Tuesday, December 04, 2018

Hjalmar Lundbohm – ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat i gruvstaden Kiruna

Nyligen kom forskaren och författaren Curt Persson ut med en populärvetenskaplig biografi om “Hjalmar Lundbohm – ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat”, förlag Älven kultur. Frågan är om den 387 sidor feta och rikligt illustrerade biografin kommer att förändra bilden av mannen som har kallats Kirunas grundare? Jag tror det. Kiruna-födde historikern Curt Persson har åstadkommit en både spännande och väl genomarbetad populärvetenskaplig biografi om gruvstaden Kirunas grundare Hjalmar Lundbohm. Curt Persson, väl lämpad för uppgiften, har ägnat en stor del av sitt vuxna liv till att studera Hjalmar Lundbohm, mannen som allmänt kallats Kirunas skapare. En stor vinst med hans populärvetenskapliga verk är att Lundbohm blir mera mänsklig med sina stora förtjänster men också med sina fel och brister. Därmed så blir han mera mänsklig, har författaren Curt Persson själv sagt Historiskt har Hjalmar Lundbohm getts en helt avgörande betydelse som mannen skapade Kiruna, Han har bland annat gett namn åt den största gatan och den kommunala gymnasieskolan i gruvstaden Kiruna. Men hur blir det i det nya, flyttade Kiruna centrum som nu uppförs runt nya stadshuset Kristallen med dess länskonstmuseum högst upp? Historikern Curt Persson anser att Lundbohm inte behöver några nya gator och hus uppkallade efter sig. Han behöver inga nya monument, anser biografen Curt Persson. Han står stark utan sånt. Visst kan det synas vara en smula vågat av en tidigare chef för Hjalmarlundbohmsgården – numera flyttad till en säkrare plats i Kiruna jämte andra kulturbyggnader – att ge sig på projektet att doktorera och tillika skriva en populärvetenskaplig volym om den mytomspunne LKAB-disponenten under Kirunas pionjärtid. Många av storföretagsledarna i början av 1900-talet var precis som Hjalmar Lundbohm samtidigt betydelsefulla samhällsbyggare. Efteråt sägs det ibland om att dessa i sin personlighet och gärning “bar tiden”. För den i Kiruna kommun födda och uppvuxna Curt Persson och med föreståndarskap senare för Hjalmarlundbohmsgården och därefter chefsskap vid Norrbottens museum i Luleå var det det logiskt att så doktorera om Lundhohm-gestalten vid Luleå tekniska universitet. Detta med avhandlingen ”Hjalmar Lundbohm – En studie om ledarskap inom LKAB 1898- 1921”, som gjorde Curt Persson till fil doktor i oktober 2015. Ett minst sagt källkritiskt mödosamt arbete emedan Hjalmar Lundbohm lät brodern Sixten bränna brev och andra handlingar inför sitt frånfälle. Ändå har Curt Persson lyckats väl i sina forskarmödor och gräva fram faktamässigt väl underbyggda slutsatser och skapa en mänskligt komplex bild av myten Hjalmar Lundbohm. Därtill har den nu i sin pedagogiskt reviderade form blivit en utmärkt populärvetenskaplig biografi, utgiven hos Älvens kultur hösten 2018. Den ger en både läsvärda och pregnant rikliga gestaltning av Lundbohms persona, rensad från tidigare tidigare panegyrisk “slagg” av förenklingar om “Lapplands okrönte kung” och annat liknande. För det förtjänar Curt Persson beröm. Detta särskilt som Hjalmar Lundbohm i malmfälten kommit att användas som en logotype och ge namn åt den största gatan, en skola m m i Kiruna och en forskningsfond därtill. Med sin avhandling och biografi har historikern Curt Persson därmed också räddat företagsledaren, konstmecenaten och samhällsbyggaren Lundbohm ur mytbildningens klor och gjort honom till en mänskligt komplex personlighet. På köpet har vi fått en både läsvärd och kunskapsrik biografi om en på många sätt fascinerande norrbottnisk pionjär och samhällsbyggare. Lundbohm har i Curts bok blivit en visserligen på många sätt enastående och trovärdig person men samtidigt också mänsklig och med brister och tillkortakommanden som alla andra. Vi vet t ex att han vid minst två tillfällen själv var inställd på att gifta sig med först Emilie Demant (dansk