Maffian, dioxinet och mozzarellan - vad krävs för att göra slut på skandalerna?
(Publicerad i bl a Vasabladet 23 augusti 2009 m fl)
Observerat och värderat:
Italienska maffian, dioxinet och mozzarellan - vad krävs för att få ett slut på alla miljöskandalerna och svartaffärerna?
Den bästa mozzarellan i Italien sägs komma från Kampanien i Neapel-trakten i södra Italien.Också min dotter, för närvarande verksam och bosatt i Italien, säger det. Men kan man äta den? Allt fler blir allt mera tveksamma med tanke på att dioxinhalten i osten numera är så hög att exporten hotas. För att förstå varför det blivit så kan det vara välinvesterade timmar att läsa "Gomorra" av Roberto Saviano. Eller för den delen att se filmen - en riktigt bra rulle - som är baserad på Savianos utmärkta bok. I både film och bok avslöjas nämligen varför dioxinet hamnat i mozzarellan genom en väldokumenterad skildring av den napolitanska gangsternätverket Camorran. Beskrivs den ljusskygga hyperkapitalismen och Camorrans råbrutala människosyn, full av uppblåst maskulinitet baserad på heder, våld, konkurrens, droger och gifthantering. Särskilt vidrig är dumpningen av giftigt avfall i Kampanien. I praktiken förgiftar Camorran sitt eget territorium. Och förstör inte minst för bönderna som lever på bl a den berömda mozzarellaosten.
Allt medan vi ännu - men hur länge till? - sätter i oss italienskt rödvin (från italienska "klacken"), lufttorkad parmaskinka och mozzarella, dokumenterar Saviano den vardag han levde i till ett högt pris. I dag lever han i exil under ständigt dödshot från Camorrans torpeder. En annan som också utmanat Camorran är den hotad journalist är Rosaria Cappacchione. Hon skriver om Camorran för Il Mattino i Caserta, strax norr om Neapel, sedan 1980-talets mitt. Hennes bok heter "The Gold of the Camorra". Esmerelda Calabria, Andrea D.Ambrosio, Peppe Ruggiero och Raffaele de Guidice visar hur grymt hård tillvaron är i södra Kampanien i en annan film som är tillgänglig på Youtube.
Men att bekämpa de olika maffianätverken i Italien - som landet fungerar och styrs - både juridiskt och politiskt komplicerat. Silvio Berlusconi - premiärministern och hans ministär - är heller inte överdrivet intresserad att gå fram alltför hårt mot dessa maffianätverk. Italiens fyra maffiagrupper - Cosa Nostra på Sicilien, Sacra Corona Unita i Puglia, Camorran i Neapel och Ndrangheta i Kalabrien (sannolikt rikast och starkast just nu) - har sina bläckfiskarmar djupt instuckna inom i stort sett alla ekonomiska sektorer i Italiens på många sätt försumpade ekonomi. Dessa gruppes kärnverksamet är dock narkotikahandel, utpressning, prostitution, och smuggelgods. Men därutöver tjänar man också stora pengar på allehanda livsmedelsfusk, illegal sophantering, dumpning av farligt avfall och olagligt fiske. Mycket av detta - sop- och avfallshantering av gifter etc - sker genom att dessa maffiagrupper tillskansar sig olika offentliga upphandlingskontrakt i Neapel och andra italienska städer och småkommuner.
Sammantaget omsätter dessa maffianätverk enorma belopp. Enligt en affärsgrupp som heter Confesercenti har den organiserade brottsligheten i Italien en årlig omsättning på motsvarande 817 miljarder kronor, kanske ännu lite mer. Genom EU:s fria marknad - med fria kapitalrörelser - kan sedan dessa svarta pengar tvättas vita, och därmed i sin tur slussas vidare till nya sektorer av den intalienska ekonomin. På det sättet legaliseras stora delar av den organiserade brottslighetens affärsverksamhet.
Efter olika initiativ i bl a EU-parlamentet - redan år 1998 av den italienska EU-parlamentarikern Roberta Angelilli i en fråga till EU-kommissionen och senare av andra - har EU-lagstiftningen gradvis skärpts och nya avfallsdirektiv har antagits av EU-parlament och ministeråd inom EU. Ändå kommer nya larm om eländet med gifthanteringen och sopbergen i Kampanien och på andra håll i Italien. Olika försök att anta resolutioner i EU-parlamentet mot miljökatastroferna i Italien har inte sällan stoppats av olika italienska regeringar; Berlusconis och andras regeringar. EU-kommissionen har även fått sina fiskar varma för mjäkighet och slapphet i frågan. Men just nu pågår en process om detta sedan frågan anmälts till EG-domstolen.
Som ett led i en visserligen otillräcklig men dock "Green operation" för att rensa upp i brottsligheten kring avfallshanteringen anhölls i början av juni år 2009 ett antal lokala politiker och tjänstemän i Neapelområdet. Anti-maffiapolisen gör - med stöd av Europol - återkommande tillslag och många gangsterbossar sitter därför just nu bakom lås och bom. Men verksamheten dör inte. Nyhetssajten adnkronos.com rapporterar att i Neapel-regionen tar bossarnas fruar och systrar över i det maktvakuum som uppstår när männen lagförs och fängslas.
Då och då ställs - inte utan fog - frågan inte en konsumentbojkott av italienska varor skulle kunna vara en effektiv metod att sätta ännu större press på den italienska regeringen och dess juridiska system att ytterligare skärpa kampen mot denna miljardindustri i den råbrutala skumraskbranschen. Hotas exporten av italiensk mozzarella, parmaskinka och rödvinet så kanske trycket ökar på de italienska beslutsfattarna att trappa upp åtgärderna mot denna 800 miljarders-industri i den italienska svarta och råbarkade ganstervärlden!? Uteslutet är det inte.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/ ,
Observerat och värderat:
Italienska maffian, dioxinet och mozzarellan - vad krävs för att få ett slut på alla miljöskandalerna och svartaffärerna?
