Världens åttonde ekonomi - Brasilien - fick en kvinnlig president
(Publicerad i bl a Norrköpings tidningar 5 november 2010 m fl)
Observerat:
Lulas Brasilien har fått sin första kvinnliga president - Dilma Rosseff
Jag lämnar för dagen det trista mellanårsvalet i USA därhän, ty demokraternas valnederlag och populistiska, republikanska högerpolitikers framgång i det valskolkande USA var bara alltför väntat. Bra dock att inte också senaten förlorades av demokraterna och president Obama. Landet kommer de närmaste två åren att befinna sig i ett tämligen skakigt läge. Frustrerade amerikanska väljare har nu försatt det stora landet i väster i ett närmast ostyrbart läge.
Roligare då att vända sina blickar mot världens åttonde största ekonomi - på Brasilien. Där arbetarpartiet, PT, under den karismatiske och genuint populäre presidenten och ex-strejkledaren på Scania i Sao Paolo, Lula da Silva, lyft många miljoner fattiga till ett bättre och tryggare liv för sig och sina barn. Något som -tillsammans med en allmänt god och växande nationell ekonomi - i sin tur gjort honom brett uppskattad politisk figur, men som författningsmässigt kunde kunde ställa upp för en tredje mandatperiod.
Därför fick PT-partiet ställa upp med någon annan som visserligen inte har Lulas karisma och folklighet men ändå kunde vara valbar. Den personen blev hans stabschef och tidigare fleråriga minister, Dilma Rousseff. Hon visade sig nu - efter en andra och avgörande valomgång - bestå provet och besegra "socialdemokraten" Serra från karnevalstaden Rio och nu bli Brasiliens första kvinnliga president. Formellt tar hon över efter sin mentor Lula da Silva den 1 januari 2011. Valsegern i den andra omgången var inte särskilt överraskande. Hennes företrädare, Luiz Inácia Lula da Silva, hade berett marken väl, krattat manegen och med sin förhandlingsskicklighet åstadkommit mycket gott för särskilt Brasiliens fattiga befolkning.
Brasilien har - i den globala finansmarknadskrisens spår - de senaste åren gjort tvärt emot många andra regeringar: valt att minska klyftorna, bygga bostäder som lågavlönade har råd med och denna nya inriktning har satt fart på landets tillväxt.
Dilma Rousseff var energiminister 2003–2005 och Lulas stabschef 2005–2010. Hon gör klokast i att behålla Lulas politiska kurs om hon vill behålla folkets förtroende.
Brasilien - inget litet "skitland" precis - är ett av världens största länder med närmare 200 miljoner invånare och räknas i dag som världens åttonde största ekonomi. Politiskt finns det många gemensamma drag mellan socialdemokraterna inom PT i Brasilien och t ex Sverige. Med den avgörande skillnaden att socialdemokraternas ledare i Sverige måste nöja sig med oppositionsrollen i fyra år.
Dilma Rousseff får dock knappast någon enkel resa. För även inom hennes eget parti, PT, finns stridande viljor. Och det är inte givet att hon förmår balansera dessa lika väl som Lula kunnat göra. Men en fortsatt Lula-kurs är rimligen vad som är bäst för Brasiliens framtid. Fattigdomen är - trots Lula-årens många reformer och välfärdssatsningar - ännu utbredd. Med fortsatt klok politik kan dock klyftorna minskas ytterligare och det skapar i sin tur grunden för växande efterfrågan och en fortsatt god tillväxt. Det har de senaste åtta åren med Lula som president visat.
Den strategi som president Lula valde och som Dilma Rousseff nu förväntas ärva är nästan en realpolitisk tillämpning av de slutsatser som dragits av debattboken "Jämlikhetsanden", av de två brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett. De har i sin forskning sammanställt data från flera länder som visar att ökad jämlikhet lönar sig – för alla medborgare. Den som redan har det väldigt bra blir inte lyckligare eller friskare om människor som har det sämst får ännu lägre standard. Tvärtom är mindre ojämlika nationer bättre samhällen att leva i för alla än motsatsen. Folkhälsan blir bättre, skolan likaså, kriminaliteten blir mindre allvarlig - och hela samhället håller ihop lite bättre.
Brasilien har de senaste åren haft en tillväxt på cirka 4,5 procent och i år har tillväxten skrivits upp till 7,5. De fattiga har, tack vare klassisk fördelningspolitik, fått chans att höja sin standard, konsumera mera och förbättra sina livsbetingelser. Detta har i sin tur gett fart åt ekonomin. Den omfördelningspolitiken kan förväntas fortsätta under Dilma Rosseffs ledarskap.
Brasilien är egentligen inget ”socialistiskt” land, alls icke. Fattigdomen är utbredd och de ekonomiska klyftorna är enorma. Men Lula och arbetarepartiet PT har använt en klok linje för att vända skutan. Brasiliens goda utveckling de senaste åren är dock bevis för att landet valt rätt väg. I slutändan har det också gagnat de 220 svenska företag som är verksamma i Brasilien genom den ökade inhemska efterfrågan som Brasilien haft under Lulas åtta presidentår. Och en ekonomisk-politisk kurs som nu Dilma Rosseff kan förväntas fortsätta i världens åttonde största ekonomi.
