Ett bra försvar måste byggas upp stegvis

Det är inte storleken på försvarsanslagen som är avgörande utan förmågan att ta hand om resurserna på rätt sätt som avgör om vi får ett försvar av god kvalitet. Därför måste partierna först enas om att i samarbete med försvaret definiera försvarets uppgifter och vilka hot det ska kunna möta. Sedan kan uppbyggnaden börja och den måste ske stegvis, skriver Robert Björkenwall och Jaan Ungerson. Försvarsfrågan förtjänar att tas på större allvar än att tillåtas bli arena för meningslös populistisk plakat- och överbudspolitik. Att försvaret efter årtionden av nedmontering behöver nya resurser för att byggas upp igen är tveklöst. Och så långt råder det i stort sett politisk enighet i Sverige. Den skillnad som finns är snarast att regeringen till skillnad från den borgerliga alliansen har insikten att det inte är höjden på anslagen utan organisationens förmåga att ta hand om resurserna och sedan fullövade använda dem rätt. Det avgör kvalitén på vårt försvar. Meningslös tävling Med tanke på den hotbild som vuxit upp i vår omvärld borde det i stället för försök att skörda några politiska poäng genom tävling om höjden på försvarsanslagen vara mer konstruktivt att enas kring idén att i samverkan med försvaret ta fram en realistisk och väl genomarbetad plan för hur en stegvis och till varje del ekonomiskt effektiv uppbyggnad av ett modernt försvar ska förverkligas. Grunden för det arbetet kan aldrig vara annat än en tydlig nationell politisk enighet om vilka uppgifter det nya försvaret ska klara och vilka hot det ska vara berett att möta. Ett av grundproblemen för dagens försvar är bristen på personal. Systemet med frivilliga i en yrkesarmé har inte klarat av att förse ens det kraftigt nedbantade försvaret med soldater. Med återinförd värnplikt kan delar av den bristen börja täckas. Men det skapar samtidigt nya problem. Fler värnpliktiga ställer krav på fler befäl och utbildare. Redan i dag saknas det officerare. Med värnplikten måste utbildningen av officerare utökas. Till det kommer nya behov av utbildningsställen, lokaler och mer tillgång till nya militära övningsområden. Det ökade om än till en början sannolikt begränsade antalet inkallade ställer också nya krav på mer materiel, vapen, ammunition, uniformer och transportmedel som allt behöver anskaffas i rätt ordning för att få helheten att fungera. Rätt turordning viktig Den omställning försvaret står inför kräver, för att inte bli ett slöseri med resurser, en planering där utbyggnaden måste ske i genomtänkta steg och i en takt där den nya organisationen får möjlighet att växa och utvecklas till det försvar Sverige behöver. I det arbetet hör satsningar på överbud och extra miljarder inte hemma. Att till exempel få medel för att kunna satsa stort på nya vapensystem innan det finns personal som kan hantera dem eller att kalla in fler till värnplikten än det finns vapen, övningsmateriel och instruktörer till ökar inte vare sig försvarsförmågan eller tilltron till försvaret. Snarare tvärtom. Lika viktigt som det är att göra satsningarna på försvaret i rätt ordning är det att ha gjort tydligt vad det försvaret ska kunna klara. Att vi i takt med utbildningen och tillgången på soldater och befäl behöver göra framtida satsningar på vårt kustförsvar, artilleriet, flyget och marinens u-båtar för att förhindra en fiende från att kunna skapa ett brohuvud i Sverige är tveklöst. Civilförsvaret allt viktigare Och med vårt allt mer datoriserade samhälle och de hot som kan riktas mot infrastruktur som data- och kommunikationssystem blir också satsningar på civilförsvaret allt viktigare. Förmågan att kunna möta och att avslöja ett