Socialdemokraterna tvingas städa igen efter fyra år med borgerligt styre

(Publicerad i bl a Arbetarbladet 12 november 2009 m fl)

Observerat och värderat:
Socialdemokraterna får städa igen efter ännu en misslyckad borgerlig regering i Sverige

Socialdemokraterna i Sverige har den senaste tiden pendlat runt 35 procent i väljarstöd i de olika opinionsmätningarna. Hyggligt men det kunde och borde ha varit ännu lite högre med tanke på att verkligheten med rekordhög, växande arbetslöshet och tilltagande missnöje med den sittande, borgerliga fyrklöverregeringen under Fredrik Reinfeldts ledning.

Ideologiskt står dock socialdemokratin stark i sak. Efter den globala finanskapitalismens sammanbrott sedan mitten av september 2008 efterlyses i land efter land hårdare statlig kontroll och styrning. Allt fler länder inser att oreglerade marknader leder oss i fördärvet. Marknaden är en usel herre men däremot en bra tjänare. Att återupprätta blandekonomin - lite mera politisk styrning och tuktande av marknadskrafterna - står åter överst på dagordningen efter ett antal år med avregleringshysteri och övertro om att marknaden själv förmår att sig själv reglera på bästa sätt.

Men nu är det tiden förbi. Politiken håller åter på att få lite av sin renässans; lite mera politik och lite mindre marknad gagnar oss i längden bäst i stället för en helt otyglad marknadsstyrning i snart sagt varje sammanhang.
En regering som förskingrar offentlig egendom och misshushållar ekonomin
Den borgerliga regeringen i Sverige framstår i det perspektivet - och med växande arbetslöshets- och klassklyftor - som handfallen. Den tillträdde mitt under en stark högkonjunktur i skiftet september/oktober 2006. Men de goda förutsättningarna har den dock förvaltat tämligen illa. Den har satsat på stora skattesänkningar på totalt 100 miljarder kr - och mest till dem som redan har de högsta inkomsterna. Notan för de här skattesänkningarna har betalats med stora försämringar av a-kassa, sjukpeng och pensioner (plus en viss straffbeskattning av pensionärskollektivet).

I övrigt har regeringen ägnat sig åt att försnilla offentlig egendom, slakten på det väl fungerande och uppskattade, statliga apoteksbolaget är det senaste exemplet.
Och det håller nu på att följas av ytterligare ett - nämligen en privatisering och för den enskilde konsumenten fördyrande av den likaledes väl fungernade statliga bilprovningen.

Priset för regeringens misshushållning är högt. I stället för fler jobb har vi fått massarbetslöshet. Utanförskapet växer; de 70 000 fler kommer att öka ytterligare under 2010. Arbetsmarknadspolitiken är avvecklad. Vuxenutbildningen har också till stor del slaktats. Nästan inga bostäder byggs och med en tilltagande bostadsnöd som följd.

Ändå framhärdar regeringen Reinfeldt. I stället för att kommunsektorn får de resurser som krävs och att det satsas på offentliga jobb, investeringar och utbildning så lånar regeringen mer pengar till fortsatta skattesänkningar. Denna felriktade politik leder till att vi skuldsätter oss för att betala löpande konsumtion i stället för att återvinna landets produktiva förmåga. Precis som förra gången de borgerliga åren styrde åren 1991-94 ökar nu åter arbetslösheten, fattigdomen och utslagningen.

Socialdemokratins viktigaste uppgift
Socialdemokraternas viktigaste uppgift inför nästa års val är att visa hur vi med gemensamma krafter åter kan få landet på rätt köl. Uppgiften är tvåfaldig. Det handlar dels om att mobilisera våra samlade resurser för att få fart på produktion och investeringar. Dels också om att återupprätta tryggheten för arbetslösa, sjuka och äldre.

Båda uppgifterna hänger ihop, betingar varandra. En rättvis fördelning är ett värde i sig, men den är samtidigt också en förutsättning för att få fram de resurser som krävs för att skapa ekonomisk tillväxt och att sätta fler i arbete igen.

Men ting tar tid. Det kommer att krävas tid och tålamod för att städa upp efter den borgerliga regeringen. Carl Bildts tidiga nittiotalsregering lämnade efter sig ett konkursbo. Det krävdes målmedvetna insatser under lång tid innan sviterna från regeringen Bildts vanstyre åren 1991-94 var övervunna.

