Finansminister Borgs PR-trixande
Observerat och värderat om Borgs PR-aktiviteter som nog gradvis blir genomskådade av allt fler:
Anders Borgs vårbudget rymmer den väntade men i grunden rätt magra godisutdelningen till pensionärer och barnfamiljer, utan en enda långsiktig tanke om framtiden. Hur klokt är det att finansiera några hundralappar i sänkt skatt för pensionärer med att dra in utlovade 17 miljarder kr i extra statsbidrag till kommunerna 2011? Den skattesänkningen får antagligen pensionärerna själva betala i form av sämre äldreomsorg i kommunerna.
Det är inte fel att regeringen nu höjer flerbarnstillägget, inte i sig. Men beloppen är futtig, jämfört med det guldregn som förmögna villaägare fått under de gångna åren. Trots att regeringens egna siffror säger att inkomstklyftorna snabbt växer, var Borg fräck nog att i riksdagen häromdagen tala om vikten av att "hålla ihop landet". Men ingenting av budgetens småplåstrande kan läka de öppna sår i samhället som hans egen politik har skapat.
Var finns den långsiktiga satsningen på innovationer och ny företagsamhet, som ska ersätta de förlorade industrijobben? En politik som Borgs, som försöker öka utbudet av arbetskraft utan att öka efterfrågan, haltar betänkligt. Näringspolitik måste vara mer kraftfull än att skattesubventionera fram på i bästa fall några tusen städjobb för företrädelsevis redan välmående hushåll, bara droppar i ett hav av förlorade 100 000 arbetstillfällen.
Finansministern påstod i uppskruvat, närmast desperat tonläge i riksdagen att han bedriver en keynesiansk politik. Men den ekonom som visade vägen ut ur 30-talskrisen pläderade inte för massiva skattesänkningar, utan för offentliga arbeten. De investeringar i infrastruktur som kan göras nu, borde därför tidigareläggas. Men så sker inte. Så var finns det keynesianska i Borgs politik annat än i retoriken? Alls icke i handling.
Finansministerns glädjebudskap torsdagen den 15 april var att han har klarat statsfinanserna och att "nu kommer jobben". Det stämmer till eftertanke att Göran Perssons huvudbudskap inför valet 2006 var bokstavligen detsamma, och han fick ju som bekant lämna regeringsmakten.
På pappret och med tanke på finanskrisen ser statsfinanserna i Sverige hyfsade ut, men sanningen är att de pengar som fanns i botten på statens kassakista (70 miljarder i överskott) redan när Borg tillträdde, och de pengar som han därefter tagit från sjukpenningen, förtidspensionerna och a-kassan i princip nu är slut. Om Borgs glädjekalkyl om arbetslösheten inte stämmer, utan den biter sig sannolikt fast vid nio-tio procent de kommande åren, då blir dagens budgetunderskott på 70 miljarder kronor snabbt större, det visar historien. Samtidigt har, utan en tanke på morgondagen,100 miljarder kronor i skattesänkningar (retoriskt smart marknadsförda som jobbskatteavdrag) - delvis ofinansierade - delats ut, mest till dem som redan har det bäst ställt.
Men det ska inte förnekas att finansminister Anders Borg är skicklig i talarstolen. Han ser ut och låter som en välsmord skådespelare. Men lyssna noga: det han säger är sällan helt sant. Borg är en mästare på att glida på sanningen. I den finanspolitiska riksdagsdebatten torsdagen den 15 april om regeringens magra vårbudget tjatade han gång på gång om ”jobbstopp”. Ännu ett nytt slagord som syftar till att misstänkliggöra oppositionen, och särskilt då just socialdemokraterna.
Borg och regeringens övriga ministrar beskriver samhället utifrån sin horisont. Men det är bedrägligt. Flera av de siffror och budskap som Borg manglade ut häromdagen är tillyxade i den egna kammaren. Källa: egna beräkningar. Så står det under analysen om effekterna av regeringens politik. Den politiska retoriken bygger vare sig på vetenskapliga beräkningar eller den verklighet människor lever i.
Och här har regeringens PR-ansträngningar draghjälp av ett starkt medialt övertag med stark övervikt av borgerliga tidningar och Svenskt Näringsliv som åtminstone när det passar stöttar regeringen. Men även Urban Bäckström & co i Svenskt näringsliv börjar samtidigt tröttna på regeringens politik. Det blir inga nya företag och därmed heller inga nya jobb. Så i den meningen lever regeringen Reinfeldts redan upp till sitt eget slagord: Jobbstopp!
Men det börjar nog gå upp för fler och fler att Borgs PR-sinnade retorik är genomskådad - och det skulle heller inte förvåna om det visar sig på valdagen ge ett trots allt rätt tydligt utslag.
Det förutsatt då förstås att den socialdemokratiska oppositionen under tiden fram till valdagen verkligen förmår tydliggöra varför det är rätt att fyra år med Borg och Reinfeldt vid rodret är en maxgräns för vad det här landet tål.
