En valkatastrof för socialdemokraterna - men vilka slutsatser är rimliga att dra av detta?
Några reflektioner om en valkatastrof och en rekordsvag valrörelse:
Det var inte alls förvånande för mig, låg i luften att mer än max nära 31 proc. skulle S inte få nu med den misstro som fanns i de djupa s-leden. Socialdemokraterna har som helhet gjort ett genomuselt val. Så är det! Fackföreningsrörelsen har inte heller gjort någon bra valrörelsen,med vissa regionala undantag.
Ledarskapet inom betydande delar av fackföreningsrörelsen håller inte måttet i riktigt skarpt läge. Vissa borde bytas ut för fackföreningsrörelsens bästa.
Och för socialdemokraterna då? Tja, en katastrof är en katastrof och ledarskapet har ett stort ansvar. Rimligen borde partisekreteraren nu ersättas, och rimligen också den ekonomiska talespersonen Thomas Östros som varit en bromskloss och sänke under hela valrörelsen.
Men partiordföranden själv då? Sahlin själv kommer kanske inte att att leda S om fyra år. Möjligen. Svårare dock att direkt peka ut vem som borde ersätta henne. Så i brist på bättre kan hon bli kvar.
Men misstron har ju funnits i djupa väljarled mot ledarskapet och har sannolikt - vid en ärlig analys - gjort att S förlorat ett antal procent enbart på detta. I detta härad behöver nog en del slutsatser av valkatastrofen för socialdemokraterna nu sökas.
Sant är att inte ens nu - efter riksdagsvalet den 19 september - är skillnaderna mellan blocken är inte särskilt stor. De rödgröna fick ungefär samma procentandel av rösterna som vid förra valet. Det är inom blocken skillnaderna finns. Miljöpartiet gjorde sitt bästa val någonsin.
Det är bra att de gröna frågorna finns med som en stark dimension i svensk politik. Men det är och förblir ett svaghetstecken att oppositionen inte lyckades bättre i ett läge av massarbetslöshet, finanskris och haverier med socialförsäkringssystemen är däremot inget annat än ett misslyckande. Nu finns behov av en råärligt, självkritisk analys.
Det rödgröna alternativet blev generellt också alltför otydligt. Det var svårt för många väljare att förstå de avgörande skillnaderna mellan regering och opposition. Den ekonomiska politiken diskuterades på ett kameralt sätt där jobbfrågan kom bort trots massarbetslöshet.
Det blev också obegripligt för väljarna när de rödgröna attackerade regeringens skattesänkarpolitik och samtidigt gick med på stora delar av den.
Lägg så till detta att de rödgröna presentera sitt gemensamma valmanifest bara 19 dagar före valet, vilket var en felbedömning och ett utslag av en medialisering av politiken snarare än en tro på folkrörelsedemokratin och det normala medborgarsamtalet. Här fick kommuniktionsnissarna och -nissorna styra för mycket av tänkandet, vilket inte alls var bra.
Så - utöver den nu tillsatta krisgruppen - borde S nu även starkt överväga att kalla in en extra s-kongress. Kanske redan till nov. i år men absolut till senast i mars nästa år. Och senast då måste en ny kurs och ett förnyat ledarskap följa. Och varför inte i kombination med ett ärligt rådslag och syneförrättningsarbete om vad som gick fel och vad man nu ska göra bland partimedlemmarna i stort. Här slarvades det tyvärr efter förra valnederlaget hösten 2006. Det här behövs också med tanke på att vi kanske kommer att få ett nyval om två år eftersom regeringsunderläget i riksdagen ser ut som det gör - med beroende av främlingsfientliga SD som regeringen Reinfeldt nu blir.
Men vi får ser om och hur snabbt de ledande inom S, och för den delen även inom fackföreningsrörelsen, förmår dra de helt nödvändiga konsekvenserna av detta sämsta valet på 100 år för socialdemokraterna.
Dock: något alternativ till detta finns egentligen inte men möjligen, möjligen blir det bara byte på partisekreterare- och ekonomiska talespersonposterna men på ordförandeposten drar sig socialdemokraterna vidare med Sahlin i brist på bättre alternativ. Och fan vet då om S förmår komma tillbaka på sätt som önskvärt vore inom rimlig tid.
Socialdemokratin i Sverige är i kris, en större kris än den då AP i Norge sjönk ner till 25 % innan man begrep att nu måste kursen läggas om åt vänster och i bättre kontakt med folks förväntningar och behov. Men Arbeiderpartiet i Norge hade en mera kapabel ledare och en partisekreterare som begrep och förmådde inse vissa realiteter bättre än vad socialdemokraterna nu verkar ha beredskap för i Sverige. Det är en avgörande skillnad. Så krisen är djupare och mera demoraliserande här hos oss!