konstnär) och senare den “wallraffande” journalistpionjären Ester Blenda Nordström. De blev dock inte av och Curt Persson avstår själv från spekulera vidare om Lundhohms kärleksliv då verifierbara källor saknas. Men klart är att Blenda Nordström ansåg Hjalmar för gammal och avvisade hans frieri. En i förtid åldrad och sjuklig Hjalmar Lundbohm avled under påskdagen den 4 april 1926 hos sin bror. Lundbohm hade så redan sedan fem år tillbaka – juni 1921 - lämnat alla sina uppdrag i LKAB med hänvisning till sviktande hälsa och försämrade relationer med övriga ledande i koncernen. I praktiken hade hans operativa ledningsuppgifter övertagits av hans efterträdare Granström under första halvåret 1920. Lundbohm reste från Kiruna den sjätte oktober 1920 och återvände sedan aldrig mera till Kiruna. Men han fortsatte att korrespondera och hålla sin vakande, patriarkala hand över allt och alla i Kiruna – och särskilt så vad gäller utbildningsfrågorna. Han ogillade att hans efterträdare Granström i LKAB och landshövding Malm visade bristande intresse för kompetensförsörjningen på lite sikt för bolaget och samhället Kiruna. Med sin rika biografi lyfter Curt Persson fram Hjalmar Lundbohm som en tydlig och profilskarp person i kretsen av andra framgångsrika industri- och samhällsbyggare. Detta var i en tid när flera av de stora svenska verkstads- och tillverkningsföretagen byggdes upp och tidigt kom att också ta för sig på en internationell marknad. Utvinningen av den lappländska järnmalmen och skapandet av LKAB som ända fram till nu och fram över ryms väl i samma industriella mönster. Lägg därtill dess med tiden allt viktigare roll som kassako för svenska staten, liksom gruvbolagets så viktiga roll för inte bara svensk utan även europeisk stålindustri – och som hela EUs “hemmagruva” för vidareförädlad järnmalmspellets. I sin fullödiga biografi om Lundbohm förmår Curt Persson väl visa hur LKABs förste disponent formades genom hans uppväxtmiljö, utbildning, studieresor och vetenskaplig verksamhet och i sitt chefs- och ledarskapet över LKAB och hur han i den funktionen hade stor nytta av sitt goda nationella och internationella nätverk. Lika viktigt var detta också i hans samhällsbyggande, präglat av en bred humanistiska människosyn och stora konstintresse – och som kom att sätta sin prägel på gruvstaden Kiruna så fjärran och olik amerikanska och andra mera torftigt byggda och kulturfattiga gruvsamhällen. Persson visar med sin lödiga och välresearchade biografi att han är medveten om vad biografin som framställningsform av ett historiskt förlopp kräver av ett vetenskapligt förhållningssätt och inte blir bortslarvat i skrivarglädjen. Curts biografi om Lundbohm förtjänar att läsas av alla som har intresse av den stolta gruvstaden Kirunas historia och av den nu i sitt slag helt unika stora stadsflytten och omvandlingen som järnmalmsgruvans expansion nu på 2010-talet kräver. För detta enorma projekt har statens “kassako” LKAB – med årliga utdelningar i mångmiljardklassen - hittills lagt ut dryga 13 miljarder kr på och lär behöva lägga kanske lika mycket till innan allt är klart och hela stadsflytten är genomförd. Perssons Lundbohmbiografi ger historisk bakgrund både till detta och även perspektiv på den norrbottniska industri- och samhällshistorien i stort. Persons “Hjalmar Lundbohm – ledare, samhällsbyggare och kulturmecenat” ger viktiga perspektiv också i detta nuläge Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com Länk: läs gärna om stadsflytten och planeringen av ett klimatsmart och uthålligt nytt Kiruna i The Guardian: https://www.theguardian.com/cities/2018/dec/02/kiruna-swedish-arctic-town-had-to-move-reindeer-herders-in-the-way?CMP=share_btn_fb (Publiceras även i några tidningar såsom Arbetarbladet 10/12 - https://demokraatti.fi/hjalmar-lundbohm-ledare-samhallsbyggare-och-kulturmecenat-i-gruvstaden-kiruna/- Nyfiken Grå 14/12-18, http://www.nyfikengra.se/ny-och-manskligare-bild-av-kirunas-skapare/ m fl)

