Besöksnäringen - en bransch med potential att växa
Observerat och värderat:
Besöksnäringen - en bransch med stor potential att växa
När man reser runt i Europa - Sverige, Finland, Tyskland, Österrike etc - så påminns man om hur stort och mångkulturellt vårt EU-Europa ändå är.
Danska Köpenhamn med alla sina cyklister som bara sällan bär cykelhjälm, tyska autobahnrastplatser och toaletter som är snygga, välordnade och nästa operationssalssterila, mängder av vindsnurror som finns över allt och ständigt blir allt fler, frodiga österrikiska alpdalar med rikt blomsterliv och välpreparerade gångstråk från dalarnas botten och ett par tusen meter upp till glaciärsnötäckets kanter. Men också stora stråk av ödeland och extrem glesbygd, särskilt så i vår norra och inlandsdelar av det svenska, liksom finska, landskapet. Och många, många mil blir det i bilen i sällskap med ljudböcker och bilradion.
Men också kontinental-europeiska turister från Holland, Tyskland, Frankrike, Österrike etc som gärna söker sig till vår orörda natur, välvårdade (oftast) naturreservat och resursrika natur och goda fiskevatten. Dock - det gäller såväl Sverige som andra nordiska länder som Finland etc - kunde marknadsföringen av denna viktiga tillgång och växande näring (besöksnäringen) bara bättre och vassare utförd i förhållande till våra potentiellt intresserade grannar på kontinenten.
Besöksnäringarna/turismen är dock, trots att marknadsföringen kunde vara bättre, en växande "basindustri" i såväl glesbygden som i våra storstäder och dess närområden, exempelvis skärgården. Det gäller i Sverige, liksom i andra nordiska länder som Finland etc. År 2008 innebar den ökade turistströmmen till Sverige att det tillkom
10 000 jobb inom besöksnäringarna. Mycket tyder på att den trenden - trots konjunkturnedgången och krisen - i stort sett håller i sig också under 2009.
Branschen omsatte i Sverige 244 miljarder kronor år 2008 och sysselsatte 160 000 heltider. Potentialen i denna "resurs" med kulturhistoriskt vackra och moderna städer, våra unika naturvärden, goda jakt- och fiskevatten, välskötta naturreservat etc, och därmed betydande jobbskapande näringsverksamhet är med stor sannolikhet långt större än vad vi hittills förmått tillvara ta. En fördubbling av denna närings andel av vår samlade BNP som sysselsättningsmässigt borde vara ett fullt möjligt mål att uppnå inom tio år. Det tror jag är fullt möjligt för Sverige - liksom för den delen Finland m fl - med våra rätt unika besöksnäringsmiljöer. Den potentialen finns med tanke på våra stora natur- och kulturvärden etc som finns i landet. Det är dock uppenbart att staten måste ta ansvar för att ge branschen en tydligare stadga och utvecklingsmöjligheter.
Branschen ensam förmår inte detta utan statlig stöttning. Såväl vad gäller marknadsföring som - i än högre grad - vad gäller tillgången till goda vägar, järnvägsnät och flygservice.
Bara i partnerskap mellan branschen - besöksnäringen - och staten förmår vi ”förädla” de unika värden och tillgångar som finns i olika regioner, samt att vi investerar och bygger bort de brister och svagheter som ännu på sina håll finns i vår transportinfrastruktur, våra elektroniska motorvägar (bredbandsnät) etc. Och att vi därtill kompetensutbildar fler nyckelpersoner i branschen och vässar vår förmåga att marknadsföra oss på de stora kontinentala marknaderna för möjliga besökare av olika kategorier.
