Några observationer om Henrik Berggrens lysande Palme-biografi
(Publicerad i bl a Gotlands tidningar 21 oktober 2010 m fl)
Observerat om en spännande och lärorikt läsning av Henrik Berggrens Palme-biografi:
Det är både spännande och lärorikt att läsa Henrik Berggrens Palme-biografi "Underbara dagar framför oss". Och stilen i boken är synnerligen drivande, rent av elegant.
Man lär sig mycket om hur Olof Palme, en Nordens allra främsta politiker, blev den han blev. Goda grundförutsättningar i arv och miljö, absolut. Lillgammal pojk som högläste Svenska dagbladets ledare för pappa redan som fem-åring visade hans goda utgångsläge. Avgörande viktigt blev hans stora intresse för litteratur, läsning av moderna författare gav honom språket, retoriken som sedan skulle växa fram och göra honom som briljant skicklig som retoriker. USA-resan och vistelsen på College i Ohio och hans eget resande kors och tvärs i landet, han mötte folk på alla nivåer. Landet var ju då ännu vidöppet, lifta gick bra, våldet var inte lika utbrett och farligt som det senare blev och var före andra världskriget.
Han mötte legendarer som bilarbetarfackets Walter Reuther (med skott i axeln efter ett attentatsförsök) på plats på GMs huvudkontor i Detroit och fick en lektion om hur han beundrade svenska fackföreningar och ville ha vår välfärdsmodell också i USA. Och Palme skrev sitt examensarbete på Kenyon College om det amerikanska bilarbetarfacket, UAW - och väckte stoltheten över "den svenska modellen" och "slipade bort hans provinsialism". Kringflackandet runt i USAs delstater blev, som Palme skrev, "avgörande för mitt sätt att uppleva händelser". En liftares förpliktelser - skrev han i ett Svenskan-kåseri - var att "hålla med cigaretter och framför allt att vara sällskaplig".
Utan USA vete sjutton om Olof Palme ens säkert blivit socialdemokrat. Innan USA-året 1947-48 hade han ju närmast varit liberal-konservativ med vissa radikalare stråk när det gäller socialförsäkringar (hans farfar och far insåg båda dessas betydelse) och litteratur (Karl Vennberg, Ragnar Thoursie, Norman Mailer m fl). Uppenbart är också att Harry Trumans nederlagstippade valrörelse som vändes till vinst i presidentvalet hösten 1948 tilltalade en Olof Palme, sprungen från en familj som alltid hyllat vilja och handlingskraft. Dessutom lärde sig Palme av amerikanska valrörelsen om språket som viktigt politiskt verktyg.
Hans understreckare i Svenska dagbladet den 21 februari 1949 om Norman Mailers genombrottsroman "De nakna och de döda" är intressant. Han skrev om krigets avhumaniserande effekt och om hur ihålig i grunden befälets föreställningar om att kunna styra kriget efter en högre plan i grunden är. Palme använde Mailers roman "för att argumentera för USA:s makalösa förmåga att övervinna de traumatiska krigsupplevelserna". Den amerikanska krigsgenerationen var visserligen naiv och saknade "mycket av européers intellektuella skärpa" (Palme) men var också livsbejakande,vital och hade förmågan att inte gräva ner sig utan gå vidare.
Uppenbart är att denna existentiella idéroman om hur en enskild människa kan upprätthålla grundläggande moraliska normer i en darwinistisk värld - som i krig - där det råder allas krig mot alla, gjorde avtryck hos Olof Palme och kom, ihop med hans studieår och resande runt i det av demokraterna styrda USA, att få en för hans framtida vägval riktningsgivande betydelse.
Ja, det var bara några axplock ur en väldigt rik bok där jag dessutom ännu har några hundra sidors spännande omläsning kvar att genomföra!
Henrik Berggrens biografi är på alla sätt ett suveränt arbete, välresearchad, spännande och stilistiskt utmärkt skriven. Och ca 700 sidor tryckt text känns alls icke som en börda att ta sig igenom. Alls icke.
Noterar
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. En sådan politiker som Olof Palme lär nog inte vi få uppleva igen inom svensk socialdemokrati och sannolikt inte heller för överskådlig tid inom svensk politik i stort heller! Och heller inte ett politiskt radarpar som nestorn Tage Erlander som statsminister och hans adept Olof Palme som den dagliga problemlösaren och samtidigt politiska tänkaren. "Bara den lille får lite tid att tänka", undslapp det ofta från en ibland lite tröttkörd Erlander om sitt beroende av sin hans sekreterare Olof Palme.
Ändå hade Erlander - när han den 20 september 1953 - på residenset i Harpsund intervjuade Olof Palme för möjlig anställning i sin dagbok efteråt noterat: "Mycket intelligent, förvisso men har han den moraliska motståndskraft som behövs hos en politiker?". Erlander såg politik som "det mest moraliska yrket i världen". Men den hårda granskningen visade samtidigt hur tidigt Erlander såg Palme som ett politikerämne. Och så var det förvisso - och det i osedvanligt hög grad, visade det sig senare.
Själv minns jag t ex hur trött och askgrå han var efter socialdemokraternas valsegern i september 1985. Ändå orkade han dagen efter hålla ett utmärkt tal till partifolket om varför partiet vann det valet igen.
Som bekant blev det ju dessutom hans sista valrörelse innan mordet på honom kom en kall februarinatt ett halvår senare.