Thursday, November 29, 2018

Svensk socialdemokrati behöver analyser läget och rusta sig bättre för framtida val

Lördagen den 24 november 2018 genomfördes det årligen återkommande evenemanget Socialistiskt forum i ABF-huset i Stockholm med ett stort antal seminarier av varierande kvalitet. På en av dessa redovisade den av sex fackliga organisationer, 6F-konstellationen, sponsrade tankesmedjan Katalys sin 72-sidor fylliga valanalys av senaste svenska riksdagsvalet. En rubrikmässig snabbversion av denna på många sätt goda analysrapport kan summeras i konstaterandet att det är lite oklart om vilka intressen som Sveriges socialdemokrati försvarar respektive utmanar. Något som i sin tur gjorde att det var lite oklart länge – för länge för valresultatets bästa - för många väljare i valet i september 2018 att riktigt veta vad partiet faktiskt stod för sorts politik. Hade det inte varit för den till slut mycket goda och i valbudskapet tydliga valspurten hade valresultatet kunnat slut betydligt mera illa än de 28,3 procent som S till slut fick i röstandel på valdagen. Just detta faktum att det till slut rätade upp sig och själva spurten blev så framgångsrik är en viktig lärdom för framtiden. Eller som det sägs i Katalys-rapporten om valet så är lärdomen att det tarvas en ”en tydligt vänsterorienterad jämlikhetspolitik, ”ett tydligt ställningstagande mot Sverigedemokraterna” (högerpopulisterna) samt att ”en engagerad och aktiv rörelse är helt centrala delar för en framgångsrik socialdemokrati.” Noteras här ska också att just detta med en aktiv, proaktiv jämlikhetspolitik ligger väl i linje med LO-fackliga, färska “Program för omfördelning – sex punkter för att minska inkomstskillnaderna”; mer rättvis beskattning, utjämna skillnaderna mellan stad och land, bättre ekonomisk trygghet vid arbetslöshet och sjukdom, en pension som det går att leva på m m. En våren 2018 felfokuserad och bristfälligt kommunicerad valstrategi på “bortaplansfrågor” ihop med en länge alltför bristande, otydlig reformagenda är förklaringar till varför Socialdemokraterna i Sverige gjorde sitt sämsta val på över hundra år. I valet kom Löfvens socialdemokrater att uppfattas – delvis av egen förskyllan och otydlighet - som ett mittenparti, ideologiskt gråmelerad och inte riktigt kämpade för någonting mer än att behålla makten. Och den välfärdsoffensiv som kom i valspurten lanserades alldeles för sent. Det faktum att Socialdemokraterna inte lyckades leverera ett tillräckligt bra resultat vad gäller bekämpandet av arbetslösheten, hattandet kring invandrings- och migrationspolitiken, missnöje med sjukvårdsköer och en valhänt och senfärdig hantering av LSS (samhällets stöd till funktionshindrade) blev faktorer som gjorde många väljare osäkra och minskade stödet för Socialdemokraterna. När tryggheten kändes vara hotad för många arbetarväljare, arbetslösa, sjuka, äldre med låga pensioner och budskapet om att ekonomin går som tåget men inte upplevdes gälla “för oss”, så ledde det till ett fortsatt väljartapp för S. Katalys – liksom fackliga centralorganisationen LO färska rapport om ojämlikhetens bekämpande – analyserar inte enbart utan ger också förslag på politikåtgärder för framtiden. Katalys anser att i en tid där ideologierna åter spelar en större roll kan en mer vänsterorienterad socialdemokrati utmana både högerpopulismen och nyliberalismen. I det perspektivet pekar Katalys på nödvändigheten av en offensivare och mera frimodig ekonomisk politik – med större investeringar, mer jämlika skatter, en mer aktiv klimatpolitik, ett nytt pensionssystem och en social bostadspolitik. Förslag som på flera punkter ligger nära vad LO föreslår i sin färska jämlikhetsrapport. Eller med andra ord: mer av proaktiv politik som tar avstamp i traditionell socialdemokratisk jämlikhetsprofilerad politik med syfte att inom överblickbar närtid åtgärda nulägets växande ojämlikhetsklyftor i det svenska samhället. Detta mot bakgrund av att i alla andra nordiska länder är inkomstskillnaderna numera klart mindre än i Sverige. I dessa avseenden finns det mycket av välkommet värde att hämta i Katalys rapport och inför den eftervalsdebatt som ännu inte på allvar kommit igång inom Socialdemokraterna. Behov finns också av andra och kompletterande analyser att läggas vid sidan av Katalys analys. Ty det behövs för att rusta Socialdemokraterna både programmässigt och organisatoriskt inför kommande val, oavsett om det kommer i förtid eller först i nästa ordinarie val hösten 2022. I det förberedelsearbetet krävs att S återuppbygger sin folkrörelseorganisation nedifrån och upp. Man måste bättre än nu stimulera och oftare hämta in medlemmarnas åsikter och förväntningar på partiets politik samt vässa det egna programarbetet som tyvärr varit undermåligt under de senaste åren. Detta krävs om Socialdemokraterna ska kunna växa, återta förlorade väljare och upplevas som mer relevanta och värda att rösta på i kommande riksdagsval. När väl höstens sällskapslek och sonderingskarusell om vem som ska sitta med vem vid maktens bord i Rosenbad är avklarade till senast mitten av december månad. Och just detta blir inte mindre viktigt även om S-ledaren Löfven möjligen till slut blir den som fortsätter som Sveriges statsminister i minoritetsställning. Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Arbetarbladet 26/11, Gotlands tidningar 29/11, Östra Småland 29/11 m fl; httt://www.ostrasmaland.se/debatt/valfardsoffensiv-kom-for-sent-i-valspurten/

