Nu repar även tysk socialdemokrati mod och visar kanske vägen även för andra
(Publicerad i bl a tidningen Ångermanland 30/9,Gotlands tidningar 1/10, Norrköpings tidningar 14/10 m fl)
Observerat om tyska SDP-kongressen i Berlin:
Såg häromdagen på tyska SPDs partiordförande Sigmar Gabriel och det tal han höll i Berlin på SPD-kongressen som nyligen avslutades där i Berlin. Som bekant tog ex-milljöministern Sigmar Gabriel - efter senaste, usla förbundsdagsvalet - över ett parti i fritt fall.
"Siggi" Gabriels huvuduppgift är att gjuta nytt liv i en modfälld rörelse i opposition mot Angela Merkels kristdemokratiska-liberala koalitionsregering. "Siggi" Gabriel är en utmärkt och fängslande retoriker. Och hans tal är Gunnar Sträng-långa men han förmår ändå hålla intresset vid liv. I sitt mycket kraftfulla tal - och han är själv en massiv person i talarstolen - talade han i nästan två timmar mycket tydligt om att våga utmana den växande ojämlikheten och slåss för ett rättfärdigt samhälle. Ett samhälle där arbetare, upplysta borgare och intellektuella samverkar för att hålla samman det tyska samhället.
Hans tal blev inte sämre av att han därtill passade på att såga den direkt rasistiska bok som en gammal grånad SPD-medlem, nu avpolleterade riksbanksledamoten Thilo Sarrazin, givit ut. I en färsk, mycket omdebatterad bok har denne Sarrazin målat upp en bild om hur Tyskland avskaffar sig självt genom att Tyskland försämras genetiskt på grund av muslimsk invandring. Åter samma rasbiologiska tongångar som en gång såg Hitlers nazism födas och sedan lägga hela nationen i grus.
"Siggi" Gabriel tog dock klart och tydligt avstånd från Sarrazin och hans märkliga bok - och mötte SDP-kongressens jubel.
Också på andra sätt var Gabriel var i sitt tal full av självkritik för SPDs räkning. Han tog också upp det förakt som politiskt arbete på sina håll möts av och det förakt uppifrån som sämre lottade i samhället inte sällan möts av. Gabriel vill hitta en formel och strategi för SPD som bryter sig ut ur dessa onda cirklar. Och sättet på vilket Siggi Gabriel gjorde det i sitt tal andades stort självförtroende. Det var hoppingivande. Återstår att se om han och SPD också lyckas med detta i den praktiska politiken.
Ett står dock klart - precis som i Storbritannien med valet av Ed Miliband som ny Labourledare häromdagen i Manchester - att här fanns en annan och mera optimistisk ton än som vi annars mött och möter inom t ex en krisande, europeisk och svensk socialdemokrati.
Visserligen styrs ännu stora delar av Sydeuropa - Grekland, Spanien och Portugal - av socialdemokratiska partier, liksom Norge, men i övrigt är Europa för närvarande blått, eller rent av mörkblått och till med skiftande i främlingsfientligt brunt. På alltför många håll har den europeiska socialdemokratin i stort sett nästan varit nere för räkning. Men med Norge som det stora undantaget i Norden. Men signalerna nu från såväl tyska SDP- som Labourkongressen i Storbritannien visar att s-partierna börjar repa mod och åter visa att man både vill och vågar tro sig ha en framtid - och åter bli riktigt "valbara" i kommande parlaments- och riksdagsval. Undrar hur det går för finska SDP i kommande finska riksdagsval våren 2011? Ja, i Australien lyckades nyligen - om än ytterst knappt - Labor där under Julia Gillard vinna ett förtida parlamentsval och på nytt bilda en Labor-regering med stöd av några oberoende
parlamentariker i parlamentet i Canberra.)
Men innan man kan springa måste man först lära sig att krypa och gå. Än återstår en del arbete dit för många krisande s-partier i Europa. Men för svensk socialdemokrati i djupt demoraliserande kris efter det sämsta svenska riksdagsvalet sedan 1914 och med det mesta av arbetet kvar att göra så är det här som nu sker i Tyskland och Storbritannien sannolikt ändå hoppingivande, inspirerande tecken.
Men bara den som först verkligen vill och vågar göra en råärlig analys av egna misslyckanden har sedan chansen att åter får självförtroendet tillbaka och på nytt få väljarnas förtroende i kommande val. För vissa är den vandringen knappt ens påbörjad medan åter andra nu har kommit en bit på den vägen.
