Finansminister Borg, kommunerna och kommande val
(Införd i bl a Dagbladet 12 april 2010 m fl)
Observerat och värderat om läget inför vårbudgeten och vårmotionen:
Finansminister Anders Borgs besked att kommuner och landsting får tolv miljarder kronor mindre i statsbidrag år 2011 är säkert ämnat att inför svenska folket ge ett -falskt men ändå - intryck av att det nu har vänt för Sverige. Att bättre tider stundar och den sittande högerkartellen förtjänar att bli omvald för att man skött ekonomin så väl, trots finanskrisen.
Vad finansministern (m) ser i sin kristallkula är hur den ekonomiska tillväxten kommer att stiga de kommande åren. Isolerat är denna iakttagelse med största sannolikhet ingen hägring. Det blir lite bättre men arbetslösheten fortsätter att vara rekordhög runt 9 procent av arbetskraften också nästa år.
Med en förbättrad ekonomisk utveckling bedömer han att skatteinkomsterna i kommuner och landsting redan nästa år växer med tio miljarder kronor. Kallt räknar då Anders Borg med att kommunerna kan stå på egna ben. Trots att 40 000 förlorat jobbet inom kommunsektorn under den ekonomiska krisen de senaste året. Tolv miljarder kan alltså, enligt finansminister Borg (m), dras bort från välfärdens verksamheter och istället användas till någonting annat.
Att det kan komma att bli ytterligare skattesänkningar är det inte särskilt höga odds på. Det är ju beprövad politik för högeralliansen, som redan sänkt skatterna med 97 miljarder kr (= 3 % av vår BNP) under åren 2007-2010 och har som långsiktigt mål att sänka med ytterligare ca 196 miljarder kr; från nuvarande skattekvot på 46 % ner till en skattekvot på runt 40 % (EU-snittet).
Klart som korvspad att en sådan gradvis genomförd skattesänkning - om de får fyra år till vid makten - inte undgår att kraftigt och negativt påverka kommunsektorns resurser till barnomsorg,skola och äldreomsorg. Och då är det också slut med den svenska modellen och det välfärdssamhälle vi valt oss vid att ha - och trott vara någorlunda tryggt och säkert.
Men också mera kortsiktigt finns en del som talar för att finansminister Borgs kalkylkan komma att slå alldeles snett. Främst därför att de stigande skatteinkomster som regeringen räknar med att kommunerna ska få år 2011 knappt kommer att räcka till att ens klara personalens stigande löner som följer med kommande kollektivavtal inom kommunsektorn.
Lägg ovanpå detta att tolv miljarder kronor i direkta statsbidrag då försvinner. Tolv miljarder motsvarar lönekostnaden för närmare 35 000 välfärdsarbetare, lärare, sjuksköterskor och hemtjänstpersonal. Då finns det inte utrymme kvar alls för en enda välbehövlig satsning, varken på vård, skola eller omsorg. Då återstår snarare nya sparpaket och fler uppsägningar
På många håll kan Borgs besked alltså innebära att fler välfärdsarbetare blir av med jobbet - utöver de tiotusentals som redan har förlorat jobbet under krisåren.
Vad vi riskerar att få se är att personaltätheten i skolan - trots fallande elevantal på många håll - blir fortsatt lägre och klasserna större. Vad vi också riskerar att få se är hur det blir färre som kan ge sjuka vård och gamla omsorg när de verkligen behöver det. Kort sagt så riskerar vi att få se är en fortsatt dränering av kvaliteten i den gemensamma verksamheten.
Som andel av vår totala ekonomi kan den offentliga sektorn komma att fortsätta krympa - samtidigt som behoven av bland annat vård och omsorg växer med en växande andel äldre och äldre-äldre. Detta i sin tur öppnar det dörren för högre avgifter, privata försäkringar och fler kommersiella alternativ i omsorgen om barn och gamla.
Stegvis och smygande blir det ett annat Sverige och en annan samhällsmodell. En sådan har knappast ett folkligt stöd vid en ärlig presentation av de verkliga konsekvenserna av den här politiken..
Alliansens partier säger visserligen i sin retorik - men retorik och handling är inte samma sak - att de satsar, värnar och utvecklar, men det som sker är att det sparas, läggs ner och säljs ut. De borgerliga försvarsadvokaterna i de stora och dominerande medieföretagen kommer säkert att tillbakavisa denna bild av framtiden. Men det är bara att gå till Anders Borgs styvmoderliga sätt att behandla kommuner och landsting för att få den bekräftad.
När ekonomin nu är på väg att börja växa igen borde det tvärtom vara tid att satsa på att göra Sverige mer tryggt och jämlikt genom nya reformer. Men den här regeringen går nu rakt motsatt väg.
För socialdemokratins del borde då en valframgång ligga serverad som på en silverbricka. Verkligheten är ju på vår sida - bara vi förmår göra politik av den fullt ut!
Socialdemokraterna och oppositionen behöver ta kamp för den svenska välfärdsmodellen och mot de nedskärningar i välfärden som följer med minskade inkomster till kommunsektorn och ytterligare skattesänkningar som gör att klyftorna växer i Sverige ännu mer än de redan gjord de senaste fyra åren.