Thursday, October 11, 2018

I högerpopulismens Polen och Östeuropa

Observerat och värderat: Häromveckan när jag med ett gäng seniorjournalister besökte ett stort grannland på andra sidan Östersjön hade jag åter anledning att fundera över detta med högerpopulismen i många europeiska grannländer. Polen styrs sedan några år tillbaka av ett socialkonservativt och högerpopulistiskt parti, PiS, med starkt socialkonservativt och religiöst stuk. Lite mer så än vad som är fallet för deras grannländers högerpopulistiska regerings- eller växande oppositionspartier. PiS är dock – i motsats till vissa andra populistpartier – bland annat med tanke på det omfattande EU-stöd Polen fått och får i sig emot EU, och inte heller Putin- och Rysslandsvänligt. Men PiS-partiledaren Jaroslaw Kaczynski, som i praktiken styr landet utan att ens ingå i regeringen eller är landets president, och styr i stora drag enligt samma modell som Orbáns Fidesz-styrda Ungern. Polens Kaczynski och Ungerns Orbán backar för övrigt nästan alltid backar upp varandra mot EU:s ofta återkommande kritik mot hur Polen och Ungern stryper medias och rättsväsendets oberoende (precis nu, trots EU-varningar, tillsatt egna, regeringsvänliga domare) och rätten att granska hur makten utövas i dessa två partnerländer. Och trots att FN:s klimatpanel IPCC nyss har levererat en ny larmrapport om globala klimathotet tillhör Polen – ihop med andra forna östländer – med sitt stora beroende av fossil uppvärmning och 100 000 kolgruvearbetare den grupp som starkast är emot EU-förslag om kraftigt minska koldioxidutsläpp till 2030. Om PiS – med sin starkt kvinnofientliga, mänskliga rättighetsundergrävande och främlingsfientliga politik - överlever också nästa parlamentsval återstår att se i det politiskt djupt delade Polen. Men beslutet om en sänkt pensionsålder och för polska förhållanden bra barnbidrag ihop med en stark ekonomisk tillväxt har hittills gett PiS-styret ett stabilt folkligt stöd på runt 40 procent av den polska väljarkåren. Men särskilt bland unga, intellektuella och många kvinnor växer protesterna och missnöjet med den djupt konservative högerpopulisten Kaczynski och hans PiS-styre. Men för att välta PiS-styret i nästa parlamentsval krävs också att den hittills så splittrade liberala och socialdemokratiska oppositionspartierna förmår ena sig. Riktigt där är inte 38 miljonerslandet Polen - ännu. I Kaczynskis politiska partner Orbán och hans Fidesz-styre i Ungern har man dock gått ännu längre ut på den främlingsfientliga vägen än Polen. För övrigt något av ett favoritland för Åkesson och hans SD och där Fidesz ännu är ett systerparti till Moderaterna i Europaparlamentet. Ungerns EU-medlemskap har dock hittills hindrat Ungerns regeringschef Viktor Orbán från att gå ännu längre än vad man hittills gjort undergräva de mänskliga rättigheterna och strypa medias frihet i landet. Orbán har i motsats till Kaczynski nära band till Putin. Därtill har Ungern på många sätt blivit något av ett centrum för antidemokratiska och EU-fientliga högerpopulistiska rörelser från stora delar av världen. I senaste parlamentsvalet fick Fidesz fick runt 50 procent i väljarstöd. Lägg därtill att där också finns ett i parlamentet finns ett parti som är ännu mer extremt, nämligen Jobbik. Men på många sätt är de grenar på samma högerextrema träd. Så här behöver de starkt högerextrema inte hymla med sina förebilder. Regeringschefen står ju på samma sida ideologiskt och i konkret politik. I Polens tidigare så brutala ockupationsmakt – besök gärna det fina Andra världskrigsmuseet och Westerplatte där andra världskriget började i Gdansk! - och nuvarande stora, fredliga grannland Tyskland lutar Merkels CDU:s systerparti CSU i Bayern (ingår i förbundsregeringen) mer och mer åt höger. CSU för allt tydligare sin egen flyktingpolitik, delvis av stark oro för konkurrensen från högerpopulisterna (AfD) och väljarflykt till både AfD och De Gröna i sin nu vikande maktbas i Bayern. Ursprungligen var AfD en ren proteströrelse mot euron. Numera är AfD främst ett växande högerextremt och främlingsfientligt parti med särskilt starkast stöd i östra Tyskland (f d DDR). I färska opinionsmätningar har man seglat upp som ett stabilt 18 procentsparti, ungefär på samma nivå som de tyska socialdemokraterna, SPD. En djupt oroande utveckling i det stora och viktiga EU-landet Tyskland. Nu när vi i maj 2019 går mot Europaparlamentsval och val av en ny EU-kommission. Och innan dess ska Brexit och Storbritanniens utträde ur EU vara genomfört – på ena eller andra sättet. Möjligen föregått av ett nyval. Känns det – också med tanke på Trump i USA och nya, akuta klimathot – som vi lever i den bästa av världar just nu? Kanske blir det ännu lite mörkare innan det möjligen ljusnar. Senare. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad i bl a Östra Småland 14/19 - http://www.ostrasmaland.se/debatt/i-hogerpopulismens-osteuropa-och-tyskland/ -, Arbetarbladet 16/10; https://demokraatti.fi/robert-bjorkenwall-i-hogerpopulismens-osteuropa-och-tyskland), Nyfiken grå 22/10 http://www.nyfikengra.se/hogerpopulismens-europa-brer-ut sig/,Värmlands Folkblad 26/10 https://www.vf.se/2018/10/25/i-hogerpopulismens-osteuropa-och-tyskland/, Gotlands tidningar/Folkbladet 25/10 m fl