Är s-partiet kapabelt att dra konsekvenserna och lägga om såväl den politiska kursen som förnya sitt ledarskap tämligen snart nu bara måste ske.
30-31 proc. i väljarstöd var vad jag själv tippade, det låg i luften och så blev det också. Folk ville inte ha den rödgröna valalliansen, de gillade inte att
socialdemokraterna inte gick fram ensam. Det var solklart.
Så kalla in ex-partisekreteraren och nuvarande stortingspresidenten Martin Kolberg från Norge och be honom berätta hur AP bar sig åt när de vände från 25 % till 34-35 % i väljarstöd igen.
Detta som ett led i att nu lära av den här katastrofen. Steg 2 att gå tillbaka till valanalysen från 2006 års valförlust och dra de slutsatser av denna som partiet struntade eller tog för lätt på efter förra valförlusten. Steg 3 är sedan en ärlig, råärlig, analys av varför det gick åt så skogen i 2010 års val som det tveklöst gjorde - och som låg i luften för den som verkligen ville se och var lyhörd nog att inse det. Steg 4 blir sedan att göra vissa personförändringar i ledarskapet, börja förbereda för detta och att så som steg 5 kalla in en extra partikongressen. Och beredskap måste så också finnas för ett möjligt nyval om kanske två år. Om nu inte miljöpartiet "går över" och stöttar Reinfeldt-alliansen till priset av rätt stora eftergifter från Reinfeldt-regeringens sida. Om nu Mp alls låter sig lockas över.
Den här gången får det inte fuskas i socialdemokraterna! Jobbet - hemläxan - måste göras ordentligt om inte ökenvandringen för partiet ska bli lång!
Fy fan så eländigt men tyvärr inte alls överraskande - för den som velat se och förstå...Socialdemokraterna var inte bättre än de knappa 30,8 -30,9 % i väljarstöd som partiet nu fick!
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Förglömmas får dock inte att det borgerliga blocket har ju - trots moderaternas eget rekordval på de små brödernas bekostnad - ingen egen majoritet och blir beroende av främlingsfientliga SD i nya riksdagen. Det lär bli stora problem, så stora att ett nyval vinkar om hörnet. Fredrik Reinfeldt kanske vann en pyrrhysseger?
Hur som helst måste S också se till att ha beredskap för nyval - och därför kan inte nödvändiga förändringar i partiets kurs etc ske nu utan viss snabbhet. Också detta måste ske i någorlunda närtid nu!
Det var inte alls förvånande för mig, låg i luften att mer än max nära 31 proc. skulle S inte få nu med den misstro som fanns i de djupa s-leden. Socialdemokraterna har som helhet gjort ett genomuselt val. Så är det! Fackföreningsrörelsen har inte heller gjort någon bra valrörelsen,med vissa regionala undantag.
Ledarskapet inom betydande delar av fackföreningsrörelsen håller inte måttet i riktigt skarpt läge. Vissa borde bytas ut för fackföreningsrörelsens bästa.
Och för socialdemokraterna då? Tja, en katastrof är en katastrof och ledarskapet har ett stort ansvar. Rimligen borde partisekreteraren nu ersättas, och rimligen också den ekonomiska talespersonen Thomas Östros som varit en bromskloss och sänke under hela valrörelsen.
Men partiordföranden själv då? Sahlin själv kommer kanske inte att att leda S om fyra år. Möjligen. Svårare dock att direkt peka ut vem som borde ersätta henne. Så i brist på bättre kan hon bli kvar.
Men misstron har ju funnits i djupa väljarled mot ledarskapet och har sannolikt - vid en ärlig analys - gjort att S förlorat ett antal procent enbart på detta. I detta härad behöver nog en del slutsatser av valkatastrofen för socialdemokraterna nu sökas.
Sant är att inte ens nu - efter riksdagsvalet den 19 september - är skillnaderna mellan blocken är inte särskilt stor. De rödgröna fick ungefär samma procentandel av rösterna som vid förra valet. Det är inom blocken skillnaderna finns. Miljöpartiet gjorde sitt bästa val någonsin.
Det är bra att de gröna frågorna finns med som en stark dimension i svensk politik. Men det är och förblir ett svaghetstecken att oppositionen inte lyckades bättre i ett läge av massarbetslöshet, finanskris och haverier med socialförsäkringssystemen är däremot inget annat än ett misslyckande. Nu finns behov av en råärligt, självkritisk analys.
Det rödgröna alternativet blev generellt också alltför otydligt. Det var svårt för många väljare att förstå de avgörande skillnaderna mellan regering och opposition. Den ekonomiska politiken diskuterades på ett kameralt sätt där jobbfrågan kom bort trots massarbetslöshet.
