Facket, arbetslivsforskningen och spetsutbildningen

Fackföreningsrörelsen måste själv nu ta ansvar för forskningen och spetsutbildningen

För fackföreningsrörelsen borde slutsatsen efter nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, Ali, rimligen nu bli att en egen kraftig satsning på arbetslivsforskning är nödvändig. Detta och en kvalificerad utbildning av anställda och förtroendevalda inom fackföreningsrörelsen är en nödvändig motvikt till borgerlighetens och näringslivets tankesmedjor, forskningsinstitut, uppdragsforskning och deras idag stora inflytande över gymnasie- och högskoleutbildning. LO och dess förbund borde nu ta initiativet att tillsammans med TCO och dess förbund och, varför inte också, SACO skapa ett gemensamt forskningsinstitut i stiftelseform och som har som primärt ändamål att arbete med angelägen, kvalificerad forskning kring arbetslivs- och arbetsmarknadsfrågor.

Mot bakgrund av att 200 Ali-forskare nu i vår och sommar förlorar sina jobb då Arbetslivsinstitutet läggs ner, finns alla förutsättningar att knyta kunniga och mest engagerade bland dessa forskare till ett nytt institut i fackföreningsrörelsens regi. Och det snabbt innan de bästa knyts upp av andra intressenter. För att trygga finansieringen av institutet och en facklig utbildning på högskolenivå, bör man bygga upp en fond som ges goda ekonomiska förutsättningar och en organisation som tryggar långsiktighet och självständighet för institutet och dess forskare.

Brunnsviks Folkhögskola som idag är nedläggningshotad, och/eller Runöskolan i Stockholms-regionen borde i samverkan med institutet och en eller flera högskolor i landet (Linköping, Borlänge, Södertörn etc) kunna utvecklas till ett lärosäte med spetsutbildningar inom arbetslivs- och arbetsmarknadsområdet.

Ty också detta behövs för att möta näringslivets och borgerlighetens allt starkare antifackliga och arbetsrättsliga lobbyism men också för att stå bättre rustade mot globaliseringens olika utmaningar.
Robert Björkenwall