Om amerikanska krisens rötter och en "vänta och se"-svensk regering
(Publicerad i bl a Dagbladet 2 juli 2009 m fl)
Observerat om ojämlikheten och girigheten i USA och en "vänta och se"-regering i Sverige
Krisen, den som exploderade först i USA senhösten 2008 och nu är i full blom, handlar till väldigt stor del om de senaste decenniernas tillbakapressning av löntagarnas intressen som skett över hela västvärlden, men särskilt i USA.
Utvecklingen i USA visar att hästskitsteoremet inte fungerar, alltså teorin att om vi ger de rika i ett samhälle mer så kommer smulor också att falla ner på den fattiges bord. Sedan 2001 har 96 procent av inkomstökningen i USA kommit den rikaste tiondelen av befolkningen till del, de övriga 90 procenten fick dela på fyra procent!
En ojämlikhet som fullkomligt exploderat ledde till den ökade skuldsättning som i sin tur gav upphov till krisen. När lönerna pressades tillbaka skapades stora vinster som kunde användas till galna löne- och pensionsvillkor, bonusar och spekulation av inte sällan rent sanslösa mått. Bakom denna enkla men viktiga analys finns också en berättelse om det nyliberala politiska projektet som sedan 1980-talet ägnat sig åt att riva ner alla regleringar och hinder för fria kapitalrörelser. Idag när somliga påstår att nyliberalismen är död är det viktigt att komma ihåg krisens realpolitiska och ekonomiska rötter och grundorsaker.
Paul Krugman tillhör en av de främsta och bästa kritikerna av den här utvecklingen och är nu en god vägvisare ur det här eländet för Obama och världen...
Men tar den svenska regering intryck, läser man Krugman? Möjligen men inte agerar man i praktiken som man förstått.
En vänta och se-regering
När snart en halv miljon svenskar går arbetslösa är "vänta och se"-attityden en direkt oansvarig hållning.
Under stort buller och bång gick näringsminister Maud Olofsson ut och lovade att hjälpa bilindustrins underleverantörer med lån. Efter ett halvår kan konstateras att inte en enda krona har betalats ut. "Regeringens hårda regler för undsättningslånen är närmast skandal", säger förre Saab-chefen Peter Augustsson.
Finansminister Anders Borg gick i hösten 2008 ut populistiskt och opinionsvinnande tufft ut mot de banker som inte anslutit sig till garantiprogrammet. Men ett halvår senare - i skiftet juni/juli 2009 - är fortfarande programmet frivilligt och bara två av storbankerna har gått med.
Allra mest skadlig är dock ingens "vänta och se"-attityd när det gäller att få fart på den svenska ekonomin. En lång rad ekonomiska bedömare - senast Konjunkturinstitutet i sin nya rapport - anser att ekonomin behöver stimuleras ytterligare omgående.
Anders Borg väljer i stället att vänta och se.
Åter igen är det intressant att jämföra med debatten i USA. Trots att Obama-administrationen satt in betydligt mer långtgående, krisbekämpande stimulanser än Sverige får den kritik av flera bedömare för att göra alldeles för lite.
När nu den värsta krisfasen i USA verkar vara över ser en del ekonomer risk för att krisåtgärderna avvecklas alldeles för snabbt och att vi därför kan få en andra nedgång av konjunkturen. Paul Krugman tillhör dem som varnar för just detta.
Ty det var precis vad som hände under 1930-talsdepressionen. Forskningen anser numera att krisens kraftiga genomslag inte i första hand berodde på passivitet utan på att stimulanspolitiken avvecklades alldeles för tidigt. F.D Roosevelt lyssnade på de rådgivare som sa att det nu är dags att avveckla stimulenserna - och gjorde så i förtid.
Forskningen anser numera att krisens kraftiga genomslag inte i första hand berodde på passivitet utan på att stimulanspolitiken avvecklades alldeles för tidigt.
Om vi fortfarande har kvar regeringen Reinfeldt 2010 - hur skulle den då hantera en andra krisvåg? Blir det "vänta och se" också då?
