Tuesday, February 15, 2011

Bra pensionssystemrapport från LO

(Publicerad som artikel - undantaget en mindre strykning - i Norrköpings tidningar 22/2, Vasabladet 18/2 m fl)

Observerat om en bra pensionssystemrapport av LO:

Tisdagen den 15 februari var det en pressträff om en informativ och välskriven pensionsrapport i LO-borgen, presenterad av LO-ekonomerna Mats Morin och Renée Andersson samt Wanja Lundby-Wedin och avtalssekr. Per Bardh.

En av de medansvariga för pensionsreformen från 90-talets mitt,ekonomen Anna Hedborg, deltog också som en lite överraskande försiktig och lågmält kommentator av rapporten. Hon berömde rapporten och hade egentligen just inga invändningar på dess analys och slutsatser.

Rapporten visar bl a att en genomsnittlig industriarbetare måste jobba två år ytterligare för att uppnå samma pensionsnivå som då pensionsreformen genomfördes 1994/95.

Anledningen till att dessa – och andra - idag måste arbeta längre beror på att medellivslängden 2011 är cirka två år längre än den var 1995. Året 1995 var det år man utgick ifrån då beräkningarna till det nya pensionssystemet gjordes.

Vid pensionsreformens genomförande 1995 visade beräkningarna att en heltidsarbetande industriarbetare efter 45 yrkesår skulle kunna få 62 procent av slutlönen i statlig pension. Idag får samma industriarbetare bara 54 procent av slutlönen i pension.

För att få 62 procent av slutlönen i pension skulle det med dagens förutsättningar krävas att man arbetar två år till och går i pension vid 67 års ålder. (Knappast realistiskt direkt med tanke på att den faktiska pensionsåldern för många löntagare i LO-yrken nu är runt 61 år.Länge än så orkar många inte att arbeta.)

– De som drabbas hårdast är de med kort utbildning, de lämnar arbetsmarknaden tidigare och har kortare livslängd än de med längre utbildning. Orsaken är främst att de med kort utbildning jobbar i en miljö som i högre grad sliter ut dem, konstaterade såväl ekonomen Mats Morin som LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin och avtalssekreteraren Per Bardh.

Det kan tyckas rimligt att längre livslängd också betyder ett längre arbetsliv. Tyvärr är förbättrad hälsa och längre livslängd en genomsnittlig förbättring som inte kommit alla till del. Det mest alarmerande är att många av LO-förbundens medlemmar inte ens kan arbeta fram till 65-årsdagen.

För att något minska orättvisorna i nuvarande pensionssystem för den som måste ta ut sin pension i förtid av hälsoskäl borde man införa en förlängning av möjligheten att få sjukersättning med 2 år, och därmed kunna vänta med att bli ålderspensionär tills man fyllt 67 år. Då skulle den "bakomliggande inkomsten" (ett LO-krav som fanns redan 1994) vara pensionsgrundande och ge en lite högre pension än som nu är fallet. Höjs rätten att arbeta kvar längre så måste även rätten till sjukersättning följande med motsvarande antal år. En nödvändighet om inte orättvisorna mellan olika pensionärsgrupper ska öka ytterligare. De är stora nog redan nu så det räcker och blir över.

Ansträngningarna för ett hållbart arbetsliv måste intensifieras så att fler kan jobba längre. Bättre arbetsmiljö, vidareutbildning, rehabilitering och tryggare anställningar behövs för att fler ska förbättra sin ålderspension och avsluta sitt arbetsliv med hälsan i behåll, konstaterade Per Bardh.

Utöver att stegvis förbättra arbetslivet, bättre rehab, kompetensutveckling etc så att fler orkar jobba något år längre så krävs också att pensionssystemet förstärks och i rapporten rekommenderas då en höjning av pensionsavgiften från nuvarande 18,5 proc. till 22 proc., vilket då inskränker på löneökningsutrymmet.

Däremot är det ingen av dem som presenterade rapporten – eller kommentatorn Anna Hedborg – som tror att pensionssystemet kan förstärkas via höjd avkastning i premiepensionssystemet. Tron på att börsen ska fixa det anser ingen vara särskilt realistisk.

Tvärtom vill LO helst ändra i formerna för förvaltningen av premiepensionen – kostar ju en massa miljoner som bara kommer banker och olika försäkringsbolag till del; kanske så där 600 kr per person och år, minst – förvaltas i anknytning till AP-fonderna i stället för nuvarande orimliga, privatiserade, enskilda 800 fonder. Ett minimum vore att åtminstone införa valbara garantipensionsprodukter, alltså “som traditionell försäkring för att minska nuvarande risker för individuella felval”.

Värt att notera att även två borgerliga ledamöter (Lars-Arne Staxäng och Krister Hörding) från pensionsarbetsgruppen, gamle försäkringsnestorn K.G Scherman (positiv till LO-rapporten), f d GD i gamla Riksförsäkringsverket, ett antal sakkunniga från socialdepartementet och pensionsmyndigheten och finansdepartementet hade även de sökt sig till LO-borgen för att lyssna på genomgången om LO-rapporten "Pensionsreformen i halvtid”.

Från S-sidan i riksdagen fanns Kurt Kvarnström och Tomas Eneroth i lokalen och hade synpunkter (positiva) på rapporten.

/Noteringar i all hast
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. Bra att även s-kriskommissionens slutrapport “Omstart för socialdemokratin” (15 febr. 2011) även dentar upp att pensionssystemet måste förstärkas med en höjning av pensionsavgiften. En som helhet rätt bra rapport, också den vad jag kan bedöma vid en snabb genomläsning.

0 Comments:

Post a Comment

<< Home