Allvarligt läge som kräver en s-ledd regering som orkar städa upp igen
Sverige står nu inför en liknande utmaning igen. Att lova guld och gröna skogar är inte trovärdigt. Vad väljarna väntar sig av de politiska partierna är att de inser lägets allvar. Valutgången kommer att avgöras av hur väljarna bedömer partiernas förmåga att övervinna den ekonomiska och sysselsättningsmässiga krisen.

Här har dock socialdemokraterna ett gott historiskt anseende att falla tillbaka på och det vet väljarna. Partiet har flera gånger tidigare visat att man framgångsrikt förmår röja upp efter misslyckade borgerliga regeringar. Det skedde både 1982 och 1994. För landets och folkflertalets framtida bästa vore det både önskvärt och bra om socialdemokraterna efter valet den 19 september 2010 fick väljarnas mandat att göra om den bedriften ännu en gång.

Oddsen får väl också - med en färsk partikongress nu snart genomförd den sista veckan i oktober och rätt hyggliga opinionssiffror - bedömas vara tämligen goda för att så också skulle kunna bli fallet också denna gång.

Men innan dess stundar en hård och, förhoppningsvis, offensiv och tydligt alternativskiljande valrörelse. Därefter kan det bli socialdemokraterna igen som får städa upp efter ännu ett borgerligt misslyckande i regeringsställning i Sverige.

Robert Björkenwall, robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Den amerikanska drömmen som blivit rena mardrömmen för många

Observerat om den amerikanska drömmen och verkligheten

Maktskiftet i Vita huset i november 2008 var välkommet och nödvändigt. Med Barack Obama som den förste svarte presidenten skrevs historia i USA. Det var ett välkommet genombrott för afroamerikanerna på högsta nivå. Men det betyder inte att de svarta i USA i allmänhet har fått det lättare.

Fortfarande är varann intern svart i amerikanska tättbefolkade fängelser. Var nionde svart man i åldern 20-34 sitter i häkte eller fängelse. I arbetslöshetsstatistiken är svarta och latinos kraftigt överrepresenterade.

USA har annars varit framgångsrikt i att integrera sina invandrare, antagligen på grund av det enkla faktum att landet är byggt av människor som sökt lyckan där.

Det gäller även i dag, även om miljontals illegala invandrare sliter för usla löner och noll trygghet i den gigantiska servicesektorn.

Men hur är det bakom Obama? Har vardagen förändrats för de miljoner svarta som kämpat länge för lika rättigheter? Hur ser den amerikanska drömmen om att komma från ingenting och bli framgångsrik ut idag?

Daniel Lind, chefsekonom på fackförbundet Unionen, visar på att den amerikanska drömmen egentligen är svensk verklighet.

Han har i en intressant rapport ställt samman forskning som landar i slutsatsen att små inkomstskillnader i ett land leder till större social rörlighet.

Den amerikanska modellen har motsatt effekt. White trash förblir white trash. Har ett barn växt upp i en enkel husvagn med föräldrar som tvingas ha flera jobb för att överleva är risken stor att han eller hon som vuxen också bor i en enkel husvagn och tvingas ha flera jobb för att överleva. Förblir en arbetande fattig, working poor.

Den sociala rörligheten är lägst i hela västvärlden i USA. Sambandet mellan fäders och söners inkomster är störst i ”frihetens förlovade land”.

Den som växer upp under rika förhållanden ärver framgången och pengarna. Den som har en pappa med goda inkomster har stora chanser att också få det.

Utmärkande i USA är de enorma skillnaderna mellan toppen och botten. Det finns sanslöst rika, manifesterat i svensk tv genom inblicken i Hollywoodsfruarnas absurda vardag. Det finns samtidigt en enorm fattigdom, och det är lätt att bli fattig och svårt att ta sig ur fattigdomen.

Den amerikanska framgångsdrömmen är mer undantag än regel, men myten hålls vid liv av Hollywoodfilmer och tv-serier. Verkligheten förblir en helt annan.

Det är ett svårt bakslag för den nyliberala idén om att hungriga vargar jagar bäst och att större inkomstskillnader triggar driftiga människor att göra klassresor. Chanserna de facto att göra klassresor i ett nordiskt land är betydligt större än i USA.

