Avtalsrörelsen 2010 - uppgörelser som skapat sprickor och problem
Observerat och värderat om IF Metall-avtalet och avtalsrörelsen:
Visst är det bra att det blev ett avtal till slut också mellan arbetsgivarna i Teknikföretagen och IF Metall. Men det var inte bra att samordningen sprack mellan Unionen och Sveriges ingenjörer som nu valde att göra veckan före LO-facket IF Metall. Möjligen var det här början på slutet för industriavtalet som normerande "märke" på svensk arbetsmarknad. Därtill gjorde nog den här spruckna
samordningen mellan de olika fackförbunden på industrisidan att IF Metall fick ett något sämre avtal än man annars möjligen kunnat få.
Om lönenivåerna i IF Metalls 22-månadersavtal - med störst löneökning under 2011 (en s k baktung uppgörelse) - är ungefär i nivå med det förväntade, möjligen något lite i underkant men ändå. Löneökningen med det här avtalet är på någon hundradels procent när densamma som tjänstemännen fick i sitt avtal. Den längre avtalsperioden för IF Metalla är i praktiken utan betydelse för utfallet.
Problemet med bemanningsfrågan, dvs arbetsgivarnas möjligheter att via bemanningsföretag "runda LAS" blev bara delvis löst i den nu träffade uppgörelsen.
Visserligen säger förhandlingsledningen på IF Metall att man fick en större trygghet i bemanningsfrågan, men arbetsgivarna säger samtidigt att de fått en bättre flexibilitet. Detta betyder att de fått större svängrum. De kan fortfarande ta in folk från bemanningsföretag trots att det finns uppsagda med återanställningsrätt, men då kostar det tre månadslöner till den förbigångne. Arbetsgivarna får också hyra in för att täcka tillfälliga arbetstoppar på 30 dagar.
Arbetsgivarna får också göra undantag från LAS turordningsregler när det gäller en tredjedel av dem som ska återanställas. Det är en klar svaghet i uppgörelsen. Det råder redan i nuläget starkt delade meningar om hur IF Metalls avtal ska tolkas.
Rättsläget är tämligen oklart, men varken Livs eller GS (Skogs- och träfacket och grafikerna) accepterar Metalls positiva tolkning. Inom kort prövas ett fall i AD, där Livs har stämt Marabou, där arbetsgivaren har hyrt in istället för att återanställa. 150 fick sluta och 50 återanställdes utan att turordningen följdes. Efter AD-domen finns en praxis. Och följaktligen också hur det nu träffade IF Metall-uppgörlsen ska värderas i bemanningsfrågan.
Teknikföretagen har också vunnit flexibilitet, då det nya avtalet tillåter en förlängning av krisavtalen som sänker löner och arbetstid till den sista oktober. De företag som med stöd av krisavtalet skjutit fram löneökningar kan också teckna lokala avtal om att skjuta fram dem ytterligare, som längst till nästa år. Det är en annan klar svaghet med uppgörelsen. Man kan efter det här fråga sig hur hårt tillbakapressade facken blivit av finanskrisens följder. Det nu tecknade avtalet ger 0,9 procent i löneökning från den 1 juni i år och 2,3 procent i juni 2011.
Det är nog mer än tveksamt om detta i löneökningstal mycket modesta avtal verkligen garanterar reallönerna, särskilt som vi vet att Riksbanken flaggat för höjningar av räntan från sommaren. IF Metallbasen Stefan Löfvén menar att mot bakgrund av att arbetsgivarna höll emot alla former av löneökningar, ska avtalet ses som en framgång. Måhända. Men samtidigt vet vi ju att arbetsgivarnas utgångspunkt alltid varit och är prolongerade avtal, alltså noll kronor i nya löneökningar. Därvidlag är det inget nytt i arbetsgivarevärlden år 2010.
Tyvärr måste man nog redan konstatera att så här långt är 2010 års avtalsrörelse knappast någon större facklig framgångssaga. Först spricker samordningen på industrisidan mellan tjänstemän,ingenjörer och arbetare. Somliga misstänker att avhoppet beror på att tjänstemän med vind i ryggen inte längre vill leva i LO-förbundens skugga utan ser sig själva som den starkaste kraften på arbetsmarknaden.
Man blev ju också den normerande kraften i avtalsrörelsen och det var IF Metall som fick rätta sig efter tjänstemännen. Var det ett paradigmskifte som vi upplevde? Och hur går det nu med de så viktiga relationerna ute på de enskilda industriföretagen mellan LO-, tjänstemanna- och ingenjörsklubbarna? Där kan skadan av det nu skedda bli som störst.
Därutöver blir följderna av de nu träffade, olika uppgörelserna på Teknikföretagen-området att även samarbetet mellan LO:s industriförbund och de tre förbund - Livs, GS facket och Pappers - också spricker samtidigt som dessa tre återstående industriföretag på LO-sidan nog inte få ut mera än IF Metall.
Sannolikt kommer också den uppgörelse som kan förväntas - med eller utan konflikt - inom handelns område heller inte ge nämnvärt bättre i utbyte än de nu träffade uppgörelserna. Trots att handeln är en låglönebransch och borde få ut lite mer i kronor räknat än industrin.
