfattning hade inträffat där på andra sidan jorden.

Dessutom – det påpekar t ex Henrik Brors i DN den 31 januari – verkar inte heller regeringen Reinfeldt speciellt attraherad av katastrofkommissionens förslag till en operativ enhet i regeringskansliet som är tänkt att kunna agera utan av regeringen sanktionerade beslut.

Förre statssekreteraren Lars Danielsson hängs åter ut i medierna som vore han en förbrytare. Den förre statssekreteraren har anklagats för att inte läsa mejl, inte föra information vidare och för att ljuga om var han egentligen befann sig när larmet om flodvågen kom. Ännu existerar inga bevis för att han medvetet ljugit eller manipulerat.

Nu visar det sig att Lars Danielsson kan ha varit en av de få som verkligen arbetade på tsunamikatastrofens första dag. De upphittade tsunamibanden visar att Lars Danielsson gjorde flera inloggningar i regeringskansliets datasystem under annandagen, enligt tv-programmet Adaktusson. Inloggningarna kan styrka vad Danielsson hävdat hela tiden - att han arbetade aktivt med katastrofen. Att Lars Danielsson hängs ut och utsätts för ett mord på sin egen karaktär förefaller ha en svag sakligt befogad grund och är hur som helst oanständigt. Det finns nog anledning för en del att närmare rannsaka sina egna motiv för att fortsätta att underblåsa den här processen mot en före detta statssekreterare som kanske rent av visade sig vara en av de få som verkligen jobbade den där ödestigra katastrofdagen annandag jul för några år sedan. Tänk om det faktiskt var så!?

Vad sedan gäller katastrofkommissionens tidigare slutrapport, så drev man där en rätt tudelad syn på detta med ansvar. Å ena sidan dundrar den fullkomligt oreserverat, att dåvarande statsministern Göran Persson bär det övergripande ansvaret. Å den andra förs inte minst i rapportens bilaga 5 ett klart mera nyanserat resonemang om begreppet ”ansvar”. Detta bör inte ses ”hierarkiskt”, alltså tryckas på den högsta chefen (statsministern), som sällan har all information och inte kan överblicka hela organisationen.

Är det förresten någon som på allvar tror att statsminister Fredrik Reinfeldt en ledig annandag jul hade varit mera uppdaterad och beredd att sätta sig "vid spakarna" - vilka? - och ge snabba order om omedelbara räddningsinsatser vid Thailands kust redan samma dag??

Kommissionen förordar hur som helst i sin rapport ett ”modifierat personligt ansvar”, som inbegriper varje myndighetsperson. Samtidigt, skriver kommissionen, i sin brasklapp: ”Det krävs ett ganska ingående arbete för att fastställa vad som är rimligt att kräva av chefer och medarbetare”.

Det var just det. När skulle detta ingående arbete ha gjorts som förberedde för en så extraordinär katastrof som man innan den där annandagjulen inte kunde föreställa sig kunde äga rum?

I värt grannland Finland - som också hade sina tsunamioffer - har man väldigt svårt att förstå vårt sätt att dra den här granskningen i långbänk. Kanske för att man varit med om ett inbördeskrig och två svåra krig med Ryssland/Sovjetunionen och vet att det aldrig går att fullt ut öva för oförutsedda händelser...
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com