Det viktigaste Barack Obama hittills gjort som president

(Publicerad som bl a ledarkrönika i NSD 22 juni, Östra Småland 1 juli 2009 m fl)

Observerat och värderat:
Några viktiga ting som USA:s Obama redan hunnit göra

Vad är det viktigaste USA:s Barack Obama har åstadkommit som president så här långt? Historiens största stimulanspaket för den amerikanska ekonomin? Stödet till bankrutta General Motors? Starka markeringarna mot Bushadministrationens tortyr och rättsövergrepp? Stängningen av Guantanamo? Absolut viktig, liksom också löftet att göra något åt USA:s usla sjukvårdsförsäkring som håller 47 miljoner utan försäkring. Bara han också ror i land detta med att reformera sjukvårdsförsäkringen.

Men minst lika viktigt, strategiskt är Obamas tal häromveckan i Kairo. När kommunismen försvann som fiendebild fick vi islamism i stället. Då det såg som mörkast ut efter den 11 september 2001, med al Qaida på ideologisk offensiv och ett huvudlöst oklokt, amerikanskt "krig mot terrorismen", kunde världen bara drömma om en president som Obama. Drömma, likt en hägrande oas i Saharas oändliga ökenhav.

Men just detta blev verklighet. En svart, karismatisk amerikansk president med Hussein som mellannamn, talande med trovärdighet på universitetet i Kairo om sin nära relation till islam under ett liv på tre kontinenter (Asien, Afrika och Amerika), och om denna kulturs avgörande, historiska bidrag till civilisationen. Helt rätt, klokrent och därtill klarspråk om USA:s misstag och förtjänster, liksom om den muslimska världens problem och storhet. En inbjudan till ömsesidig respekt och dialog.

Salam alai-kum - frid vare med er, sade Obama. Efter Bush-cow boyklassiker som "You're either with us or with the terrorists" och "Wanted dead or alive" var det befriande att höra Obama: Salam alai-kum - frid vare med er.

Realpolitiskt är det också befogat. Detta inte minst med tanke på att den absoluta merparten av världens kända oljereserver ligger i Saudiarabien, Irak och Iran - islams vagga och historiska centrum, men även dess nutida banerförare (Iran). Särskilt Iran - med dess teokratiska prästvälde - är och förblir för överskådlig tid härvidlag ett bekymmer som framgår av senaste, sannolikt riggande presidentval. Men likafull är den kloka vägen dialog, inte konfrontation och cow boy-retorik rätt väg att hantera de problem som finns i den här regionen.

Den strategiska oljeråvaran kommer att ge dessa länder allt större rikedomar, i takt med att industriländerna bjuder över varandra i auktionen om den sinande oljan. Därför är det extremt viktigt vem som kontrollerar kranen till oljan, och vilka relationer dessa makthavare har med väst. Bra eller fientliga spelar stor roll. Liksom hur klokt eller oklokt dessa oljeinkomster används i en region med stor befolkningstillväxt och där vi ser en tickande bomb av arga, arbetslösa unga män som behöver se en framtid att hoppas på. Alternativet för många av dessa kan annars blir att de söker sig till en radikaliserad och våldsdyrkande ultraislamism.

Så det var klokt - utöver behovet av att sätta press på det utmanande, högermilitanta styret i Israel - av Obama att inbjuda till den här dialogen med arabvärlden. Kan visa sig vara en bestående viktig insats i nivå med krafttagen mot den ekonomiska krisen och den oreglerade och illa fungerande amerikanska finansmarknaden och girigbukarnas regemente på Wall Street, Wallgatan som man säger i Göteborg.

Men vad somliga, lite väl närsynta PR-nissar här hemma nog behöver lära sig är att Obamas "Yes We Can!" inte var någon slapp floskel som de mesiga och alltför riktningslösa budskapen från de senaste S-valrörelserna med "Alla ska med" och annat liknande. S-taktikernas största misstag är att tro att man kan vinna väljare genom att för mycket tänka på förpackningen och alltför lite på innehållet/substansen. Det är hur som helst dubbelfelet är när somliga tycks tro att det var så Obama vann kampen om presidentposten i USA så överlägset för ett styvt halvår sedan.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com;