Hög tid att reparera ett sargat pensionssystem

Sveriges pensionärer drabbades häromdagen av en riktig kalldusch. Då blev det nämligen känt utanför en liten krets av experter och och förstå sig-påande insiders att pensionerna kommer att fortsätta att släpa efter och inte vara återställda förrän i början på 2020-talet.

En genomsnittlig pensionär fick under förra året 11 400 kronor i månaden i allmän pension. Och många med garantipensioner har inte ens så mycket. Vissa har upplysningsvis räknat ut att under de här tio åren kommer denna “genomsnittsperson” att förlora grovt räknat 50 000 kronor eller 500 kronor i månaden.

I stället för konsumentupplysning har Pensionsmyndigheten ägnat sig åt ren desinformation och tidigare sagt att efter två år med sänkta pensioner ska det som förlorats sedan återställas. Glöm det nu!

Men att det åren därefter blir nya sänkningar genom att bromsen slår till igen har man nogsamt förtigit.

Pensionärsorganisationerna måste – borde - bli fly förbannade nu när allting är avslöjat om vad som kommer att hända med pensionerna. Seniorerna borde vallfärda till Riksdagshuset och organisera talkörer och banka med silverkryckorna, så att det hörs in till riksdagsmännen som sitter där och alltför många där inne inte verkar ha en susning om hur pensionärernas pengar förskingrats.

Det är inte djupt otillfredsställande utan också en ren förolämpning mot alla de personer som år efter år betalat in 18,5 procent av sina inkomster i pensionsavgifter att de ska få sina knappa levnadsvillkor försämrade på det här sättet.

När Håkan Juholt på den socialdemokratiska partikongressen som den förste politiker från de för pensionsuppgörelsen 1994 ansvariga partierna ifrågasatte hela systemet och krävde en översyn visste han kanske inte fullt ut hur rätt han hade om detta krackelerande fiasko som inte klarar att leverera.

Den kritik han framförde i sitt utmärkta linjetal handlade om att många pensionärer framöver kommer att få finna sig i att deras ersättning enbart kommer att vara hälften av vad man haft i slutlön. Något som även konstaterades på ett pensionsseminarium på LO nyligen.

Nu visar det senaste avslöjandet att det t o m blir sänkta allmänna pensioner för alla Sveriges nära två miljoner ålderspensionärer.

Kravet kan därför nu inte bli något annat än att det är dags för en ny parlamentarisk utredning med direktiven att pensionärerna ska hållas skadefria och samhället måste garantera pensionsnivåerna. Uppgörelsen från 1994 höll inte vad den lovade.

Börsklipparnas trixande och samhällets oförmåga att klara att hålla sysselsättningen uppe ska inte betalas av hårt klämda pensionärer som år efter år förlorar flera hundralappar i månaden. Särskilt som de därtill inte fått del av några jobbskatteavdrag.

Den nödvändiga reparationen av pensionssystemet – kostar sannolikt 10-15 miljarder kr – måste bara fixas. En viss höjning av den där 18,5 %-iga avsättningen lär behövas. Men en stor del skulle också kunna finansieras av en skatt på finansiella aktiviteter, eftersom de kraftigt fallande börskurserna under finanskrisen är största boven till de försämrade pensionerna nu.

En sådan skatt finns – alltså en extra arbetsgivaravgift på 10 procentenheter på lönerna i finansbranschen - finns faktiskt i borgerligt styrda Danmark.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com