Merkel sitter kvar medan SDP får slicka såren efter ett rekordsvagt val
Observerat och värderat:
Angela Merkel sitter kvar men för SDP blev det en bitter valförlust
Tyska socialdemokraternas, SPD:s, historiska svaga valresultat i förbundsdagsvalet 27 septermber 2009 underträffade de värsta farhågorna. Koalitionen mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna är nu historia. Frågan nu är: när kommer SDP åter i regeringsställning? Sannolikt kan det dröja mycket länge. Utförslöpan för de tyska socialdemokraterna kan mycket väl fortsätta ytterligare, trots att partiet redan nu fick rekordlåga 23,1 procent i väljarstöd. Delvis förklaras detta med att bara 72 procent av de tyska väljarna kände sig motiverade nog att rösta. Många tidigare SDP-väljare gick i stället till soffan eller valde att rösta på vänsterpartiet Die Linke som gick kraftigt fram till runt 12 procent i väljarstöd. Även de gröna - som också gick fram lite (+2,5 % till 10,6 %) - tog sannolikt en del tidigare SDP-väljare.
SDP:s förbundskanslerkandiat, den tidigare utrikesministern och mångårige Gerhard Schröder-medarbetaren Frank-Walter Steinmeier och andra ledande SDP-politiker har inte förmått vända det senaste årens allt uslare opinionssiffror i något bättre valsiffror på valdagen. Tvärtom blev också valresultatet på svaga 23 procent det sämsta någonsin. Sedan förra valet har SPD tappat en tredjedel av sina väljare. Den tidigare bottennoteringen på 28,8 procent från år 1953 skulle efter en längre tids kräftgång ha uppfattats som en succé. Om man förmått upprepa den siffran i 2009 års förbundsdagsval.
De som möjligen förväntat sig ett mått av självprövning och självkritik från SPD:s ledning blev besvikna. Visserligen talade Steinmeier om att det var ett bittert nederlag och en bitter kväll. Men han vill fortsätta som oppositionsledare och har redan fått klart att han också blir gruppledare i den nya förbundsdagen. Som om ingenting har hänt.
Ännu på 1990-talet hade de två så kallade "folkpartierna" SPD och CDU/CSU stöd av nittio procent av väljarna. Sedan kriget har de dominerat tysk politik och samhällsliv. Men det senaste decenniet har SPD och CDU tappat trettiofem procent av sina väljare. Vinnare är de tre mindre (fast inte längre så små) partierna: de gröna, vänstern och liberalerna. Det tyska politiska landskapet har på sätt och vis europeiserats. Tyskland är i dag ett land med fem politiska partier, inte två stora och dominerande klassiska folk- och maktpartier utan också liberalerna i FDP (ligger ideologiskt till höger om kristdemokraterna; CDU/CSU), De gröna och Die Linke på vänstersidan.
Under Gerhard Schröders tid styrde SPD högerut. Sedan har partiet, men lite valhänt och tvehågset, försökt korrigera kursen. I koalitionen med CDU har socialdemokraterna drivit igenom en aktiv och effektiv men fördelningspolitiskt ibland väl hårdhänt krispolitik. Från höger har kritikerna snarare hävdat att det är CDU och Angela Merkel som "socialdemokratiserats". Men väljarna straffade likafullt framför allt SPD. Efter elva år i regeringsställning är partiet nere i ett absolut bottenläge. Och det kan mycket väl fortsätta utför ytterligare innan det möjligen vänder lite uppåt igen. Mycket beror på vilken kurs SDP efter det senaste bittra men väntade valnederlaget nu väljar att slå in på.
Under alla omständigheter väntar nu förmodligen en hård inre politisk strid mellan de olika fraktionerna i SPD. Den fackliga chefsekonom Dierk Hirschel talar emellertid om den "socialdemokratiska familjen": SPD, vänstern Die Linke och Die Grünen. Men en röd-röd-grön allians förefaller inte vara en tänkbar möjlighet på kort sikt. SPD vill inte ta i Die Linke med tång. Die Linke - med den f d SDP-ledaren och karismatiske talaren Oskar Lafontaine som ledare - i sin tur vill knappast på kort sikt och med senaste valframgången i ryggen just nu kompromissa bort möjligheten att vinna ytterligare väljarstöd och växa ytterligare något i styrka (+3,3 % till 12,0 %).
Opinionsvinden i Tyskland blåste i krisens spår något åt vänster. Men valvinden drog samtidigt den politiska balanspunkten inom den nya tyska regeringen högerut. Liberalerna under Guido Westerwelle är valets segerherre (+ 4,1 % till 14,6%) och representerar en stark nyliberal politisk linje (bl a i skattefrågan), som tidigare inte riktigt varit företrädd i tysk politik. CDU har historiskt sett stått för en social marknadsekonomi. Men nu tar liberalerna plats i regeringen och det politiska receptet fyra år av koalition mellan CDU/CSU (-1,5 % till 33,7 %) och FDP stavas skattesänkningar och mer av marknadsliberalism.
Men verkligheten - i form av ett rekordstort budgetunderskott - gör dock att manöverutrymmet för alltför stora skattesänkningar knappast är särskilt stort för den nya CDU/CSU- och FDP-regeringen under Angela Merkels ledning i Berlin de kommande fyra åren.
I SDP-högkvarteret i Willy Brandt Haus kommer det däremot att efter valnattens gravöl att bli en tid av eftertanke, analys och tövande innan man möjligen kan se embryot till en ny, klokare och - i bästa fall - också valvinnande politisk kurs. Men låter det sig göras utan att det "gamla gardet" av Schröder-folk byts ut mot nya kvastar i SDP-ledningen?