Men bäst och säkrast är nog att vi får ett maktskifte i Sverige hösten 2010.
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat om ojämlikheten och girigheten i USA och en "vänta och se"-regering i Sverige
Krisen, den som exploderade först i USA senhösten 2008 och nu är i full blom, handlar till väldigt stor del om de senaste decenniernas tillbakapressning av löntagarnas intressen som skett över hela västvärlden, men särskilt i USA.
Utvecklingen i USA visar att hästskitsteoremet inte fungerar, alltså teorin att om vi ger de rika i ett samhälle mer så kommer smulor också att falla ner på den fattiges bord. Sedan 2001 har 96 procent av inkomstökningen i USA kommit den rikaste tiondelen av befolkningen till del, de övriga 90 procenten fick dela på fyra procent!
En ojämlikhet som fullkomligt exploderat ledde till den ökade skuldsättning som i sin tur gav upphov till krisen. När lönerna pressades tillbaka skapades stora vinster som kunde användas till galna löne- och pensionsvillkor, bonusar och spekulation av inte sällan rent sanslösa mått. Bakom denna enkla men viktiga analys finns också en berättelse om det nyliberala politiska projektet som sedan 1980-talet ägnat sig åt att riva ner alla regleringar och hinder för fria kapitalrörelser. Idag när somliga påstår att nyliberalismen är död är det viktigt att komma ihåg krisens realpolitiska och ekonomiska rötter och grundorsaker.
Paul Krugman tillhör en av de främsta och bästa kritikerna av den här utvecklingen och är nu en god vägvisare ur det här eländet för Obama och världen...
Men tar den svenska regering intryck, läser man Krugman? Möjligen men inte agerar man i praktiken som man förstått.
En vänta och se-regering
När snart en halv miljon svenskar går arbetslösa är "vänta och se"-attityden en direkt oansvarig hållning.
Under stort buller och bång gick näringsminister Maud Olofsson ut och lovade att hjälpa bilindustrins underleverantörer med lån. Efter ett halvår kan konstateras att inte en enda krona har betalats ut. "Regeringens hårda regler för undsättningslånen är närmast skandal", säger förre Saab-chefen Peter Augustsson.
Finansminister Anders Borg gick i hösten 2008 ut populistiskt och opinionsvinnande tufft ut mot de banker som inte anslutit sig till garantiprogrammet. Men ett halvår senare - i skiftet juni/juli 2009 - är fortfarande programmet frivilligt och bara två av storbankerna har gått med.
Allra mest skadlig är dock ingens "vänta och se"-attityd när det gäller att få fart på den svenska ekonomin. En lång rad ekonomiska bedömare - senast Konjunkturinstitutet i sin nya rapport - anser att ekonomin behöver stimuleras ytterligare omgående.
Anders Borg väljer i stället att vänta och se.
Åter igen är det intressant att jämföra med debatten i USA. Trots att Obama-administrationen satt in betydligt mer långtgående, krisbekämpande stimulanser än Sverige får den kritik av flera bedömare för att göra alldeles för lite.
När nu den värsta krisfasen i USA verkar vara över ser en del ekonomer risk för att krisåtgärderna avvecklas alldeles för snabbt och att vi därför kan få en andra nedgång av konjunkturen. Paul Krugman tillhör dem som varnar för just detta.
Ty det var precis vad som hände under 1930-talsdepressionen. Forskningen anser numera att krisens kraftiga genomslag inte i första hand berodde på passivitet utan på att stimulanspolitiken avvecklades alldeles för tidigt. F.D Roosevelt lyssnade på de rådgivare som sa att det nu är dags att avveckla stimulenserna - och gjorde så i förtid.
Forskningen anser numera att krisens kraftiga genomslag inte i första hand berodde på passivitet utan på att stimulanspolitiken avvecklades alldeles för tidigt.
Om vi fortfarande har kvar regeringen Reinfeldt 2010 - hur skulle den då hantera en andra krisvåg? Blir det "vänta och se" också då?
Men bäst och säkrast är nog att vi får ett maktskifte i Sverige hösten 2010.
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 1:35 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home