Ted Kennedy, Obama och drömmen om en allmän sjukvårdsförsäkring
(Publicerad i bl a Arbetarbladet 10 september 2009 m fl)
Observerat och värderat:
Epoken Kennedy är över i amerikansk politik - men drömmen om en allmän sjukvårdsförsäkring lever ännu
Epoken Kennedy är över. Edward ”Ted” Kennedy visste att slutet var oundvikligt, men kampen för sin hjärtefråga - en riktig sjukvårdsförsäkring för alla - drev han ändå in på dödsbädden den 26 augusti 2009. Därmed har en av den amerikanska senatens verkliga tungviktare och mest respekterade politikern - också över blockgränsen - gått ur tiden. Tyvärr hann han aldrig få uppleva förverkligandet av sitt drömprojekt - en generell sjukvårdsförsäkring för alla, också de 47 miljoner amerikaner som idag står utan en sådan i världens på pappret rikaste nation.
Han försökte övertyga Massachusetts guvernör, demokraten Deval Patrick att snabbt hitta en ersättare på hans plats i senaten. Om den står tom den närmaste tiden försämras Barack Obamas chanser att få stöd för den efterlängtade och nödvändiga sjukvårdsreformen. Demokraterna behöver nämligen sina 60 mandat - inte som nu 59 - i senaten för att driva igenom reformen utan bromsande taktik (filibusterlångpratande m m) från de republikanska motståndarnas sida. När så även veteransenatorn Byrd är dålig så finns risken att demokraternas majoritet kan sjunka ner till 58 av senatens 100 platser. Så Ted Kennedys ambition att snabbt få en ersättare till sig själv precis innan han dog är synnerligen förståelig med tanke på den vikt han fäste vid Obamas löfte om en sjukvårdsförsäkring för alla amerikaner.
Just intresset för sjukvård och en bra sjukvårdsförsäkring förde Ted Kennedy till Sverige redan år 1971 och han studerade akutvården på Karolinska sjukhuset i Solna. Han höll en presskonferens i Sverigehuset vid Kungsträdgården i Stockholm och man imponerades av den pojkaktiga Kennedycharmen, hans starka personlighet och den auktoritet han utstrålade, berättar de journalistveteraner som var med då.
Ted Kennedy var den yngste av de från barnsben för politiken fostrade Kennedybröderna. Han var den med sämst förutsättningar och hans liv och karriär har kantats av motgångar, skandaler och tragedier. Men han reste sig ur dessa och blev med tiden en mycket respekterad och skicklig senator med stor förmåga att förhandla fram olika politiska uppgörelser i den amerikanska senaten på Capital Hill.
Ted stod i skuggan av bröderna John F och Robert. Den förstnämnde blev ung president 1961 och mördades i november 1963. Skotten i Dallas var ett sådant där ögonblick man aldrig glömmer.
Fem år senare mördades presidentkandidaten Robert (den kanske skickligaste politikern av bröderna), just när han vunnit primärvalet i Kalifornien och var i färd med att upprepa broderns bravad att bli USA:s president.
Ted blev visserligen tidigt demokratisk senator, men med bröderna kunde han inte mäta sig på den tiden. Skandalen när han dömdes för smitning efter dödsolyckan på ön Chappaquiddick 1969 tog honom hårt, men han kom tillbaka.
Det gjorde han även efter förlusten mot sittande presidenten Jimmy Carter i valet 1980. Det blev 46 år i senaten på Capitol Hill och han kommer att ihågkommas som en av dem som haft mest inflytande på amerikansk politik i modern tid. Så hans politiska eftermäle blir gott, mycket gott.
Trots att han tillhörde den förmögna eliten har han kämpat för landets fattiga och utsatta människor. Han har slagits för de svartas sak, för HBT-personers rättigheter och framför allt för en sjukförsäkring för alla.
Han har fått över 300 lagförslag godkända i senaten. Tidskriften Time skrev att han har ”påverkat varenda mans, kvinnas och barns liv i det här landet”. Han var dessutom en kompromissinriktad politiker, som ofta byggde broar till republikanska senatorer för att få breda majoriteter. Också konservativa republikaner i senaten hyste stor respekt för Ted Kennedys förmåga och förhandlingsstyrka i senaten.
Men tyvärr - för USA:s 47 miljoner utan sjukvårdsförsäkring - fick Ted Kennedy aldrig uppleva hur det minst sagt i välfärdsanordningar mycket ofullgångna USA fick sin lika efterlängtade som nödvändiga, allmänna sjukförsäkring. Han försökte tillsammans med paret Clinton i början av 90-talet, men misslyckades.