/Robert Björkenwall, (070-578 61 95); robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat om tyska SDP-kongressen i Berlin:
Såg häromdagen på tyska SPDs partiordförande Sigmar Gabriel och det tal han höll i Berlin på SPD-kongressen som nyligen avslutades där i Berlin. Som bekant tog ex-milljöministern Sigmar Gabriel - efter senaste, usla förbundsdagsvalet - över ett parti i fritt fall.
"Siggi" Gabriels huvuduppgift är att gjuta nytt liv i en modfälld rörelse i opposition mot Angela Merkels kristdemokratiska-liberala koalitionsregering. "Siggi" Gabriel är en utmärkt och fängslande retoriker. Och hans tal är Gunnar Sträng-långa men han förmår ändå hålla intresset vid liv. I sitt mycket kraftfulla tal - och han är själv en massiv person i talarstolen - talade han i nästan två timmar mycket tydligt om att våga utmana den växande ojämlikheten och slåss för ett rättfärdigt samhälle. Ett samhälle där arbetare, upplysta borgare och intellektuella samverkar för att hålla samman det tyska samhället.
Hans tal blev inte sämre av att han därtill passade på att såga den direkt rasistiska bok som en gammal grånad SPD-medlem, nu avpolleterade riksbanksledamoten Thilo Sarrazin, givit ut. I en färsk, mycket omdebatterad bok har denne Sarrazin målat upp en bild om hur Tyskland avskaffar sig självt genom att Tyskland försämras genetiskt på grund av muslimsk invandring. Åter samma rasbiologiska tongångar som en gång såg Hitlers nazism födas och sedan lägga hela nationen i grus.
"Siggi" Gabriel tog dock klart och tydligt avstånd från Sarrazin och hans märkliga bok - och mötte SDP-kongressens jubel.
Också på andra sätt var Gabriel var i sitt tal full av självkritik för SPDs räkning. Han tog också upp det förakt som politiskt arbete på sina håll möts av och det förakt uppifrån som sämre lottade i samhället inte sällan möts av. Gabriel vill hitta en formel och strategi för SPD som bryter sig ut ur dessa onda cirklar. Och sättet på vilket Siggi Gabriel gjorde det i sitt tal andades stort självförtroende. Det var hoppingivande. Återstår att se om han och SPD också lyckas med detta i den praktiska politiken.
Ett står dock klart - precis som i Storbritannien med valet av Ed Miliband som ny Labourledare häromdagen i Manchester - att här fanns en annan och mera optimistisk ton än som vi annars mött och möter inom t ex en krisande, europeisk och svensk socialdemokrati.
Visserligen styrs ännu stora delar av Sydeuropa - Grekland, Spanien och Portugal - av socialdemokratiska partier, liksom Norge, men i övrigt är Europa för närvarande blått, eller rent av mörkblått och till med skiftande i främlingsfientligt brunt. På alltför många håll har den europeiska socialdemokratin i stort sett nästan varit nere för räkning. Men med Norge som det stora undantaget i Norden. Men signalerna nu från såväl tyska SDP- som Labourkongressen i Storbritannien visar att s-partierna börjar repa mod och åter visa att man både vill och vågar tro sig ha en framtid - och åter bli riktigt "valbara" i kommande parlaments- och riksdagsval. Undrar hur det går för finska SDP i kommande finska riksdagsval våren 2011? Ja, i Australien lyckades nyligen - om än ytterst knappt - Labor där under Julia Gillard vinna ett förtida parlamentsval och på nytt bilda en Labor-regering med stöd av några oberoende
parlamentariker i parlamentet i Canberra.)
Men innan man kan springa måste man först lära sig att krypa och gå. Än återstår en del arbete dit för många krisande s-partier i Europa. Men för svensk socialdemokrati i djupt demoraliserande kris efter det sämsta svenska riksdagsvalet sedan 1914 och med det mesta av arbetet kvar att göra så är det här som nu sker i Tyskland och Storbritannien sannolikt ändå hoppingivande, inspirerande tecken.
Men bara den som först verkligen vill och vågar göra en råärlig analys av egna misslyckanden har sedan chansen att åter får självförtroendet tillbaka och på nytt få väljarnas förtroende i kommande val. För vissa är den vandringen knappt ens påbörjad medan åter andra nu har kommit en bit på den vägen.
/Robert Björkenwall, (070-578 61 95); robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 2:11 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home