Thursday, October 11, 2018

I högerpopulismens Polen och Östeuropa

Observerat och värderat: Häromveckan när jag med ett gäng seniorjournalister besökte ett stort grannland på andra sidan Östersjön hade jag åter anledning att fundera över detta med högerpopulismen i många europeiska grannländer. Polen styrs sedan några år tillbaka av ett socialkonservativt och högerpopulistiskt parti, PiS, med starkt socialkonservativt och religiöst stuk. Lite mer så än vad som är fallet för deras grannländers högerpopulistiska regerings- eller växande oppositionspartier. PiS är dock – i motsats till vissa andra populistpartier – bland annat med tanke på det omfattande EU-stöd Polen fått och får i sig emot EU, och inte heller Putin- och Rysslandsvänligt. Men PiS-partiledaren Jaroslaw Kaczynski, som i praktiken styr landet utan att ens ingå i regeringen eller är landets president, och styr i stora drag enligt samma modell som Orbáns Fidesz-styrda Ungern. Polens Kaczynski och Ungerns Orbán backar för övrigt nästan alltid backar upp varandra mot EU:s ofta återkommande kritik mot hur Polen och Ungern stryper medias och rättsväsendets oberoende (precis nu, trots EU-varningar, tillsatt egna, regeringsvänliga domare) och rätten att granska hur makten utövas i dessa två partnerländer. Och trots att FN:s klimatpanel IPCC nyss har levererat en ny larmrapport om globala klimathotet tillhör Polen – ihop med andra forna östländer – med sitt stora beroende av fossil uppvärmning och 100 000 kolgruvearbetare den grupp som starkast är emot EU-förslag om kraftigt minska koldioxidutsläpp till 2030. Om PiS – med sin starkt kvinnofientliga, mänskliga rättighetsundergrävande och främlingsfientliga politik - överlever också nästa parlamentsval återstår att se i det politiskt djupt delade Polen. Men beslutet om en sänkt pensionsålder och för polska förhållanden bra barnbidrag ihop med en stark ekonomisk tillväxt har hittills gett PiS-styret ett stabilt folkligt stöd på runt 40 procent av den polska väljarkåren. Men särskilt bland unga, intellektuella och många kvinnor växer protesterna och missnöjet med den djupt konservative högerpopulisten Kaczynski och hans PiS-styre. Men för att välta PiS-styret i nästa parlamentsval krävs också att den hittills så splittrade liberala och socialdemokratiska oppositionspartierna förmår ena sig. Riktigt där är inte 38 miljonerslandet Polen - ännu. I Kaczynskis politiska partner Orbán och hans Fidesz-styre i Ungern har man dock gått ännu längre ut på den främlingsfientliga vägen än Polen. För övrigt något av ett favoritland för Åkesson och hans SD och där Fidesz ännu är ett systerparti till Moderaterna i Europaparlamentet. Ungerns EU-medlemskap har dock hittills hindrat Ungerns regeringschef Viktor Orbán från att gå ännu längre än vad man hittills gjort undergräva de mänskliga rättigheterna och strypa medias frihet i landet. Orbán har i motsats till Kaczynski nära band till Putin. Därtill har Ungern på många sätt blivit något av ett centrum för antidemokratiska och EU-fientliga högerpopulistiska rörelser från stora delar av världen. I senaste parlamentsvalet fick Fidesz fick runt 50 procent i väljarstöd. Lägg därtill att där också finns ett i parlamentet finns ett parti som är ännu mer extremt, nämligen Jobbik. Men på många sätt är de grenar på samma högerextrema träd. Så här behöver de starkt högerextrema inte hymla med sina förebilder. Regeringschefen står ju på samma sida ideologiskt och i konkret politik. I Polens tidigare så brutala ockupationsmakt – besök gärna det fina Andra världskrigsmuseet och Westerplatte där andra världskriget började i Gdansk! - och nuvarande stora, fredliga grannland Tyskland lutar Merkels CDU:s systerparti CSU i Bayern (ingår i förbundsregeringen) mer och mer åt höger. CSU för allt tydligare sin egen flyktingpolitik, delvis av stark oro för konkurrensen från högerpopulisterna (AfD) och väljarflykt till både AfD och De Gröna i sin nu vikande maktbas i Bayern. Ursprungligen var AfD en ren proteströrelse mot euron. Numera är AfD främst ett växande högerextremt och främlingsfientligt parti med särskilt starkast stöd i östra Tyskland (f d DDR). I färska opinionsmätningar har man seglat upp som ett stabilt 18 procentsparti, ungefär på samma nivå som de tyska socialdemokraterna, SPD. En djupt oroande utveckling i det stora och viktiga EU-landet Tyskland. Nu när vi i maj 2019 går mot Europaparlamentsval och val av en ny EU-kommission. Och innan dess ska Brexit och Storbritanniens utträde ur EU vara genomfört – på ena eller andra sättet. Möjligen föregått av ett nyval. Känns det – också med tanke på Trump i USA och nya, akuta klimathot – som vi lever i den bästa av världar just nu? Kanske blir det ännu lite mörkare innan det möjligen ljusnar. Senare. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Östra Småland 14/19 - http://www.ostrasmaland.se/debatt/i-hogerpopulismens-osteuropa-och-tyskland/ -, Arbetarbladet m fl)

