Vårdsektorn på månglarnas marknad men till vilket pris?

Vårdsektorn - numera föremål för ett gigantiskt experiment i nyliberal anda i Stockholms län under Filippa Reinfeldts ledning - tillhör de mest olämpliga, basala samhällstjänster som aldrig borde skickas ut på en månglarmarknad med snöd penningjakt som drivkraft.

Bara två exempel på hur galet det slår: Sedan Vårdval Stockholm infördes har förskrivningen av antibiotika till barn ökat med 17 procent, exempelvis. Eva Nilsson Bågenholm, Läkarförbundets ordförande, tror att det beror på att ersättningssystemet premierar snabba, lätta besök:
"Allmänläkare får inte ekonomin att gå ihop annars." (DN 26/5)

Ett annat exempel är detta: På Praktikertjänst, som har 20 vårdcentraler i Stockholm, arbetar läkarna som egna företagare. Kostnaden för medicinska provtagningar påverkar hur stor lön som kan tas ut. Ju fler prover, desto mindre löneutrymme.

Eller med andra ord: Lönen för läkaren blir högre om han ger fan i att ta så många prover när en patient kommer in. Vad får inte sådana system för konsekvenser på vårdkvaliteten på lite sikt?

Sannolikt blir följden ännu fler allvarligt sjuka för att man i tid inte tillräckligt noga kolla symptom och gjorde rätt diagnos. Och ska man verkligen i sammanhang där det ytterst handlar om hälsa och välbefinnande, kanske liv eller död, utforma system som ytterligare premierar människors drift att vilja tjäna ännu mera pengar? Och i ett fall som detta på bekostnad av patienternas rätt till en vård av bästa möjliga slag?

System som stimulerar till överförskrivningar och leder till ökad antibiotikaförskrivning kan leda till ökad bakterieresistens - en mardröm för sjukvårdsapparaten och folkhälsan. Och läkare som snabbt skriver ut mediciner i stället för att ifrågasätta patienters medicinhögar har inte i en svensk sjukvård att göra. Inte heller en missriktad och snöd effektivitetsjakt som i slutändan sätter patienternas liv och hälsa på spel.

Lika lite som det precis nyligen lanserade experimentet med statliga och väl fungerande apotekens huvudlösa privatisering har där att göra. Hur länge dröjer det -utöver de där lättförtjänta 460 miljonerna som "Hägglunds-tian" kommer att ge läkemedelsmångarna på varje försålt recept - innan vi har en överetablering i storstäderna och, precis som ex.vis bensinmackarna, får se hur en av tre apotek i glesbygden om tre till fyra år är nedlagd på grund av bristande lönsamhet!?

/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com