lågintensivt cyber- och propagandakrig ställer stora krav på försvarets IT-utbildningar. Ett för civilförsvaret första steg i uppbyggnaden av det framtida totalförsvaret borde bli en nationell inventering av våra ofta nedgångna skyddsrum. I riskbedömningen av framtida konflikter får inte faran för bruk av kärnvapen eller kemiska och biologiska stridsmedel underskattas. I likhet med behovet av en stegvis och väl genomarbetad plan för upprustningen av det militära försvaret behöver den civila delen av totalförsvaret en plan för stegvis upprustning och utveckling. Att det kommer att kräva nya resurser är tveklöst, men i likhet med resten av försvaret måste det komma i en takt där man klarar av att ta emot anslagen och bruka dem till att bygga upp ett modernt och effektivt folkskydd. Robert Björkenwall tillsammans med Jaan Ungerson Publicerad i Göteborgs-Posten 27 januari 2017,länk: http://www.gp.se/nyheter/debatt/ett-bra-f%C3%B6rsvar-m%C3%A5ste-byggas-upp-stegvis-1.4132870

Nya Karolinska - ett sjukt hus och en hisnande dyr lärdomsnota

Tanken med byggandet av svensk sjukvårds flaggskepp Nya Karolinska var att det skulle bli ett universitetssjukhus i världsklass. Blev det så? Det vet vi inte ännu på minst ett par år. Efter några års förseningar tas nu NKS-sjukhuset stegvist intrimmat i bruk under fortsatta födslovåndor, fortsatta fördyringar, tekniska problem och skandaler som den om den sparkade “stjärnkirurgen” Macchiarini . Men redan nu vet vi att notan för NKS har blivit hisnande stor och gjort det till världens dyraste sjukhusbygge i sitt slag. Så dyrt att man med ett mera klok hantering av projektet skulle ha kunnat bygga tre moderna sjukhus för samma summa som Nya Karolinska till slut kommer att kosta. Stockholms-regionen har med andra ord fått ett sjukt hus i stället för ett sjukt bra hus, menar de två grävande journalisterna Henrik Ennart och Fredrik Mellgren. Sedan våren 2015 har de båda SvD-journalisterna djupgrävt i projektet, skrivit en serie av artiklar och sedan även samlat ihop all sin dokumentation i en bok med titeln Sjukt hus. för artiklarna har de förtjänstfullt fått Guldspaden, Publicistklubbens stora pris. Drömmen blev en mardröm Hur allt det här med det skandaldyra sjuka huset Nya Karolinska tog sin början och sedan landade i den mångdubbelt för dyra miljardnotan för bygget berättade de två journalisterna på ett seminarium för ett gäng seniora journalister den 19 januari i ABF-huset i Stockholm. Prestigebygget NKS tog sin början år 2001 när Stockholms-landstingets dåvarande finanslandstingsrådet Ralph Lédel, M,(dog 2015) och rektorn för Karolinska Institutet Hans Wigzells luftade sina drömmar om ett sjukhus i världsklass och med förhoppningar om forskning i Nobelprisklass. Ledel ville dessutom att Nya Karolinska skulle vara privat, inte offentligt byggt och drivet. Den drömmen förvaltade sedan andra m-politiker efter Ledel på så sätt att hela prestigebygget rätt snart förvandlades till en mardröm för beställaren Stockholms läns landsting och ytterst länets skattebetalare. Ursprungligen fanns även, berättade journalisterna Ennart och Mellgren, ett ”lappa och laga alternativ” på det befintliga KS-sjukhuset, alltså möjligheten att renovera och modernisera de gamla byggnaderna för runt 4-5 miljarder kr. Men det skulle, enligt då preliminära glädjekalkyler, bara kosta en styv miljard kronor mer att bygga ett nytt sjukhus i världsklass. Ett högspecialiserat universitetssjukhus med forskning också på sällsynta sjukdomar och högsta kvalitet på vården – men med färre sjukhusbäddar än i gamla KS. Vad som på planeringsstadiet år 2002 var kostnadsberäknat till 6,8 miljarder kronor svällde steg