Måttliga förhoppningar på svenska EU-ordförandeskapet
(Publicerad i bl a Vasabladet 3 juli 2009 m fl)
Observerat och värderat:-----
Svenska EU-ordförandeskapet - lagom stora förhoppningar, inte mer
1 juli 2009 och hela EU-kommissionen med staber var på besök till Stockholm. Stor fest på Skansen. Det svenska ordförandeskapet rivstartade. Eller kanske ändå inte mer än delvis så.
På 43 sidor förkunnar regeringen vad den vill åstadkomma med det sex månader långa ordförandeskapet för EU. 43 sidor som på det hela taget främst består av fluffigheter. Men som bekant bor djävulen i detaljerna, som så ofta. Så vi får väl se hur mycket man verkligen minns om det svenska EU-ordförandeskapet och vad som uppnåddes när vi kommer en bit in i 2010. Och hur mycket av prioriteringarna i det 43-sidiga dokumentet om det svenska EU-ordförandeskapets planer vad gäller ekonomin/krisen och dess bekämpning, jobben och klimatfrågan (Köpenhamns-mötet som kulmen på det svenska ordförandeskapet) som fått sin lösning på ett sätt som förväntades när ordförandeskapet inleddes.Tanken är också att EU:s nya författning, Lissabonfördraget - bl a efter en ny folkomröstning i tidigare nejröstande Irland -, under senhösten ska få sitt slutliga godkännande och sedan börja träda i kraft när 2009 övergår i 2010.
I den svenska ordförandeagendan talas det exempelvis i rätt luddiga formuleringar om att verka för en aktiv arbetsmarknadspolitik som förbättrar omställningen och rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden. Att stärka arbetstagarnas ställning på den gemensamma marknaden är dock en fråga statsminister Reinfeldt och kommande halvårs EU-ordförande uppenbarligen inte tänker driva under det svenska ordförandeskapet med någon större kraft. Det är nog knappast vad som önskvärt vore med tanke på att arbetslösheten kommer att fullständigt explodera i flertalet EU-länder nu i höst när den ekonomiska krisen når arbetsmarknaden med full kraft. Och med kraftigt stigande, öppna arbetslöshetstal i land efter land inom EU. Så också i Sverige.
Beskedet häromdagen (30 juni) från den tyska författningsdomstolen om Lissabonfördraget hälsar nog det svenska EU-ordförandeskapet och EU-kommissionen som en positiv sak. Lissabonfördraget går att förena med Tysklands grundlag, förklarade domarna i Karlsruhe. De lagändringar som ändå måste ske kan vi klara av i september, försäkrade de ansvariga i förbundsdagen. Återstår dock att irländarna i en ny folkomröstning byter sitt tidigare nej mot ett ja för att frågan ska vara i hamn.
Så tills vidare måste Fredrik Reinfeldt och hans EU-minister Cecilia Malmström och andra i det svenska EU-ordförandeskapet manövrera klokt för att lotsa Lissabonfördraget i hamn och förbereda ikraftträdandet. När och om irländarna nu säger ja i oktober. Om inte, så är frågan om det nya fördraget körd.
Det senaste EU-parlamentsvalet är härvidlag ett oroande memento. Ännu färre européer röstade i årets EU-val än tidigare. Klyftan växer mellan folket och makthavarna. Då blir det särskilt viktigt att ge politiska svar på medborgarnas oro - för det svenska och för andra EU-regeringar.
Inte minst då mot bakgrund av att under hösten kommer arbetslösheten att stiga till rekordnivåer i många medlemsländer. Ändå är det svenska ordförandeprogrammet, så här långt, mycket tunt på nya initiativ för jobben.
Det räcker därför inte att tala allmänt och välvilligt men få konkreta åtgärder om full sysselsättning. EU borde tvärtom - mot krisens allvarliga natur - berätta hur människor med utländsk bakgrund ska få bättre chanser på den segregerade arbetsmarknaden. Hur barnomsorg och annat social välfärd kan ge fler kvinnor möjlighet att jobba. Hur dagens rekordstora ungdomsarbetslöshet ska kunna bringas ner gradvis men märkbart. Och, inte minst, hur en ambitiös miljöpolitik skapar tillväxt och samtidigt verksamma åtgärder för att ta ytterligare steg - efter Kyotoprotokollet - mot att hantera den globala uppvärmningen och miljöhoten. Allt detta hör hemma i utförliga slutsatser från toppmötet i december.
I bästa fall kan vi då summera att resultatet av det svenska EU-ordförandeskapets "administrerande" av andra halvåret 2009 avkastat ett och annat som något lite flyttar fram positionerna.
Men klokast är dock att inte tro annat om det svenska ordförandeskapet - utöver en hel del medieglans och PR-fototillfällen - än att det var "nordiskt gott" i skötseln, men med måttligt stora framgångar. Detta bland annat därför att regeringen Reinfeldt tycks se ordförandeuppdraget som ett tämligen förvaltande sådant
Det kan räcka en bit ändå. Särskilt efter misslyckade tjeckiska EU-ordförandeskapet under första halvåret 2009.
Men visst skulle det vara roligt om det svenska ordförandeskapet togs till vara som den visserligen begränsade men dock möjlighet att sätta svensk prägel på den europeiska agendan. Det förutsätter dock mer av egna skarpa förslag i verktygslådan och dagordningsförberedelserna än som nu är fallet i Reinfeldt-ministärens förberedelser inför ett ordförandeskap som nu har börjat.