Det blev också obegripligt för väljarna när de rödgröna attackerade regeringens skattesänkarpolitik och samtidigt gick med på stora delar av den.
Lägg så till detta att de rödgröna presentera sitt gemensamma valmanifest bara 19 dagar före valet, vilket var en felbedömning och ett utslag av en medialisering av politiken snarare än en tro på folkrörelsedemokratin och det normala medborgarsamtalet. Här fick kommuniktionsnissarna och -nissorna styra för mycket av tänkandet, vilket inte alls var bra.
Så - utöver den nu tillsatta krisgruppen - borde S nu även starkt överväga att kalla in en extra s-kongress. Kanske redan till nov. i år men absolut till senast i mars nästa år. Och senast då måste en ny kurs och ett förnyat ledarskap följa. Och varför inte i kombination med ett ärligt rådslag och syneförrättningsarbete om vad som gick fel och vad man nu ska göra bland partimedlemmarna i stort. Här slarvades det tyvärr efter förra valnederlaget hösten 2006. Det här behövs också med tanke på att vi kanske kommer att få ett nyval om två år eftersom regeringsunderläget i riksdagen ser ut som det gör - med beroende av främlingsfientliga SD som regeringen Reinfeldt nu blir.
Men vi får ser om och hur snabbt de ledande inom S, och för den delen även inom fackföreningsrörelsen, förmår dra de helt nödvändiga konsekvenserna av detta sämsta valet på 100 år för socialdemokraterna.
Dock: något alternativ till detta finns egentligen inte men möjligen, möjligen blir det bara byte på partisekreterare- och ekonomiska talespersonposterna men på ordförandeposten drar sig socialdemokraterna vidare med Sahlin i brist på bättre alternativ. Och fan vet då om S förmår komma tillbaka på sätt som önskvärt vore inom rimlig tid.
Socialdemokratin i Sverige är i kris, en större kris än den då AP i Norge sjönk ner till 25 % innan man begrep att nu måste kursen läggas om åt vänster och i bättre kontakt med folks förväntningar och behov. Men Arbeiderpartiet i Norge hade en mera kapabel ledare och en partisekreterare som begrep och förmådde inse vissa realiteter bättre än vad socialdemokraterna nu verkar ha beredskap för i Sverige. Det är en avgörande skillnad. Så krisen är djupare och mera demoraliserande här hos oss!
Är s-partiet kapabelt att dra konsekvenserna och lägga om såväl den politiska kursen som förnya sitt ledarskap tämligen snart nu bara måste ske.
30-31 proc. i väljarstöd var vad jag själv tippade, det låg i luften och så blev det också. Folk ville inte ha den rödgröna valalliansen, de gillade inte att
socialdemokraterna inte gick fram ensam. Det var solklart.
Så kalla in ex-partisekreteraren och nuvarande stortingspresidenten Martin Kolberg från Norge och be honom berätta hur AP bar sig åt när de vände från 25 % till 34-35 % i väljarstöd igen.
Detta som ett led i att nu lära av den här katastrofen. Steg 2 att gå tillbaka till valanalysen från 2006 års valförlust och dra de slutsatser av denna som partiet struntade eller tog för lätt på efter förra valförlusten. Steg 3 är sedan en ärlig, råärlig, analys av varför det gick åt så skogen i 2010 års val som det tveklöst gjorde - och som låg i luften för den som verkligen ville se och var lyhörd nog att inse det. Steg 4 blir sedan att göra vissa personförändringar i ledarskapet, börja förbereda för detta och att så som steg 5 kalla in en extra partikongressen. Och beredskap måste så också finnas för ett möjligt nyval om kanske två år. Om nu inte miljöpartiet "går över" och stöttar Reinfeldt-alliansen till priset av rätt stora eftergifter från Reinfeldt-regeringens sida. Om nu Mp alls låter sig lockas över.
Den här gången får det inte fuskas i socialdemokraterna! Jobbet - hemläxan - måste göras ordentligt om inte ökenvandringen för partiet ska bli lång!
Fy fan så eländigt men tyvärr inte alls överraskande - för den som velat se och förstå...Socialdemokraterna var inte bättre än de knappa 30,8 -30,9 % i väljarstöd som partiet nu fick!
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Förglömmas får dock inte att det borgerliga blocket har ju - trots moderaternas eget rekordval på de små brödernas bekostnad - ingen egen majoritet och blir beroende av främlingsfientliga SD i nya riksdagen. Det lär bli stora problem, så stora att ett nyval vinkar om hörnet. Fredrik Reinfeldt kanske vann en pyrrhysseger?
Hur som helst måste S också se till att ha beredskap för nyval - och därför kan inte nödvändiga förändringar i partiets kurs etc ske nu utan viss snabbhet. Också detta måste ske i någorlunda närtid nu!
posted by rbjorkenwall at 1:40 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home