En "andraplansfråga" som städavdragen blir plötsligt stor i media
När arbetsgivareorganisationen Almega hävdar att skatteavdraget för städtjänster i hemmet gett 11 000 nya jobb så är det inget annat än grov lobbypropaganda. Samma sak gäller näringsminister Maud Olofsson (i Agenda i SVT 28 februari -10)när hon försöker hävda att skattesubventionen är gratis för statskassan och dessutom inte alls används av bara människor med höga inkomster.
Mer seriösa beräkningar visar dock att de siffror som Almega och Maud Olofsson torgför ligger långt ifrån sanningen. Under 2008 var avdragen för hushållsnära tjänster sammanlagt 439 miljoner kronor. Av de skattesubventionerna för städtjänster i hemmet gick 70 procent till den grupp i Sverige som har de högsta inkomsterna. Och satsningen gav sammanlagt 500 nya årsarbeten.
De beräkningar som kan göras för 2009 visar att det antal helårsjobb städavdrag gett ligger någonstans mellan 900 och 1000. Det ligger långt ifrån de 11 000 jobb som Almega och näringsminister Maud Olofsson pratar om. Deras siffror ligger runt 1300 procent fel. Dessutom handlar det om rekorddyra skattesubventioner för ytterst få nya jobb, runt 800 000 för varje nytt helårsjobb. Det är med andra ord allt annat än en effektiv användning av våra gemensamma skattepengar.
Om målet för politiken är att få fram nya jobb finns det betydligt bättre alternativ. I stället för att subventionera landets höginkomsttagare med hundratusentals kronor kunde pengarna satsas inom barn- och äldreomsorgen. Förutom att de jobb som skapas där skulle fylla stora behov så är det jobb som ger helt andra möjligheter för människor att i framtiden växa och utvecklas i sitt yrke. Att städa i välbärgade familjers hem är en yrkesmässig återvändsgränd. De möjligheter till internutbildning och till att växa i sitt yrke som vården och omsorgen erbjuder fanns inte i den gamla hembiträdesrollen och finns heller inte i den av borgerligheten nu så omhuldade nya skattesubventionerade rollen som hemhjälp i dagens förmögna familjer.
Om satsningen görs för att ge människor i normala inkomstlägen chansen att få livspusslet att gå ihop så är lösningen knappast skatteavdrag och subventioner till de mest välbärgade. Det ger vare sig den ensamstående föräldern eller de som arbetar skift eller har oregelbundna arbetstider någon lättnad. Det ger bara mer pengar i plånboken till den som redan har mest. Varför ska låg- och normalinkomsttagare vara med och bekosta städhjälp hos dem som har råd att betala den servicen ur helt ur egen plånbok. Därför ska den här skattesubventionen tas bort. Resurserna som går till den här skattesubventionen ska i stället användas där de gör större nytta och ger alla, och inte bara vissa, ett rimligt utbyte.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Visst kan man tycka att det är märkligt att en så är - sakligt sett - rätt marginell frågan vad gäller jobbskapande etc. ändå kan få ett så stort mediautrymme.
Men så fungerar medialogiken inte sällan. Andraplansfrågor kan ibland på ett oförklarligt sätt blåsas upp bortom alla sakligt sett rimliga proportioner.
Mer seriösa beräkningar visar dock att de siffror som Almega och Maud Olofsson torgför ligger långt ifrån sanningen. Under 2008 var avdragen för hushållsnära tjänster sammanlagt 439 miljoner kronor. Av de skattesubventionerna för städtjänster i hemmet gick 70 procent till den grupp i Sverige som har de högsta inkomsterna. Och satsningen gav sammanlagt 500 nya årsarbeten.
De beräkningar som kan göras för 2009 visar att det antal helårsjobb städavdrag gett ligger någonstans mellan 900 och 1000. Det ligger långt ifrån de 11 000 jobb som Almega och näringsminister Maud Olofsson pratar om. Deras siffror ligger runt 1300 procent fel. Dessutom handlar det om rekorddyra skattesubventioner för ytterst få nya jobb, runt 800 000 för varje nytt helårsjobb. Det är med andra ord allt annat än en effektiv användning av våra gemensamma skattepengar.
Om målet för politiken är att få fram nya jobb finns det betydligt bättre alternativ. I stället för att subventionera landets höginkomsttagare med hundratusentals kronor kunde pengarna satsas inom barn- och äldreomsorgen. Förutom att de jobb som skapas där skulle fylla stora behov så är det jobb som ger helt andra möjligheter för människor att i framtiden växa och utvecklas i sitt yrke. Att städa i välbärgade familjers hem är en yrkesmässig återvändsgränd. De möjligheter till internutbildning och till att växa i sitt yrke som vården och omsorgen erbjuder fanns inte i den gamla hembiträdesrollen och finns heller inte i den av borgerligheten nu så omhuldade nya skattesubventionerade rollen som hemhjälp i dagens förmögna familjer.
Om satsningen görs för att ge människor i normala inkomstlägen chansen att få livspusslet att gå ihop så är lösningen knappast skatteavdrag och subventioner till de mest välbärgade. Det ger vare sig den ensamstående föräldern eller de som arbetar skift eller har oregelbundna arbetstider någon lättnad. Det ger bara mer pengar i plånboken till den som redan har mest. Varför ska låg- och normalinkomsttagare vara med och bekosta städhjälp hos dem som har råd att betala den servicen ur helt ur egen plånbok. Därför ska den här skattesubventionen tas bort. Resurserna som går till den här skattesubventionen ska i stället användas där de gör större nytta och ger alla, och inte bara vissa, ett rimligt utbyte.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
PS. Visst kan man tycka att det är märkligt att en så är - sakligt sett - rätt marginell frågan vad gäller jobbskapande etc. ändå kan få ett så stort mediautrymme.
Men så fungerar medialogiken inte sällan. Andraplansfrågor kan ibland på ett oförklarligt sätt blåsas upp bortom alla sakligt sett rimliga proportioner.
posted by rbjorkenwall at 3:55 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home