Brittiska lokalval och kommande viktiga framtidsavgöranden för Labour
(Publicerad i bl a tidningen Ångermanland 10 maj 2011 m fl)
Observerat om brittiska lokalvalen, Skottland och brittiska Labours framtidsutmaningar
Lokalvalen nyligen i Storbritannien blev ett jätteras för Liberaldemokraterna medan den stora och dominerande koalitionspartnern i regeringen, konservativa tories höll ställningarna. Visserligen förlorade tories fem mandat i Skottland men vann i gengäld två nya i Wales och styr nu fyra kommuner mer än före lokalvalen. Socialdemokratiska Labour gick framåt utom i Skottland där nationalisterna vann egen majoritet. Nu var valdeltagandet lågt. Och inget tyder på att ett nyval närmar sig då Liberaldemokraterna skulle ha ett ras att vänta, samtidigt som Labour - enligt opinionsmätningarna - skulle ha en god chans då att ta över regeringsmakten igen.
Eftersnacket i Storbritannien handlar mest om hur regeringskoalitionen nu knakar. Lib Dems, i särskilt då den gamle Lib Dems-ledaren Lord Paddy Ashdown, är förbaskad på premiärminister Cameron för att han aldrig markerade när hans tory-partivänner smutskastade Lib Dems-ledaren och regeringsledamoten Nick Clegg i folkomröstningskampanjen om valsystemet. Vissa Tory-parlamentariker bland backbenchers har låtit förstå att de inte tror att Tory-Lib Dems-koalitionen kommer att överleva fem år. Enskilda krav på Cleggs avgång har luftats inom Lib Dems-partiet. Men nyval nu skulle knappast leda till något annat än ett nytt valnederlag för Liberaldemokraterna.
Den stora smällen nu i lokalvalen för Labour inträffade i Skottland. Där blev nationalistiska SNP inte bara blev större än Labour, utan fick dessutom egen majoritet i regionala parlamentet. En avgörande förklaring är det skotska missnöjet med koalitionsregeringen i London: Lib Dems imploderade, och deras tidigare röster gick nu till SNP. Dessutom hade SNPs mångåriga ledare Alex Salmond ingen större konkurrens från den färglöse, skotske Labourledaren Iain Grey. Sedan årtionden har därtill skotska Labour skickat sina bästa kort – Gordon Brown, Tony Blair etc etc - till nationella parlamentet i Westminister är en annan återkommande delförklaring. Labour i Skottland upplevs som idéfattigt och gnälligt. Den gamla planen under Blairs och Browns styre i London var ju annars att just ett ökad självständighet skulle kväsa de skotska nationalisterna i SNP. Men det blev snarare tvärtom så att regionala parlamentet i Holyrood och en växande skara där av SNP-are setts som en god plattform för fortsatt agitation för SNP:s gamla dröm om en folkomröstning om fullständig självständighet för Skottland. Och nu lär nog SNP försöka förverkliga just detta. Visserligen visar opinionsmätningar på ett underläge för ja-sidans krav på självständighet, men om omröstningen nu blir av följer en dynamik som möjligen kan förändra den bilden.
Men med ett framtida, möjligen självständigt Skottland utanför Storbritannien skulle Labours chanser att vinna framtida parlamentsval över tories och nuvarande premiärminister David Cameron sannolikt bli långt svårare. Så också för Labour nationellt – och nye partiledaren Ed Miliband - är utgången i en sådan framtida, möjlig folkomröstning om Skottlands framtid en avgörande viktig fråga.