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
följer bl a tysk politik sedan många år
Angela Merkel sitter kvar men för SDP blev det en bitter valförlust
Tyska socialdemokraternas, SPD:s, historiska svaga valresultat i förbundsdagsvalet 27 septermber 2009 underträffade de värsta farhågorna. Koalitionen mellan kristdemokraterna och socialdemokraterna är nu historia. Frågan nu är: när kommer SDP åter i regeringsställning? Sannolikt kan det dröja mycket länge. Utförslöpan för de tyska socialdemokraterna kan mycket väl fortsätta ytterligare, trots att partiet redan nu fick rekordlåga 23,1 procent i väljarstöd. Delvis förklaras detta med att bara 72 procent av de tyska väljarna kände sig motiverade nog att rösta. Många tidigare SDP-väljare gick i stället till soffan eller valde att rösta på vänsterpartiet Die Linke som gick kraftigt fram till runt 12 procent i väljarstöd. Även de gröna - som också gick fram lite (+2,5 % till 10,6 %) - tog sannolikt en del tidigare SDP-väljare.
SDP:s förbundskanslerkandiat, den tidigare utrikesministern och mångårige Gerhard Schröder-medarbetaren Frank-Walter Steinmeier och andra ledande SDP-politiker har inte förmått vända det senaste årens allt uslare opinionssiffror i något bättre valsiffror på valdagen. Tvärtom blev också valresultatet på svaga 23 procent det sämsta någonsin. Sedan förra valet har SPD tappat en tredjedel av sina väljare. Den tidigare bottennoteringen på 28,8 procent från år 1953 skulle efter en längre tids kräftgång ha uppfattats som en succé. Om man förmått upprepa den siffran i 2009 års förbundsdagsval.
De som möjligen förväntat sig ett mått av självprövning och självkritik från SPD:s ledning blev besvikna. Visserligen talade Steinmeier om att det var ett bittert nederlag och en bitter kväll. Men han vill fortsätta som oppositionsledare och har redan fått klart att han också blir gruppledare i den nya förbundsdagen. Som om ingenting har hänt.
Ännu på 1990-talet hade de två så kallade "folkpartierna" SPD och CDU/CSU stöd av nittio procent av väljarna. Sedan kriget har de dominerat tysk politik och samhällsliv. Men det senaste decenniet har SPD och CDU tappat trettiofem procent av sina väljare. Vinnare är de tre mindre (fast inte längre så små) partierna: de gröna, vänstern och liberalerna. Det tyska politiska landskapet har på sätt och vis europeiserats. Tyskland är i dag ett land med fem politiska partier, inte två stora och dominerande klassiska folk- och maktpartier utan också liberalerna i FDP (ligger ideologiskt till höger om kristdemokraterna; CDU/CSU), De gröna och Die Linke på vänstersidan.
Under Gerhard Schröders tid styrde SPD högerut. Sedan har partiet, men lite valhänt och tvehågset, försökt korrigera kursen. I koalitionen med CDU har socialdemokraterna drivit igenom en aktiv och effektiv men fördelningspolitiskt ibland väl hårdhänt krispolitik. Från höger har kritikerna snarare hävdat att det är CDU och Angela Merkel som "socialdemokratiserats". Men väljarna straffade likafullt framför allt SPD. Efter elva år i regeringsställning är partiet nere i ett absolut bottenläge. Och det kan mycket väl fortsätta utför ytterligare innan det möjligen vänder lite uppåt igen. Mycket beror på vilken kurs SDP efter det senaste bittra men väntade valnederlaget nu väljar att slå in på.
Under alla omständigheter väntar nu förmodligen en hård inre politisk strid mellan de olika fraktionerna i SPD. Den fackliga chefsekonom Dierk Hirschel talar emellertid om den "socialdemokratiska familjen": SPD, vänstern Die Linke och Die Grünen. Men en röd-röd-grön allians förefaller inte vara en tänkbar möjlighet på kort sikt. SPD vill inte ta i Die Linke med tång. Die Linke - med den f d SDP-ledaren och karismatiske talaren Oskar Lafontaine som ledare - i sin tur vill knappast på kort sikt och med senaste valframgången i ryggen just nu kompromissa bort möjligheten att vinna ytterligare väljarstöd och växa ytterligare något i styrka (+3,3 % till 12,0 %).
Opinionsvinden i Tyskland blåste i krisens spår något åt vänster. Men valvinden drog samtidigt den politiska balanspunkten inom den nya tyska regeringen högerut. Liberalerna under Guido Westerwelle är valets segerherre (+ 4,1 % till 14,6%) och representerar en stark nyliberal politisk linje (bl a i skattefrågan), som tidigare inte riktigt varit företrädd i tysk politik. CDU har historiskt sett stått för en social marknadsekonomi. Men nu tar liberalerna plats i regeringen och det politiska receptet fyra år av koalition mellan CDU/CSU (-1,5 % till 33,7 %) och FDP stavas skattesänkningar och mer av marknadsliberalism.
Men verkligheten - i form av ett rekordstort budgetunderskott - gör dock att manöverutrymmet för alltför stora skattesänkningar knappast är särskilt stort för den nya CDU/CSU- och FDP-regeringen under Angela Merkels ledning i Berlin de kommande fyra åren.
I SDP-högkvarteret i Willy Brandt Haus kommer det däremot att efter valnattens gravöl att bli en tid av eftertanke, analys och tövande innan man möjligen kan se embryot till en ny, klokare och - i bästa fall - också valvinnande politisk kurs. Men låter det sig göras utan att det "gamla gardet" av Schröder-folk byts ut mot nya kvastar i SDP-ledningen?
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
följer bl a tysk politik sedan många år
posted by rbjorkenwall at 2:53 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home