Läkemedelskrämarna finner ständigt nya vägar för sin marknadsföring
(Publicerad i bl a Dagbladet 14 augusti 2009, Arbetarbladet 8 oktober m fl)
Observerat och värderat:
Krämarna finner ständigt nya vägar för sin marknadsföring
Läkemedelsbranschen - en miljardindustri med stort beroende av den offentliga sektorns sjukvård - kan inte på samma sätt som tidigare av etiska skäl och skärpta regelverk "köpa" läkare som lobbyister för deras produkter. Därför letar branschen förtvivlat efter ständigt nya lobbyingmetoder. En sådan nygammal som fått ökad betydelse är "sponsringen" av olika patientorganisationer med årliga miljonbelopp, ibland åtskilliga miljoner. Med baktanken att dessa folkrörelser inom handikapprörelsen i sin tur ska fungera som mer eller mindre effektiva marknadsförare av just deras läkemedel.
Det är med andra ord ingen välgörenhet som de stora och resursstarka läkemedelsbolag ägnar sig åt när de stöttar olika patientorganisationer med stora, årliga belopp. I stället handlar det här om att försöka öka försäljningen genom direkt påverkan på patienterna, utan att passera läkarna. Totalt rör det sig om tiotals miljoner kronor i så kallade sponsorspengar och med baktanken att dessa olika patientföreningar på olika sätt ska förvandlas till påtryckargrupper gentemot sjukvården. Läkemedelsbranschen är ju ungefär lika beroende av staten och skattebetalarna som vapenindustrin.
Visst, det förs en viss "etiska regler"-diskussion i de olika patientföreningar om hur detta miljonssponsorstöd ska hanteras. Men räcker det? Risken är tämligen uppenbar att ledningarna för patientorganisationerna hamnar på ett sluttande plan och riskerar att - eller i vissa fall de facto - utnyttjas och gå(r) på det bakomliggande syftet med läkemedelsbolagens till sponsring förklädda marknadsföringsverksamhet. Frågan som det till slut kokar ner i är: Vem kan lita på? Vågar man lita på ledande patientföreningars företrädare när det hävdar det ena eller det andra? Eller är så att de säger sånt som läkemedelsföretagen mer än gärna vill att de ska säga?
Finns andra, mera idealistiska motiv - men vem tror det? - bakom läkemedelsbolagens sponsring av patientorganisationerna, så kan det väl tämligen lätt lösas genom att de t ex i en helt fristående fond eller stiftelse avsätter medel som utan kommersiella hänsyn delas ut till olika organisationer.
Också med tanke på all dokumenterad överkonsumtion och felanvändning av läkemedel som förekommer i vårt land - och vars effekter sjukvården sedan tvingas hantera till miljardkostnader - så finns skäl att närmare följa utvecklingen på det här området.
Precis som också är fallet med den synnerligen tveksamma och förkastliga delprivatiseringen av apoteken som nu är på väg att sjösättas runt om i landet. För örigt är det ju inte precis någon okänd företeelse att tidigare anställda eller förtroendevalda i den "politiska sfären" i somliga fall själva valt eller låtit sig handplockas till anställningar på olika chefsnivåer inom läkemedelsindustrin. Något som också är väl värd en närmare granskning. Också det sker med baktanken att stärka branschens lobbyansträngningar gentemot den offentliga sjukvården och olika patientgrupper. Och att bidra till att "tvätta" branschens inte alltid så glansfulla rykte.
Men läkemedel och otyglad vinstjakt är och förblir en inte sällan rätt livsfarlig coctail som man bör vara synnerligen vaksam och försikt med att svälja utan att först noga ha kontrollerat innehållet.
För övrigt är det en aning förvånande att mediadebatten varit så synnerligen blygsam om den så kallade "Hägglunds-tian", dvs detta att apoteksprivatiseringen kombinerats med en extra tia i vinst på varje recept för försålda läkemedel. Bara det en tämligen lättförtjänt vinst på 460 miljoner kr årligen för läkemedelsmångarna.
