2000-talets Axel Oxenstierna och ambitionen att rita om Sveriges karta
2000-talets Axel Oxenstierna och ambitionen att rejält rita om Sveriges karta
Jag vet inte om landshövdingen i Västmanlands län, den lågmälde och eftertänksamme Mats Svegfors, och hans så kallade Ansvarskommitté har ambitionen att bli 2000-talets Axel Oxenstierna. Kanske i någon mån. Nu när få vill säga det rent ut men många när ambitionen att med färgpennor i handen vilja rita sina egna kartor, men tvekar om att våga visa det alltför tydligt. Ändå hamnar just den "nya Sverige-kartan" i centrum när Ansvarskommittén under landshövding Mats Svegfors i Västmanlands ledning presenterar sitt förslag till en ny samhälls- och förvaltningsorganisation för Sverige.
Det mesta har varit känt sedan tidigare. Dagens 21 län ska, menar kommittén, ersättas av sex eller nio regioner samtidigt som lika många nya regionkommuner skapas när landstingen (huvudansvariga för landets sjukvård) slås samman. Ett antal kriterier är också angivna av Ansvarskommittén:
* Varje län/region ska ha någonstans mellan en-två miljoner invånare. I princip. I varje fall ska en region inte vara mindre än en halv miljon.
* Det ska finnas ett regionsjukhus inom regionen eller ett utvecklat samarbete med en annan region som har det.
* Det ska finnas minst ett universitet i regionen.
* Läns- och regiongränser bör inte gå tvärs igenom en arbetsmarknadsregion.
Oavsett om kartan finns eller inte begränsar förutsättningarna handlingsutrymmet rejält även om Mats Svegfors och ledamöterna i kommittén talar om frivillighet och en process underifrån.
För just detta måste de säga om det alls ska finnas en chans att genomföra denna rätt omfattande "remake" och omritning av Sveriges förvaltningskarta. Enligt Ansvarskommittén är det inte minst sjukvården och dess utveckling som gör att man bör ha fler invånare som underlag än dagens små län på ofta cirka 250 000. Minst en halv miljon, helst uppåt en miljon, invånare bör det vara, anser Ansvarskommittén. På den här punkten har Ansvarskommittén onekligen en poäng. Sjukvårdens utveckling talar för större regioner. Men samtidigt har man i kommittén för lite analyserat hur man ska skapa legitimitet och folklig förankring i de större regioner som följer med deras nya regionindelning.
Redan har halländningarna rest upprorsfanan mot förslaget. Ingen delning av länet säger man där. Och dalfolket vill - precis som norrbottningarna längst i norr - inte heller vara med om att slakta sitt län och gå ihop med andra. I Kalmar län i Småland funderas det också över förslaget i skeptiska ordalag. I Kalmar län menar man att finns det exempelvis i praktiken bara tre vägar att gå. Om nu Ansvarskommitténs förslag skulle genomföras. Antingen att ingå i ett Östra Götaland tillsammans med Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs län, ett Smålands län eller ett Södra Götaland med Skåne, Blekinge och Kronoberg där de norra delarna av Kalmar län dock går norrut.
Det går, menar folket i Kalmar, komma ifrån att i samtliga alternativ hamnar Kalmar län i periferin. Precis som västkustska Hallands län - med Halmstad som centralort - som föreslås bli delat mellan Västra Götaland och Skåne. Motståndet är starkt mot en sådan lösning i lilla Hallands län. Och inte heller i t ex Kalmar län är mungiporna precis uppåt. Och vart ska ökommunen Gotland i Östersjön höra hemma? Föras till Stockholms län eller "orka" leva vidare som eget län?
Halländningarna på västkusten vill helst vara kvar som eget län. Och smålänningarna i Kalmar län vill hellre slå ihop sina påsar med en den kraftfulla triangeln Kalmar-Karlskrona-Växjö och i olika sammanhang pläderat för ett Sydostlän av de tre nuvarande länen i sydöstra Sverige. Undan för undan har gamla trätor grävts ner och samarbetet utvecklats mellan de tre länen, administrativa gränser till trots. Samarbetet mellan högskolorna i Kalmar och Blekinge och universitet i Växjö är ett sådant exempel. Järnvägssatsningen på att få ner restiderna mellan de tre residensstäderna till runt en timme är ett annat.
Så varför skulle inte detta alternativ också kunna finnas med i den fortsatta diskussionen?, menar smålänningarna i Kalmar län.
De självständighetstänkande i Dalarna reser motstånd mot att slakta Dalarnas län, precis som norrbottningarna i Norrbottens län i nordligaste Sverige. En sammanslagning av Norrbotten och Västerbotten blir en geografiskt mycket stor del av Sverige. Skulle det fungera? Å andra sidan har några tunga kommunpolitiker i Umeå, Önsköldsvik m fl redan gått ut och sagt att en Norrlandsregion bestående av Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland är det enda rimliga alternativet. Samtidigt menar kritikerna att sammanslagningen i Skåne län och av det faktum att de tidigare två länen i Skåne blivit framgångsrik inte säger att andra länssammanslagningar skulle bli det. I Skånes fall blev av de två tidigare länen den nya regionen samma som landskapet Skåne, vilket var ganska logiskt.
