Ett sällan skådat raseri mot tågeländet
(Publicerad i bl a Dagbladet 26 februari 2010 m fl)
Det finns i landet just nu ett sällan skådat och befogat raseri bland utsatta och strandsatta resenärer över att SJ och de andra tågföretagen antingen kommer för sent eller inte kommer fram alls. Eller bara är inställt för dagen.
Och i Storstockholm går pendeltågen och t-banan går på sin höjd på halvfart, eller inte alls. Folk uppmanas att stanna hemma i stället för att försöka åka till jobbet? Men pröjsar SL för de lön som uteblir? Nä, nä. Och nu visar det sig att även resegarantin inte är just någonting värt, den heller.
Tågåkandet (kollektivtrafiken) är angeläget inte minst av miljöskäl. Därför är SJ:s, Banverkets och SL:s usla vinterberedskap djupt bekymmersam. Det här är inte acceptabelt, får inte vara det.
Självfallet har det att göra med det exeptionella vintervädret och de senaste dagarnas ymniga snöande runt om i Sverige. Men ändå - tågen rullar på malmbanan i Norrbotten som vanligt. Och där han man ännu mera och längre vinter än i Mälardalen och i Västsverige.
Men så har de där i norr - LKAB:s tågbolag och ägare av malmbanan - satsat stenhårt i flera år på underhållet, bättre och starkare lok och vagnar...På KTH finns för övrigt en bra rapport om underhållsberget som finns i vårt land på infrastrukturområdet, börja fixa det nu. Inte i morgon. Se också till att man beställer rätt - inte fel - utan bra och tåliga lok och vagnar som verkligen tål vårt klimat, inte har en så hårt slimmad organisation för underhåll, som nu, vilket gör att det finns 1500 för få som håller rent i växlar och på bangårdarna, att man har reservtåg nog att sätta in så att man kan ta in tågen för avisning och underhåll lite oftare, plus att det satsas på att utbilda personal som klarar att sköta underhållet på ett bra sätt. Nu finns ingen nationell yrkesutbildning alls i hela landet för underhåll av tågvagnar och lok sedan SJ-skolan i Ängelholm lades ner i samband med ett tidigare avregleringsbeslut.
Som jag skrev min ett tidigare blogginlägg, apropå en Ny Teknik-artikel, som verkar det därtill finnas en lösning på växeleländet. Innovatören Sten Jonsson har - men en lång karriär som konstruktör på SJ:s utvecklingsavdelning - sedan 2005 haft en lösning på Banverkets växelproblem. Jonsson har patent på en växelkonstruktion där en ”gummiläpp” täcker mellanrummet mellan växeltungan och rälsen och hindrar snö och isklumpar från att korka igen växeln. Men trots uppvaktningar både Banverket i Borlänge och växeltillverkaren Cogifer Nordic i Örebro, liksom hos SL i Stockholm, har man kaxigt bara sagt att de har andra lösningar. Månne om man nu - efter allt tågstoppelände - är beredda att tänka om på den här punkten?
En annan sak är sedan att vi i vårt land - och det har varit klart länge! - behöver får fler spår och inte gå och inbilla oss att fler operatörer på samma redan övertrångt utnyttjade spår är någon som helst lösning på grundproblemet med tågeländet. I vackert sommarväder kan det väl kanske funka något så när men inte blir helheten bättre skött bara för att ännu fler ska få sina "korvskivor" från övertrånga korvkiosk. Apropå den så kallade avregleringen i sommar av persontrafiken också på det stomnät som SJ hittills ensam har trafikerat på vardagarna. Snarare så blir vi alla med dessa marknadsluringar ännu mera offer för suboptimeringens förbannelse. Tågspåren blir inte fler och växlar och bangårdar blir inte bättre underhållna bara för att få får ännu fler tåg som trängs på redan övergtrånga och inte sällan rätt nerslitna järnvägsspår.