/Robert Björkenwall, robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Visst är det bra att det blev ett avtal till slut också mellan arbetsgivarna i Teknikföretagen och IF Metall. Men det var inte bra att samordningen sprack mellan Unionen och Sveriges ingenjörer som nu valde att göra veckan före LO-facket IF Metall. Möjligen var det här början på slutet för industriavtalet som normerande "märke" på svensk arbetsmarknad. Därtill gjorde nog den här spruckna
samordningen mellan de olika fackförbunden på industrisidan att IF Metall fick ett något sämre avtal än man annars möjligen kunnat få.
Om lönenivåerna i IF Metalls 22-månadersavtal - med störst löneökning under 2011 (en s k baktung uppgörelse) - är ungefär i nivå med det förväntade, möjligen något lite i underkant men ändå. Löneökningen med det här avtalet är på någon hundradels procent när densamma som tjänstemännen fick i sitt avtal. Den längre avtalsperioden för IF Metalla är i praktiken utan betydelse för utfallet.
Problemet med bemanningsfrågan, dvs arbetsgivarnas möjligheter att via bemanningsföretag "runda LAS" blev bara delvis löst i den nu träffade uppgörelsen.
Visserligen säger förhandlingsledningen på IF Metall att man fick en större trygghet i bemanningsfrågan, men arbetsgivarna säger samtidigt att de fått en bättre flexibilitet. Detta betyder att de fått större svängrum. De kan fortfarande ta in folk från bemanningsföretag trots att det finns uppsagda med återanställningsrätt, men då kostar det tre månadslöner till den förbigångne. Arbetsgivarna får också hyra in för att täcka tillfälliga arbetstoppar på 30 dagar.
Arbetsgivarna får också göra undantag från LAS turordningsregler när det gäller en tredjedel av dem som ska återanställas. Det är en klar svaghet i uppgörelsen. Det råder redan i nuläget starkt delade meningar om hur IF Metalls avtal ska tolkas.
Rättsläget är tämligen oklart, men varken Livs eller GS (Skogs- och träfacket och grafikerna) accepterar Metalls positiva tolkning. Inom kort prövas ett fall i AD, där Livs har stämt Marabou, där arbetsgivaren har hyrt in istället för att återanställa. 150 fick sluta och 50 återanställdes utan att turordningen följdes. Efter AD-domen finns en praxis. Och följaktligen också hur det nu träffade IF Metall-uppgörlsen ska värderas i bemanningsfrågan.
Teknikföretagen har också vunnit flexibilitet, då det nya avtalet tillåter en förlängning av krisavtalen som sänker löner och arbetstid till den sista oktober. De företag som med stöd av krisavtalet skjutit fram löneökningar kan också teckna lokala avtal om att skjuta fram dem ytterligare, som längst till nästa år. Det är en annan klar svaghet med uppgörelsen. Man kan efter det här fråga sig hur hårt tillbakapressade facken blivit av finanskrisens följder. Det nu tecknade avtalet ger 0,9 procent i löneökning från den 1 juni i år och 2,3 procent i juni 2011.
Det är nog mer än tveksamt om detta i löneökningstal mycket modesta avtal verkligen garanterar reallönerna, särskilt som vi vet att Riksbanken flaggat för höjningar av räntan från sommaren. IF Metallbasen Stefan Löfvén menar att mot bakgrund av att arbetsgivarna höll emot alla former av löneökningar, ska avtalet ses som en framgång. Måhända. Men samtidigt vet vi ju att arbetsgivarnas utgångspunkt alltid varit och är prolongerade avtal, alltså noll kronor i nya löneökningar. Därvidlag är det inget nytt i arbetsgivarevärlden år 2010.
Tyvärr måste man nog redan konstatera att så här långt är 2010 års avtalsrörelse knappast någon större facklig framgångssaga. Först spricker samordningen på industrisidan mellan tjänstemän,ingenjörer och arbetare. Somliga misstänker att avhoppet beror på att tjänstemän med vind i ryggen inte längre vill leva i LO-förbundens skugga utan ser sig själva som den starkaste kraften på arbetsmarknaden.
Man blev ju också den normerande kraften i avtalsrörelsen och det var IF Metall som fick rätta sig efter tjänstemännen. Var det ett paradigmskifte som vi upplevde? Och hur går det nu med de så viktiga relationerna ute på de enskilda industriföretagen mellan LO-, tjänstemanna- och ingenjörsklubbarna? Där kan skadan av det nu skedda bli som störst.
Därutöver blir följderna av de nu träffade, olika uppgörelserna på Teknikföretagen-området att även samarbetet mellan LO:s industriförbund och de tre förbund - Livs, GS facket och Pappers - också spricker samtidigt som dessa tre återstående industriföretag på LO-sidan nog inte få ut mera än IF Metall.
Sannolikt kommer också den uppgörelse som kan förväntas - med eller utan konflikt - inom handelns område heller inte ge nämnvärt bättre i utbyte än de nu träffade uppgörelserna. Trots att handeln är en låglönebransch och borde få ut lite mer i kronor räknat än industrin.
/Robert Björkenwall, robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 1:37 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home