Några obsevationer om Borg, hand nya budget och om oppositionen
Observerat:
Pensionärer och studenter får mera, stod det om Anders Borgs nya budget. Sant? Knappast eftersom studenterna bara får låna mera och skattesänkningen till pensionärerna inte kompenserar för den sänkta pensionen med 4,3 procent från årsskiftet.
Så för en som har 11 000 kronor i pension blir det en 50-lapp mindre i plånboken varje månad. En märklig definition på begreppet att "få mer" men så lever vi också i en allt mera underlig värld.
Sällan har väl en färsk första budget efter ett nytt riksdagsval fått ett så ljumt mottagande som den här: Borgs reformfattigaste, överförsiktig, mild och stillsam promillebudget, heter det t o m när de moderata hejaklacksledarna i Svenska Dagbladet tog till orda.
En annars trogen i samma bransch skriver där: ”Det är svårt att bestämma sig för vad som är värst med budgeten. Att regeringen låter bli att sjösätta strukturreformer som är lönsamma först på sikt, eller att regeringen låter bli att göra bra saker som är gratis nu?”
På oppositionssidan påpekas att det är en futtig politik som istället för att satsa på bostadsbyggande och upprustning satsar på skatteavdrag för andrahandsuthyrning. Hur många jobb ger det? Och hur många nya bostäder ger det till dem som snart tröttnar på att vara inneboende i andra hand och vill ha något eget? Nya bostadsministern Stefan Atterfall,kd,har nog begränsade insikter om hur det är att inte kunna gå på toaletten förrän värdfamiljen somnat. Att bo inneboende är attständigt leva på andras villkor. Det löser inga bostadskrisproblem som vi nu har i Sverige.
Det mest PR-fräcka och kränkande med budgeten är att runt 8 procents arbetslöshet (kan möjligen bli 6 proc. lagom till valet 2014) ändå av Borg beskrivs som full sysselsättning. Sex procents arbetslöshet betraktade Anders Borg för fyra år sedan som massarbetslöshet. Nu är det inte så.
Det här betyder att en permanent arbetslöshet bitit sig fast i nästan varenda trappuppgång i landet. Det allvarligaste är att svenskarna ser ut att ha börjat acceptera och vänja sig vid en så hög arbetslöshet som vi nu har och betrakta det som naturligt. Det är förödande.
Det finns en väg ut ur detta för bortåt en halv miljon medborgares så tröstlösa liv, men då duger det inte att sitta med armarna i kors och göra i stort sett ingenting.
Den där extra insatsen för de långtidsarbetslösa som Borg skryter med gäller 1 300 arbetslösa. Det finns 167 000 långtidsarbetslösa till. Fas 3 i jobb- och i utvecklingsgarantin, som är gratisarbete hos arbetsgivare som får 225 kr om dagen för besväret, är sista anhalten. Det gäller att hitta någonstans att placera alla tiotusentals långtidsarbetslösa, vilket betyder att man inte kan garantera att det finns vettiga arbetsuppgifter och det kan man inte kontrollera.
Inte heller kan man vara säker på att det inte bara blir ett extra bidrag till den egna verksamheten. Varför inte istället lägga pengar på en rejäl arbetsmarknadsutbildning och kunskapslyft som stärker den enskildes konkurrenskraft?
Men det är emellertid ett svaghetsbevis för socialdemokratins förmåga att man inte förmådde att fånga väljarna i senaste riksdagsvalet och göra sin sysselsättningspolitik trovärdig, trots nära nog en halv miljon öppet arbetslösa.
Rapporter gör gällande att det rödgröna samarbetet drivs vidare enligt Linje 2:s slogan i 1980 års folkomröstning om kärnkraften: Avveckling med förnuft. Kanske bäst så.