för steg till 14,5 miljarder år 2010 och så till 22,8 miljarder år 2015. Och det lär inte sluta ens där om ett par år. Den notan motsvarar 1,7 gånger kostnaden för världens högsta byggnad Burj Khalifa i Dubai och är flera gånger dyrare än motsvarande toppsjukhus i t ex Hamburg. Men,som sagt, så stannar den inte ens där utan blir ännu några miljarder dyrare med de avtal som Stockholms läns landsting tecknat med Swedish Hospital Partners (SHP) och andra servicebolag. Så en slutlig nota för Nya Karolinska lär till slut landa på runt 25 miljarder kr, rätt långt från de ursprungliga 6,8 miljarder som den år 2002 sades kosta att bygga helt nytt sjukhus. Bara ett OPS-bud Hur kunde det då gå så här illa? En avgörande orsak är att hela projektet med privat upplåning skapade rekordstor fördyring i stället för det bra mycket billigare lånevillkor som landstinget själv alltid kan låna upp för. Lägg så till detta det faktum att Ledel och hans senare efterföljare till beslutsfattare hade bestämt att bygget skulle byggas och drivas i privat regi genom så kallade Offentligt Privat Samverkans-avtal. Men det här projektet var så stort att Stockholms läns landsting bara fick in ett enda anbud i den OPS-tävlan som utlystes år 2007. Landstingsfullmäktige hade dock ställt krav på att NKS-sjukhuset skulle upphandlas i konkurrens med minst 3-5 anbudsgivare. Fick man inte in flera bud så skulle ingen sådan OPS-upphandling göras. Men trots att man bara fick in ett enda anbud så beslöt landstingets ledande politiker (borgerlig majoritet) att gå vidare i stället för att backa tillbaka och i stället driva projektet i egen regi. Andra möjliga intressenter såsom NCC, Peab och utländska företag ansåg sig inte ha kapacitet klara hela projektet. Däremot hade de velat vara med om uppdraget delats upp på flera intressenter, enligt Ennart och Mellgren. Men trots villkoret med flera anbudsgivare för OPS-avtal så avbröt inte de ledande beslutsfattarna och tjänstemännen processen utan inledde i stället förhandlingar med SHP. Detta projektföretag var bildat som ett 50-50-ägande mellan Skanska och riskkapitalisten Innisfree (med säte i två brevlådeföretag i Luxemburg). Utåt förespeglade beställarna dock både medborgarna och medierna att landstingsledningen förhandlade med flera anbudsgivare. Politikerna i ledningen för det borgerligt majoritetsstyrda landstinget gav sken av att inte ens Skanskas ledning visste att deras bolag var ensamma anbudsgivare till NKS-bygget, enligt Ennart och Mellgren. Inför kontraktsskrivningen år 2010 hade landstinget projektram ökat till 14,5 miljarder kronor i 2007 år priser för byggande, projektering och lånekreditkostnader. Men Skanskas anbud låg de facto redan då på 16,2 miljarder. För att ändå klara den fastställda ramen dribblades överdraget bort genom "knapring", dvs parterna enades om att kostnaden för flera miljarder för IT- och annan utrusning, labb och liknande lades utanför den klubbade budgetramen. Men när så NKS är i full drift någon gång under 2018 så har dock notan stigit ytterligare till 25 miljarder, minst. I spelet kring projektnotan hävdades det först att det gick använda gamla Karolinskas utrustning. Det gick naturligtvis inte. Så de “bortknaprade” kostnaderna tillkom senare som olika ”tilläggsbeställningar” utanför avtalet. Straffspark utan vakt Ennart och Mellgren har med sitt journalistiska grävjobb på ett förtjänstfullt och pedagogiskt sätt lyft fram hur detta skandalprojekt – “det var som straffspark utan målvakt”, sagt av en rutinerad projekterare apropå NKS – kunde bli så vansinnigt dyrt. Och blir än mera så om man också beaktar hela driftperioden till 2040. När alla räntor, lån och