Glasriket i Småland - liksom motsvarande finska i deras glasrike runt Tammerfors – Kosta/Boda, Orrefors med sin unika samling av konstglas – kan behöva stöd (några blygsamma få miljoner kr) för att de glaskonstsamlingar som finns och att de blir så tillgängliga att fler besökare får kunskap om dem. Allt medan åter andra tillgångar inom besöksnäringarna säljer sig mer eller mindre själva, när de väl blivit etablerade på en unikt marknadsstark toppnivå, som exempelvis fallet är med Jukkasjärvi ishotell i Norrbotten. (Eller för den delen Jultomtelandet i Rovaniemi.)
Ett aktivt arbete för att få till stånd en världsarvklassning (hos Unesco) av exempelvis Stockholms unika skärgård och andra unika men idag icke världsarvklassade miljöer i vårt land borde kunna vara en av flera metoder för att öka attraktionskraften i våra tillgångar i detta sammanhang. Detta i kombination med ”gröna jobb”-satsningar på allt från avancerad fiskodling - också vattenkraftdammar och fjällsjöar etc - i till produktion av miljödiesel från odlade alger.
Helt klart behöver staten här också, via höjda statsbidrag och andra åtgärder för bredbandsnätutbyggnad, nu gradera upp sitt ansvarstagande här och satsa mer, mycket mer på ett fullgott fiberoptiskt nät i hela landet. Redan nu är det så att 80 procent av alla bokningar i besöksnäringarna sker numera via webben, så en bättre Internetinfrastruktur i kombination med smarta, webbaserade marknadsföringsåtgärder borde verksamt kunna bidra till en snabbare tillväxt och ökning av antalet sysselsatta inom denna sektor. Webbsidan Visit Sweden - liksom ex.vis motsvarande finska dito etc - finns men behöver kompletteras med flera samlade regionala lösningar och vidarelänkar av olika slag. Bra fungerande kommunikationer är också av stor betydelse för besöksnäringens och turismens tillväxtmöjligheter. En redan stor basnäring har potential att växa och blir en ännu större sysselsättare och tillväxtmotor – bara vi rustar upp och bygger bort flaskhalsar i transportnätet, använder webben bättre i marknadsföringen och vågar lite mer.
En annan viktig sak faktor för värdkommunerna för besöksnäringarna är att de måste få ett bättre ekonomiskt utbyte för att de ställer upp med olika slag av samhällsservice. Därför bör det övervägas om det inte – med tanke på de många säsongsanställningarna i branschen – vore rimligt att pröva tanken att kunna folkbokföra (skatteskriva) sig tillfälligt ett kvartal eller halvår i taget i den kommun där man faktiskt råkar arbeta som kock eller annat likande. (Många ungdomar jobbar ett halvår på en vinterturistort och andra halvåret på en sommarturistort.) Ett system med mantalsskrivning exempelvis kvartalsvis skulle ge kommuner med stor andel turister och runtflyttande säsongsarbetare inom besöksnäringarna ett bättre kommunalekonomiskt resultat i höjd skattekraft etc för de mersatsningar som de nu gör i olika slag av utbyggd samhällsservice som de nu svarar för ”turistkommunerna”. Om ett sådant system genomförs – vilket sannolikt kan behöva utredas närmare - får det dock inte leda till att den administrativa bördan på de enskilda företagen i besöksnäringen ökar.
En annan sak är sedan att aldrig så ambitiösa planer för besöksnäringen möts av verklighetens hinder om - som nu är fallet - uppåt en tredjedel av alla bensinmackar/tankställen läggs ner i glesbygden och det börjar bli orimligt långt mellan tillfällena då man kan tanka en bil med etanol, diesel eller blyfri bensin.
Eller när man inte ens varje vardagsmorgon kan ta ett morgonflyg från gruvstaden Kiruna till länshuvudstaden Luleå vid norrbottniska kusten. Det är långt ifrån optimalt när det fungerar så. Betänk då också att gruvföretaget LKAB:s huvudkontor råkar ligga just i Luleå.
Goda kommunikationer är en avgörande förutsättning också för en turistmagnet som Gotland att överleva och växa åren fram över.
