Reinfeldt på internationell PR-drive om "nordiska modellen"

PR-insatser för den nordiska modellen internationellt och motsatt agerande på hemmaplan

Den 27 januari skrev statsminister Fredrik Reinfeldt stolt i en debattartikel i Sveriges malligaste morgontidning följande: ”Vi har i Sverige inte de djupa klyftor som i andra samhällen skapar sociala spänningar”.

Det låter fint. Det får en nästan att för någon minut glömma bort att antalet förtidspensionerade unga ökat med 50 procent de senaste fyra åren och att hans politik lett till att barnfattigdomen ökat med 50 procent sedan 2006 och att klyftorna växer i allt snabbare takt. Var det inte "utanförskapet” som skulle minska – och inte tvärtom – som i valrörelseretoriken var målet med Reinfeldt-regeringens politik!?

Men visst förstår man syftet bakom den här artikeln, nämligen att den är en del i Fredrik Reinfeldts PR-kampanj och lämplig avstamp inför hans och några andra statsråds deltagande i det ekonomiska toppmötet i den schweiziska skidorten Davos.

Till näringslivssponsrade årliga ekonomiska mötet i Davos har han åkt för att där på plats sälja ”Den nordiska modellen”, som står högt i kurs just nu, eftersom Norden klarat sig bra genom de finansiella härdsmältorna på andra håll i världen.

I artikeln citerar statsministern den västliga, ekonomiska samarbetsorganisationen OECD som härom veckan jämförde svensk ekonomis stryka med Pippi Långstrump. Regeringen solar sig i glansen och refererar med gillande OECD ett antal välkända resultatet av den svenska modellen:

låg arbetslöshet, få konflikter, hög tillväxt. Nåja, åtta procents öppen arbetslöshet just nu är väl inte precis en framgång men det övriga stämmer dock. Men en helt annan sak är sedan att det här frukterna av många år av tålmodigt arbete och väl fungerande partsrelationer på arbetsmarknaden.

Starka fackföreningar vill man dock gärna försvaga och göra lite mindre starka. Och metoden att försvaga dem har regeringen också använt sig flitigt av, nämligen en slakt av a-kassan (sänkt ersättning och mångdubblat höjda avgifter). Besparingar som sedan använts som viktig finansieringskälla för sänkta skatter (så kallade jobbskatteavdrag).

Fredrik Reinfeldts politik har på detta område lett till massflykt från a-kassan. Den har gjort att de rikaste fått det bättre, på bekostnad av sjuka, arbetsskadade och arbetslösa. OECD rekommenderar dock den svenska regeringen att gå ännu längre - med sänkta löner och försvagat anställningsskydd.

Vad OECD och regeringen Reinfeldt inte verkar ha förstått är att trygga – och därmed också mera omställningsbenägna - löntagare och starka fack är en förutsättning för fred på arbetsmarknaden, och att det inte går att samtidigt älska jämlikhet och föra en politik som ökar klyftorna.

Det går helt enkelt inte ihop. Lika lite som det är att från näringslivshåll köra med dubbelmoral som Jacob Wallenberg – en av Davosmötets ordföranden – gör när han i rapporten ”The nordic way” hyllar ansvarstagande fackföreningar och företag i Norden för att de tar sitt sociala ansvar men samtidigt som

ordförande i Wallenbergkontrollerade Investor beviljar bolagets egen VD Börje Ekholm ett nytt rekordbonusregn på 110 miljoner kr. Det är att bädda synnerligen illa för kommande avtalsrörelse och fortsatt fred på svensk arbetsmarknad.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com