"Det sovande folket" och riksdagsvalets viktiga vägvalsbeslut

Sveriges nuvarande statsministern Fredrik Reinfeldt, m. skriver i sin i yngre år utgivna MUF-årenbok "Det sovande folket " följande: "Vi vill inte se ett samhälle där människor svälter, men i övrigt ska inga standardkrav skattefinansieras." (sid. 112).

Är det inte den politiken han och finansminister Anders Borg i praktiken genomfört när de försämrat a-kassan (nu nästan sämst i Europa) och de långtidssjukskrivas villkor på det sätt som man nu gjort i regeringsställning!?

100 miljarder i skattesänkning (tidigare m-ledaren Bosse Lundgren ville ju sänka med 135 miljarder i deras förlustvalrörelse 2002) på fyra år kan ju bli 100 till 150 miljarder ytterligare om de skulle få väljarnas stöd att fortsätta ytterligare en mandatperiod. Eller möjligen något mindre.

Vem vill då bli gammal, arbetslös eller sjuk i ett sådant Sverige? Det vägval man gör vid en viss tidpunkt - t ex ett riksdagsval - kan få rätt stora konsekvenser på redan några års sikt.

En annan viktig sak är sedan att socialdemokraterna de senaste åren slarvat och trott att folk så att säga självmant ska begripa att det där med skattefinansierad välfärd och socialförsäkringar är både kostnadseffektivt och smart även för den enskilde - sett över en livscykel. Ändå finns ju sådan folkbildande uppgifter tillgängliga i bl a Sveriges kommuner och landstings respektive Skolverket, SCB m fl årliga sammanställningar.

Men när svenska folket inte längre går i studiecirklar och folkbildar sig som förr så förfaller även gammal, klassisk svensk och nordisk välfärdspolitisk kunskap gradvis samman. I en tjock lunta som jag har framgår dock att t ex en större
tarmoperation kostar i snitt 137 000 kr (2008 års siffra, lite dyrare idag) och en bypassoperation 166 700 kr om man ska pröjsa ur egen ficka.

Behandling av hjärtsvikt har en snittkostnad på 37 600 kr (2008 års siffra), kostnaden per gymnasieskolplats är 92 000 kr och att plats i särskilt äldreboende är 509 000 kr/ vårdtagare och den egna snittavgiften bara 18 450 kr etc etc.

Så nog finns siffror som dessa och många andra andra som klart visar hur förmånligt och kostnadseffektivt - jämför USA där man pröjsar mycket av vården själv, 47 milj. har då inte råd och den ändå kostar dubbelt så mycket som andel av BNP jämfört med vår svenska sjukvård. (Min syster forskar på Berkeley i USA sedan många år så jag snackar mycket med henne om sånt!) Men tänker man snävt och kortsiktigt så är det lätt att tro att mer pengar i egna plånboken via skattesänkningar är kanonbra. Men sett över en livscykel och med barn i skolan och åldriga föräldrar i äldreomsorg, kanske en egen bypassoperation etc så är det ingen vinst med en sådan plånboksmodell, om man inte råkar vara mångmiljonär förstås.

Men när det nu blir så här att folk invaggats i tron att "jobbskatteavdrag" (sänkt inkomstskatt och flest kronor till dem som tjänar bäst) - på bekostnad av de långtidssjukas, arbetslösas m fl trygghet - är kanonbra så har alliansregeringen Reinfeldt lyckats med att förverkliga det Reinfeldt redan skrev om för många år sedan i sin bok "Det sovande folket". Kanske gör man det igen den 19 september.

Eller så blir det så att folk på "vet ej-soffan" till slut ändå vaknar till och vi får det maktskifte som Sverige faktiskt nu behöver! Vart dessa runt en halv miljon osäkra väljare till slut går eller möjligen valskolkar avgör utgången på valdagen den 19 september. Bara ett vet vi: valet den 19 september kommer att till slut bli ytterst jämnt med en knapp valvinst för endera blocket.

/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

PS. Bostadspolitiken (ytterst illa skött de senaste åren) borde vara en viktig valfråga för bostadskrisens Stockholm, liksom sjukvården! Och en offensiv och aktiv regionalpolitik värd namnet skulle också vara till gagn och nytta även för ett Stockholm med stora växtvärksproblem.