Dessutom fick den nya Skåneregionen drygt en miljon invånare, vilket gjorde att den blev mer jämbördig invånarmässigt med främst Stockholms län. Även efter en sammanslagningar av Sveriges nuvarande 21 län till nio regioner i landet (Ansvarskommitténs huvudförslag) blir det i flera fall mindre än en miljon invånare i några av de nya storlänen.
Det som oroar många med Ansvarskommitténs förslag är den snabbhet med vilken man vill gå fram. Redan till nästa val 2010 ska det hela, helst, vara klappat och klart. Då ska väljarna ta ställning till vilka som ska sitta i det nya regionparlamentet utan att ha fått säga bu eller bä om man velat ha det. Det är nog inte realistiskt med det motstånd som finns på många håll i landet. Väljarna måste nog få säga sitt först i det allmänna valet 2010 innan Ansvarskommitténs förslag om ny samhälls- och förvaltningsorganisation kan bli verklighet - med sannolikt en hel del modifieringar och ett högt mått av frivillighet vad gäller genomförandet.
Ett stalltips är därför att om Sverige ska kunna ritas om måste det få ta tid - om ambitionen är att ha medborgarna hyfsat väl ska vara med på noterna. Häri ligger den stora utmaningen. En stor del av svenska folket har aldrig hört talas om Mats Svegfors och ännu färre om hans kommittés tankar och omgörningsförslag av Sveriges karta och förvaltningsorganisation. Ändå får en ny länsindelning stora konsekvenser för dem, i synnerhet när det gäller sjukvårdens organisation. Och då handlar det inte om "vårt" regionsjukhus ska vara det i Linköping, Malmö, Göteborg, Uppsala eller Umeå. Först och främst handlar det snarare om över huvud taget vad "våra" sjukhus ska syssla med i en ny och i framtiden förändrad region.
Avgörandet i sådana frågor går inte att hasta fram utan mellanliggande val. Väljarna måste faktiskt få ta ställning. Och - i somliga fall - kanske folket inte ens vill ha någon förändring. Utan ett stort mått av frivillighet lär det också bli svårt att förverkliga ens huvuddelarna av
Ansvarskommitténs nu framlagda förslag om den nya Sverige-kartan.
Ska landshövding Mats Svegfors från västmanländska Västerås gå till historieböckerna som 2000-talets Axel Oxenstierna? Den som morgondagens svenskar kan skylla på när de inte förstår de framtida läns- och regiongränserna? Ja, det återstår verkligen att se....
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
Jag vet inte om landshövdingen i Västmanlands län, den lågmälde och eftertänksamme Mats Svegfors, och hans så kallade Ansvarskommitté har ambitionen att bli 2000-talets Axel Oxenstierna. Kanske i någon mån. Nu när få vill säga det rent ut men många när ambitionen att med färgpennor i handen vilja rita sina egna kartor, men tvekar om att våga visa det alltför tydligt. Ändå hamnar just den "nya Sverige-kartan" i centrum när Ansvarskommittén under landshövding Mats Svegfors i Västmanlands ledning presenterar sitt förslag till en ny samhälls- och förvaltningsorganisation för Sverige.
Det mesta har varit känt sedan tidigare. Dagens 21 län ska, menar kommittén, ersättas av sex eller nio regioner samtidigt som lika många nya regionkommuner skapas när landstingen (huvudansvariga för landets sjukvård) slås samman. Ett antal kriterier är också angivna av Ansvarskommittén:
* Varje län/region ska ha någonstans mellan en-två miljoner invånare. I princip. I varje fall ska en region inte vara mindre än en halv miljon.
* Det ska finnas ett regionsjukhus inom regionen eller ett utvecklat samarbete med en annan region som har det.
* Det ska finnas minst ett universitet i regionen.
* Läns- och regiongränser bör inte gå tvärs igenom en arbetsmarknadsregion.
Oavsett om kartan finns eller inte begränsar förutsättningarna handlingsutrymmet rejält även om Mats Svegfors och ledamöterna i kommittén talar om frivillighet och en process underifrån.
För just detta måste de säga om det alls ska finnas en chans att genomföra denna rätt omfattande "remake" och omritning av Sveriges förvaltningskarta. Enligt Ansvarskommittén är det inte minst sjukvården och dess utveckling som gör att man bör ha fler invånare som underlag än dagens små län på ofta cirka 250 000. Minst en halv miljon, helst uppåt en miljon, invånare bör det vara, anser Ansvarskommittén. På den här punkten har Ansvarskommittén onekligen en poäng. Sjukvårdens utveckling talar för större regioner. Men samtidigt har man i kommittén för lite analyserat hur man ska skapa legitimitet och folklig förankring i de större regioner som följer med deras nya regionindelning.