Monday, September 03, 2018

Svenska valet nu handlar om demokratin

Det är bara dagar kvar till valet. Till skillnad från många andra delar av världen har vi i Sverige som medborgare möjlighet att i fria val uttrycka hur vi vill att samhället ska fungera och vilket parti som bäst uppfyller våra önskemål. Demokratin fungerar. Dessutom kan vi i år i Sverige fira 100-årsdagen av det första steget till demokratins genombrott med allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor. Att kunna utnyttja den rätten är en ovärderlig förmån. Efter en strid där högern (den tidens moderater) argumenterade mot en allmän och lika rösträtt för både män och kvinnor såg de sig i december 1918 tvingade att gå med på en reform. Både män och kvinnor fick rätten att rösta i kommunalvalen. Men utvecklingen skulle snabbt ta ett steg till. I skuggan av de revolutionära rörelser som efter första världskriget drog fram i Europa tog riksdagen den 24 maj 1919 på initiativ från socialdemokrater och liberaler beslutet att rösträtten för både män och kvinnor skulle vidgas och gälla även vid riksdagsval. Sedan dess har den demokratiska modellen utvecklats och tjänat oss väl. Medan det första steget genom det så kallade ”ordentlighetsstrecket” där rätten att få rösta kopplades till krav som att man betalat kommunalskatt, gjort värnplikten, var ostraffad och inte i behov av socialbidrag lämnade många utanför togs efterhand nya steg. Steg där allt fler svenskar fick möjlighet att med sin röst vara med och påverka samhället. Det sista ”ordentlighetsstrecket” försvann 1945. Då blev även den som fick socialbidrag och den som gått i personlig konkurs upprättelse som fullvärdig medborgare med rätt att rösta i val. Samma år sänktes också rösträttsåldern från 23 till 21 år. Sänkningen till 18 år kom 1975. Dock finns det krafter som vill begränsa den och låta en liten elit och marknaden ta över politiken och styrningen av samhället. I en tidigare i år i SVT sänd serie reportage av Jan Scherman om demokrati och politik förklarade företrädare för den svenska bolagshögern att den svenska demokratin är för vid och att det politiska systemet borde utformas så att det blev en liten elit som tog hand om besluten. Den inställning de i reportagen visade till demokratin och rösträtten återfinns också i den så kallade Raelistiska rörelsen. Det är en sektliknande organisation som menar att bara den kan få rösta eller få politiska uppdrag som i en intelligenstest klarat sig bättre än hälften av befolkningen. De hot som riktas mot allmänna rösträtten, och därmed demokratin, kan inte avfärdas. Den strid som en gång gjorde alla i den vuxna befolkningen myndiga behöver åter försvaras. I den bra och fungerande demokratin intar rösträtten, det gemensamma beslutsfattandet och möjligheten för många att ta del i den politiska verksamheten en central plats. Med högt valdeltagande och med många politiska uppdrag fördelade på en stor andel av befolkningen ökar legitimiteten. Deltagardemokratin ger till skillnad från en elitstyrd servicedemokrati alla möjligheten att vara med och styra utvecklingen och förverkliga sina önskemål. Därmed är den allmänna och lika rösträtten en grundbult i demokratin. Trots de brister som demokratin kan visa upp och de besvikelser man kan känna som väljare är det ändå det som bäst kan ge medborgarna makt och frihet. Den amerikanske statsvetaren Robert Dahl har sagt att ett folk av politiskt jämställda som har resurser och institutioner som krävs att styra sig själva förblir ett uppfordrande riktmärke på spaning efter ett samhälle där människor kan leva i fred, respektera varandras lika egenvärde och tillsammans söka ett gott liv. Winston Churchill konstaterade att ”demokratin är den sämsta styresformen som har prövats, bortsett från alla andra som har prövats genom tiderna”. Han konstaterade också att ”demokratin är den enda statsform där fritt meningsutbyte inte slutar med begravning”. Så använd alltid din rösträtt när du har den! Robert Björkenwall med Jaan Ungerson (Publiceras i Arbetarbladet 3 sept (https://demokraatti.fi/debatt-svenska-valet-handlar-om-demokratin) m fl regionala tidningar)

Monday, May 07, 2018

Poetiskt apotek och aforismer

"Förnuftets näsduk torkar inte känslans gråt." Werner Aspenström "Och på kvällen ligger jag som ett fartyg med släckta lysen, på lagom avstånd från verkligheten, medan besättningen svärmar i parkerna där i land." Tomas Tranströmer, ur Klanger och spår (1966) "Hjulen snurrar och snurrar, dårarna står där och hurrar vid alla stationer." Gunnar Ekelöf, ur En Mölna-Elegi "Och deras lekar liknar baletter av illa manövrerade marionetter. Nu är här tomt igen och samma vemod - eller ett annat. Vad rör det mig. Mitt liv har stannat." Gunnar Ekelöf, ur En Mölna-Elegi "Hur fort blir lönnar gula, som lyser vår vandring i parken. Att dö är att resa en smula från grenen till fasta marken." Stig Dagerman "Säg till om jag stör, sade han när han steg in genom dörren, så går jag meddetsamma. Du inte bara stör, svarade jag, du rubbar hela min existens. Välkommen." Eeva Kilpi (en lysande finsk poet) "Av ingen handling väntar du förvandling? - Jag väntar endast av förvandling kraft till handling." Gunnar Ekelöf, ur En Mölna-Elegi "Det medeltunga skall ligga som gödsel i var mans trädgård medan det tyngsta skall sjunka till botten att tända nytt liv." Gunnar Ekelöf, ur En Mölna-Elegi ”Jag är en främling i detta land men detta land är ingen främling i mig! Jag är inte hemma i detta land men detta land beter sig som hemma i mig!” Gunnar Ekelöf