Monday, September 03, 2018

Svenska valet nu handlar om demokratin

Det är bara dagar kvar till valet. Till skillnad från många andra delar av världen har vi i Sverige som medborgare möjlighet att i fria val uttrycka hur vi vill att samhället ska fungera och vilket parti som bäst uppfyller våra önskemål. Demokratin fungerar. Dessutom kan vi i år i Sverige fira 100-årsdagen av det första steget till demokratins genombrott med allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor. Att kunna utnyttja den rätten är en ovärderlig förmån. Efter en strid där högern (den tidens moderater) argumenterade mot en allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor såg de sig i december 1918 tvingade att gå med på en reform. Både män och kvinnor fick rätten att rösta i kommunalvalen. Men utvecklingen skulle snabbt ta ett steg till. I skuggan av de revolutionära rörelser som efter första världskriget drog fram i Europa tog riksdagen den 24 maj 1919 på initiativ från socialdemokrater och liberaler beslutet att rösträtten för både män och kvinnor skulle vidgas och gälla även vid riksdagsval. Sedan dess har den demokratiska modellen utvecklats och tjänat oss väl. Medan det första steget genom det så kallade ”ordentlighetsstrecket” där rätten att få rösta kopplades till krav som att man betalat kommunalskatt, gjort värnplikten, var ostraffad och inte i behov av socialbidrag lämnade många utanför togs efterhand nya steg. Steg där allt fler svenskar fick möjlighet att med sin röst vara med och påverka samhället. Det sista ”ordentlighetsstrecket” försvann 1945. Då blev även den som fick socialbidrag och den som gått i personlig konkurs upprättelse som fullvärdig medborgare med rätt att rösta i val. Samma år sänktes också rösträttsåldern från 23 till 21 år. Sänkningen till 18 år kom 1975. Dock finns det krafter som vill begränsa den och låta en liten elit och marknaden ta över politiken och styrningen av samhället. I en tidigare i år i SVT sänd serie reportage av Jan Scherman om demokrati och politik förklarade företrädare för den svenska bolagshögern att den svenska demokratin är för vid och att det politiska systemet borde utformas så att det blev en liten elit som tog hand om besluten. Den inställning de i reportagen visade till demokratin och rösträtten återfinns också i den så kallade Raelistiska rörelsen. Det är en sektliknande organisation som menar att bara den kan få rösta eller få politiska uppdrag som i en intelligenstest klarat sig bättre än hälften av befolkningen. De hot som riktas mot allmänna rösträtten, och därmed demokratin, kan inte avfärdas. Den strid som en gång gjorde alla i den vuxna befolkningen myndiga behöver åter försvaras. I den bra och fungerande demokratin intar rösträtten, det gemensamma beslutsfattandet och möjligheten för många att ta del i den politiska verksamheten en central plats. Med högt valdeltagande och med många politiska uppdrag fördelade på en stor andel av befolkningen ökar legitimiteten. Deltagardemokratin ger till skillnad från en elitstyrd servicedemokrati alla möjligheten att vara med och styra utvecklingen och förverkliga sina önskemål. Därmed är den allmänna och lika rösträtten en grundbult i demokratin. Trots de brister som demokratin kan visa upp och de besvikelser man kan känna som väljare är det ändå det som bäst kan ge medborgarna makt och frihet. Den amerikanske statsvetaren Robert Dahl har sagt att ett folk av politiskt jämställda som har resurser och institutioner som krävs att styra sig själva förblir ett uppfordrande riktmärke på spaning efter ett samhälle där människor kan leva i fred, respektera varandras lika egenvärde och tillsammans söka ett gott liv. Winston Churchill konstaterade att ”demokratin är den sämsta styresformen som har prövats, bortsett från alla andra som har prövats genom tiderna”. Han konstaterade också att ”demokratin är den enda statsform där fritt meningsutbyte inte slutar med begravning”. Så använd alltid din rösträtt när du har den! Robert Björkenwall med Jaan Ungerson (Publiceras i Arbetarbladet 3 sept (https://demokraatti.fi/debatt-svenska-valet-handlar-om-demokratin) m fl regionala tidningar)