Men i stället för den amerikanska drömmen så upplever många nu den amerikanska mardrömmen (läs gärna artikeln nedan, hämtat från New York Times 19 oktober om den växande skaran av hemlösa och deras allt mera hopplösa situation "over there"...

/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com.
--------

BUSINESS / ECONOMY | October 19, 2009 The New York Time
Foreclosures Force Ex-Homeowners to Turn to Shelters
By PETER S. GOODMAN

Over the last year, an average of 10 percent of homeless people became so through foreclosure, which was rarely a factor even three years ago.

CLEVELAND — The first night after she surrendered her house to foreclosure, Sheri West endured the darkness in her Hyundai sedan. She parked in her old driveway, with her flower-print dresses and hats piled in boxes on the back seat, and three cherished houseplants on the floor. She used her backyard as a restroom.

The second night, she stayed with a friend, and so it continued for more than a year: Ms. West — mother of three grown children, grandmother to six and great-grandmother to one — passed months on the couches of friends and relatives, and in the front seat of her car.

But this fall, she exhausted all options. She had once owned and overseen a group home for homeless people. Now, she succumbed to that status herself, checking in to a shelter.

“No one could have told me that in a million years: I’d wake up in a homeless shelter,” she said. “I had a house for homeless people. Now, I’m homeless.”

Läs hela artikeln på länken:http://www.nytimes.com/2009/10/19/business/economy/19foreclosed.html?_r=1&emc=eta1

Den nordiska modellen - ett av "de bästa samhällena som mänskligheten skapat"

Observerat och värderat:
De historiskt sett bästa samhällen som mänskligheten skapat

En medveten politik förs allt sedan maktskiftet 2006 av regeringen Reinfeldt och hans blå allians i Sverige för att sänka lönerna och skapa en låglönemarknad med löner runt 10 000 kronor i månaden istället för dagens lägstalönerna på cirka 19 000 kronor. Allt är en del i en borgerlig strategi för ett systemskifte.

Den kände, lika välskrivande som kloke amerikanske ekonomen Paul Krugman, som fick Nobelpriset i ekonomi förra året, anser att den nordiska modellen är de bästa samhällena som mänskligheten skapat.

Han säger i en intervju i en bilaga till Kommun- och landstingsförbundets tidning Dagens Samhälle följande om idealsamhället. "Tittar man på statistiken så är det tydligt att länder med en väl utbyggd välfärd och en hyfsad jämlikhet är bättre att leva i. Jag säger inte att Sverige, Danmark eller Kanada är några utopier, men de är historiskt sett de bästa samhällena som mänskligheten skapat."

Ännu har inte den moderatstyrda borgerliga regeringen helt förstört vår svenska modell, som är det - enligt Krugman och andra - bästa mänskligheten skapat. Men nästa års val avgör om de borgerliga ska få fortsätta sitt systemskifte och slita isär det svenska samhället och dess jämlika välfärd, för att kunna sänka skatterna för de välbeställda.

Den rödgröna oppositionen kan under den tid som återstår till nästa val inte bara kritisera det borgerliga systemskiftet, utan måste också tala om hur de vill reparera, men också utveckla den svenska modellen. Det får inte bara handla om återställare, utan måste också handla om att utveckla, tidsanpassa, omforma och förändra den svenska modellen så att den behåller sin styrka och konkurrensförmåga som en framgångsrik modell också i 2010 års Sverige. Och för den närmast överblickbara perioden därefter.

Mycket talar för att valet 2010 blir ett historiskt viktigt välval för den nordiska modellens framtid. Valet nästa höst kan för lång tid avgöra hur det till slut går med ett av de "bästa samhällena som mänskligheten skapat" (Krugman).

Robert Björkenwall,robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Anders Ehnmark på Palmedagarna

Observerat:
Ehnmark på Palmedagarna har en poäng

Den 15 oktober lyssnade jag en stund på en återutsändning (SVT24) från Palmedagarna, folkbildande och intressant. Författaren Anders Ehnmark - en kännare av bl a italienska politik - citerade bland annat den italienske politiske tänkaren Niccolò Machiavelli (hans maktbibelbok Fursten från 1513). Den skrev han en alldeles utmärkt essäbok om för nu rätt många år sedan. Ehnmark talade om befrielse, makt och den fria staten och kom då in på ämnet EU och federalism.