Friday, April 13, 2018

Utan tillit går demokratin förlorad

Hur illa står det till med demokratin i Sverige och hur hotad är den? Reporternestorn och tidigare TV4-bossen Jan Scherman har i en serie tänkvärda reportage i SVT1 veckan före och efter påsk lyft fram en rad av de brister i vårt politiska system som hotar och begränsar demokratin. Vi nödgas allt oftare konstatera att det trots politikens demokratiska ambitioner finns brister vad gäller öppenhet och transparens. Det som borde vara det demokratiska samtalet blir mer slagord och korta reklambudskap. Också i vårt Sverige sker en oroande utveckling där de enskilda medborgarna nödgas uppleva hur möjligheterna försämrats att fatta rationella, välgrundade och i folklig tillit och tillförlitlig information välgrundade beslut. Den demokratiska tilliten eroderar samhällsklimatet genom skogen av spridda rykten och falska nyheter i facebook och twitter. Misstron mot politik, politiker, den politiska debatten och det demokratiska samtalet tar överhand. Särskilt i spåren av de miljontals persondata från facebook som sålts till och av skandalomsusade brittiska Cambridge Analytica för att göra aggressiva, hårdvinklade valkampanjer för fakenews-aktivister i skräddarsydda sociala medier. Något som vi redan vet har gett oss populisten Donald Trump i Vita huset och Brexit i Storbritannien samt högerpopulisters framgångar i flera europeiska parlamentsval. Även ryska trollfabriker har sannolikt haft en roll här på lite olika sätt. Risken är därtill påtaglig att vi ingalunda sett slutet på dylika, tillitsskadliga aktiviteter. Mer, mycket mer kan komma. Öppet samspel krävs Här intar kvalitetsjournalistik och massmedia en central roll som källkritiska granskare och försvarare av demokratin. Men för att det ska kunna fungera kräver det ett öppet samspel mellan granskade och granskare. Och en ordning med fria och väl utbyggda massmedier, där journalister med kunnighet och integritet kan rapportera, och för vilka medborgarna känner tillit och får en korrekt bild av verkligheten. Det utgör en grundläggande infrastruktur för demokratin och för att medborgarna inte minst inför val lämnas möjlighet att ta övertänkta beslut vid valbåsen. I samma takt som antalet dagstidningar minskat har också öppenheten och tillgängligheten till makthavare och beslutsfattare i samhället minskat. Pressens kris har jämförts med den kris varvsnäringen gick igenom under 1970-talet. Små och medelstora tidningar har köpts upp eller lagts ner. På de flesta håll i Sverige finns i dag bara en lokaltidning kvar. Journalistiken har förändrats Många kommuner har inte ens någon lokal journalistiskt bevakning kvar. Medborgarnas möjlighet att få information har försämrats eller försvunnit helt. Kvar finns ryktesspridning och från olika sociala medier spridda beskrivningar. Med i de tidningsföretag som finns kvar, ofta i monopolsituation och alltmer fokuserade på lönsamhet, har även journalistiken förändrats. Medan annons- och försäljningsavdelningarna betraktas som närande