Den bästa mozzarellan i Italien sägs komma från Kampanien i Neapel-trakten i södra Italien.Också min dotter, för närvarande verksam och bosatt i Italien, säger det. Men kan man äta den? Allt fler blir allt mera tveksamma med tanke på att dioxinhalten i osten numera är så hög att exporten hotas. För att förstå varför det blivit så kan det vara välinvesterade timmar att läsa "Gomorra" av Roberto Saviano. Eller för den delen att se filmen - en riktigt bra rulle - som är baserad på Savianos utmärkta bok. I både film och bok avslöjas nämligen varför dioxinet hamnat i mozzarellan genom en väldokumenterad skildring av den napolitanska gangsternätverket Camorran. Beskrivs den ljusskygga hyperkapitalismen och Camorrans råbrutala människosyn, full av uppblåst maskulinitet baserad på heder, våld, konkurrens, droger och gifthantering. Särskilt vidrig är dumpningen av giftigt avfall i Kampanien. I praktiken förgiftar Camorran sitt eget territorium. Och förstör inte minst för bönderna som lever på bl a den berömda mozzarellaosten.
Allt medan vi ännu - men hur länge till? - sätter i oss italienskt rödvin (från italienska "klacken"), lufttorkad parmaskinka och mozzarella, dokumenterar Saviano den vardag han levde i till ett högt pris. I dag lever han i exil under ständigt dödshot från Camorrans torpeder. En annan som också utmanat Camorran är den hotad journalist är Rosaria Cappacchione. Hon skriver om Camorran för Il Mattino i Caserta, strax norr om Neapel, sedan 1980-talets mitt. Hennes bok heter "The Gold of the Camorra". Esmerelda Calabria, Andrea D.Ambrosio, Peppe Ruggiero och Raffaele de Guidice visar hur grymt hård tillvaron är i södra Kampanien i en annan film som är tillgänglig på Youtube.
Men att bekämpa de olika maffianätverken i Italien - som landet fungerar och styrs - både juridiskt och politiskt komplicerat. Silvio Berlusconi - premiärministern och hans ministär - är heller inte överdrivet intresserad att gå fram alltför hårt mot dessa maffianätverk. Italiens fyra maffiagrupper - Cosa Nostra på Sicilien, Sacra Corona Unita i Puglia, Camorran i Neapel och Ndrangheta i Kalabrien (sannolikt rikast och starkast just nu) - har sina bläckfiskarmar djupt instuckna inom i stort sett alla ekonomiska sektorer i Italiens på många sätt försumpade ekonomi. Dessa gruppes kärnverksamet är dock narkotikahandel, utpressning, prostitution, och smuggelgods. Men därutöver tjänar man också stora pengar på allehanda livsmedelsfusk, illegal sophantering, dumpning av farligt avfall och olagligt fiske. Mycket av detta - sop- och avfallshantering av gifter etc - sker genom att dessa maffiagrupper tillskansar sig olika offentliga upphandlingskontrakt i Neapel och andra italienska städer och småkommuner.
Sammantaget omsätter dessa maffianätverk enorma belopp. Enligt en affärsgrupp som heter Confesercenti har den organiserade brottsligheten i Italien en årlig omsättning på motsvarande 817 miljarder kronor, kanske ännu lite mer. Genom EU:s fria marknad - med fria kapitalrörelser - kan sedan dessa svarta pengar tvättas vita, och därmed i sin tur slussas vidare till nya sektorer av den intalienska ekonomin. På det sättet legaliseras stora delar av den organiserade brottslighetens affärsverksamhet.
Efter olika initiativ i bl a EU-parlamentet - redan år 1998 av den italienska EU-parlamentarikern Roberta Angelilli i en fråga till EU-kommissionen och senare av andra - har EU-lagstiftningen gradvis skärpts och nya avfallsdirektiv har antagits av EU-parlament och ministeråd inom EU. Ändå kommer nya larm om eländet med gifthanteringen och sopbergen i Kampanien och på andra håll i Italien. Olika försök att anta resolutioner i EU-parlamentet mot miljökatastroferna i Italien har inte sällan stoppats av olika italienska regeringar; Berlusconis och andras regeringar. EU-kommissionen har även fått sina fiskar varma för mjäkighet och slapphet i frågan. Men just nu pågår en process om detta sedan frågan anmälts till EG-domstolen.
Som ett led i en visserligen otillräcklig men dock "Green operation" för att rensa upp i brottsligheten kring avfallshanteringen anhölls i början av juni år 2009 ett antal lokala politiker och tjänstemän i Neapelområdet. Anti-maffiapolisen gör - med stöd av Europol - återkommande tillslag och många gangsterbossar sitter därför just nu bakom lås och bom. Men verksamheten dör inte. Nyhetssajten adnkronos.com rapporterar att i Neapel-regionen tar bossarnas fruar och systrar över i det maktvakuum som uppstår när männen lagförs och fängslas.
Då och då ställs - inte utan fog - frågan inte en konsumentbojkott av italienska varor skulle kunna vara en effektiv metod att sätta ännu större press på den italienska regeringen och dess juridiska system att ytterligare skärpa kampen mot denna miljardindustri i den råbrutala skumraskbranschen. Hotas exporten av italiensk mozzarella, parmaskinka och rödvinet så kanske trycket ökar på de italienska beslutsfattarna att trappa upp åtgärderna mot denna 800 miljarders-industri i den italienska svarta och råbarkade ganstervärlden!? Uteslutet är det inte.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com/ ,
posted by rbjorkenwall at 7:08 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home