Det hade dock krävt en annan och mera politiskt ambitiös regering än den nu så tövande, vänta och se-regering som fortsätter att häcka i Rosenbad minst ett år till.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat och värderat:-----
Svenska EU-ordförandeskapet - lagom stora förhoppningar, inte mer
1 juli 2009 och hela EU-kommissionen med staber var på besök till Stockholm. Stor fest på Skansen. Det svenska ordförandeskapet rivstartade. Eller kanske ändå inte mer än delvis så.
På 43 sidor förkunnar regeringen vad den vill åstadkomma med det sex månader långa ordförandeskapet för EU. 43 sidor som på det hela taget främst består av fluffigheter. Men som bekant bor djävulen i detaljerna, som så ofta. Så vi får väl se hur mycket man verkligen minns om det svenska EU-ordförandeskapet och vad som uppnåddes när vi kommer en bit in i 2010. Och hur mycket av prioriteringarna i det 43-sidiga dokumentet om det svenska EU-ordförandeskapets planer vad gäller ekonomin/krisen och dess bekämpning, jobben och klimatfrågan (Köpenhamns-mötet som kulmen på det svenska ordförandeskapet) som fått sin lösning på ett sätt som förväntades när ordförandeskapet inleddes.Tanken är också att EU:s nya författning, Lissabonfördraget - bl a efter en ny folkomröstning i tidigare nejröstande Irland -, under senhösten ska få sitt slutliga godkännande och sedan börja träda i kraft när 2009 övergår i 2010.
I den svenska ordförandeagendan talas det exempelvis i rätt luddiga formuleringar om att verka för en aktiv arbetsmarknadspolitik som förbättrar omställningen och rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden. Att stärka arbetstagarnas ställning på den gemensamma marknaden är dock en fråga statsminister Reinfeldt och kommande halvårs EU-ordförande uppenbarligen inte tänker driva under det svenska ordförandeskapet med någon större kraft. Det är nog knappast vad som önskvärt vore med tanke på att arbetslösheten kommer att fullständigt explodera i flertalet EU-länder nu i höst när den ekonomiska krisen når arbetsmarknaden med full kraft. Och med kraftigt stigande, öppna arbetslöshetstal i land efter land inom EU. Så också i Sverige.
Beskedet häromdagen (30 juni) från den tyska författningsdomstolen om Lissabonfördraget hälsar nog det svenska EU-ordförandeskapet och EU-kommissionen som en positiv sak. Lissabonfördraget går att förena med Tysklands grundlag, förklarade domarna i Karlsruhe. De lagändringar som ändå måste ske kan vi klara av i september, försäkrade de ansvariga i förbundsdagen. Återstår dock att irländarna i en ny folkomröstning byter sitt tidigare nej mot ett ja för att frågan ska vara i hamn.
Så tills vidare måste Fredrik Reinfeldt och hans EU-minister Cecilia Malmström och andra i det svenska EU-ordförandeskapet manövrera klokt för att lotsa Lissabonfördraget i hamn och förbereda ikraftträdandet. När och om irländarna nu säger ja i oktober. Om inte, så är frågan om det nya fördraget körd.
Det senaste EU-parlamentsvalet är härvidlag ett oroande memento. Ännu färre européer röstade i årets EU-val än tidigare. Klyftan växer mellan folket och makthavarna. Då blir det särskilt viktigt att ge politiska svar på medborgarnas oro - för det svenska och för andra EU-regeringar.
Inte minst då mot bakgrund av att under hösten kommer arbetslösheten att stiga till rekordnivåer i många medlemsländer. Ändå är det svenska ordförandeprogrammet, så här långt, mycket tunt på nya initiativ för jobben.
Det räcker därför inte att tala allmänt och välvilligt men få konkreta åtgärder om full sysselsättning. EU borde tvärtom - mot krisens allvarliga natur - berätta hur människor med utländsk bakgrund ska få bättre chanser på den segregerade arbetsmarknaden. Hur barnomsorg och annat social välfärd kan ge fler kvinnor möjlighet att jobba. Hur dagens rekordstora ungdomsarbetslöshet ska kunna bringas ner gradvis men märkbart. Och, inte minst, hur en ambitiös miljöpolitik skapar tillväxt och samtidigt verksamma åtgärder för att ta ytterligare steg - efter Kyotoprotokollet - mot att hantera den globala uppvärmningen och miljöhoten. Allt detta hör hemma i utförliga slutsatser från toppmötet i december.
I bästa fall kan vi då summera att resultatet av det svenska EU-ordförandeskapets "administrerande" av andra halvåret 2009 avkastat ett och annat som något lite flyttar fram positionerna.
Men klokast är dock att inte tro annat om det svenska ordförandeskapet - utöver en hel del medieglans och PR-fototillfällen - än att det var "nordiskt gott" i skötseln, men med måttligt stora framgångar. Detta bland annat därför att regeringen Reinfeldt tycks se ordförandeuppdraget som ett tämligen förvaltande sådant
Det kan räcka en bit ändå. Särskilt efter misslyckade tjeckiska EU-ordförandeskapet under första halvåret 2009.
Men visst skulle det vara roligt om det svenska ordförandeskapet togs till vara som den visserligen begränsade men dock möjlighet att sätta svensk prägel på den europeiska agendan. Det förutsätter dock mer av egna skarpa förslag i verktygslådan och dagordningsförberedelserna än som nu är fallet i Reinfeldt-ministärens förberedelser inför ett ordförandeskap som nu har börjat.
Det hade dock krävt en annan och mera politiskt ambitiös regering än den nu så tövande, vänta och se-regering som fortsätter att häcka i Rosenbad minst ett år till.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 6:01 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home