och 30 års löpande underhåll är betalda räknar man med att skattebetalarna i Stockholms län har pungat ut med omkring 70 miljarder kronor för detta rekorddyra OPS-avtal med Skanska och partnern Innisfee. Dessa båda kommer däremot att tjäna åtskilliga miljarder i vinst, vinster som inte ens kommer att vara beskattade i Sverige. Och förlorarna är skattebetalarna/medborgarna, patienterna (särskilt de multisjuka) eftersom färre kommer att kunna få vård i Nya Karolinska, fleråriga förseningar i andra nödvändiga utbyggnader av akutsjukvården och skattemiljarder som redan ätits upp av det svindyra NKS-bygget. Ytterligare en förlorare är demokratin som i OPS-byggda och drivna NKS trängts undan av sekretesskrav som nära nog omöjliggjort insyn av oppositionella landstingspolitiker och oberoende granskning av projektet. Det enda raka, menar Ennart och Mellgren, vore att nu ta tjuren vid hornen,genast bryta avtalat och ta smällen med en omförhandling av hela projektet Inte fullfölja det hela driftstiden ut till 2040, som avtalet säger. Slutligen så borde det här skandalprojektet och hur snett det kan gå med vanskötta OPS-avtal bli ett lärdomscase för politiska beslutsfattare,upphandlande tjänstemän och revisorer för att undvika liknande misstag i framtiden. Sekretesslagstiftningen vid offentliga upphandlingar måste också ses över, visselblåsarnas roll stärkas och revisorerna ges en starkare roll för att mera effektivt i tid kunna utöva sin granskande roll. Vaksamheten och uppstädningen bland dyra och långtifrån pålitliga konsulter, lobbyister och liknande måste också bli bättre så att de i framtiden inte lika lätt kan lura på politiska beslutsfattare och upphandlande chefstjänstemän projektupplägg som ohemult mjölkar miljardvinster på skattebetalarnas bekostnad. Den OPS-avtalslobbyist,Paul Arita, som starkt pådrivande lurade på "godtrogna",ideologistyrda och på privata lösningar starkt inriktade, borgerliga (M, KD ect) beslutsfattare i Sthlms läns landstings majoritetsledning upplägget med det sjukt dyra NKS-bygget och driftlösningen är numera anlitad av Världsbanken. Och där är hans uppgift kränga motsvarande OPS-avtal på fattiga länder som Lesotho m fl - det lilla landet sitter nu med ett dyrt OPS-avtalat för ett nytt sjukhus som äter upp landets halva hälsovårdsbudget. Följden av detta är att Lesotho nu knappt längre har råd med bassjukvård för vanligt folk, än mindre att ta hand om sina många hiv-sjuka. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com Fotnot 1: Ralph Ledel,m, som drev igenom Nya Karolinska-projektet 2010 och dog 2015, var allmänt känd för att han "brydde sig aldrig om att hålla någon budget, oavsett var han var verksam" och att han gillade privata lösningar. Så förvånar då inte alls att han släppte igenom NKSs vindyra projekt och OPS-riggade, privata bygge och driftmodell som vid avtalsperiodens slut år 2040 kommer att ha kostat 70 miljarder kr och genererat en ohemult stor övervinst för Skanska och partner Innisfree. Läser man Läkartidningen så finns där också en minst sagt saftig kritik från Karolinska universitetssjukhusets läkarförenings ordförande Dellmark. Hon kritiserar ampert NKSs radikala omorganisation av vården som "mycket kostsam" och "utan att man visat något som förbättrar eller förbilligar vårdprocessen". Se vidare, apropå denna nya och helt oprövade verksamhetsmodellen på NKS, länk: http://lakartidningen.se/Aktuellt/Nyheter/2017/01/Omstridd-metod-pa-frammarsch/... Fotnot 2: OPS står för Offentlig Privat Samverkan, men som en sa i bastun på mitt gym så är det väl snarare en förskönande omskrivning för att det offentliga betalar dyrt medan det privata tar hem vinsterna