Katastrofkommissionens rapport och karaktärsmordet på Lars Danielsson
Analys
Katastrofkommissionens rapport, mediebilden och karaktärsmordet på Lars Danielsson
Katastrofkommissionen ska än en gång ta sig an statsrådsberedningens hantering av tsunami-katastrofen. Statsministern fick redan i tsunamikommissionens tidigare slutrapport hård kritik av kommissionen som ansvarig för sina underlydandes tjänstemäns misstag på i första hand utrikesdepartementet, UD.
Samtidigt är mediedrevet åter i full sving och den enskilda person som redan tidigare nästan pulveriserats, Lars Danielsson, ska åter få löpa gatlopp genom medierna. Processen och kataktärsmordet mot den förre statssekreteraren Lars Danielsson och gamla, ogranskade tsunamiband skulle alltså motivera att katastrofkommissionen ska dra frågan i långbänk ett varv till.
Vad som än hänt, så rättfärdigar det inte att medierna sprider bilden att de misstag som gjordes den första dagen av katastrofen skulle ha inneburit någon avgörande skillnad för offren för denna katastrof i havet och stränderna vid Thailands västkust julhelgen för några år sedan.
Den var – vilket även katastrofkommissionen själv skrev i sin rapport - en katastrof av sådana extraordinära dimensioner att ingen svensk myndighet hade kunnat planera för den. Det är dessutom en fullständig vrångbild som ges, när det antyds att informationsläget i Sverige var sådant annandag jul 2004, att regering och allmänhet visste att något av denna omfattning hade inträffat där på andra sidan jorden.
Dessutom – det påpekar t ex Henrik Brors i DN den 31 januari – verkar inte heller regeringen Reinfeldt speciellt attraherad av katastrofkommissionens förslag till en operativ enhet i regeringskansliet som är tänkt att kunna agera utan av regeringen sanktionerade beslut.
Förre statssekreteraren Lars Danielsson hängs åter ut i medierna som vore han en förbrytare. Den förre statssekreteraren har anklagats för att inte läsa mejl, inte föra information vidare och för att ljuga om var han egentligen befann sig när larmet om flodvågen kom. Ännu existerar inga bevis för att han medvetet ljugit eller manipulerat.
Nu visar det sig att Lars Danielsson kan ha varit en av de få som verkligen arbetade på tsunamikatastrofens första dag. De upphittade tsunamibanden visar att Lars Danielsson gjorde flera inloggningar i regeringskansliets datasystem under annandagen, enligt tv-programmet Adaktusson. Inloggningarna kan styrka vad Danielsson hävdat hela tiden - att han arbetade aktivt med katastrofen. Att Lars Danielsson hängs ut och utsätts för ett mord på sin egen karaktär förefaller ha en svag sakligt befogad grund och är hur som helst oanständigt. Det finns nog anledning för en del att närmare rannsaka sina egna motiv för att fortsätta att underblåsa den här processen mot en före detta statssekreterare som kanske rent av visade sig vara en av de få som verkligen jobbade den där ödestigra katastrofdagen annandag jul för några år sedan. Tänk om det faktiskt var så!?
Vad sedan gäller katastrofkommissionens tidigare slutrapport, så drev man där en rätt tudelad syn på detta med ansvar. Å ena sidan dundrar den fullkomligt oreserverat, att dåvarande statsministern Göran Persson bär det övergripande ansvaret. Å den andra förs inte minst i rapportens bilaga 5 ett klart mera nyanserat resonemang om begreppet ”ansvar”. Detta bör inte ses ”hierarkiskt”, alltså tryckas på den högsta chefen (statsministern), som sällan har all information och inte kan överblicka hela organisationen.
Är det förresten någon som på allvar tror att statsminister Fredrik Reinfeldt en ledig annandag jul hade varit mera uppdaterad och beredd att sätta sig "vid spakarna" - vilka? - och ge snabba order om omedelbara räddningsinsatser vid Thailands kust redan samma dag??
Kommissionen förordar hur som helst i sin rapport ett ”modifierat personligt ansvar”, som inbegriper varje myndighetsperson. Samtidigt, skriver kommissionen, i sin brasklapp: ”Det krävs ett ganska ingående arbete för att fastställa vad som är rimligt att kräva av chefer och medarbetare”.
Det var just det. När skulle detta ingående arbete ha gjorts som förberedde för en så extraordinär katastrof som man innan den där annandagjulen inte kunde föreställa sig kunde äga rum?
I värt grannland Finland - som också hade sina tsunamioffer - har man väldigt svårt att förstå vårt sätt att dra den här granskningen i långbänk. Kanske för att man varit med om ett inbördeskrig och två svåra krig med Ryssland/Sovjetunionen och vet att det aldrig går att fullt ut öva för oförutsedda händelser...