Robert Björkenwall(robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Besöksnäringen - en bransch med stor potential att växa
När man reser runt i Europa - Sverige, Finland, Tyskland, Österrike etc - så påminns man om hur stort och mångkulturellt vårt EU-Europa ändå är.
Danska Köpenhamn med alla sina cyklister som bara sällan bär cykelhjälm, tyska autobahnrastplatser och toaletter som är snygga, välordnade och nästa operationssalssterila, mängder av vindsnurror som finns över allt och ständigt blir allt fler, frodiga österrikiska alpdalar med rikt blomsterliv och välpreparerade gångstråk från dalarnas botten och ett par tusen meter upp till glaciärsnötäckets kanter. Men också stora stråk av ödeland och extrem glesbygd, särskilt så i vår norra och inlandsdelar av det svenska, liksom finska, landskapet. Och många, många mil blir det i bilen i sällskap med ljudböcker och bilradion.
Men också kontinental-europeiska turister från Holland, Tyskland, Frankrike, Österrike etc som gärna söker sig till vår orörda natur, välvårdade (oftast) naturreservat och resursrika natur och goda fiskevatten. Dock - det gäller såväl Sverige som andra nordiska länder som Finland etc - kunde marknadsföringen av denna viktiga tillgång och växande näring (besöksnäringen) bara bättre och vassare utförd i förhållande till våra potentiellt intresserade grannar på kontinenten.
Besöksnäringarna/turismen är dock, trots att marknadsföringen kunde vara bättre, en växande "basindustri" i såväl glesbygden som i våra storstäder och dess närområden, exempelvis skärgården. Det gäller i Sverige, liksom i andra nordiska länder som Finland etc. År 2008 innebar den ökade turistströmmen till Sverige att det tillkom
10 000 jobb inom besöksnäringarna. Mycket tyder på att den trenden - trots konjunkturnedgången och krisen - i stort sett håller i sig också under 2009.
Branschen omsatte i Sverige 244 miljarder kronor år 2008 och sysselsatte 160 000 heltider. Potentialen i denna "resurs" med kulturhistoriskt vackra och moderna städer, våra unika naturvärden, goda jakt- och fiskevatten, välskötta naturreservat etc, och därmed betydande jobbskapande näringsverksamhet är med stor sannolikhet långt större än vad vi hittills förmått tillvara ta. En fördubbling av denna närings andel av vår samlade BNP som sysselsättningsmässigt borde vara ett fullt möjligt mål att uppnå inom tio år. Det tror jag är fullt möjligt för Sverige - liksom för den delen Finland m fl - med våra rätt unika besöksnäringsmiljöer. Den potentialen finns med tanke på våra stora natur- och kulturvärden etc som finns i landet. Det är dock uppenbart att staten måste ta ansvar för att ge branschen en tydligare stadga och utvecklingsmöjligheter.
Branschen ensam förmår inte detta utan statlig stöttning. Såväl vad gäller marknadsföring som - i än högre grad - vad gäller tillgången till goda vägar, järnvägsnät och flygservice.
Bara i partnerskap mellan branschen - besöksnäringen - och staten förmår vi ”förädla” de unika värden och tillgångar som finns i olika regioner, samt att vi investerar och bygger bort de brister och svagheter som ännu på sina håll finns i vår transportinfrastruktur, våra elektroniska motorvägar (bredbandsnät) etc. Och att vi därtill kompetensutbildar fler nyckelpersoner i branschen och vässar vår förmåga att marknadsföra oss på de stora kontinentala marknaderna för möjliga besökare av olika kategorier.