Ehnmark sa att det råder en slags demokratisk subkultur i vissa delar av Europa. Människor går inte på möten och är med i politiska partier som tidigare. Kanske blir det som i USA, allt lägre valdeltagande? Men vad säger att ens Sverige är vaccinerat mot ett gradvis allt mera sjunkande valdeltagande?

Det vi borde diskutera är hur vi ska återta makt och medbestämmande som bara försvinner – och medborgarnas ”frånvaro”. Frihet borde därför ligga bra till som ett bra socialdemokratiskt slagord i nästa års valrörelse. Vid sidan av jämlikhet/rättvisa och jobbudskapet om arbete åt alla.

/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Partiledardebatten, jobben, de unga och nästa riksdagsval

(Krönika i bl a Gotlands tidningar 16 oktober 2009)

Observerat och värderat:
Partiledardebatten, de unga, jobben och kommande riksdagsval

Den svenska höstriksdagens första partiledardebatt häromdagen blev den tydligaste kraftmätningen hittills mellan de två regeringsalternativen.

Statsminister Fredrik Reinfeldt (M) såg pressad ut. Och det märktes särskilt i replikväxlingen med oppositionsledaren Mona Sahlin (S). En förklaring är att verkligheten är emot regeringen just nu.Mona Sahlin kunde i debatten referera några siffror som är pinsamma för sittande regering: Antalet barn i fattiga hushåll har ökat med 50 procent. Utanförskapet - pratade Reinfeldt mycket om i valet 2006 men numera aldrig - har ökat med 70 000 under mandatperioden. Regeringen planerar för 5 miljarder kr i ökade socialbidragskostnader ute i kommunerna på grund av den ökande arbetslösheten och de dryga halva miljon som idag saknar a-kassa. 60 000 som sägs upp inom välfärdssektorn - kommuner och landsting - i spåren av kommunsektorns allt sämre ekonomi är inte heller sånt som oppositionsledaren låter bli att ta upp i debatten med statsministern. Verkligheten är inte på statsminister Reinfeldts sida just nu.

En annan för den borgerliga alliansregeringen negativ sak kan vara att de rödgröna hunnit längre i sitt samarbete än vad regeringssidan tycks ha räknat med.
De rödgröna har 54 uppgörelser klara, de flesta om jobbpolitiken. Regeringsalliansen utsåg först häromdagen tio arbetsgrupper som ska ta fram en plattform inför valet 2010. De rödgröna har ett försprång, liksom i opinionssiffrorna i nuläget.

De rödgröna är tydliga när det exempelvis gäller jobben, arbetslöshetsförsäkringen (behöver restaureras), sjukförsäkringen (samma sak här), en större skatterättvisa för pensionärer (är straffbeskattade nu) och om behovet av mer pengar till välfärden.
Alla detaljer är inte på plats, men den ideologiska riktningen förefaller ändå rätt klar - och det ser också ut att betala sig i opinionsmätningarna.

Verkligheten på arbetsmarknaden är nog regeringen Reinfeldts just nu svåraste huvudvärk. Den kommer också med stor sannolikhet bli valets huvudfråga.
Inte minst ungdomar har det betydligt tuffare på arbetsmarknaden idag än de hade det 2006. 4 av 10 som får socialbidrag i dagens Sverige är i åldern 18-29 år.
27 procent av ungdomarna i Sverige går utan jobb, enligt Eurostats statistik för juli. Vi har en hel ungdomsgeneration som är på väg att förvandlas till passiva bidragsmottagare.

Det här är ett problem som man i grunden inte löser genom att sänka skatten för de som redan har trygga jobb och goda inkomster. I stället förutsätter det rejäla satsningar på riktade åtgärder mot unga arbetslösa. Exempelvis att man - som S vill -sänker arbetsgivaravgiften för företag som anställer långtidsarbetslösa ungdomar, inte smeta ut 10 miljarder kronor i stora generella skattesänkningar.