Monday, May 07, 2018

Poetiskt apotek och aforismer

"Förnuftets näsduk torkar inte känslans gråt." Werner Aspenström "Och på kvällen ligger jag som ett fartyg med släckta lysen, på lagom avstånd från verkligheten, medan besättningen svärmar i parkerna där i land." Tomas Tranströmer, ur Klanger och spår (1966) "Hjulen snurrar och snurrar, dårarna står där och hurrar vid alla stationer." Gunnar Ekelöf, ur En Mölna-Elegi "Och deras lekar liknar baletter av illa manövrerade marionetter. Nu är här tomt igen och samma vemod - eller ett annat. Vad rör det mig. Mitt liv har stannat." Gunnar Ekelöf, ur En Mölna-Elegi "Hur fort blir lönnar gula, som lyser vår vandring i parken. Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken." Stig Dagerman "Säg till om jag stör, sade han när han steg in genom dörren, så går jag meddetsamma. Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen." Eeva Kilpi (en lysande finsk poet) "Av ingen handling väntar du förvandling? - Jag väntar endast av förvandling kraft till handling." Gunnar Ekelöf, ur En Mölna-Elegi "Det medeltunga skall ligga som gödsel i var mans trädgård medan det tyngsta skall sjunka till botten att tända nytt liv." Gunnar Ekelöf, ur En Mölna-Elegi ”Jag är en främling i detta land men detta land är ingen främling i mig! Jag är inte hemma i detta land men detta land beter sig som hemma i mig!” Gunnar Ekelöf