Noterar också hur landstingsrådet i Stockholm, Ilija Batjlan (S) - borde inte denne habile tjänsteman men klenare politiker beredas plats på en politisk lärlingsutbildning på Bommersvik? - nu i Veckans affärer (14/10) fortsätter sin kamp för att socialdemokratin ska gå mot mitten/höger. Senast menade han att partiets skattepolitik är "pervers" eftersom den bland annat innehåller krav på införandet av en ny förmögenhetsskatt. Ett säkrare sätt att förlora också valet 2014 än att utradera också det som motiverar existensen av just socialdemokratiskt parti och profil finns väl knappast. En halvkopia av originalet "de nya moderaterna" får väl inte ens 28 procent av rösterna i nästa val?
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Noterar hur "s-valgeneralen" Krogvig varit i Norrbotten och där missionerat om att S misslyckades med att vinna "radhusfolket" i storstäderna i senaste valet. Om det var - enligt hans mening - på grund av ett ofullgånget förslag om fastighets- och förmögenhetsskatten framgår dock inte av tillgängliga referat från Luleå.
I Stockholm - på Grand Hotel och i TV hos pratprogrammet Skavlan - har den ständigt leende Tony Blair uppträtt och förklarat att alla politiker manipulerar. Det gäller bara att inte visa det utan ändå uppträda trovärdigt. Han har varit i Stockholm eftersom han i dagarna kommit ut med en snabböversatt svensk version av sina memoarbok. En visserligen i val framgångsrik politiker men lika fullt synnerligen kontroversiell sådan av två skäl.
Han lade om sitt Labourpartis politik åt höger och ihop med president George W Bush USA anföll Irak med motiv som visade sig vara genomfalska. Något som han än idag försöker förneka. Blairs "New Labour" - liksom Gerhard Schröders "Die Neue Mitte" - har dock båda numera nått vägs ände och kört i diket och håller inte längre som valvinnande framgångsrecept. Alltså detta att efter 90-talets recept "triangulera", dvs lägga om sitt partis politik på olika sakområden så att de liknar huvudmotståndarens eller rent av kan ligga till höger om motståndarens förslag. En strategi som numera såväl tyska SDP som brittiska Labour har övergivit.
/Robert Bj
Pensionärer och studenter får mera, stod det om Anders Borgs nya budget. Sant? Knappast eftersom studenterna bara får låna mera och skattesänkningen till pensionärerna inte kompenserar för den sänkta pensionen med 4,3 procent från årsskiftet.
Så för en som har 11 000 kronor i pension blir det en 50-lapp mindre i plånboken varje månad. En märklig definition på begreppet att "få mer" men så lever vi också i en allt mera underlig värld.
Sällan har väl en färsk första budget efter ett nytt riksdagsval fått ett så ljumt mottagande som den här: Borgs reformfattigaste, överförsiktig, mild och stillsam promillebudget, heter det t o m när de moderata hejaklacksledarna i Svenska Dagbladet tog till orda.
En annars trogen i samma bransch skriver där: ”Det är svårt att bestämma sig för vad som är värst med budgeten. Att regeringen låter bli att sjösätta strukturreformer som är lönsamma först på sikt, eller att regeringen låter bli att göra bra saker som är gratis nu?”
På oppositionssidan påpekas att det är en futtig politik som istället för att satsa på bostadsbyggande och upprustning satsar på skatteavdrag för andrahandsuthyrning. Hur många jobb ger det? Och hur många nya bostäder ger det till dem som snart tröttnar på att vara inneboende i andra hand och vill ha något eget? Nya bostadsministern Stefan Atterfall,kd,har nog begränsade insikter om hur det är att inte kunna gå på toaletten förrän värdfamiljen somnat. Att bo inneboende är attständigt leva på andras villkor. Det löser inga bostadskrisproblem som vi nu har i Sverige.
Det mest PR-fräcka och kränkande med budgeten är att runt 8 procents arbetslöshet (kan möjligen bli 6 proc. lagom till valet 2014) ändå av Borg beskrivs som full sysselsättning. Sex procents arbetslöshet betraktade Anders Borg för fyra år sedan som massarbetslöshet. Nu är det inte så.
