Jobben, herrgården, partiska media och viljan att pröva nåt nytt
Analys
Jobben, herrgården, viljan att pröva nåt nytt och medias partiskhet avgjorde valet
Jobbpolitiken, herrgården och ett långvarigt regeringsinnehav är förklaringarna bakom sossarnas valförlust, enligt den valanalys TV4 nyligen trumpetade ut att man tagit del av.
Jobbpolitiken för att många väljare uppfattade att s-regeringen inte hade någon, herrgården för att den skapade en mediebild av partiordföranden som skar sig bjärt mot arbetarrörelsens ideal och det långa maktinnehavet för att det gör väljarna mer benägna att vilja pröva något nytt.
Man får anta att det som ytterligare punkter tillkommer exempelvis högeralliansens lyckade genomslag i medierna - något forskare som medieprofessor Kent Asp dokumenterat i några DN-debattare och som visade att mediernas gynnande högern i valrörelsen. Särskilt allianspartiska var de stora och dominerande tidningsdrakarna i landet.
Den färdiga analysen är dock inte sammanställd än och kommer inte presenteras förrän efter att Göran Persson avgått på s-kongressen 17-18 mars. Det är förstås ingen slump. Man vill helt enkelt inte sammankoppla valförlusten och kritiken med den avgående partiordförandens långa, och länge (fram till de sista två åren) så framgångsrika, ledarskap.
Förståeligt, visst. Men samtidigt visar det upp en bild av socialdemokraternas problem, nämligen den inte precis helt ovanliga underdånigheten gentemot sina ledare och oviljan att rikta också befogad kritik mot dem - innan de hunnit avgå. Som i exemplet nu med Göran Persson och hans mindre goda ledarskapsförmåga de sista två åren vid regerings- och partiordföranderodret.
Den hittills så torftiga s-debatten kring valnederlaget i september 2006 går nog i mångt och mycket att förklara med just detta faktum. Men vore det inte bättre om partiet vågade lite mer lite tidigare och inte förspillde så mycket dyrbar tid på tövan och väntan? På vad - kan man undra? På Godot? Eller på att alla ska hinna ordna sina anletsdrag och ta till sig att partiet åkte på en förklarlig men ändå i många stycken självförvållad valförlust den 17 september 2006?
Men allt det där kommer väl när väl en ny s-partiledare är vald den 17-18 mars, eller hur? Ty lärdomarna av valförlusten måste dras och sedan en stark och slagkraftig oppositionspolitik snabbt formas - nu när valfläsket från alliansen alla löften börjar härskna och den ena utlovade förändringen efter den andra skjuts på framtiden.
Ja, den brutala försämringen i a-kassan har alliansen dock genomfört men till priset av en kraftig nedgång i opinionsstödet bland väljarna. Men annars är det mycket prat och lite verkstad.
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com
Jobben, herrgården, viljan att pröva nåt nytt och medias partiskhet avgjorde valet
Jobbpolitiken, herrgården och ett långvarigt regeringsinnehav är förklaringarna bakom sossarnas valförlust, enligt den valanalys TV4 nyligen trumpetade ut att man tagit del av.
Jobbpolitiken för att många väljare uppfattade att s-regeringen inte hade någon, herrgården för att den skapade en mediebild av partiordföranden som skar sig bjärt mot arbetarrörelsens ideal och det långa maktinnehavet för att det gör väljarna mer benägna att vilja pröva något nytt.
Man får anta att det som ytterligare punkter tillkommer exempelvis högeralliansens lyckade genomslag i medierna - något forskare som medieprofessor Kent Asp dokumenterat i några DN-debattare och som visade att mediernas gynnande högern i valrörelsen. Särskilt allianspartiska var de stora och dominerande tidningsdrakarna i landet.
Den färdiga analysen är dock inte sammanställd än och kommer inte presenteras förrän efter att Göran Persson avgått på s-kongressen 17-18 mars. Det är förstås ingen slump. Man vill helt enkelt inte sammankoppla valförlusten och kritiken med den avgående partiordförandens långa, och länge (fram till de sista två åren) så framgångsrika, ledarskap.
Förståeligt, visst. Men samtidigt visar det upp en bild av socialdemokraternas problem, nämligen den inte precis helt ovanliga underdånigheten gentemot sina ledare och oviljan att rikta också befogad kritik mot dem - innan de hunnit avgå. Som i exemplet nu med Göran Persson och hans mindre goda ledarskapsförmåga de sista två åren vid regerings- och partiordföranderodret.
Den hittills så torftiga s-debatten kring valnederlaget i september 2006 går nog i mångt och mycket att förklara med just detta faktum. Men vore det inte bättre om partiet vågade lite mer lite tidigare och inte förspillde så mycket dyrbar tid på tövan och väntan? På vad - kan man undra? På Godot? Eller på att alla ska hinna ordna sina anletsdrag och ta till sig att partiet åkte på en förklarlig men ändå i många stycken självförvållad valförlust den 17 september 2006?
Men allt det där kommer väl när väl en ny s-partiledare är vald den 17-18 mars, eller hur? Ty lärdomarna av valförlusten måste dras och sedan en stark och slagkraftig oppositionspolitik snabbt formas - nu när valfläsket från alliansen alla löften börjar härskna och den ena utlovade förändringen efter den andra skjuts på framtiden.
Ja, den brutala försämringen i a-kassan har alliansen dock genomfört men till priset av en kraftig nedgång i opinionsstödet bland väljarna. Men annars är det mycket prat och lite verkstad.
Robert Björkenwall
robert.bjorken@telia.com
posted by rbjorkenwall at 1:39 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home