Alla frusna resenärer som stått utanför låsta Jernhusbyggnader skulle också behöva lite avisning när de står ute i kyla i 15 minusgrader. Avknoppningen av Jernhuset och ut på marknaden med deras fastigheter är ytterligare en sida av samma suboptimerings förbannelse och det tågkaos vi nu upplever i vinter-Sverige. 150 mille om dagen kostar det här eländet. Tänk om de i Banverkt i stället behållit de 1 500 som tidigare fanns för div. banarbeten, köpt in några snöplogståg som ännu fanns på 60-talet men inte nu längre, haft hårda kravspecar vid inköp av tåg och lok som klarar en svensk vinter (jfr Malmbanan i norr som har robusta lok och där trafiken rullar!).
Att i detta uppenbara straffsparksläge inte från oppositionens sida kalla till en presskonferens och visa upp att alternativ finns till denna "skylla på andra"-lek (SJ på Banverket, regeringen på förra regeringen etc) är lite svårbegripligt. Särskilt som det ju dräller av så kallade kommunikationsexperter på riksdagskanslierna. Eller är det så att de så kallade talespersonerna på trafik- och infrastrukturområdet inget har att säga eller inte vågar säga det man borde säga!?
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; robert.bjorkenvall@riksdagen.se
PS. Såg att Jan Olofsson, en trevlig (har träffat honom) lokförare och tidigare fackligt aktiv i Seko, numera är projektledare för LKAB:s nya vagnar och lok (speciallok som sparar 27 % av den el de förbrukar genom återvinning av el när
tågen bromsar etc). Transportkapaciteten på Malmbanan har ökat från 27 till 33 miljoner ton årligen och de nya malmtågen kan lasta 60 proc. mer än de gamla malmtågen. Det här exemplet visar att konsten att upphandla med "rätt kravspec" är viktigt, liksom att i tid rusta upp infrastrukturen och inte tillåta att underhållsberget växer sig för stort. De borde ha ett och annat att lära såväl, Banverket, SJ som Green Cargo och SL i Storstockholms lokaltrafik.
Det finns i landet just nu ett sällan skådat och befogat raseri bland utsatta och strandsatta resenärer över att SJ och de andra tågföretagen antingen kommer för sent eller inte kommer fram alls. Eller bara är inställt för dagen.
Och i Storstockholm går pendeltågen och t-banan går på sin höjd på halvfart, eller inte alls. Folk uppmanas att stanna hemma i stället för att försöka åka till jobbet? Men pröjsar SL för de lön som uteblir? Nä, nä. Och nu visar det sig att även resegarantin inte är just någonting värt, den heller.
Tågåkandet (kollektivtrafiken) är angeläget inte minst av miljöskäl. Därför är SJ:s, Banverkets och SL:s usla vinterberedskap djupt bekymmersam. Det här är inte acceptabelt, får inte vara det.
Självfallet har det att göra med det exeptionella vintervädret och de senaste dagarnas ymniga snöande runt om i Sverige. Men ändå - tågen rullar på malmbanan i Norrbotten som vanligt. Och där han man ännu mera och längre vinter än i Mälardalen och i Västsverige.
Men så har de där i norr - LKAB:s tågbolag och ägare av malmbanan - satsat stenhårt i flera år på underhållet, bättre och starkare lok och vagnar...På KTH finns för övrigt en bra rapport om underhållsberget som finns i vårt land på infrastrukturområdet, börja fixa det nu. Inte i morgon. Se också till att man beställer rätt - inte fel - utan bra och tåliga lok och vagnar som verkligen tål vårt klimat, inte har en så hårt slimmad organisation för underhåll, som nu, vilket gör att det finns 1500 för få som håller rent i växlar och på bangårdarna, att man har reservtåg nog att sätta in så att man kan ta in tågen för avisning och underhåll lite oftare, plus att det satsas på att utbilda personal som klarar att sköta underhållet på ett bra sätt. Nu finns ingen nationell yrkesutbildning alls i hela landet för underhåll av tågvagnar och lok sedan SJ-skolan i Ängelholm lades ner i samband med ett tidigare avregleringsbeslut.