Barack Obama stöter nu på patrull och motståndet är kraftfullt från den privata försäkringsbranschens och läkemedelsbolagens alla lobbyister och förändringsobenägna politiker. Tidsplanen har redan spruckit. Tonläget har dessutom skruvats upp bortom all sans och förnuft. Obama har anklagats av republikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin för att vilja inrätta statliga ”dödskommittéer”, andra i samma läger har anklagat Obama, Ted Kennedy och andra för att vilja införa sovjetkommunism.
Det har i ren skräckpropaganda dragits paralleller både till Nazityskland och Sovjetunionen. Republikanerna gör vad de kan för att - om möjligt - göra sjukvårdsreformen till Obamas Waterloo.
Ändå är det ett ytterst modest förslag Obama vill genomföra. Det nuvarande systemet ska finnas kvar och kompletteras med en alternativ statlig sjukkassa för de 47 miljoner som i dag står utan skydd.
Det ska finansieras med en skattehöjning för familjer med inkomster på en miljon dollar eller mer. Företag som inte erbjuder anställda en sjukförsäkring får också en högre skatt. Detta beskrivs i kraftigt överdrivna ordalag av motståndarna som en smygsocialisering.
Den amerikanska sjukvården är ineffektiv och dyr. dubbelt så dyr som t ex den svenska. USA lägger nästan en femtedel av landets BNP på vården, men kvaliteten är bara till för vissa. Dessa får i gengäld en kraftig "överkonsumtion" av vård medan 47miljoner amerikaner blir helt utan. Patienten står inte i centrum utan det gör pengarna, och de patienter som anses ha råd att betala.
Den privata sjukvårdsindustrin är mäktig, med försäkringsbolag och läkemedelstillverkare som ivriga uppbackare. De har egna, snöda intressen och vinster att bevaka det lika orättvisa som överdyra systemet idag. och gör därmed allt för att nu försöka skjuta Obamas (och Ted Kennedys) allmänna sjukvårdsreform i sank.
Ted Kennedy levde - på övertid det sista året med en svår hjärntumör - för att förverkliga drömmen om en sjukförsäkring för alla. Något som är en självklarhet i alla industrialiserade länder – utom USA. Det är bara att hoppas att Barack Obama till slut har framgång med att göra Ted Kennedys och många andra amerikaners dröm till verklig. Men ska det lyckas, så måste reformen sannolikt drivas igenom inom ett halvår eller något mer. Annars är det nog troligen kört - också denna gång.
Robert Björkenwall, robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Observerat och värderat:
Epoken Kennedy är över i amerikansk politik - men drömmen om en allmän sjukvårdsförsäkring lever ännu
Epoken Kennedy är över. Edward ”Ted” Kennedy visste att slutet var oundvikligt, men kampen för sin hjärtefråga - en riktig sjukvårdsförsäkring för alla - drev han ändå in på dödsbädden den 26 augusti 2009. Därmed har en av den amerikanska senatens verkliga tungviktare och mest respekterade politikern - också över blockgränsen - gått ur tiden. Tyvärr hann han aldrig få uppleva förverkligandet av sitt drömprojekt - en generell sjukvårdsförsäkring för alla, också de 47 miljoner amerikaner som idag står utan en sådan i världens på pappret rikaste nation.
Han försökte övertyga Massachusetts guvernör, demokraten Deval Patrick att snabbt hitta en ersättare på hans plats i senaten. Om den står tom den närmaste tiden försämras Barack Obamas chanser att få stöd för den efterlängtade och nödvändiga sjukvårdsreformen. Demokraterna behöver nämligen sina 60 mandat - inte som nu 59 - i senaten för att driva igenom reformen utan bromsande taktik (filibusterlångpratande m m) från de republikanska motståndarnas sida. När så även veteransenatorn Byrd är dålig så finns risken att demokraternas majoritet kan sjunka ner till 58 av senatens 100 platser. Så Ted Kennedys ambition att snabbt få en ersättare till sig själv precis innan han dog är synnerligen förståelig med tanke på den vikt han fäste vid Obamas löfte om en sjukvårdsförsäkring för alla amerikaner.
Just intresset för sjukvård och en bra sjukvårdsförsäkring förde Ted Kennedy till Sverige redan år 1971 och han studerade akutvården på Karolinska sjukhuset i Solna. Han höll en presskonferens i Sverigehuset vid Kungsträdgården i Stockholm och man imponerades av den pojkaktiga Kennedycharmen, hans starka personlighet och den auktoritet han utstrålade, berättar de journalistveteraner som var med då.
Ted Kennedy var den yngste av de från barnsben för politiken fostrade Kennedybröderna. Han var den med sämst förutsättningar och hans liv och karriär har kantats av motgångar, skandaler och tragedier. Men han reste sig ur dessa och blev med tiden en mycket respekterad och skicklig senator med stor förmåga att förhandla fram olika politiska uppgörelser i den amerikanska senaten på Capital Hill.