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com
Katastrofkommissionens rapport, mediebilden och karaktärsmordet på Lars Danielsson
Katastrofkommissionen ska än en gång ta sig an statsrådsberedningens hantering av tsunami-katastrofen. Statsministern fick redan i tsunamikommissionens tidigare slutrapport hård kritik av kommissionen som ansvarig för sina underlydandes tjänstemäns misstag på i första hand utrikesdepartementet, UD.
Samtidigt är mediedrevet åter i full sving och den enskilda person som redan tidigare nästan pulveriserats, Lars Danielsson, ska åter få löpa gatlopp genom medierna. Processen och kataktärsmordet mot den förre statssekreteraren Lars Danielsson och gamla, ogranskade tsunamiband skulle alltså motivera att katastrofkommissionen ska dra frågan i långbänk ett varv till.
Vad som än hänt, så rättfärdigar det inte att medierna sprider bilden att de misstag som gjordes den första dagen av katastrofen skulle ha inneburit någon avgörande skillnad för offren för denna katastrof i havet och stränderna vid Thailands västkust julhelgen för några år sedan.
Den var – vilket även katastrofkommissionen själv skrev i sin rapport - en katastrof av sådana extraordinära dimensioner att ingen svensk myndighet hade kunnat planera för den. Det är dessutom en fullständig vrångbild som ges, när det antyds att informationsläget i Sverige var sådant annandag jul 2004, att regering och allmänhet visste att något av denna omfattning hade inträffat där på andra sidan jorden.
Dessutom – det påpekar t ex Henrik Brors i DN den 31 januari – verkar inte heller regeringen Reinfeldt speciellt attraherad av katastrofkommissionens förslag till en operativ enhet i regeringskansliet som är tänkt att kunna agera utan av regeringen sanktionerade beslut.
Förre statssekreteraren Lars Danielsson hängs åter ut i medierna som vore han en förbrytare. Den förre statssekreteraren har anklagats för att inte läsa mejl, inte föra information vidare och för att ljuga om var han egentligen befann sig när larmet om flodvågen kom. Ännu existerar inga bevis för att han medvetet ljugit eller manipulerat.
Nu visar det sig att Lars Danielsson kan ha varit en av de få som verkligen arbetade på tsunamikatastrofens första dag. De upphittade tsunamibanden visar att Lars Danielsson gjorde flera inloggningar i regeringskansliets datasystem under annandagen, enligt tv-programmet Adaktusson. Inloggningarna kan styrka vad Danielsson hävdat hela tiden - att han arbetade aktivt med katastrofen. Att Lars Danielsson hängs ut och utsätts för ett mord på sin egen karaktär förefaller ha en svag sakligt befogad grund och är hur som helst oanständigt. Det finns nog anledning för en del att närmare rannsaka sina egna motiv för att fortsätta att underblåsa den här processen mot en före detta statssekreterare som kanske rent av visade sig vara en av de få som verkligen jobbade den där ödestigra katastrofdagen annandag jul för några år sedan. Tänk om det faktiskt var så!?
Vad sedan gäller katastrofkommissionens tidigare slutrapport, så drev man där en rätt tudelad syn på detta med ansvar. Å ena sidan dundrar den fullkomligt oreserverat, att dåvarande statsministern Göran Persson bär det övergripande ansvaret. Å den andra förs inte minst i rapportens bilaga 5 ett klart mera nyanserat resonemang om begreppet ”ansvar”. Detta bör inte ses ”hierarkiskt”, alltså tryckas på den högsta chefen (statsministern), som sällan har all information och inte kan överblicka hela organisationen.
Är det förresten någon som på allvar tror att statsminister Fredrik Reinfeldt en ledig annandag jul hade varit mera uppdaterad och beredd att sätta sig "vid spakarna" - vilka? - och ge snabba order om omedelbara räddningsinsatser vid Thailands kust redan samma dag??
Kommissionen förordar hur som helst i sin rapport ett ”modifierat personligt ansvar”, som inbegriper varje myndighetsperson. Samtidigt, skriver kommissionen, i sin brasklapp: ”Det krävs ett ganska ingående arbete för att fastställa vad som är rimligt att kräva av chefer och medarbetare”.
Det var just det. När skulle detta ingående arbete ha gjorts som förberedde för en så extraordinär katastrof som man innan den där annandagjulen inte kunde föreställa sig kunde äga rum?
I värt grannland Finland - som också hade sina tsunamioffer - har man väldigt svårt att förstå vårt sätt att dra den här granskningen i långbänk. Kanske för att man varit med om ett inbördeskrig och två svåra krig med Ryssland/Sovjetunionen och vet att det aldrig går att fullt ut öva för oförutsedda händelser...
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 1:35 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home