Som jag skrev min ett tidigare blogginlägg, apropå en Ny Teknik-artikel, som verkar det därtill finnas en lösning på växeleländet. Innovatören Sten Jonsson har - men en lång karriär som konstruktör på SJ:s utvecklingsavdelning - sedan 2005 haft en lösning på Banverkets växelproblem. Jonsson har patent på en växelkonstruktion där en ”gummiläpp” täcker mellanrummet mellan växeltungan och rälsen och hindrar snö och isklumpar från att korka igen växeln. Men trots uppvaktningar både Banverket i Borlänge och växeltillverkaren Cogifer Nordic i Örebro, liksom hos SL i Stockholm, har man kaxigt bara sagt att de har andra lösningar. Månne om man nu - efter allt tågstoppelände - är beredda att tänka om på den här punkten?
En annan sak är sedan att vi i vårt land - och det har varit klart länge! - behöver får fler spår och inte gå och inbilla oss att fler operatörer på samma redan övertrångt utnyttjade spår är någon som helst lösning på grundproblemet med tågeländet. I vackert sommarväder kan det väl kanske funka något så när men inte blir helheten bättre skött bara för att ännu fler ska få sina "korvskivor" från övertrånga korvkiosk. Apropå den så kallade avregleringen i sommar av persontrafiken också på det stomnät som SJ hittills ensam har trafikerat på vardagarna. Snarare så blir vi alla med dessa marknadsluringar ännu mera offer för suboptimeringens förbannelse. Tågspåren blir inte fler och växlar och bangårdar blir inte bättre underhållna bara för att få får ännu fler tåg som trängs på redan övergtrånga och inte sällan rätt nerslitna järnvägsspår.
Alla frusna resenärer som stått utanför låsta Jernhusbyggnader skulle också behöva lite avisning när de står ute i kyla i 15 minusgrader. Avknoppningen av Jernhuset och ut på marknaden med deras fastigheter är ytterligare en sida av samma suboptimerings förbannelse och det tågkaos vi nu upplever i vinter-Sverige. 150 mille om dagen kostar det här eländet. Tänk om de i Banverkt i stället behållit de 1 500 som tidigare fanns för div. banarbeten, köpt in några snöplogståg som ännu fanns på 60-talet men inte nu längre, haft hårda kravspecar vid inköp av tåg och lok som klarar en svensk vinter (jfr Malmbanan i norr som har robusta lok och där trafiken rullar!).
Att i detta uppenbara straffsparksläge inte från oppositionens sida kalla till en presskonferens och visa upp att alternativ finns till denna "skylla på andra"-lek (SJ på Banverket, regeringen på förra regeringen etc) är lite svårbegripligt. Särskilt som det ju dräller av så kallade kommunikationsexperter på riksdagskanslierna. Eller är det så att de så kallade talespersonerna på trafik- och infrastrukturområdet inget har att säga eller inte vågar säga det man borde säga!?
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; robert.bjorkenvall@riksdagen.se
PS. Såg att Jan Olofsson, en trevlig (har träffat honom) lokförare och tidigare fackligt aktiv i Seko, numera är projektledare för LKAB:s nya vagnar och lok (speciallok som sparar 27 % av den el de förbrukar genom återvinning av el när
tågen bromsar etc). Transportkapaciteten på Malmbanan har ökat från 27 till 33 miljoner ton årligen och de nya malmtågen kan lasta 60 proc. mer än de gamla malmtågen. Det här exemplet visar att konsten att upphandla med "rätt kravspec" är viktigt, liksom att i tid rusta upp infrastrukturen och inte tillåta att underhållsberget växer sig för stort. De borde ha ett och annat att lära såväl, Banverket, SJ som Green Cargo och SL i Storstockholms lokaltrafik.
posted by rbjorkenwall at 4:06 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home