LO-Wanja snart högsta hönset i Europafacket EFS/ETUC

LO-Wanja blir snart högsta hönset i Europafacket

Wanja Lundby-Wedin slog sig genom könsbarriären när hon blev svenska LO:s första kvinnliga ordförande år 2000. Nu står hon beredd att riva nästa barriär när hon i maj föreslås bli Europafackets, EFS/ETUC:s, ordförande. Också det en förtroendepost hon blir första kvinna på.

Utmaningen i Europa är i grunden densamma som i Sverige, även om det finns skillnader i såväl organisationsgrad som fackliga traditioner i de enskilda länderna. Som LO-ordförande i Sverige basar Wanja Lundby-Wedin över femton fackförbund och över - inte i organisationsgrad men i antal relativt blygsamma - två miljoner medlemmar. I Europafacket kommer det att handla om 76 medlemsorganisationer från 35 länder som tillsammans representerar 60 miljoner löntagare. I många av de enskilda medlemsländerna dock med ibland rätt blygsam organisationsgrad på 17-20 procent, i en del fall runt 35-45 procent, mera sällan uppåt 70 procent och så runt 80 procent i medlemsländer som Sverige, Danmark och Finland som toppsiffror.

Så förutsättningarna att bedriva fackligt arbete varierar starkt bland Europafackets 35 medlemsländer.

Kanske inte helt förvånande då att Europafacket - vid sidan av den engelske generalsekreteraren John Monks - nu vill ha en skandinav och kvinna som ny förtroendevald ordförande för kommande mandatperiod. Vad LO - men också TCO och Saco med dess olika förbund - betytt för svensk arbetsmarknad (kollektivavtalstäckning, kompetensutveckling av arbetskraften etc) och svensk arbetsmarknadslagstiftning är väl vad européerna möjligen kan hoppas att "bussiga och glada" LO-Wanja ska betyda som inspiration och lärande exempel också för andra i de enskilda europafackliga länderna. I bästa fall kan det fungera så. Även om en ofta trög verklighet i form av bl a olika strukturella hinder - lagstiftning, union busting, tuffa arbetsgivare etc - är det som sist och slutligen fäller avgörandet för hur lätt eller svårt det är att öka medlemsanslutningen och styrkan i de fackliga organisationerna i de enskilda länderna inom Europafacket EFS/ETUC med låg eller halvlåg organisationsgrad. Men något lite kan det ändå betyda att Europafacket nu får en kvinna och svensk som högsta hönset i Europafackets ledning.Lägg därtill att genom att agera internationellt gör svensk fackföreningsrörelse (LO, TCO och Saco; ingår alla i EFS/ETUC) dessutom sina medlemmar den bästa tjänsten de kan få.

Genom att försöka göra sitt och förstärka facket utomlands blir också riskerna för lönedumpning mindre och skillnaderna i förutsättningar/villkor gradvis allt inte värd för arbetsgivarna att hota med företags- och jobbflyttar för.

Därmed så kan de fackliga fajterna på hemmaplan också koncentreras på andra väsentliga ting. Exempelvis att försätta kämpa för en a-kassa på en anständigt god omställningsförsäkringsnivå. Att det satsas mer på kompetens- och vidareutbildning av arbetskraften, fortsatt god reallöneutveckling i ansvarsfulla kollektivavtal och att anställningsskydd och annat i arbetsrätten inte urholkas av en regeringen som alltför mycket har de lyssnande örat åt en högljudd arbetsgivarevärld (Svenskt närinsliv) som kanske fått för sig att det nu är "skördetid" för dem.
ROBERT BJÖRKENWALL