Friday, April 13, 2018

Utan tillit går demokratin förlorad

Hur illa står det till med demokratin i Sverige och hur hotad är den? Reporternestorn och tidigare TV4-bossen Jan Scherman har i en serie tänkvärda reportage i SVT1 veckan före och efter påsk lyft fram en rad av de brister i vårt politiska system som hotar och begränsar demokratin. Vi nödgas allt oftare konstatera att det trots politikens demokratiska ambitioner finns brister vad gäller öppenhet och transparens. Det som borde vara det demokratiska samtalet blir mer slagord och korta reklambudskap. Också i vårt Sverige sker en oroande utveckling där de enskilda medborgarna nödgas uppleva hur möjligheterna försämrats att fatta rationella, välgrundade och i folklig tillit och tillförlitlig information välgrundade beslut. Den demokratiska tilliten eroderar samhällsklimatet genom skogen av spridda rykten och falska nyheter i facebook och twitter. Misstron mot politik, politiker, den politiska debatten och det demokratiska samtalet tar överhand. Särskilt i spåren av de miljontals persondata från facebook som sålts till och av skandalomsusade brittiska Cambridge Analytica för att göra aggressiva, hårdvinklade valkampanjer för fakenews-aktivister i skräddarsydda sociala medier. Något som vi redan vet har gett oss populisten Donald Trump i Vita huset och Brexit i Storbritannien samt högerpopulisters framgångar i flera europeiska parlamentsval. Även ryska trollfabriker har sannolikt haft en roll här på lite olika sätt. Risken är därtill påtaglig att vi ingalunda sett slutet på dylika, tillitsskadliga aktiviteter. Mer, mycket mer kan komma. Öppet samspel krävs Här intar kvalitetsjournalistik och massmedia en central roll som källkritiska granskare och försvarare av demokratin. Men för att det ska kunna fungera kräver det ett öppet samspel mellan granskade och granskare. Och en ordning med fria och väl utbyggda massmedier, där journalister med kunnighet och integritet kan rapportera, och för vilka medborgarna känner tillit och får en korrekt bild av verkligheten. Det utgör en grundläggande infrastruktur för demokratin och för att medborgarna inte minst inför val lämnas möjlighet att ta övertänkta beslut vid valbåsen. I samma takt som antalet dagstidningar minskat har också öppenheten och tillgängligheten till makthavare och beslutsfattare i samhället minskat. Pressens kris har jämförts med den kris varvsnäringen gick igenom under 1970-talet. Små och medelstora tidningar har köpts upp eller lagts ner. På de flesta håll i Sverige finns i dag bara en lokaltidning kvar. Journalistiken har förändrats Många kommuner har inte ens någon lokal journalistiskt bevakning kvar. Medborgarnas möjlighet att få information har försämrats eller försvunnit helt. Kvar finns ryktesspridning och från olika sociala medier spridda beskrivningar. Med i de tidningsföretag som finns kvar, ofta i monopolsituation och alltmer fokuserade på lönsamhet, har även journalistiken förändrats. Medan annons- och försäljningsavdelningarna betraktas som närande delar betraktas redaktionerna som kostnader. På redaktion efter redaktion har antalet journalister dragits ner steg för steg. Det har också på ett påtagligt sätt påverkat journalistrollen. Allt färre tidningar ger sina medarbetare tid att verkligen granska och gräva. Följden blir en allt ytligare och kommersialiserad journalistik. Parallellt med att allt färre journalister får möjlighet att ägna sig åt att på djupet granska alla sidor av samhället har antalet pressekreterare, PR-konsulter och kommunikationsföretag ökat med uppgift att forma friserade verklighetsbilder och skydda sina uppdragsgivare från granskande journalistik. Fler kommunikatörer, färre journalister Utvecklingen i Sverige går – som även Schermans SVT-reportage visade – i snabb takt åt samma håll som i USA. Där går det nu fyra ”kommunikatörer” på varje journalist. I dag går det i Sverige minst två ”kommunikatörer” på varje journalist. Medan de som granskar får allt snävare resurser och ser tidningar läggas ner eller förvandlas till gratis annonsblad kan PR-konsulterna konstatera hur de får ut allt fler av sina friserade, vinklade budskap. Bland dem som uttrycker oro för utvecklingen finns statsvetare som professor Bo Rothstein och Jesper Falkheim, professor i kommunikation vid universitetet i Lund. Båda har uttalat djup oro för att balansen mellan de som granskar och de som företräder olika organisationer och intressen blir skev, med ett tapp i tilliten som följd. Det brådskar med att hitta en bra och hållbar lösning på den allvarliga obalansen mellan granskare och granskade. Sociala medier och internet kan inte ersätta en seriös, genomarbetad och granskande journalistik. Starka granskare behövs Oberoende av hur den sedan distribueras behöver en levande demokrati starka granskare. Det kräver bra och resursstarka redaktioner med välskolade journalister med integritet och vilja att spegla verkligheten – fri från PR-konsulternas tillrättalagda pressmeddelanden. Utan den granskande journalistiken – i SvD och DN – hade vi till exempel sannolikt aldrig fått veta särskilt mycket om hur det egentligen gick till när Nya Karolinska i Solna blev världens dyraste men långtifrån mest välfungerande sjukhus. Och vi medborgare heller inte fått kunskap om hur en aningslös och oklokt kortsiktig kostnadsjakt i statliga myndigheter som Transportstyrelsen och Fortifikationsverket kunde tillåta att även säkerhetsklassade data (körkortsregistret etc) kunde outsourcas och skötas av utländska entreprenörer. Något som först nu (april) lett till att Säpo och Försvarsmakten getts rätten att förbjuda statliga myndigheter att genomföra upphandlingar av säkerhetskänsliga datauppgifter. Upphandlingar som framgent kommer att bli föremål för en hårdare kontroll. Det är utmärkt och därtill helt nödvändigt. Robert Björkenwall med vännen Jaan Ungerson (robert.bjorken@telia.com) (Publicerad i bl a Nyfiken grå 11 april 2018,UNT 15/4, Arbetarbladet 27/4, Östra Småland 7/5 m fl) http://www.nyfikengra.se/utan-tillit-gar-demokratin-forlorad/