Därutöver krävs - precis som de rödgröna är ense om i sitt ungdomspaket - bland annat krav på ett trainee-program i offentlig sektor, fler platser i yrkesinriktad arbetsmarknadsutbildning, komvux och större möjligheter till praktik av olika slag. Även lönebidragsanställningar och någon form av "kommun-samhall", och särskilt så för grupper som varit långtidssjukskrivna länge.

Filosfin är enkel. Det är bättre att satsa på utbildning och praktik för unga arbetslösa än sänka skatten mer för de som har redan har jobb.

Förmår socialdemokraterna och de rödgröna göra detta på ett trovärdigt och bra sätt, så är det mycket som talar för (visar olika mätningar) att just ungdomsväljarna kan bli deras i kommande riksdagsval. Särskilt om man därtill också förmår göra troligt att man även satsar rejält på byggande av hyresrätter som de unga kan ha råd med, satsar på höjda studiebidrag, de regionala högskolorna och deras distansutbildningar och annat liknande.

Då borde det - valsociologiskt sett - vara en god investering. Några procent fler där i den väljargruppen upp till 30 år, liksom säg 3 procent högre andel bland pensionärskollektivet (fullt möjligt) genom en kraftfull agitation mot pensionärernas nuvarande "straffbeskattning" (pensionärer betalar mer i skatt än förvärvsarbetande, impopulärt) samt en i stort trovärdigare egen politik - och det kan räcka väl för ett maktskifte i Sverige nästa höst.

Men då måste socialdemokraterna och oppositionen i stort samtidigt förmå visa upp ett lite mindre ängsligt uppträdande, utarbeta en egen berättelse som håller. Och, framför allt, att våga visa att S tror på sin politiska linje. Då kan det gå vägen för Mona Sahlin och hennes rödgröna allians i Sverige nästa höst.

Men skulle däremot valdeltagandet sjunka ytterligare med säg 3 procent från riksdagsvalet 80 procent år 2006 så kan den prognosen slå slint.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Den fräcke Anders Borg kontra och vad Ernst Wigforss lär oss

Observerat om den fräcke Anders Borgs och jobbskatteavdragets effekter - och vad Ernst Wigforss ännu kan lära oss

Finansminister Anders Borg agerar inte sällan fräckt i sitt försvar av regeringens ekonomiska politik. Så t ex påstår han att jobbskatteavdraget på hittills 70 miljarder kr är den effektivaste stimulansåtgärden som finns och ska därför spä på skattesänkningarna med tio miljarder till.

Men det påståendet har inget som helst stöd när det skärskådats av Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering (Ifau) i Uppsala.

Man skrev i ett pressmeddelande: "Vi vet i dagsläget ännu inte hur stora effekterna av det hittills införda jobbskatteavdraget faktiskt är".

Institutets forskare ställde sig ytterst tveksamma till stimulanseffekterna av ett fjärde steg i jobbskatteavdraget.

Anders Borg påstod på tisdagen den 6 oktober att om sossarna tar bort sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga, så får färre unga jobb.

Det han inte sade var att denna regerings politik stärker vinsterna på kort sikt i företag med redan många unga anställda som McDonalds.

Det leder inte till fler jobb för unga.

Det finns betydligt billigare reformer som anställningsstöd till unga arbetslösa individer istället för att breda ut stödet jämntjockt rakt över.

Det ska vara åtgärder som höjer kompetensen och ger arbetslivserfarenhet som Socialdemokraterna föreslår, men det kommenterade förstås inte Borg.

Hans påstående att oppositionen "lånar till arbetslöshet" är ju rena Goddag Yxkvast-svaret från en som lånar över 100 miljarder själv för att bl a sänka skatten.

Anders Borg utgår ifrån att de utomordentligt välmående hushåll som skulle få vidkännas en begränsad skattehöjning enligt oppositionens förslag skulle komma att konsumera mindre och sysselsättningen därmed sjunka.

Hur denna grupp skulle agera i ett sådant läge vet vare sig Anders Borg eller någon annan människa ett enda dugg om. Hur länge den rekordlåga räntan behålls spelar t ex en större roll.

Det vore ett fall framåt om samhällsdebatten i stället för detta tämligen meningslösa gissande handlade om vilka värderingar och vilken människosyn som ska styra samhällsutvecklingen. Och inte minst då om ett samhälle har råd att inte låta folk arbeta (jfr Ernst Wigforss klassiska broschyr "Har vi råd att arbeta?" från 1932).......

