Några observationer om Sverige, terrorbombning och krishanteringens nödvändighet

Bara sedan 1995 har flera omskakande händelser inträffat som prövat Sveriges statslednings förmåga att hantera svåra kriser. Händelserna med Estonias förlisning, mordet på utrikesminister Anna Lindh, tsunamin i Thailand och elfte september i New York finns för alltid i vårt medvetande.

Efter tredje adventhelgens händelser i centrala Stockholm har också uttrycket självmordsbombare tagit plats i folks medvetande här. Sverige blir mer och mer - på gott och på ont - en del av världen.

När den 28-årige Taimura med rötter i det svårt sargade landet Irak, föräldrar i svenska Tranås men själv sedan år 2001 boende i engelska Luton (där många muslimska extremister med terroristböjelser bott/bor) sprängde sig själv - och tack och lov inga andra - mitt i

julkommersvimlet så blev vi varse att världen inte är någon idyll. Nu blev också Sverige påmint om vad som - i spåren av Irak- och Afghanistankrig, krutdurken Mellersta österns många olösta problem etc - vad det är för en värld vi numera lever i. Denna nya form av terrorism som det innebär när någon kan tänka sig att offra sitt eget liv för att döda, skada och skrämma andra.

Visserligen var det redan 48 timmar efter den misslyckade terrorattacken mitt i julhandeln i Stockholms city, business as usual på Drottninggatan. Gamla vänner möts och kramar om varandra, kanske tio meter från platsen där självmordsbombaren dog utan att ta med sig någon annan.

Och ändå finns funderingarna där, liksom förhoppningen att när något så här stort inträffar så hoppas vi väl att att det offentliga Sveriges beslutande maskineri "håller måttet". Också i skarpt läge.

Ska vi kunna lita på vad våra makthavare säger så måste vi vara någorlunda trygga, helst förvissade, om att den information som lämnas är korrekt, omdömesgill och väl avvägd i förhållande till situationen och folks behov av att få veta.

Och då går det inte att komma ifrån att denna trovärdighet också hänger nära samman med vem som säger vad och när i tiden det sker. Onödig oro och panik måste undvikas, samtidigt som det som sägs också måste vara relevant och korrekt.

Så när ett statsråd talar ska hela regeringen stå bakom han eller henne. Mångdubbla eller,rent av, oorganiserade budskap är inte acceptabla. Då blir det bara värre.

Vid misstänkta brott bör det vara polisen och åklagare som först ger medborgarna information innan politikerna börjar dra offentliga slutsatser av det inträffade.

Rågången mellan den polisiära, juridiska och politiska makten måste vara glasklar. Även om enstaka misstag väl aldrig helt går att undvika. Men i riktigt skarpa lägen är utrymmet för sånt just inga alls utan allvarliga konsekvenser.

Mot denna bakgrund finns det anledning att vara kritisk inför hur regeringen har hanterat adventhelgens händelser i Stockholm.

Det var nog inte så hellyckat precis att hela tio timmar innan polis och åklagare sade någonting alls om självmordsbombaren fann den ständigt twittrande och bloggande utrikesministern Carl Bildt ute för att delge svenska folket sin högst egna information och kommentar om det misslyckade självmordsattentatet i centrala Stockholm.

Men det var dock inte så att Bildt gjorde det på uppdrag av statsminister Reinfeldt eller att det var en "summery" av någon formell kommentar på Utrikesdepartementets hemsida. Alls icke så.

Nej,utrikesministern lät på egen bevåg - mitt i natten - sig själv obetaget gå ut twittrades två korta meningar på engelska. För en internationell publik, kan man väl anta.

I svensk översättning skrev Bildt följande: "Högst oroande försök till terroristattack i folkträngseln i centrala Stockholm. Det misslyckades - men skulle ha kunnat bli en verklig katastrof".

Det skedde långt innan polis, åklagare, regeringen eller statsministern själv hade sagt så mycket som flasklock om det inträffade. Men utrikesministerns twitterord blev "hot stuff" i både Sverige och världen och tog genast plats i nyhetssändningarna.

Kaxige Bildt säger självsäkert att han satt inne med all information - alltså kunde han, självklart, också kommentera saken redan på natten.

Men varför gick inte polis och åklagare ut först? De satt ju ändå på hela utredningsmaterialet. Eller statsministern i en officiell presskonferens när han hunnit få "breafing" om basfakta?

All befogad kritik mot denna märkliga hantering bemöter nu Carl Bildt kaxigt (vad annars?) med att det är en "pseudodebatt". Knappast korrekt, tvärtom har han fel.

Statsminister Fredrik Reinfeldt menar - i bästa fall ytterligare "vässade" efter tsunamin i Thailand julhelgen 2004? - att det finns upparbetade regler för information i regeringen, men att dessa inte omfattar så kallade sociala medier (twitter, blogg etc).

Jaha, och...? Innebär det att svenska folket i fortsättningen inte ska lita på vad Bildt skriver när han twittrar och bloggar på nätet?

En annan principiellt viktig sak: Kan Bildt uttala sig om terrorhot i Sverige som privatperson? Kan han vara en fri debattör, helt bortkopplad från det kollektiva ansvar som det alltid innebär att ingå i en regering?

Sveriges - som det verkar dygnet runt - uppkopplade utrikesminister tillåts uttrycka privata åsikter och ditt och datt på nätet med till synes outtömliga energi. Det är inte precis ett förtroendeingivande sätt att hantera informationsgivningen vid särskilt skarpa lägen.

Utrikesministern är nämligen en central pjäs i regeringen - och därmed är hans eller hennes göranden och uttalanden en avgörande komponent i den svenska krisberedskapen. Det är, tyvärr, djupt bekymmersamt när det officiella Sverige hantera särskilda, allvarliga händelser på sätt som nu skett, apropå självmordsbombaren, tack och lov, misslyckade handling i centrala Stockholm den tredje adventhelgen 2010.

Helt bortsett då ifrån om säkerhetspolisen, Säpo, möjligen borde kunnat(?) få "grepp" om vad den här 28-årige terrorbombaren planerade göra. Men vad hade brittisk säkerhetstjänst för koll i det här fallet? Hade bodde ju ändå där och har en familj i Luton utanför London.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com