Thursday, February 15, 2018

En uppfinning som många seniorer har eller kommer att få stor glädje av

Seniora personer minns hur det var på 50-talet då man inte minst i media besjöngs bilen som den stora frihetssymbolen. Och kanske alldeles särskilt då männen. Men det var då det. Här och nu finns en annan viktig “frihetsmaskin”, om också inte lika glamourös och manligt besjungen som personbilen. Men inte minst för 40- och de tidiga 50-talisterna men snart nog också för senare generationer. Och vad är nu det för ett vardagslivets frihetsunder, månne? Jo det är rollatorn – faktiskt en svensk uppfinning från slutet av 70-talet. Knappast någon annan teknisk innovation har betytt och betyder så mycket för så många människors oberoende och rörelsefrihet som denna lika geniala som “enkla” konstruktion. Och hon som stod bakom den var en kvinna, Aina Wifalk (1928-83). Rollatorn som har handtag med en väl balanserad tyngdaxel mot fyra stödjepunkter på hjul och stabilt byggd för att klara även nordiskt utomhusklimt. Dessutom med en liten sits för några minuters vila när så behövs och en korg för att på egen hand t.ex. gå och handla lite vardaglig skaffning för hushållet. Underverket ger också full rörelsefrihet i hemmet, med förmåga att i oberoende sköta de flesta vardagliga aktiviteter. Utöver frihetsvinsten för otaliga, lite kroppsligt sköra människor har rollatorn revolutionerat förutsättningarna för äldreomsorgen med ekonomiska effekter som är så stora att de inte riktigt går att räkna på. Men kanske just därför inte heller kan nog överskattas. Visst är det här värt att reflektera över – också för oss som ännu inte personligen haft behov att göra dagligt bruk av detta vardagliga underverk. Värt att tänka på, eller hur? Både för oss ännu hyfsat pigga seniorer och för våra nära anhöriga som redan länge brukar detta frihetsunder. Blev Aina Wifalk rik på uppfinningen? Inte alls. Aina var kurator och uppfinnare, själv funtionsnedsatt efter ett polioangrepp i 20-årsåldern. Hon hade innan rollatorn uppfunnit manupeden, ett redskap för samtidig träning av armar och ben och vars efterföljare används flitigt på dagens gym. År 1978 fick Aina statligt stöd att låta ta fram en prototyp till idén om rollatorn. Tre år senare var serieproduktion av rollatorn igång. Aina Wifalk själv avstod från att söka patent. Varför?, jo därför att hon ville att hennes uppfinning skulle bli tillgänglig för så många som möjligt genom fri tillverkning. Till raden av svenska snillen och innovatörer – såsom Dahlén, von Platen, de Laval, Polhem, Nobel m fl – bör också Aina Wifalk läggas. Åtminstone för alla oss som tycker att de många människors frihet och oberoende är minst lika betydelsefullt som Nobel med dynamiten eller Dahlén med sina fyrar. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad bl a på Nyfiken grå...http://www.nyfikengra.se/hon-ar-kvinnan-bakom-rullatorn-seniorernas-frihetsunder/, Östra Småland 21/2, Hälsinglands tidningar 17/2,LT Jämtland 9/3, https://efterarbetet.se/2018/03/10/frihetsmaskinen/ m fl)