År 2010 räknar ju regeringen Reinfeldt och finansminister Borg med att statens kostnader för arbetslösheten (a-kassa, aktivitetsstöd, arbetsmarknadspolitik m m) kommer att uppgå till ofantliga 88 miljarder kronor - eller 88 tusen miljoner kronor. Till detta tillkommer kommunernas stigande socialbidragskostnader.

Sett i det perspektivet innebär varje arbetslös som får ett jobb en vinst för samhällsekonomin. Det betyder minskade kostnader för a-kassa och försörjningsstöd, samtidigt som skatteintäkterna ökar. Av det skälet är det också lönsamt att satsa stenhårt på en politk som ger fler jobb.

Som nybliven finansminister 1933 lånade Ernst Wigforss upp 160 miljoner kronor - i dag motsvarar summan 120 miljarder kronor. Pengarna användes för statliga beredskapsarbeten och infrastrukturprojekt. De arbetslösa fick jobb, samtidigt som Sverige fick moderna vägar, järnvägrar och broar.

Den massiva satsningen fick fart på landet. Sverige tog sig ur 1930-talskrisen. Arbetslösheten pressades tillbaka. Statens intäkter ökade. Lånen kunde betalas av.

När Ernst Wigforss tillträdde som finansminister 1932 uppgick arbetslösheten till hemska 22 procent, var femte svensk gick utan jobb. När han lämnade finansministerposten 1949 låg arbetslösheten på låga tre procent.

Så nog finns en och annan lärdom att dra av Ernst Wigforss klassiska "Har vi råd att arbeta?"-broschyr och Wigforss praktiska gärning som finansminsiter också idag. Däremot huvudsakligen mest negativa lärdomar av Anders Borgs motsvarande gärning åren 2006 - 2010.

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com

Myten om LAS och de arbetslösa unga

Observerat apropå myten om LAS och de unga arbetslösa

Vissa myter är bara myter och förtjänar absolut inte att stå oemotsagda i samhällsdebatten.

En sådan är att lagen om anställningsskydd, LAS, gör det svårare för ungdomar att få jobb. En myt som särskilt centerpartiets Maud Olofsson flitigt gör bruk av utan unset av bevis för sina teser.

Den här LAS-myten är helt enkelt inte sann, och det bevisas i en kommande TCO-rapport där utredarna med föredömlig precision hugger huvudet av denna högermyt.

Med hjälp av statistik från SCB visar utredarna att bara en av fyrtio, eller cirka 2,5 procent av de arbetslösa 15-24-åringarna år 2008, var utan jobb på grund av personal- eller driftsinskränkningar. Alltså situationer som just turordningsregeln om sist-in-först-ut kan vara till användning.

LAS är således inget problem av det större slaget. I en artikel i Aftonbladet (7/10-09) visar även TCO-utredarna Roger Mörtvik och Samuel Engblom att statistiken ger vid handen att de allra flesta ungdomar som blir uppsagda snabbt får nytt jobb.

Däremot vet vi att inte minst många äldre - som annars i högre grad skulle få sparken om lagen inte fanns - ofta har mycket svårt att komma tillbaka i arbete. Lagen gör det alltså möjligt för fler att arbeta längre. Precis det som var tanken också när LAS föregångare, de så kallade äldrereglerna kom till innan vi fick lagen om anställningsskydd i 70-talets mitt.

Slutsatsen av detta är, som TCO-utredarna också drar, att LAS betydelse för ungdomsarbetslösheten är försumbar och att vad som krävs är helt andra åtgärder för att sätta fler ungdomar i jobb.

Bland annat pekar de på vikten av mer utbildning och möjlighet för unga människor att få arbetslivserfarenhet, vilket bland annat kan ske genom praktikplatser eller subventionerade anställningar.

Vi talar då om klassisk svensk arbetsmarknadspolitik där arbetslösa ska rustas för de nya jobb som växer fram. Men den har regeringen Reinfeldt däremot rustat ner de senaste åren.

Och i allt högre utsträckning är den inriktad på att förmedla jobb som inte finns än att utbilda för de jobb som komma skall. Det, om något, är ett problem för Sveriges unga.

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com