Apropå globaliseringen och regeringens nya globaliseringsråd
Observerat apropå globaliseringen och regeringens nya globaliseringsråd- var finns de starka alternativa rösterna?
Få frågor är så omdiskuterade som globaliseringen. Å ena sidan står en stor majoritet löntagare som hyser stark oro för att globaliseringen ska hota deras och andra svenska löntagares arbeten, pressa löne- och anställningsvillkoren och förstöra det svenska välfärdsbygget. Å den andra sidan finns ett antal debattörer, ekonomer, politiker och näringslivsföreträdare som enbart ser globaliseringen som något positivt och alla försök från fack eller politiker att styra processen som något negativt.
Just detta var för övrigt också huvudbudskapet från den progressive nobelpristagaren i ekonomi, Joseph L. Stiglitz, när han föreläste för svenska facken i fjol (2006). Globaliseringen kommer att påverka stora löntagargrupper negativt medan andra blir vinnare. Därför måste samhället vara så utformat att vinnarna kompenserar förlorarna. Representanter för förlorarna måste vara starkt representerade i de offentliga organ som har till uppgift att hantera globaliseringen. Detta är tyvärr inte fallet i Sverige idag. Vi har en regering som försämrar det offentliga skyddsnätet - "omställningsförsäkringen" a-kassan etc - som möjliggjort för svenska löntagare att acceptera en kraftig strukturomvandling.
Den myndighet som sedan århundraden haft till uppgift att på objektiv grund verka för handel och utrikeshandel, ärevördiga Kommerskollegium, har tyvärr under behandlingen av EU: s tjänstedirektiv förfallit till att bli ett propagandaorgan för helt ogrundade kalkyler i stället för objektiv analys. Regeringen har vidare tillsatt ett s.k. Globaliseringsråd som nästan fullständigt domineras av näringslivets ledare och regeringsrepresentanter – tvärtemot vad Stiglitz rekommenderat. Man har därför starka skäl att ställa sig kritisk till de slutsatser och rekommendationer globaliseringsrådet kommer med – intresset brukar aldrig ljuga. Som bekant.
Ty i en så här central fråga gäller det att hela tiden ha i åtanke och inte glömma bort att globaliseringen har både vinnare och förlorare.
Vi får se hur mycket av just detta som finns med i Lars Leijonborgs globaliseringsråd (dominerat av borgerliga statsråd och näringslivsdirektörer samt blott tre fackliga), som nu ska träffas en gång i månaden fram till att man går i mål mot slutet av 2009.
Det var dock inte helt ointressant det som globaliseringsforskaren Karolina Ekholm från Handelshögskolan sade på globaliseringsrådet den 12 februari om att det faktiskt inte är belagt att vi skulle förlora jobb i snabbare takt i företag och branscher som är utsatta för internationell konkurrens. Om också inte heller detta är helt överraskande nytt i sak. Liksom när hon säger att det inte är främst de låg- utan de mellanutbildade (gymnasieutbildade) som tappar jobb i globaliseringens spår.
Hur klokt är det i det perspektivet att skära ner på vuxenutbildningen som den borgerliga alliansregeringen nu gör!? Liksom att kraftigt fördyra medlemskapet i och skära ner i ersättningsnivåerna i en så grundläggande viktig omställningsförsämring som a-kassan!?
Tyvärr ser jag i nuläget heller ingen som kraftfullt nog på oppositionens sida förmår formulera ett tydligt alternativ till alliansregeringens och näringslivets upplägg av globaliseringsdiskussionen.
Robert Björkenwall
Få frågor är så omdiskuterade som globaliseringen. Å ena sidan står en stor majoritet löntagare som hyser stark oro för att globaliseringen ska hota deras och andra svenska löntagares arbeten, pressa löne- och anställningsvillkoren och förstöra det svenska välfärdsbygget. Å den andra sidan finns ett antal debattörer, ekonomer, politiker och näringslivsföreträdare som enbart ser globaliseringen som något positivt och alla försök från fack eller politiker att styra processen som något negativt.
Just detta var för övrigt också huvudbudskapet från den progressive nobelpristagaren i ekonomi, Joseph L. Stiglitz, när han föreläste för svenska facken i fjol (2006). Globaliseringen kommer att påverka stora löntagargrupper negativt medan andra blir vinnare. Därför måste samhället vara så utformat att vinnarna kompenserar förlorarna. Representanter för förlorarna måste vara starkt representerade i de offentliga organ som har till uppgift att hantera globaliseringen. Detta är tyvärr inte fallet i Sverige idag. Vi har en regering som försämrar det offentliga skyddsnätet - "omställningsförsäkringen" a-kassan etc - som möjliggjort för svenska löntagare att acceptera en kraftig strukturomvandling.
Den myndighet som sedan århundraden haft till uppgift att på objektiv grund verka för handel och utrikeshandel, ärevördiga Kommerskollegium, har tyvärr under behandlingen av EU: s tjänstedirektiv förfallit till att bli ett propagandaorgan för helt ogrundade kalkyler i stället för objektiv analys. Regeringen har vidare tillsatt ett s.k. Globaliseringsråd som nästan fullständigt domineras av näringslivets ledare och regeringsrepresentanter – tvärtemot vad Stiglitz rekommenderat. Man har därför starka skäl att ställa sig kritisk till de slutsatser och rekommendationer globaliseringsrådet kommer med – intresset brukar aldrig ljuga. Som bekant.
Ty i en så här central fråga gäller det att hela tiden ha i åtanke och inte glömma bort att globaliseringen har både vinnare och förlorare.
Vi får se hur mycket av just detta som finns med i Lars Leijonborgs globaliseringsråd (dominerat av borgerliga statsråd och näringslivsdirektörer samt blott tre fackliga), som nu ska träffas en gång i månaden fram till att man går i mål mot slutet av 2009.
Det var dock inte helt ointressant det som globaliseringsforskaren Karolina Ekholm från Handelshögskolan sade på globaliseringsrådet den 12 februari om att det faktiskt inte är belagt att vi skulle förlora jobb i snabbare takt i företag och branscher som är utsatta för internationell konkurrens. Om också inte heller detta är helt överraskande nytt i sak. Liksom när hon säger att det inte är främst de låg- utan de mellanutbildade (gymnasieutbildade) som tappar jobb i globaliseringens spår.
Hur klokt är det i det perspektivet att skära ner på vuxenutbildningen som den borgerliga alliansregeringen nu gör!? Liksom att kraftigt fördyra medlemskapet i och skära ner i ersättningsnivåerna i en så grundläggande viktig omställningsförsämring som a-kassan!?
Tyvärr ser jag i nuläget heller ingen som kraftfullt nog på oppositionens sida förmår formulera ett tydligt alternativ till alliansregeringens och näringslivets upplägg av globaliseringsdiskussionen.
Robert Björkenwall
posted by rbjorkenwall at 2:44 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home