Redan har halländningarna rest upprorsfanan mot förslaget. Ingen delning av länet säger man där. Och dalfolket vill - precis som norrbottningarna längst i norr - inte heller vara med om att slakta sitt län och gå ihop med andra. I Kalmar län i Småland funderas det också över förslaget i skeptiska ordalag. I Kalmar län menar man att finns det exempelvis i praktiken bara tre vägar att gå. Om nu Ansvarskommitténs förslag skulle genomföras. Antingen att ingå i ett Östra Götaland tillsammans med Östergötlands, Jönköpings och Kronobergs län, ett Smålands län eller ett Södra Götaland med Skåne, Blekinge och Kronoberg där de norra delarna av Kalmar län dock går norrut.
Det går, menar folket i Kalmar, komma ifrån att i samtliga alternativ hamnar Kalmar län i periferin. Precis som västkustska Hallands län - med Halmstad som centralort - som föreslås bli delat mellan Västra Götaland och Skåne. Motståndet är starkt mot en sådan lösning i lilla Hallands län. Och inte heller i t ex Kalmar län är mungiporna precis uppåt. Och vart ska ökommunen Gotland i Östersjön höra hemma? Föras till Stockholms län eller "orka" leva vidare som eget län?
Halländningarna på västkusten vill helst vara kvar som eget län. Och smålänningarna i Kalmar län vill hellre slå ihop sina påsar med en den kraftfulla triangeln Kalmar-Karlskrona-Växjö och i olika sammanhang pläderat för ett Sydostlän av de tre nuvarande länen i sydöstra Sverige. Undan för undan har gamla trätor grävts ner och samarbetet utvecklats mellan de tre länen, administrativa gränser till trots. Samarbetet mellan högskolorna i Kalmar och Blekinge och universitet i Växjö är ett sådant exempel. Järnvägssatsningen på att få ner restiderna mellan de tre residensstäderna till runt en timme är ett annat.
Så varför skulle inte detta alternativ också kunna finnas med i den fortsatta diskussionen?, menar smålänningarna i Kalmar län.
De självständighetstänkande i Dalarna reser motstånd mot att slakta Dalarnas län, precis som norrbottningarna i Norrbottens län i nordligaste Sverige. En sammanslagning av Norrbotten och Västerbotten blir en geografiskt mycket stor del av Sverige. Skulle det fungera? Å andra sidan har några tunga kommunpolitiker i Umeå, Önsköldsvik m fl redan gått ut och sagt att en Norrlandsregion bestående av Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland och Jämtland är det enda rimliga alternativet. Samtidigt menar kritikerna att sammanslagningen i Skåne län och av det faktum att de tidigare två länen i Skåne blivit framgångsrik inte säger att andra länssammanslagningar skulle bli det. I Skånes fall blev av de två tidigare länen den nya regionen samma som landskapet Skåne, vilket var ganska logiskt.
Dessutom fick den nya Skåneregionen drygt en miljon invånare, vilket gjorde att den blev mer jämbördig invånarmässigt med främst Stockholms län. Även efter en sammanslagningar av Sveriges nuvarande 21 län till nio regioner i landet (Ansvarskommitténs huvudförslag) blir det i flera fall mindre än en miljon invånare i några av de nya storlänen.
Det som oroar många med Ansvarskommitténs förslag är den snabbhet med vilken man vill gå fram. Redan till nästa val 2010 ska det hela, helst, vara klappat och klart. Då ska väljarna ta ställning till vilka som ska sitta i det nya regionparlamentet utan att ha fått säga bu eller bä om man velat ha det. Det är nog inte realistiskt med det motstånd som finns på många håll i landet. Väljarna måste nog få säga sitt först i det allmänna valet 2010 innan Ansvarskommitténs förslag om ny samhälls- och förvaltningsorganisation kan bli verklighet - med sannolikt en hel del modifieringar och ett högt mått av frivillighet vad gäller genomförandet.
Ett stalltips är därför att om Sverige ska kunna ritas om måste det få ta tid - om ambitionen är att ha medborgarna hyfsat väl ska vara med på noterna. Häri ligger den stora utmaningen. En stor del av svenska folket har aldrig hört talas om Mats Svegfors och ännu färre om hans kommittés tankar och omgörningsförslag av Sveriges karta och förvaltningsorganisation. Ändå får en ny länsindelning stora konsekvenser för dem, i synnerhet när det gäller sjukvårdens organisation. Och då handlar det inte om "vårt" regionsjukhus ska vara det i Linköping, Malmö, Göteborg, Uppsala eller Umeå. Först och främst handlar det snarare om över huvud taget vad "våra" sjukhus ska syssla med i en ny och i framtiden förändrad region.
Avgörandet i sådana frågor går inte att hasta fram utan mellanliggande val. Väljarna måste faktiskt få ta ställning. Och - i somliga fall - kanske folket inte ens vill ha någon förändring. Utan ett stort mått av frivillighet lär det också bli svårt att förverkliga ens huvuddelarna av
Ansvarskommitténs nu framlagda förslag om den nya Sverige-kartan.
Ska landshövding Mats Svegfors från västmanländska Västerås gå till historieböckerna som 2000-talets Axel Oxenstierna? Den som morgondagens svenskar kan skylla på när de inte förstår de framtida läns- och regiongränserna? Ja, det återstår verkligen att se....
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 2:25 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home