Nu har dock färska Labour-ledaren Ed Miliband klarat av sitt första regionala val något så när. Men han och partiet har en del att fundera över vad gäller såväl att formulera en samhällskritisk beskrivning av verkligheten som att han och Labour har bättre lösningar än Tory och David Cameron på de mest avgörande samhällsproblemen – sysselsättningen, välfärden och hur man bäst ger varje enskild individ de verktyg som krävs för att kunna hantera sina liv på bästa möjliga sätt. I grunden är det samma framtidsutmaningar som även andra socialdemokratiska partier – i Tyskland, Frankrike, Spanien och i de nordiska länderna – också måste vässa sin politik för att alls kunna vinna framtida parlamentsval, och därmed få chansen att styra igen.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat om brittiska lokalvalen, Skottland och brittiska Labours framtidsutmaningar
Lokalvalen nyligen i Storbritannien blev ett jätteras för Liberaldemokraterna medan den stora och dominerande koalitionspartnern i regeringen, konservativa tories höll ställningarna. Visserligen förlorade tories fem mandat i Skottland men vann i gengäld två nya i Wales och styr nu fyra kommuner mer än före lokalvalen. Socialdemokratiska Labour gick framåt utom i Skottland där nationalisterna vann egen majoritet. Nu var valdeltagandet lågt. Och inget tyder på att ett nyval närmar sig då Liberaldemokraterna skulle ha ett ras att vänta, samtidigt som Labour - enligt opinionsmätningarna - skulle ha en god chans då att ta över regeringsmakten igen.
Eftersnacket i Storbritannien handlar mest om hur regeringskoalitionen nu knakar. Lib Dems, i särskilt då den gamle Lib Dems-ledaren Lord Paddy Ashdown, är förbaskad på premiärminister Cameron för att han aldrig markerade när hans tory-partivänner smutskastade Lib Dems-ledaren och regeringsledamoten Nick Clegg i folkomröstningskampanjen om valsystemet. Vissa Tory-parlamentariker bland backbenchers har låtit förstå att de inte tror att Tory-Lib Dems-koalitionen kommer att överleva fem år. Enskilda krav på Cleggs avgång har luftats inom Lib Dems-partiet. Men nyval nu skulle knappast leda till något annat än ett nytt valnederlag för Liberaldemokraterna.
Den stora smällen nu i lokalvalen för Labour inträffade i Skottland. Där blev nationalistiska SNP inte bara blev större än Labour, utan fick dessutom egen majoritet i regionala parlamentet. En avgörande förklaring är det skotska missnöjet med koalitionsregeringen i London: Lib Dems imploderade, och deras tidigare röster gick nu till SNP. Dessutom hade SNPs mångåriga ledare Alex Salmond ingen större konkurrens från den färglöse, skotske Labourledaren Iain Grey. Sedan årtionden har därtill skotska Labour skickat sina bästa kort – Gordon Brown, Tony Blair etc etc - till nationella parlamentet i Westminister är en annan återkommande delförklaring. Labour i Skottland upplevs som idéfattigt och gnälligt. Den gamla planen under Blairs och Browns styre i London var ju annars att just ett ökad självständighet skulle kväsa de skotska nationalisterna i SNP. Men det blev snarare tvärtom så att regionala parlamentet i Holyrood och en växande skara där av SNP-are setts som en god plattform för fortsatt agitation för SNP:s gamla dröm om en folkomröstning om fullständig självständighet för Skottland. Och nu lär nog SNP försöka förverkliga just detta. Visserligen visar opinionsmätningar på ett underläge för ja-sidans krav på självständighet, men om omröstningen nu blir av följer en dynamik som möjligen kan förändra den bilden.
Men med ett framtida, möjligen självständigt Skottland utanför Storbritannien skulle Labours chanser att vinna framtida parlamentsval över tories och nuvarande premiärminister David Cameron sannolikt bli långt svårare. Så också för Labour nationellt – och nye partiledaren Ed Miliband - är utgången i en sådan framtida, möjlig folkomröstning om Skottlands framtid en avgörande viktig fråga.
Nu har dock färska Labour-ledaren Ed Miliband klarat av sitt första regionala val något så när. Men han och partiet har en del att fundera över vad gäller såväl att formulera en samhällskritisk beskrivning av verkligheten som att han och Labour har bättre lösningar än Tory och David Cameron på de mest avgörande samhällsproblemen – sysselsättningen, välfärden och hur man bäst ger varje enskild individ de verktyg som krävs för att kunna hantera sina liv på bästa möjliga sätt. I grunden är det samma framtidsutmaningar som även andra socialdemokratiska partier – i Tyskland, Frankrike, Spanien och i de nordiska länderna – också måste vässa sin politik för att alls kunna vinna framtida parlamentsval, och därmed få chansen att styra igen.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 1:51 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home