Thursday, December 14, 2017

Valet i Alabama visar att högern går att besegra i USA

Fantastiskt att demokraten Jones lyckades vinna senatsplatsen i Alabama. Det inger hopp också inför kommande kongressval i november 2018. Går högern att besegra där så går den att besegra också på andra håll i USA. Demokraten Doug Jones segrade knappt i fyllnadsvalet till USA:s senat i Alabama som utlystes efter att Jeff Sessions tillträdde som justitieminister. Den konservativa delstaten har varit en extremt svår nöt att knäcka för en demokrat under senare år och Alabama har haft två republikanska senatorer i totalt 20 års tid. Så fantastiskt bra att demokraternas Doug Jones nu lyckades besegra Trump-supportade, republikanen Roy Moore – i mycket på grund av att också republikanska väljare och många kvinnor absolut inte ville ha Moore i senaten. Det inger hopp inför framtiden och nästa kongressval i november 2018. Trumphögerns politiska stil med extremhögerns idégods, förakt för svaghet, hån av motståndare och kvinnomobbing går att besegra, som valet i Alabama nu visat. Där som på andra håll. Den främsta orsaken till att valet blev så jämnt att demokraten kunde vinna var att republikanen Roy Moore anklagades att ha förgripit sig på tonårstjejer. Republikanerna i Alabama försökte lyfta fram abortfrågan som den mest centrala och Moore påstod dessutom att valet är en folkomröstning om Donald Trump. Alabama är vid sidan av Wyoming och West Virginia en av de delstater där Trump har varit speciellt populär. Utnämningen av den mycket konservative Sessions till justitieminister var i praktiken tt tack för att Alabamasenatorn hade varit först i senaten med att uttala sitt stöd för Trump i presidentvalet. Men trots Trumps aktiva stöd kom valet att handla om Roy Moore och anklagelserna om sexuella övergrepp. Få republikaner med nationell profil vågade stödja honom efter anklagelserna med undantag av Trump och Vita husets före detta chefsstrateg och extremhögerideolog Steve Bannon. I Alabama stödde många av de ledande republikanerna Moore med guvernör Kay Ivey i spetsen men senator Richard Shelby sade att han trodde på kvinnorna och kunde inte rösta på Moore. Trump valde ändå att banda in ett telefonsamtal där han uppmanade väljarna att rösta på Moore. Dessutom tog han ställning till valet i Alabama i ett tal nyligen i Florida, alldeles intill delstatsgränsen mot Alabama. På samma scen med Moore vågade han – i dessa Me-too-tider - dock inte stå men det gjorde däremot Bannon kvällen före fyllnadsvalet. Och där uttalade högerideologen Bannon att ”det finns en speciell plats i helvetet för republikaner som inte stödjer Moore.” Men det hjälpte inte. Moore förlorade ändå eftersom även många republikaner inte ville ha honom. Demokraten Jones till slut vann med cirka 10 000 rösters övervikt Efter att #metoo blev hyggligt stort även i USA och anklagelserna drabbade den f d domaren Roy Moore, började dessutom många inom den kristna högern att tveka. Bara de mest lojala stannade kvar och av dessa var Trumps extreme f d chefsstrateg Steve Bannon den viktigaste eftersom han kunde utnyttja sin högerextrema webbsajt Breitbart News som en renodlad propagandakanal för Moore. Välkända demokrater valde i flertalet fall att hålla sig borta från Alabama men Jones fick gott pengastöd och hans reklamkampanj var sju gånger dyrare än vad Moore hade. I ett skede av valrörelsen deltog den retoriskt skicklige demokraten och före detta vicepresidenten Joe Biden i kampanjen och i slutskedet nu i december matchade demokraterna Trumps bandade telefonsamtal för Moore med motsvarande stödsamtal från Biden och Barack Obama för Jones. Och bara några få dagar före valet kom så två demokrater med nationell afroamerikansk profil till Alabama. Och dessa två - Cory Booker från New Jersey och Deval Patrick från Massachusetts – var viktiga eftersom Jones visste att valresultatet skulle hänga på de afroamerikanska rösterna som utgör 25 procent av väljarkåren i delstaten. De vita röstar oftast på republikanerna och men just den här gången svek många den osympatiske Moore och lade i tillräckligt antal sina röster på Jones för att han skulle kunna bli delstatens nya senator i Washington. Därmed minska republikanernas smala majoritet i senaten. Segern i Alabama visar att högern går att besegra, vilket bäddar för ett möjligt bättre resultat också i nästa kongressval (hela representanthuset och en tredjedel av senatet) i november 2018.. En annan bra sak i just Alabama är att i slutet av november i delstatens största stad Birmingham tillträdde Randall Woodfin som ny borgmästare. Han är en 36-årig afroamerikan från demokraternas vänsterkant och som stöddes av Bernie Sanders i borgmästarvalet. Nu får Alabama dessutom Doug Jones som senator. Visserligen bara för en halv mandatperiod men det är ändå en stor sak för demokraterna att vinna just där. Jones är främst känd som åklagaren som runt millennieskiftet lyckes föra två Ku Klux Klan-medlemmar till skranket för att de hade bombat en afroamerikansk baptistkyrka den 15 september 1963. Det faktum att demokraten Jones kunde besegra högern i Alabama inger hopp också inför kommande kongressval i november 2018. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publiceras även på http://www.nyfikengra.se/demokraten-jones-seger-ger-hopp-infor-framtiden/ (Nyfiken grå) samt några regionala tidningar såsom Östra Småland 14/12-17, Gotlands tidningar 18/12, Norrköpings tidningar 30/12 m fl)