delar betraktas redaktionerna som kostnader. På redaktion efter redaktion har antalet journalister dragits ner steg för steg. Det har också på ett påtagligt sätt påverkat journalistrollen. Allt färre tidningar ger sina medarbetare tid att verkligen granska och gräva. Följden blir en allt ytligare och kommersialiserad journalistik. Parallellt med att allt färre journalister får möjlighet att ägna sig åt att på djupet granska alla sidor av samhället har antalet pressekreterare, PR-konsulter och kommunikationsföretag ökat med uppgift att forma friserade verklighetsbilder och skydda sina uppdragsgivare från granskande journalistik. Fler kommunikatörer, färre journalister Utvecklingen i Sverige går – som även Schermans SVT-reportage visade – i snabb takt åt samma håll som i USA. Där går det nu fyra ”kommunikatörer” på varje journalist. I dag går det i Sverige minst två ”kommunikatörer” på varje journalist. Medan de som granskar får allt snävare resurser och ser tidningar läggas ner eller förvandlas till gratis annonsblad kan PR-konsulterna konstatera hur de får ut allt fler av sina friserade, vinklade budskap. Bland dem som uttrycker oro för utvecklingen finns statsvetare som professor Bo Rothstein och Jesper Falkheim, professor i kommunikation vid universitetet i Lund. Båda har uttalat djup oro för att balansen mellan de som granskar och de som företräder olika organisationer och intressen blir skev, med ett tapp i tilliten som följd. Det brådskar med att hitta en bra och hållbar lösning på den allvarliga obalansen mellan granskare och granskade. Sociala medier och internet kan inte ersätta en seriös, genomarbetad och granskande journalistik. Starka granskare behövs Oberoende av hur den sedan distribueras behöver en levande demokrati starka granskare. Det kräver bra och resursstarka redaktioner med välskolade journalister med integritet och vilja att spegla verkligheten – fri från PR-konsulternas tillrättalagda pressmeddelanden. Utan den granskande journalistiken – i SvD och DN – hade vi till exempel sannolikt aldrig fått veta särskilt mycket om hur det egentligen gick till när Nya Karolinska i Solna blev världens dyraste men långtifrån mest välfungerande sjukhus. Och vi medborgare heller inte fått kunskap om hur en aningslös och oklokt kortsiktig kostnadsjakt i statliga myndigheter som Transportstyrelsen och Fortifikationsverket kunde tillåta att även säkerhetsklassade data (körkortsregistret etc) kunde outsourcas och skötas av utländska entreprenörer. Något som först nu (april) lett till att Säpo och Försvarsmakten getts rätten att förbjuda statliga myndigheter att genomföra upphandlingar av säkerhetskänsliga datauppgifter. Upphandlingar som framgent kommer att bli föremål för en hårdare kontroll. Det är utmärkt och därtill helt nödvändigt. Robert Björkenwall med vännen Jaan Ungerson (robert.bjorken@telia.com) (Publicerad i bl a Nyfiken grå 11 april 2018,UNT 15/4, Arbetarbladet 27/4, Östra Småland 7/5 m fl) http://www.nyfikengra.se/utan-tillit-gar-demokratin-forlorad/

