Partiledardebatten, jobben, de unga och nästa riksdagsval
(Krönika i bl a Gotlands tidningar 16 oktober 2009)
Observerat och värderat:
Partiledardebatten, de unga, jobben och kommande riksdagsval
Den svenska höstriksdagens första partiledardebatt häromdagen blev den tydligaste kraftmätningen hittills mellan de två regeringsalternativen.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) såg pressad ut. Och det märktes särskilt i replikväxlingen med oppositionsledaren Mona Sahlin (S). En förklaring är att verkligheten är emot regeringen just nu.Mona Sahlin kunde i debatten referera några siffror som är pinsamma för sittande regering: Antalet barn i fattiga hushåll har ökat med 50 procent. Utanförskapet - pratade Reinfeldt mycket om i valet 2006 men numera aldrig - har ökat med 70 000 under mandatperioden. Regeringen planerar för 5 miljarder kr i ökade socialbidragskostnader ute i kommunerna på grund av den ökande arbetslösheten och de dryga halva miljon som idag saknar a-kassa. 60 000 som sägs upp inom välfärdssektorn - kommuner och landsting - i spåren av kommunsektorns allt sämre ekonomi är inte heller sånt som oppositionsledaren låter bli att ta upp i debatten med statsministern. Verkligheten är inte på statsminister Reinfeldts sida just nu.
En annan för den borgerliga alliansregeringen negativ sak kan vara att de rödgröna hunnit längre i sitt samarbete än vad regeringssidan tycks ha räknat med.
De rödgröna har 54 uppgörelser klara, de flesta om jobbpolitiken. Regeringsalliansen utsåg först häromdagen tio arbetsgrupper som ska ta fram en plattform inför valet 2010. De rödgröna har ett försprång, liksom i opinionssiffrorna i nuläget.
De rödgröna är tydliga när det exempelvis gäller jobben, arbetslöshetsförsäkringen (behöver restaureras), sjukförsäkringen (samma sak här), en större skatterättvisa för pensionärer (är straffbeskattade nu) och om behovet av mer pengar till välfärden.
Alla detaljer är inte på plats, men den ideologiska riktningen förefaller ändå rätt klar - och det ser också ut att betala sig i opinionsmätningarna.
Verkligheten på arbetsmarknaden är nog regeringen Reinfeldts just nu svåraste huvudvärk. Den kommer också med stor sannolikhet bli valets huvudfråga.
Inte minst ungdomar har det betydligt tuffare på arbetsmarknaden idag än de hade det 2006. 4 av 10 som får socialbidrag i dagens Sverige är i åldern 18-29 år.
27 procent av ungdomarna i Sverige går utan jobb, enligt Eurostats statistik för juli. Vi har en hel ungdomsgeneration som är på väg att förvandlas till passiva bidragsmottagare.
Det här är ett problem som man i grunden inte löser genom att sänka skatten för de som redan har trygga jobb och goda inkomster. I stället förutsätter det rejäla satsningar på riktade åtgärder mot unga arbetslösa. Exempelvis att man - som S vill -sänker arbetsgivaravgiften för företag som anställer långtidsarbetslösa ungdomar, inte smeta ut 10 miljarder kronor i stora generella skattesänkningar.
Därutöver krävs - precis som de rödgröna är ense om i sitt ungdomspaket - bland annat krav på ett trainee-program i offentlig sektor, fler platser i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, komvux och större möjligheter till praktik av olika slag. Även lönebidragsanställningar och någon form av "kommun-samhall", och särskilt så för grupper som varit långtidssjukskrivna länge.
Filosfin är enkel. Det är bättre att satsa på utbildning och praktik för unga arbetslösa än sänka skatten mer för de som har redan har jobb.
Förmår socialdemokraterna och de rödgröna göra detta på ett trovärdigt och bra sätt, så är det mycket som talar för (visar olika mätningar) att just ungdomsväljarna kan bli deras i kommande riksdagsval. Särskilt om man därtill också förmår göra troligt att man även satsar rejält på byggande av hyresrätter som de unga kan ha råd med, satsar på höjda studiebidrag, de regionala högskolorna och deras distansutbildningar och annat liknande.
Då borde det - valsociologiskt sett - vara en god investering. Några procent fler där i den väljargruppen upp till 30 år, liksom säg 3 procent högre andel bland pensionärskollektivet (fullt möjligt) genom en kraftfull agitation mot pensionärernas nuvarande "straffbeskattning" (pensionärer betalar mer i skatt än förvärvsarbetande, impopulärt) samt en i stort trovärdigare egen politik - och det kan räcka väl för ett maktskifte i Sverige nästa höst.
Men då måste socialdemokraterna och oppositionen i stort samtidigt förmå visa upp ett lite mindre ängsligt uppträdande, utarbeta en egen berättelse som håller. Och, framför allt, att våga visa att S tror på sin politiska linje. Då kan det gå vägen för Mona Sahlin och hennes rödgröna allians i Sverige nästa höst.