Thursday, September 07, 2017

Låt en särskild Cybermyndighet ta hand om våra viktiga register

Vad är det med statsförvaltningen och våra statliga myndigheter och deras generaldirektörer: har de ingen koll alls eller vill myndighetscheferna att staten ska lägga ut och outsourca så mycket som det bara går till externa aktörer? Detta oavsett risker för att känsliga personuppgifter och annat säkerhetsklassat i informationsväg i nästa led kan läckas eller säljas vidare till snart sagt vem det vara månde. Och hur ser det ut med direktiv och regleringsbrev till våra myndigheter? Är det bara att outsourca och lägga ut till vem som helst inom och utom landet bara det görs så billigt som möjligt? Haveriet på Transportstyrelsen med outsourcingen av IT-hanteringen till multinationella IBM utan någon som helst koll av säkerhetsklassning av tekniker som ska göra jobbet exploderade i media nu i sommar. Och nu Polismyndigheten och dess rikspolischef som nu också visat sig år 2015 ha lagt ut känslig, säkerhetsklassad registerinformation hos en extern, privat dataoperatör (kanadensiska CGI, samma som sköter BASUN). Finns det mer? Vill dessa uppenbarligen tämligen självständigt fungerande myndighetschefer inte att staten längre alls ska sköta statlig myndighetsutövning? Eller har de gått helt vilse i New public management-yrans tänkande och outsouringambitioner och omdömet löpt amok med våra statliga myndighetschefer? Finns det inget statligt ämbetsmannaansvar av den sort vi en gång var så vana vid och som fungerade med omdöme och oväld? Och hur är det egentligen ställt med rekryteringen till våra statliga myndigheter? Frågorna börjar bli många och under våra fötter gungar marken mer och mer. Mer och mer tyder på att det som nu skett och sker inte är några olycksfall i arbetet utan speglar en mera grundläggande förändring i hur statliga myndigheter styrs och tillåts styras enligt principer och styrsystem som rena lånegods från privata näringslivet. Och det utan några som helst hänsynstaganden till att statlig myndighetsutövning med dess komplexa krav på oväld, icke gynnande av någon part samt krav på rättssäker hantering av beslutsunderlag och genomförande inte är som att sälja gurka och tomater på en marknad. Uppenbart är att vi nu är i behov av en generaldiskussion om statens roll och uppgift, ämbetsmannaansvar, vilka krav som kan och ska ställas på lämpliga statliga myndighetschefer, tydligare direktiv om hur respektive myndighet som styras och skötas och när det exempelvis är klart olämpligt att externt lägga ut och outsourca arbetsuppgifter där säkerhetsklassning är ett absolut måste av personal som ska göra arbetsuppgifterna. En av flera lärdomar som nu måste dras av såväl outsouringhaveriet i Transportstyrelsen som nu senast i Polismyndighetens personregister är hur hanteringsslarv – systemfel? - med våra centrala, känsliga register ska stramas upp och göras säkrare i egen regi. Här finns en del som talar för att staten borde inrätta en särskilt, statlig Cybermyndighet med ansvaret att hantera landets centrala register. Lärdomarna från haveriet på Transportstyrelsen m fl visar att staten nu måste bygga upp ett system där sekretessbelagda och för rikets säkerhet samt försvar viktiga uppgifter kan säkras och risken för läckor minimeras. Den typ av outsourcing och utförsäljning av hanteringen till privata entreprenörer som gjordes vid Transportstyrelsens register i jakten på billigare lösningar måste fasas ut snarast från offentlig förvaltning. Bara risken för att hela register eller sekretessbelagda uppgifter ska kunna läcka ut borde vara skäl nog till att inte låta aktörer som drivs av kortsiktiga vinstintressen (inhemska och utländska) få tillgång till dessa. I det här sammanhanget finns det också skäl att påminna om det mindre välbetänkta av den i början av 1990-talet av