Ted stod i skuggan av bröderna John F och Robert. Den förstnämnde blev ung president 1961 och mördades i november 1963. Skotten i Dallas var ett sådant där ögonblick man aldrig glömmer.
Fem år senare mördades presidentkandidaten Robert (den kanske skickligaste politikern av bröderna), just när han vunnit primärvalet i Kalifornien och var i färd med att upprepa broderns bravad att bli USA:s president.
Ted blev visserligen tidigt demokratisk senator, men med bröderna kunde han inte mäta sig på den tiden. Skandalen när han dömdes för smitning efter dödsolyckan på ön Chappaquiddick 1969 tog honom hårt, men han kom tillbaka.
Det gjorde han även efter förlusten mot sittande presidenten Jimmy Carter i valet 1980. Det blev 46 år i senaten på Capitol Hill och han kommer att ihågkommas som en av dem som haft mest inflytande på amerikansk politik i modern tid. Så hans politiska eftermäle blir gott, mycket gott.
Trots att han tillhörde den förmögna eliten har han kämpat för landets fattiga och utsatta människor. Han har slagits för de svartas sak, för HBT-personers rättigheter och framför allt för en sjukförsäkring för alla.
Han har fått över 300 lagförslag godkända i senaten. Tidskriften Time skrev att han har ”påverkat varenda mans, kvinnas och barns liv i det här landet”. Han var dessutom en kompromissinriktad politiker, som ofta byggde broar till republikanska senatorer för att få breda majoriteter. Också konservativa republikaner i senaten hyste stor respekt för Ted Kennedys förmåga och förhandlingsstyrka i senaten.
Men tyvärr - för USA:s 47 miljoner utan sjukvårdsförsäkring - fick Ted Kennedy aldrig uppleva hur det minst sagt i välfärdsanordningar mycket ofullgångna USA fick sin lika efterlängtade som nödvändiga, allmänna sjukförsäkring. Han försökte tillsammans med paret Clinton i början av 90-talet, men misslyckades.
Barack Obama stöter nu på patrull och motståndet är kraftfullt från den privata försäkringsbranschens och läkemedelsbolagens alla lobbyister och förändringsobenägna politiker. Tidsplanen har redan spruckit. Tonläget har dessutom skruvats upp bortom all sans och förnuft. Obama har anklagats av republikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin för att vilja inrätta statliga ”dödskommittéer”, andra i samma läger har anklagat Obama, Ted Kennedy och andra för att vilja införa sovjetkommunism.
Det har i ren skräckpropaganda dragits paralleller både till Nazityskland och Sovjetunionen. Republikanerna gör vad de kan för att - om möjligt - göra sjukvårdsreformen till Obamas Waterloo.
Ändå är det ett ytterst modest förslag Obama vill genomföra. Det nuvarande systemet ska finnas kvar och kompletteras med en alternativ statlig sjukkassa för de 47 miljoner som i dag står utan skydd.
Det ska finansieras med en skattehöjning för familjer med inkomster på en miljon dollar eller mer. Företag som inte erbjuder anställda en sjukförsäkring får också en högre skatt. Detta beskrivs i kraftigt överdrivna ordalag av motståndarna som en smygsocialisering.
Den amerikanska sjukvården är ineffektiv och dyr. dubbelt så dyr som t ex den svenska. USA lägger nästan en femtedel av landets BNP på vården, men kvaliteten är bara till för vissa. Dessa får i gengäld en kraftig "överkonsumtion" av vård medan 47miljoner amerikaner blir helt utan. Patienten står inte i centrum utan det gör pengarna, och de patienter som anses ha råd att betala.
Den privata sjukvårdsindustrin är mäktig, med försäkringsbolag och läkemedelstillverkare som ivriga uppbackare. De har egna, snöda intressen och vinster att bevaka det lika orättvisa som överdyra systemet idag. och gör därmed allt för att nu försöka skjuta Obamas (och Ted Kennedys) allmänna sjukvårdsreform i sank.
Ted Kennedy levde - på övertid det sista året med en svår hjärntumör - för att förverkliga drömmen om en sjukförsäkring för alla. Något som är en självklarhet i alla industrialiserade länder – utom USA. Det är bara att hoppas att Barack Obama till slut har framgång med att göra Ted Kennedys och många andra amerikaners dröm till verklig. Men ska det lyckas, så måste reformen sannolikt drivas igenom inom ett halvår eller något mer. Annars är det nog troligen kört - också denna gång.
Robert Björkenwall, robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 7:17 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home