Robert Björkenwall,; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com (skrev en gång för nu rätt många år sedan en studiebok om just Lula, när han var facklig ledare och bildade PT-partiet)
Observerat:
Lulas Brasilien har fått sin första kvinnliga president - Dilma Rosseff
Jag lämnar för dagen det trista mellanårsvalet i USA därhän, ty demokraternas valnederlag och populistiska, republikanska högerpolitikers framgång i det valskolkande USA var bara alltför väntat. Bra dock att inte också senaten förlorades av demokraterna och president Obama. Landet kommer de närmaste två åren att befinna sig i ett tämligen skakigt läge. Frustrerade amerikanska väljare har nu försatt det stora landet i väster i ett närmast ostyrbart läge.
Roligare då att vända sina blickar mot världens åttonde största ekonomi - på Brasilien. Där arbetarpartiet, PT, under den karismatiske och genuint populäre presidenten och ex-strejkledaren på Scania i Sao Paolo, Lula da Silva, lyft många miljoner fattiga till ett bättre och tryggare liv för sig och sina barn. Något som -tillsammans med en allmänt god och växande nationell ekonomi - i sin tur gjort honom brett uppskattad politisk figur, men som författningsmässigt kunde kunde ställa upp för en tredje mandatperiod.
Därför fick PT-partiet ställa upp med någon annan som visserligen inte har Lulas karisma och folklighet men ändå kunde vara valbar. Den personen blev hans stabschef och tidigare fleråriga minister, Dilma Rousseff. Hon visade sig nu - efter en andra och avgörande valomgång - bestå provet och besegra "socialdemokraten" Serra från karnevalstaden Rio och nu bli Brasiliens första kvinnliga president. Formellt tar hon över efter sin mentor Lula da Silva den 1 januari 2011. Valsegern i den andra omgången var inte särskilt överraskande. Hennes företrädare, Luiz Inácia Lula da Silva, hade berett marken väl, krattat manegen och med sin förhandlingsskicklighet åstadkommit mycket gott för särskilt Brasiliens fattiga befolkning.
Brasilien har - i den globala finansmarknadskrisens spår - de senaste åren gjort tvärt emot många andra regeringar: valt att minska klyftorna, bygga bostäder som lågavlönade har råd med och denna nya inriktning har satt fart på landets tillväxt.
Dilma Rousseff var energiminister 2003–2005 och Lulas stabschef 2005–2010. Hon gör klokast i att behålla Lulas politiska kurs om hon vill behålla folkets förtroende.
Brasilien - inget litet "skitland" precis - är ett av världens största länder med närmare 200 miljoner invånare och räknas i dag som världens åttonde största ekonomi. Politiskt finns det många gemensamma drag mellan socialdemokraterna inom PT i Brasilien och t ex Sverige. Med den avgörande skillnaden att socialdemokraternas ledare i Sverige måste nöja sig med oppositionsrollen i fyra år.
Dilma Rousseff får dock knappast någon enkel resa. För även inom hennes eget parti, PT, finns stridande viljor. Och det är inte givet att hon förmår balansera dessa lika väl som Lula kunnat göra. Men en fortsatt Lula-kurs är rimligen vad som är bäst för Brasiliens framtid. Fattigdomen är - trots Lula-årens många reformer och välfärdssatsningar - ännu utbredd. Med fortsatt klok politik kan dock klyftorna minskas ytterligare och det skapar i sin tur grunden för växande efterfrågan och en fortsatt god tillväxt. Det har de senaste åtta åren med Lula som president visat.
Den strategi som president Lula valde och som Dilma Rousseff nu förväntas ärva är nästan en realpolitisk tillämpning av de slutsatser som dragits av debattboken "Jämlikhetsanden", av de två brittiska forskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett. De har i sin forskning sammanställt data från flera länder som visar att ökad jämlikhet lönar sig – för alla medborgare. Den som redan har det väldigt bra blir inte lyckligare eller friskare om människor som har det sämst får ännu lägre standard. Tvärtom är mindre ojämlika nationer bättre samhällen att leva i för alla än motsatsen. Folkhälsan blir bättre, skolan likaså, kriminaliteten blir mindre allvarlig - och hela samhället håller ihop lite bättre.
Brasilien har de senaste åren haft en tillväxt på cirka 4,5 procent och i år har tillväxten skrivits upp till 7,5. De fattiga har, tack vare klassisk fördelningspolitik, fått chans att höja sin standard, konsumera mera och förbättra sina livsbetingelser. Detta har i sin tur gett fart åt ekonomin. Den omfördelningspolitiken kan förväntas fortsätta under Dilma Rosseffs ledarskap.
Brasilien är egentligen inget ”socialistiskt” land, alls icke. Fattigdomen är utbredd och de ekonomiska klyftorna är enorma. Men Lula och arbetarepartiet PT har använt en klok linje för att vända skutan. Brasiliens goda utveckling de senaste åren är dock bevis för att landet valt rätt väg. I slutändan har det också gagnat de 220 svenska företag som är verksamma i Brasilien genom den ökade inhemska efterfrågan som Brasilien haft under Lulas åtta presidentår. Och en ekonomisk-politisk kurs som nu Dilma Rosseff kan förväntas fortsätta i världens åttonde största ekonomi.
Robert Björkenwall,; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com (skrev en gång för nu rätt många år sedan en studiebok om just Lula, när han var facklig ledare och bildade PT-partiet)
posted by rbjorkenwall at 5:30 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home