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat och värderat om läget inför vårbudgeten och vårmotionen:
Finansminister Anders Borgs besked att kommuner och landsting får tolv miljarder kronor mindre i statsbidrag år 2011 är säkert ämnat att inför svenska folket ge ett -falskt men ändå - intryck av att det nu har vänt för Sverige. Att bättre tider stundar och den sittande högerkartellen förtjänar att bli omvald för att man skött ekonomin så väl, trots finanskrisen.
Vad finansministern (m) ser i sin kristallkula är hur den ekonomiska tillväxten kommer att stiga de kommande åren. Isolerat är denna iakttagelse med största sannolikhet ingen hägring. Det blir lite bättre men arbetslösheten fortsätter att vara rekordhög runt 9 procent av arbetskraften också nästa år.
Med en förbättrad ekonomisk utveckling bedömer han att skatteinkomsterna i kommuner och landsting redan nästa år växer med tio miljarder kronor. Kallt räknar då Anders Borg med att kommunerna kan stå på egna ben. Trots att 40 000 förlorat jobbet inom kommunsektorn under den ekonomiska krisen de senaste året. Tolv miljarder kan alltså, enligt finansminister Borg (m), dras bort från välfärdens verksamheter och istället användas till någonting annat.
Att det kan komma att bli ytterligare skattesänkningar är det inte särskilt höga odds på. Det är ju beprövad politik för högeralliansen, som redan sänkt skatterna med 97 miljarder kr (= 3 % av vår BNP) under åren 2007-2010 och har som långsiktigt mål att sänka med ytterligare ca 196 miljarder kr; från nuvarande skattekvot på 46 % ner till en skattekvot på runt 40 % (EU-snittet).
Klart som korvspad att en sådan gradvis genomförd skattesänkning - om de får fyra år till vid makten - inte undgår att kraftigt och negativt påverka kommunsektorns resurser till barnomsorg,skola och äldreomsorg. Och då är det också slut med den svenska modellen och det välfärdssamhälle vi valt oss vid att ha - och trott vara någorlunda tryggt och säkert.
Men också mera kortsiktigt finns en del som talar för att finansminister Borgs kalkylkan komma att slå alldeles snett. Främst därför att de stigande skatteinkomster som regeringen räknar med att kommunerna ska få år 2011 knappt kommer att räcka till att ens klara personalens stigande löner som följer med kommande kollektivavtal inom kommunsektorn.
Lägg ovanpå detta att tolv miljarder kronor i direkta statsbidrag då försvinner. Tolv miljarder motsvarar lönekostnaden för närmare 35 000 välfärdsarbetare, lärare, sjuksköterskor och hemtjänstpersonal. Då finns det inte utrymme kvar alls för en enda välbehövlig satsning, varken på vård, skola eller omsorg. Då återstår snarare nya sparpaket och fler uppsägningar
På många håll kan Borgs besked alltså innebära att fler välfärdsarbetare blir av med jobbet - utöver de tiotusentals som redan har förlorat jobbet under krisåren.
Vad vi riskerar att få se är att personaltätheten i skolan - trots fallande elevantal på många håll - blir fortsatt lägre och klasserna större. Vad vi också riskerar att få se är hur det blir färre som kan ge sjuka vård och gamla omsorg när de verkligen behöver det. Kort sagt så riskerar vi att få se är en fortsatt dränering av kvaliteten i den gemensamma verksamheten.
Som andel av vår totala ekonomi kan den offentliga sektorn komma att fortsätta krympa - samtidigt som behoven av bland annat vård och omsorg växer med en växande andel äldre och äldre-äldre. Detta i sin tur öppnar det dörren för högre avgifter, privata försäkringar och fler kommersiella alternativ i omsorgen om barn och gamla.
Stegvis och smygande blir det ett annat Sverige och en annan samhällsmodell. En sådan har knappast ett folkligt stöd vid en ärlig presentation av de verkliga konsekvenserna av den här politiken..
Alliansens partier säger visserligen i sin retorik - men retorik och handling är inte samma sak - att de satsar, värnar och utvecklar, men det som sker är att det sparas, läggs ner och säljs ut. De borgerliga försvarsadvokaterna i de stora och dominerande medieföretagen kommer säkert att tillbakavisa denna bild av framtiden. Men det är bara att gå till Anders Borgs styvmoderliga sätt att behandla kommuner och landsting för att få den bekräftad.
När ekonomin nu är på väg att börja växa igen borde det tvärtom vara tid att satsa på att göra Sverige mer tryggt och jämlikt genom nya reformer. Men den här regeringen går nu rakt motsatt väg.
För socialdemokratins del borde då en valframgång ligga serverad som på en silverbricka. Verkligheten är ju på vår sida - bara vi förmår göra politik av den fullt ut!
Socialdemokraterna och oppositionen behöver ta kamp för den svenska välfärdsmodellen och mot de nedskärningar i välfärden som följer med minskade inkomster till kommunsektorn och ytterligare skattesänkningar som gör att klyftorna växer i Sverige ännu mer än de redan gjord de senaste fyra åren.
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 1:44 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home