Robert Björkenwall,frilansjournalist; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Observerat och värderat:
Krämarna finner ständigt nya vägar för sin marknadsföring
Läkemedelsbranschen - en miljardindustri med stort beroende av den offentliga sektorns sjukvård - kan inte på samma sätt som tidigare av etiska skäl och skärpta regelverk "köpa" läkare som lobbyister för deras produkter. Därför letar branschen förtvivlat efter ständigt nya lobbyingmetoder. En sådan nygammal som fått ökad betydelse är "sponsringen" av olika patientorganisationer med årliga miljonbelopp, ibland åtskilliga miljoner. Med baktanken att dessa folkrörelser inom handikapprörelsen i sin tur ska fungera som mer eller mindre effektiva marknadsförare av just deras läkemedel.
Det är med andra ord ingen välgörenhet som de stora och resursstarka läkemedelsbolag ägnar sig åt när de stöttar olika patientorganisationer med stora, årliga belopp. I stället handlar det här om att försöka öka försäljningen genom direkt påverkan på patienterna, utan att passera läkarna. Totalt rör det sig om tiotals miljoner kronor i så kallade sponsorspengar och med baktanken att dessa olika patientföreningar på olika sätt ska förvandlas till påtryckargrupper gentemot sjukvården. Läkemedelsbranschen är ju ungefär lika beroende av staten och skattebetalarna som vapenindustrin.
Visst, det förs en viss "etiska regler"-diskussion i de olika patientföreningar om hur detta miljonssponsorstöd ska hanteras. Men räcker det? Risken är tämligen uppenbar att ledningarna för patientorganisationerna hamnar på ett sluttande plan och riskerar att - eller i vissa fall de facto - utnyttjas och gå(r) på det bakomliggande syftet med läkemedelsbolagens till sponsring förklädda marknadsföringsverksamhet. Frågan som det till slut kokar ner i är: Vem kan lita på? Vågar man lita på ledande patientföreningars företrädare när det hävdar det ena eller det andra? Eller är så att de säger sånt som läkemedelsföretagen mer än gärna vill att de ska säga?
Finns andra, mera idealistiska motiv - men vem tror det? - bakom läkemedelsbolagens sponsring av patientorganisationerna, så kan det väl tämligen lätt lösas genom att de t ex i en helt fristående fond eller stiftelse avsätter medel som utan kommersiella hänsyn delas ut till olika organisationer.
Också med tanke på all dokumenterad överkonsumtion och felanvändning av läkemedel som förekommer i vårt land - och vars effekter sjukvården sedan tvingas hantera till miljardkostnader - så finns skäl att närmare följa utvecklingen på det här området.
Precis som också är fallet med den synnerligen tveksamma och förkastliga delprivatiseringen av apoteken som nu är på väg att sjösättas runt om i landet. För örigt är det ju inte precis någon okänd företeelse att tidigare anställda eller förtroendevalda i den "politiska sfären" i somliga fall själva valt eller låtit sig handplockas till anställningar på olika chefsnivåer inom läkemedelsindustrin. Något som också är väl värd en närmare granskning. Också det sker med baktanken att stärka branschens lobbyansträngningar gentemot den offentliga sjukvården och olika patientgrupper. Och att bidra till att "tvätta" branschens inte alltid så glansfulla rykte.
Men läkemedel och otyglad vinstjakt är och förblir en inte sällan rätt livsfarlig coctail som man bör vara synnerligen vaksam och försikt med att svälja utan att först noga ha kontrollerat innehållet.
För övrigt är det en aning förvånande att mediadebatten varit så synnerligen blygsam om den så kallade "Hägglunds-tian", dvs detta att apoteksprivatiseringen kombinerats med en extra tia i vinst på varje recept för försålda läkemedel. Bara det en tämligen lättförtjänt vinst på 460 miljoner kr årligen för läkemedelsmångarna.
Robert Björkenwall,frilansjournalist; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 4:28 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home