/RBj
Observerat om en spännande och lärorikt läsning av Henrik Berggrens Palme-biografi:
Det är både spännande och lärorikt att läsa Henrik Berggrens Palme-biografi "Underbara dagar framför oss". Och stilen i boken är synnerligen drivande, rent av elegant.
Man lär sig mycket om hur Olof Palme, en Nordens allra främsta politiker, blev den han blev. Goda grundförutsättningar i arv och miljö, absolut. Lillgammal pojk som högläste Svenska dagbladets ledare för pappa redan som fem-åring visade hans goda utgångsläge. Avgörande viktigt blev hans stora intresse för litteratur, läsning av moderna författare gav honom språket, retoriken som sedan skulle växa fram och göra honom som briljant skicklig som retoriker. USA-resan och vistelsen på College i Ohio och hans eget resande kors och tvärs i landet, han mötte folk på alla nivåer. Landet var ju då ännu vidöppet, lifta gick bra, våldet var inte lika utbrett och farligt som det senare blev och var före andra världskriget.
Han mötte legendarer som bilarbetarfackets Walter Reuther (med skott i axeln efter ett attentatsförsök) på plats på GMs huvudkontor i Detroit och fick en lektion om hur han beundrade svenska fackföreningar och ville ha vår välfärdsmodell också i USA. Och Palme skrev sitt examensarbete på Kenyon College om det amerikanska bilarbetarfacket, UAW - och väckte stoltheten över "den svenska modellen" och "slipade bort hans provinsialism". Kringflackandet runt i USAs delstater blev, som Palme skrev, "avgörande för mitt sätt att uppleva händelser". En liftares förpliktelser - skrev han i ett Svenskan-kåseri - var att "hålla med cigaretter och framför allt att vara sällskaplig".
Utan USA vete sjutton om Olof Palme ens säkert blivit socialdemokrat. Innan USA-året 1947-48 hade han ju närmast varit liberal-konservativ med vissa radikalare stråk när det gäller socialförsäkringar (hans farfar och far insåg båda dessas betydelse) och litteratur (Karl Vennberg, Ragnar Thoursie, Norman Mailer m fl). Uppenbart är också att Harry Trumans nederlagstippade valrörelse som vändes till vinst i presidentvalet hösten 1948 tilltalade en Olof Palme, sprungen från en familj som alltid hyllat vilja och handlingskraft. Dessutom lärde sig Palme av amerikanska valrörelsen om språket som viktigt politiskt verktyg.
Hans understreckare i Svenska dagbladet den 21 februari 1949 om Norman Mailers genombrottsroman "De nakna och de döda" är intressant. Han skrev om krigets avhumaniserande effekt och om hur ihålig i grunden befälets föreställningar om att kunna styra kriget efter en högre plan i grunden är. Palme använde Mailers roman "för att argumentera för USA:s makalösa förmåga att övervinna de traumatiska krigsupplevelserna". Den amerikanska krigsgenerationen var visserligen naiv och saknade "mycket av européers intellektuella skärpa" (Palme) men var också livsbejakande,vital och hade förmågan att inte gräva ner sig utan gå vidare.
Uppenbart är att denna existentiella idéroman om hur en enskild människa kan upprätthålla grundläggande moraliska normer i en darwinistisk värld - som i krig - där det råder allas krig mot alla, gjorde avtryck hos Olof Palme och kom, ihop med hans studieår och resande runt i det av demokraterna styrda USA, att få en för hans framtida vägval riktningsgivande betydelse.
Ja, det var bara några axplock ur en väldigt rik bok där jag dessutom ännu har några hundra sidors spännande omläsning kvar att genomföra!
Henrik Berggrens biografi är på alla sätt ett suveränt arbete, välresearchad, spännande och stilistiskt utmärkt skriven. Och ca 700 sidor tryckt text känns alls icke som en börda att ta sig igenom. Alls icke.
Noterar
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. En sådan politiker som Olof Palme lär nog inte vi få uppleva igen inom svensk socialdemokrati och sannolikt inte heller för överskådlig tid inom svensk politik i stort heller! Och heller inte ett politiskt radarpar som nestorn Tage Erlander som statsminister och hans adept Olof Palme som den dagliga problemlösaren och samtidigt politiska tänkaren. "Bara den lille får lite tid att tänka", undslapp det ofta från en ibland lite tröttkörd Erlander om sitt beroende av sin hans sekreterare Olof Palme.
Ändå hade Erlander - när han den 20 september 1953 - på residenset i Harpsund intervjuade Olof Palme för möjlig anställning i sin dagbok efteråt noterat: "Mycket intelligent, förvisso men har han den moraliska motståndskraft som behövs hos en politiker?". Erlander såg politik som "det mest moraliska yrket i världen". Men den hårda granskningen visade samtidigt hur tidigt Erlander såg Palme som ett politikerämne. Och så var det förvisso - och det i osedvanligt hög grad, visade det sig senare.
Själv minns jag t ex hur trött och askgrå han var efter socialdemokraternas valsegern i september 1985. Ändå orkade han dagen efter hålla ett utmärkt tal till partifolket om varför partiet vann det valet igen.
Som bekant blev det ju dessutom hans sista valrörelse innan mordet på honom kom en kall februarinatt ett halvår senare.
/RBj
posted by rbjorkenwall at 4:40 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home