Glasriket i Småland - liksom motsvarande finska i deras glasrike runt Tammerfors – Kosta/Boda, Orrefors med sin unika samling av konstglas – kan behöva stöd (några blygsamma få miljoner kr) för att de glaskonstsamlingar som finns och att de blir så tillgängliga att fler besökare får kunskap om dem. Allt medan åter andra tillgångar inom besöksnäringarna säljer sig mer eller mindre själva, när de väl blivit etablerade på en unikt marknadsstark toppnivå, som exempelvis fallet är med Jukkasjärvi ishotell i Norrbotten. (Eller för den delen Jultomtelandet i Rovaniemi.)
Ett aktivt arbete för att få till stånd en världsarvklassning (hos Unesco) av exempelvis Stockholms unika skärgård och andra unika men idag icke världsarvklassade miljöer i vårt land borde kunna vara en av flera metoder för att öka attraktionskraften i våra tillgångar i detta sammanhang. Detta i kombination med ”gröna jobb”-satsningar på allt från avancerad fiskodling - också vattenkraftdammar och fjällsjöar etc - i till produktion av miljödiesel från odlade alger.
Helt klart behöver staten här också, via höjda statsbidrag och andra åtgärder för bredbandsnätutbyggnad, nu gradera upp sitt ansvarstagande här och satsa mer, mycket mer på ett fullgott fiberoptiskt nät i hela landet. Redan nu är det så att 80 procent av alla bokningar i besöksnäringarna sker numera via webben, så en bättre Internetinfrastruktur i kombination med smarta, webbaserade marknadsföringsåtgärder borde verksamt kunna bidra till en snabbare tillväxt och ökning av antalet sysselsatta inom denna sektor. Webbsidan Visit Sweden - liksom ex.vis motsvarande finska dito etc - finns men behöver kompletteras med flera samlade regionala lösningar och vidarelänkar av olika slag. Bra fungerande kommunikationer är också av stor betydelse för besöksnäringens och turismens tillväxtmöjligheter. En redan stor basnäring har potential att växa och blir en ännu större sysselsättare och tillväxtmotor – bara vi rustar upp och bygger bort flaskhalsar i transportnätet, använder webben bättre i marknadsföringen och vågar lite mer.
En annan viktig sak faktor för värdkommunerna för besöksnäringarna är att de måste få ett bättre ekonomiskt utbyte för att de ställer upp med olika slag av samhällsservice. Därför bör det övervägas om det inte – med tanke på de många säsongsanställningarna i branschen – vore rimligt att pröva tanken att kunna folkbokföra (skatteskriva) sig tillfälligt ett kvartal eller halvår i taget i den kommun där man faktiskt råkar arbeta som kock eller annat likande. (Många ungdomar jobbar ett halvår på en vinterturistort och andra halvåret på en sommarturistort.) Ett system med mantalsskrivning exempelvis kvartalsvis skulle ge kommuner med stor andel turister och runtflyttande säsongsarbetare inom besöksnäringarna ett bättre kommunalekonomiskt resultat i höjd skattekraft etc för de mersatsningar som de nu gör i olika slag av utbyggd samhällsservice som de nu svarar för ”turistkommunerna”. Om ett sådant system genomförs – vilket sannolikt kan behöva utredas närmare - får det dock inte leda till att den administrativa bördan på de enskilda företagen i besöksnäringen ökar.
En annan sak är sedan att aldrig så ambitiösa planer för besöksnäringen möts av verklighetens hinder om - som nu är fallet - uppåt en tredjedel av alla bensinmackar/tankställen läggs ner i glesbygden och det börjar bli orimligt långt mellan tillfällena då man kan tanka en bil med etanol, diesel eller blyfri bensin.
Eller när man inte ens varje vardagsmorgon kan ta ett morgonflyg från gruvstaden Kiruna till länshuvudstaden Luleå vid norrbottniska kusten. Det är långt ifrån optimalt när det fungerar så. Betänk då också att gruvföretaget LKAB:s huvudkontor råkar ligga just i Luleå.
Goda kommunikationer är en avgörande förutsättning också för en turistmagnet som Gotland att överleva och växa åren fram över.
Robert Björkenwall(robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 6:06 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home