Det här betyder att en permanent arbetslöshet bitit sig fast i nästan varenda trappuppgång i landet. Det allvarligaste är att svenskarna ser ut att ha börjat acceptera och vänja sig vid en så hög arbetslöshet som vi nu har och betrakta det som naturligt. Det är förödande.
Det finns en väg ut ur detta för bortåt en halv miljon medborgares så tröstlösa liv, men då duger det inte att sitta med armarna i kors och göra i stort sett ingenting.
Den där extra insatsen för de långtidsarbetslösa som Borg skryter med gäller 1 300 arbetslösa. Det finns 167 000 långtidsarbetslösa till. Fas 3 i jobb- och i utvecklingsgarantin, som är gratisarbete hos arbetsgivare som får 225 kr om dagen för besväret, är sista anhalten. Det gäller att hitta någonstans att placera alla tiotusentals långtidsarbetslösa, vilket betyder att man inte kan garantera att det finns vettiga arbetsuppgifter och det kan man inte kontrollera.
Inte heller kan man vara säker på att det inte bara blir ett extra bidrag till den egna verksamheten. Varför inte istället lägga pengar på en rejäl arbetsmarknadsutbildning och kunskapslyft som stärker den enskildes konkurrenskraft?
Men det är emellertid ett svaghetsbevis för socialdemokratins förmåga att man inte förmådde att fånga väljarna i senaste riksdagsvalet och göra sin sysselsättningspolitik trovärdig, trots nära nog en halv miljon öppet arbetslösa.
Rapporter gör gällande att det rödgröna samarbetet drivs vidare enligt Linje 2:s slogan i 1980 års folkomröstning om kärnkraften: Avveckling med förnuft. Kanske bäst så.
Noterar också hur landstingsrådet i Stockholm, Ilija Batjlan (S) - borde inte denne habile tjänsteman men klenare politiker beredas plats på en politisk lärlingsutbildning på Bommersvik? - nu i Veckans affärer (14/10) fortsätter sin kamp för att socialdemokratin ska gå mot mitten/höger. Senast menade han att partiets skattepolitik är "pervers" eftersom den bland annat innehåller krav på införandet av en ny förmögenhetsskatt. Ett säkrare sätt att förlora också valet 2014 än att utradera också det som motiverar existensen av just socialdemokratiskt parti och profil finns väl knappast. En halvkopia av originalet "de nya moderaterna" får väl inte ens 28 procent av rösterna i nästa val?
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Noterar hur "s-valgeneralen" Krogvig varit i Norrbotten och där missionerat om att S misslyckades med att vinna "radhusfolket" i storstäderna i senaste valet. Om det var - enligt hans mening - på grund av ett ofullgånget förslag om fastighets- och förmögenhetsskatten framgår dock inte av tillgängliga referat från Luleå.
I Stockholm - på Grand Hotel och i TV hos pratprogrammet Skavlan - har den ständigt leende Tony Blair uppträtt och förklarat att alla politiker manipulerar. Det gäller bara att inte visa det utan ändå uppträda trovärdigt. Han har varit i Stockholm eftersom han i dagarna kommit ut med en snabböversatt svensk version av sina memoarbok. En visserligen i val framgångsrik politiker men lika fullt synnerligen kontroversiell sådan av två skäl.
Han lade om sitt Labourpartis politik åt höger och ihop med president George W Bush USA anföll Irak med motiv som visade sig vara genomfalska. Något som han än idag försöker förneka. Blairs "New Labour" - liksom Gerhard Schröders "Die Neue Mitte" - har dock båda numera nått vägs ände och kört i diket och håller inte längre som valvinnande framgångsrecept. Alltså detta att efter 90-talets recept "triangulera", dvs lägga om sitt partis politik på olika sakområden så att de liknar huvudmotståndarens eller rent av kan ligga till höger om motståndarens förslag. En strategi som numera såväl tyska SDP som brittiska Labour har övergivit.
/Robert Bj
posted by rbjorkenwall at 2:19 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home