Bildt-ledda regeringen tagna besluten att lämna över allt mer av det tidigare av stat och kommun skötta, skyddsvärda register och i stället överlåta dessa känsliga personregister i händerna på olika privata operatörer. Också detta var i grunden den från Storbritannien hämtad förvaltningsmodellen ”New Public Management” (NPM). En modell som går ut på att konkurrensutsätta och läggas ut på marknaden också säkerhets- och integritetskänslig registerinformation. I stället för att inom myndigheter och offentlig förvaltning utveckla verksamheten har jakten på billigast tänkbara lösning blivit ett helt överordnat mål. Verkscheferna i våra myndigheter fick redan då delvis lite för fria händer att agera, något som sedan följts upp i nya kompletterande direktiv från 20111 och 2014 om outsourcing av IT etc och som i fallet med Transportstyrelsen i jakten på billiga IT-lösningar ledde till rena lagöverträdelser och avgång för generaldirektören. Och sedan även till avgång för två statsråd under sommaren 2017 för att de saknade full koll och inte ingrep i tid. Det faktum att såväl SPAR (det svenska personregistret) som BASUN (företags- och fastighetsregistret) numera ligger i händerna på delvis utanför landet placerade privata företag borde förskräcka. Båda registren innehåller i förhållande till det från Transportstyrelsen outsourcade en betydligt större mängd integritetskänsligt och sekretessbelagt material. Detta sedan början av 1990-talet outsourcade personregistret har genom åren hanterats av ett stort antal olika utländska bolag. I dag ligger det i händerna på EVRY - ett i huvudsak av norskt riskkapital ägt företag. Också datahanteringen hos BASUN finns i händerna på företag utanför Sverige. Uppdraget att sköta registren har växlat. Företagen har varit allt från franska Sema Group till ATOS Orgin, Logica och kanadensiska CGI. De säkerhetsklassade registren har fått vandra runt mellan olika företag samtidigt som de kommersialiserats och marknadsförts som adress- och upplysningskälla för till exempel mängder av olika, nischade massutskick. Att säkerheten för register som SPAR och BASUN borde rimligen betraktas som viktigare än att jaga billigast möjliga driftkostnader för viktiga register borde vara självklart. Genom att inrätta och låta en statlig Cybermyndighet ta hand om driften, ansvaret och säkerheten borde minska risken att inte säkerhetskontrollerad personal och operatörer kan få tillgång till dessa integritetskänsliga uppgifter. Att kunna garantera detta är inte minst för rikets säkerhet och medborgarna här långt viktigare än att kanske spara någon eller några procent på IT-driftkostnaden. Mot bakgrund av erfarenheterna från bland annat haveriet i Transportstyrelsen borde det vara en prioriterad uppgift för regeringen att nu skapa en Cybermyndighet och se till att de offentliga register som finns i Sverige hamnar i säkert förvar. Att det sedan därutöver uppenbarligen nu finns behov också av en mera övergripande generaldiskussion om om våra statliga myndigheters roll och hur de bäst borde styras och ledas utan systemfel börjar bli allt mera uppenbart. Robert Björkenwall och Jaan Ungerson Lästips: Trump förebild för svenskt näringsliv? Knappast...och heller inte New Public Management. http://www.dn.se/debatt/skydda-det-offentliga-fran-affarsman-som-trump/ "Om man rensar bort hans grova främlingsfientlighet och manschauvinistiska tirader är Trump i mångt och mycket en idealtyp för hur även det svenska näringslivets ledare tänker och resonerar. Han vill 'få saker och ting gjorda', är misstänksam mot 'byråkrati och regler' och är mycket negativ till 'tjafs'; att åsikter stöts och blöts, i synnerhet om de inte överensstämmer med de egna." Skrev två professorer i företagsekonomi på DN debatt 22/8. Utmärkt bra och klargörande varför NPM borde utmönstras ur statliga myndigheter.