Förlikningsuppgörelsen i AMF - ungefär som väntat
Observerat och värderat:
Förlikningen i AMF - ungefär som förväntat
Vårens våldsamma medieturbulens kring det LO-Svenskt näringslivägda pensionsbolaget AMF har nu fått sin ekonomiska upplösning genom en förlikning mellan bolaget och tidigare vd:n, Christer Elmehagen, gammal kompis med AMF:s nu icke omvalda styrelseordförande Tunhammar. Slutresultatet blev runt hälften av det ursprungliga kravet, eller 10 miljoner kronor som återförs till pensionsspararna i ABF. Men nittio procent av sin rekordpension från AMF får Elmehagen ändå behålla.
Men för bolaget är uppgörelsen ändå viktig. Nu kan fokus åter riktas mot spararna och en så effektiv förvaltning av pengarna som möjligt – det förtjänar bolaget som under en följd av år varit mycket framgångsrikt och legat i absoluta toppskiktet inom branschen.
För huvudpersonerna i dramat är förlikningen både bra och dålig. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin som fått utstå den hårdaste kritiken i media av samtliga styrelseledamöter hade hoppats på mer till pensionsspararna och är därför i de första kommentarerna frän i tonen mot Elmehagen. Han säger sig nu vilja gå vidare och har därför gått med på att betala ca tio procent av sin över hundra miljoner stora pension från AMF för sina tiotalet år som bolagets VD.
Men i den här förlikningen - lika lite som i andra förliningar - blir resultatet sällan eller aldrig i nivå vad en part önskar. Av pressmeddelandet från AMF framgår att skulden för det som beskrivs som det otydliga pensionsavtalet fördelas lika mellan parterna - Elmehagen respektive AMF:s ersättningskommitté och styrelse - och därmed sjunker återbetalningskravet på förre vd:n till nu överenskomna tio miljoner.
För huvudpersonen själv, Christer Elmehagen, är uppgörelsen ett sätt att försöka gå vidare i livet och hoppas på nya styrelseposter eller andra positioner i näringslivet. Tids nog lär han nog också få det, tids nog. Uppgörelsen var dock en absolut nödvändighet för att det senare ska vara möjligt att åter finna en plats i styrelserummens värme och nya goda arvoden.
I eftermälet till AMF-historien framgår också att både Svenskt Näringslivs VD, Urban Bäckström och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin vid flera tillfällen ställt frågor om den skyhöga pensionsavsättningen till förre VD:n.
Att svaren inte på ett korrekt sätt återspeglat vad styrelsen och dess ersättningskommitté avsett kan varken Urban Bäckström eller Wanja Lundby-Wedin lastas för. Det är inte rimligt att avkräva styrelseledamöter att de konsekvent ska misstro svaren från sin dåvarande styrelseordförande (Tunhammar). Men det går inte heller att komma ifrån att den av styrelsen utsedda ersättningskommittén borde varit mera alert och vaksam över hur de faktiska pensionsutbetalningarna blev till Elmehagen. Kanske borde också styrelsens ledamöter gjort lite mer och krävt en bättre och fylligare återrapportering av ersättningskommittén och VD:n om hur det faktiskt blivit med gjorda utbetalningar.
Exakt hur förlikningen tas emot av de fackliga kritiker som krävt Wanja Lundby-Wedins avgång och kritiserat hennes arbete i AMF-styrelsen återstår att se. Men förlikningen nu är ändå en liten framgång för henne och hennes tidigare och nuvarande LO-kollegor i AMF-styrelsen. Om än ändå inte riktigt i nivå med vad hon krävt.
Men så är det i förlikningens juridiska värld.
Robert Björkenwall, robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Förlikningen i AMF - ungefär som förväntat
Vårens våldsamma medieturbulens kring det LO-Svenskt näringslivägda pensionsbolaget AMF har nu fått sin ekonomiska upplösning genom en förlikning mellan bolaget och tidigare vd:n, Christer Elmehagen, gammal kompis med AMF:s nu icke omvalda styrelseordförande Tunhammar. Slutresultatet blev runt hälften av det ursprungliga kravet, eller 10 miljoner kronor som återförs till pensionsspararna i ABF. Men nittio procent av sin rekordpension från AMF får Elmehagen ändå behålla.
Men för bolaget är uppgörelsen ändå viktig. Nu kan fokus åter riktas mot spararna och en så effektiv förvaltning av pengarna som möjligt – det förtjänar bolaget som under en följd av år varit mycket framgångsrikt och legat i absoluta toppskiktet inom branschen.
För huvudpersonerna i dramat är förlikningen både bra och dålig. LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin som fått utstå den hårdaste kritiken i media av samtliga styrelseledamöter hade hoppats på mer till pensionsspararna och är därför i de första kommentarerna frän i tonen mot Elmehagen. Han säger sig nu vilja gå vidare och har därför gått med på att betala ca tio procent av sin över hundra miljoner stora pension från AMF för sina tiotalet år som bolagets VD.
Men i den här förlikningen - lika lite som i andra förliningar - blir resultatet sällan eller aldrig i nivå vad en part önskar. Av pressmeddelandet från AMF framgår att skulden för det som beskrivs som det otydliga pensionsavtalet fördelas lika mellan parterna - Elmehagen respektive AMF:s ersättningskommitté och styrelse - och därmed sjunker återbetalningskravet på förre vd:n till nu överenskomna tio miljoner.
För huvudpersonen själv, Christer Elmehagen, är uppgörelsen ett sätt att försöka gå vidare i livet och hoppas på nya styrelseposter eller andra positioner i näringslivet. Tids nog lär han nog också få det, tids nog. Uppgörelsen var dock en absolut nödvändighet för att det senare ska vara möjligt att åter finna en plats i styrelserummens värme och nya goda arvoden.
I eftermälet till AMF-historien framgår också att både Svenskt Näringslivs VD, Urban Bäckström och LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin vid flera tillfällen ställt frågor om den skyhöga pensionsavsättningen till förre VD:n.
Att svaren inte på ett korrekt sätt återspeglat vad styrelsen och dess ersättningskommitté avsett kan varken Urban Bäckström eller Wanja Lundby-Wedin lastas för. Det är inte rimligt att avkräva styrelseledamöter att de konsekvent ska misstro svaren från sin dåvarande styrelseordförande (Tunhammar). Men det går inte heller att komma ifrån att den av styrelsen utsedda ersättningskommittén borde varit mera alert och vaksam över hur de faktiska pensionsutbetalningarna blev till Elmehagen. Kanske borde också styrelsens ledamöter gjort lite mer och krävt en bättre och fylligare återrapportering av ersättningskommittén och VD:n om hur det faktiskt blivit med gjorda utbetalningar.
Exakt hur förlikningen tas emot av de fackliga kritiker som krävt Wanja Lundby-Wedins avgång och kritiserat hennes arbete i AMF-styrelsen återstår att se. Men förlikningen nu är ändå en liten framgång för henne och hennes tidigare och nuvarande LO-kollegor i AMF-styrelsen. Om än ändå inte riktigt i nivå med vad hon krävt.
Men så är det i förlikningens juridiska värld.
Robert Björkenwall, robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 5:19 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home