Men skulle däremot valdeltagandet sjunka ytterligare med säg 3 procent från riksdagsvalet 80 procent år 2006 så kan den prognosen slå slint.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat och värderat:
Partiledardebatten, de unga, jobben och kommande riksdagsval
Den svenska höstriksdagens första partiledardebatt häromdagen blev den tydligaste kraftmätningen hittills mellan de två regeringsalternativen.
Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) såg pressad ut. Och det märktes särskilt i replikväxlingen med oppositionsledaren Mona Sahlin (S). En förklaring är att verkligheten är emot regeringen just nu.Mona Sahlin kunde i debatten referera några siffror som är pinsamma för sittande regering: Antalet barn i fattiga hushåll har ökat med 50 procent. Utanförskapet - pratade Reinfeldt mycket om i valet 2006 men numera aldrig - har ökat med 70 000 under mandatperioden. Regeringen planerar för 5 miljarder kr i ökade socialbidragskostnader ute i kommunerna på grund av den ökande arbetslösheten och de dryga halva miljon som idag saknar a-kassa. 60 000 som sägs upp inom välfärdssektorn - kommuner och landsting - i spåren av kommunsektorns allt sämre ekonomi är inte heller sånt som oppositionsledaren låter bli att ta upp i debatten med statsministern. Verkligheten är inte på statsminister Reinfeldts sida just nu.
En annan för den borgerliga alliansregeringen negativ sak kan vara att de rödgröna hunnit längre i sitt samarbete än vad regeringssidan tycks ha räknat med.
De rödgröna har 54 uppgörelser klara, de flesta om jobbpolitiken. Regeringsalliansen utsåg först häromdagen tio arbetsgrupper som ska ta fram en plattform inför valet 2010. De rödgröna har ett försprång, liksom i opinionssiffrorna i nuläget.
De rödgröna är tydliga när det exempelvis gäller jobben, arbetslöshetsförsäkringen (behöver restaureras), sjukförsäkringen (samma sak här), en större skatterättvisa för pensionärer (är straffbeskattade nu) och om behovet av mer pengar till välfärden.
Alla detaljer är inte på plats, men den ideologiska riktningen förefaller ändå rätt klar - och det ser också ut att betala sig i opinionsmätningarna.
Verkligheten på arbetsmarknaden är nog regeringen Reinfeldts just nu svåraste huvudvärk. Den kommer också med stor sannolikhet bli valets huvudfråga.
Inte minst ungdomar har det betydligt tuffare på arbetsmarknaden idag än de hade det 2006. 4 av 10 som får socialbidrag i dagens Sverige är i åldern 18-29 år.
27 procent av ungdomarna i Sverige går utan jobb, enligt Eurostats statistik för juli. Vi har en hel ungdomsgeneration som är på väg att förvandlas till passiva bidragsmottagare.
Det här är ett problem som man i grunden inte löser genom att sänka skatten för de som redan har trygga jobb och goda inkomster. I stället förutsätter det rejäla satsningar på riktade åtgärder mot unga arbetslösa. Exempelvis att man - som S vill -sänker arbetsgivaravgiften för företag som anställer långtidsarbetslösa ungdomar, inte smeta ut 10 miljarder kronor i stora generella skattesänkningar.
Därutöver krävs - precis som de rödgröna är ense om i sitt ungdomspaket - bland annat krav på ett trainee-program i offentlig sektor, fler platser i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, komvux och större möjligheter till praktik av olika slag. Även lönebidragsanställningar och någon form av "kommun-samhall", och särskilt så för grupper som varit långtidssjukskrivna länge.
Filosfin är enkel. Det är bättre att satsa på utbildning och praktik för unga arbetslösa än sänka skatten mer för de som har redan har jobb.
Förmår socialdemokraterna och de rödgröna göra detta på ett trovärdigt och bra sätt, så är det mycket som talar för (visar olika mätningar) att just ungdomsväljarna kan bli deras i kommande riksdagsval. Särskilt om man därtill också förmår göra troligt att man även satsar rejält på byggande av hyresrätter som de unga kan ha råd med, satsar på höjda studiebidrag, de regionala högskolorna och deras distansutbildningar och annat liknande.
Då borde det - valsociologiskt sett - vara en god investering. Några procent fler där i den väljargruppen upp till 30 år, liksom säg 3 procent högre andel bland pensionärskollektivet (fullt möjligt) genom en kraftfull agitation mot pensionärernas nuvarande "straffbeskattning" (pensionärer betalar mer i skatt än förvärvsarbetande, impopulärt) samt en i stort trovärdigare egen politik - och det kan räcka väl för ett maktskifte i Sverige nästa höst.
Men då måste socialdemokraterna och oppositionen i stort samtidigt förmå visa upp ett lite mindre ängsligt uppträdande, utarbeta en egen berättelse som håller. Och, framför allt, att våga visa att S tror på sin politiska linje. Då kan det gå vägen för Mona Sahlin och hennes rödgröna allians i Sverige nästa höst.
Men skulle däremot valdeltagandet sjunka ytterligare med säg 3 procent från riksdagsvalet 80 procent år 2006 så kan den prognosen slå slint.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 2:13 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home