Thursday, February 15, 2018

En uppfinning som många seniorer har eller kommer att få stor glädje av

Seniora personer minns hur det var på 50-talet då man inte minst i media besjöngs bilen som den stora frihetssymbolen. Och kanske alldeles särskilt då männen. Men det var då det. Här och nu finns en annan viktig “frihetsmaskin”, om också inte lika glamourös och manligt besjungen som personbilen. Men inte minst för 40- och de tidiga 50-talisterna men snart nog också för senare generationer. Och vad är nu det för ett vardagslivets frihetsunder, månne? Jo det är rollatorn – faktiskt en svensk uppfinning från slutet av 70-talet. Knappast någon annan teknisk innovation har betytt och betyder så mycket för så många människors oberoende och rörelsefrihet som denna lika geniala som “enkla” konstruktion. Och hon som stod bakom den var en kvinna, Aina Wifalk (1928-83). Rollatorn som har handtag med en väl balanserad tyngdaxel mot fyra stödjepunkter på hjul och stabilt byggd för att klara även nordiskt utomhusklimt. Dessutom med en liten sits för några minuters vila när så behövs och en korg för att på egen hand t.ex. gå och handla lite vardaglig skaffning för hushållet. Underverket ger också full rörelsefrihet i hemmet, med förmåga att i oberoende sköta de flesta vardagliga aktiviteter. Utöver frihetsvinsten för otaliga, lite kroppsligt sköra människor har rollatorn revolutionerat förutsättningarna för äldreomsorgen med ekonomiska effekter som är så stora att de inte riktigt går att räkna på. Men kanske just därför inte heller kan nog överskattas. Visst är det här värt att reflektera över – också för oss som ännu inte personligen haft behov att göra dagligt bruk av detta vardagliga underverk. Värt att tänka på, eller hur? Både för oss ännu hyfsat pigga seniorer och för våra nära anhöriga som redan länge brukar detta frihetsunder. Blev Aina Wifalk rik på uppfinningen? Inte alls. Aina var kurator och uppfinnare, själv funtionsnedsatt efter ett polioangrepp i 20-årsåldern. Hon hade innan rollatorn uppfunnit manupeden, ett redskap för samtidig träning av armar och ben och vars efterföljare används flitigt på dagens gym. År 1978 fick Aina statligt stöd att låta ta fram en prototyp till idén om rollatorn. Tre år senare var serieproduktion av rollatorn igång. Aina Wifalk själv avstod från att söka patent. Varför?, jo därför att hon ville att hennes uppfinning skulle bli tillgänglig för så många som möjligt genom fri tillverkning. Till raden av svenska snillen och innovatörer – såsom Dahlén, von Platen, de Laval, Polhem, Nobel m fl – bör också Aina Wifalk läggas. Åtminstone för alla oss som tycker att de många människors frihet och oberoende är minst lika betydelsefullt som Nobel med dynamiten eller Dahlén med sina fyrar. Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com (Publicerad bl a på Nyfiken grå...http://www.nyfikengra.se/hon-ar-kvinnan-bakom-rullatorn-seniorernas-frihetsunder/, Östra Småland 21/2, Hälsinglands tidningar 17/2,LT Jämtland 9/3, https://efterarbetet.se/2018/03/10/frihetsmaskinen/ m fl)