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rjorkenwall.blogspot.com
Anders Borgs vårbudget rymmer den väntade men i grunden rätt magra godisutdelningen till pensionärer och barnfamiljer, utan en enda långsiktig tanke om framtiden. Hur klokt är det att finansiera några hundralappar i sänkt skatt för pensionärer med att dra in utlovade 17 miljarder kr i extra statsbidrag till kommunerna 2011? Den skattesänkningen får antagligen pensionärerna själva betala i form av sämre äldreomsorg i kommunerna.
Det är inte fel att regeringen nu höjer flerbarnstillägget, inte i sig. Men beloppen är futtig, jämfört med det guldregn som förmögna villaägare fått under de gångna åren. Trots att regeringens egna siffror säger att inkomstklyftorna snabbt växer, var Borg fräck nog att i riksdagen häromdagen tala om vikten av att "hålla ihop landet". Men ingenting av budgetens småplåstrande kan läka de öppna sår i samhället som hans egen politik har skapat.
Var finns den långsiktiga satsningen på innovationer och ny företagsamhet, som ska ersätta de förlorade industrijobben? En politik som Borgs, som försöker öka utbudet av arbetskraft utan att öka efterfrågan, haltar betänkligt. Näringspolitik måste vara mer kraftfull än att skattesubventionera fram på i bästa fall några tusen städjobb för företrädelsevis redan välmående hushåll, bara droppar i ett hav av förlorade 100 000 arbetstillfällen.
Finansministern påstod i uppskruvat, närmast desperat tonläge i riksdagen att han bedriver en keynesiansk politik. Men den ekonom som visade vägen ut ur 30-talskrisen pläderade inte för massiva skattesänkningar, utan för offentliga arbeten. De investeringar i infrastruktur som kan göras nu, borde därför tidigareläggas. Men så sker inte. Så var finns det keynesianska i Borgs politik annat än i retoriken? Alls icke i handling.
Finansministerns glädjebudskap torsdagen den 15 april var att han har klarat statsfinanserna och att "nu kommer jobben". Det stämmer till eftertanke att Göran Perssons huvudbudskap inför valet 2006 var bokstavligen detsamma, och han fick ju som bekant lämna regeringsmakten.
På pappret och med tanke på finanskrisen ser statsfinanserna i Sverige hyfsade ut, men sanningen är att de pengar som fanns i botten på statens kassakista (70 miljarder i överskott) redan när Borg tillträdde, och de pengar som han därefter tagit från sjukpenningen, förtidspensionerna och a-kassan i princip nu är slut. Om Borgs glädjekalkyl om arbetslösheten inte stämmer, utan den biter sig sannolikt fast vid nio-tio procent de kommande åren, då blir dagens budgetunderskott på 70 miljarder kronor snabbt större, det visar historien. Samtidigt har, utan en tanke på morgondagen,100 miljarder kronor i skattesänkningar (retoriskt smart marknadsförda som jobbskatteavdrag) - delvis ofinansierade - delats ut, mest till dem som redan har det bäst ställt.
Men det ska inte förnekas att finansminister Anders Borg är skicklig i talarstolen. Han ser ut och låter som en välsmord skådespelare. Men lyssna noga: det han säger är sällan helt sant. Borg är en mästare på att glida på sanningen. I den finanspolitiska riksdagsdebatten torsdagen den 15 april om regeringens magra vårbudget tjatade han gång på gång om ”jobbstopp”. Ännu ett nytt slagord som syftar till att misstänkliggöra oppositionen, och särskilt då just socialdemokraterna.
Borg och regeringens övriga ministrar beskriver samhället utifrån sin horisont. Men det är bedrägligt. Flera av de siffror och budskap som Borg manglade ut häromdagen är tillyxade i den egna kammaren. Källa: egna beräkningar. Så står det under analysen om effekterna av regeringens politik. Den politiska retoriken bygger vare sig på vetenskapliga beräkningar eller den verklighet människor lever i.
Och här har regeringens PR-ansträngningar draghjälp av ett starkt medialt övertag med stark övervikt av borgerliga tidningar och Svenskt Näringsliv som åtminstone när det passar stöttar regeringen. Men även Urban Bäckström & co i Svenskt näringsliv börjar samtidigt tröttna på regeringens politik. Det blir inga nya företag och därmed heller inga nya jobb. Så i den meningen lever regeringen Reinfeldts redan upp till sitt eget slagord: Jobbstopp!
Men det börjar nog gå upp för fler och fler att Borgs PR-sinnade retorik är genomskådad - och det skulle heller inte förvåna om det visar sig på valdagen ge ett trots allt rätt tydligt utslag.
Det förutsatt då förstås att den socialdemokratiska oppositionen under tiden fram till valdagen verkligen förmår tydliggöra varför det är rätt att fyra år med Borg och Reinfeldt vid rodret är en maxgräns för vad det här landet tål.
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 1:47 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home