Om ett val som varit och ett val som kommer
Observerat apropå ett val som varit och ett val som kommer
Noterar att den franske ex-kulturministern Jacques Lang uttalat sig om den krisande europeiska socialdemokratin - och om den ideologiska högersväng som även svensk socialdemokrati kommit att göra i new labourifieringens spår. För mycket flirt med nyliberala idéer och att väl sent inse vad som skulle komma att ske med ex.vis våra kollektivavtal i förhållande till EG-rätt och EG-domstol...när man alltför blåögt sjunger den fria rörlighetens lov i ett EU-perspektiv.
Socialdemokraterna i Europa gjorde ett dåligt val. I land efter land framträdde S-ledare och försökte förklara de usla siffrorna. För inte så länge sedan var elva av femton EU-länder ledda av socialdemokrater. Men något har hänt.
"Europas socialdemokrati har flirtat för mycket med ultraliberala idéer. Nu är det dags fokusera på våra traditionella värderingar", manade den förre franske kulturministern Jacques Lang före valet till Europaparlamentet.
Det är en klok uppmaning. Frihet, jämlikhet, broder/systerskap blir aldrig inaktuellt. Men som Lang säger har socialdemokratin gått för långt till höger och det var väl i första hand Tony Blair som ledde den förändringen, med New Labour. (Och sedan hängde Tysklands och SDP:s Gerhard Schröder på med sitt "Neue Mitte"-budskap). Ibland var det svårt att se var Labour slutade och var Torys började. Gordon Brown har inte lyckats frigöra sig från detta - och går nu mot ett nederlag också i kommande nationella parlamentsval. För honom och Labour är det redan kört.
Så ska man vara förvånad över att nya EU-parlamentet - och rimligen EU-kommissionen -nu blir ännu blåare? Nä...
Som framgår av Dagens nyheter/Synovate (13/6-09) och i andra sammanhang börjar det nu komma fram intressanta siffror och eftervalsanalyser om EU-valet. Där sticker två partier tydligt fram som mindre framgångsrika i sin väljarmobilisering i Sverige. Det ena är (KD) som vid EU-valet 2004 lyckades få varannan av sina sympatisörer att rösta och nu bara var tredje. Det andra partiet är (S) som enbart lyckades nå en marginell höjning av mobiliseringsgraden - från 37 till 40 procent.
Bland de intressantare siffrorna kan noteras att det som höjde det totala valdeltagandet var tillströmningen av unga män. Bland dessa steg deltagandet från 37 till 49 procent och i åldersgruppen 30 - 44 år steg den från 28 till 41 procent. Samtidigt kan det konstateras att de äldre väljarna sviktade och uteblev i högre grad än vanligt från valurnorna. Sannolikt för att de inte var tillräckligt motiverade för att vilja rösta.
Det senare var knappast en tillgång för S m fl. Och det förstnämnda om de unga gynnade uppstickaren Piratpartiet (fick 7,1 % i EU-valet).
Noteras kan också att den blå högeralliansen lyckades mobilisera bättre än (S), (MP) och särskilt svaga (V). Det ledande regeringspartiet moderaterna lyckades öka sin mobiliseringsgrad från 46 till 55 procent.
(Svart på vitt bekräftar det att kommentarer som vissa politiker gjorde på valkvällen den 7 juni inte precis var fotade i verkligheten, oavsett sedan vem/vilka rådgivare som förledde vem att uttalade sig som skedde till olika media.)
Med de här siffrorna i ryggen - och kommande stora och pålitliga SCB-undersökning den 17 juni om partisympatierna - bör partistrategerna nog lägga ganska mycket kraft på att fundera ordentligt över (S)-valrörelen som varit. Och, allra viktigast, hur nästa valrörelse ska utformas - både vad gäller det politiska budskapet och vad gäller sättet på vilket S möter väljarna.
En helt annan sak är sedan att riksdagsval och EU-val inte är samma sak, långt därifrån.
Studentförbundets ordförande Kajsa Borgnäs för i en artikel i aprilnumret av den svenska idétidskriften Tiden, ofta läsvärd, resonemang som ligger i samma härad som Frankrikes ex-kulturminister. Om EU skriver hon bland annat: ”Så länge de liberala fundamenten måste försvaras på heltid kommer vi inte att ha så värst mycket tid för att fundera på vad vänsterns analys egentligen borde tillföra detta institutionsbygge.”
Många socialdemokrater har hjälpt till att sjunga de fria rörligheternas lov, utan att fråga sig vem eller vad det gagnar. Så är det. Frågan är nu bara: vilka slutsatser drar socialdemokraterna i Sverige och andra EU-länder av det senaste debaclet i EU-parlamentsvalet den 7 juni inför kommande nationella riksdags- och parlamentsval? I Tyskland - med val redan i höst - och Storbritannien senast i maj 2010 lär det vara för sent. Där går man intill sannolikhetens gränsande visshet mot nya valnederlag i de nationella parlamentsvalen. Men hur blir det i Sverige och på andra håll i Europa?
För min del börjar jag luta åt att det kanske är lika så gott att riksdagen utser våra EU-parlamenteriker. Legitimiteten blir inte mindre än med nuvarande ordning, där sex av tio inte tycker det är mödan värt att rösta...Nuvarande ordning är som gjort för att vara en "proteströstandets julafton", eller hellre vara på landet och måla om sitt torp än att gå till vallokalen. (Den stora framgången för sannfinnländaren och rekordkryssade populisten Soini är ett annat tydligt nordiskt exempel på just detta proteströstande som sticker ut, precis som Piratpartiets framgång i Sverige.)
Allra viktigast nu är dock hur tiden används av oppositionen och särskilt socialdemokraterna till nästa valrörelse i Sverige i september 2010. Hur ska den utformas - både vad gäller det politiska budskapet och vad gäller sättet på vilket S möter väljarna? Och hur ser berättelsen ut som förmår locka väljarna i så stor utstäckning att ett maktskifte blir resultatet?
Det är inte utan att den kommer att ha drag av "den sista striden" för socialdemokraternas chanser att komma tillbaka till regeringsmakten igen.
För övrigt spelar LO:s och svensk fackföreningsrörelses försvagning och "nedtonade" roll i opinionsbildningen en inte oväsentlig roll som förklaring till att nu även svensk socialdemokrati - jämte egna, strategiska misstag - har en svagare position i svensk inrikespolitik än man haft på bra länge.
En annan sak är sedan vilka slutsatser man förmår dra av detta faktum i nuvarande läge.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Noterar att den franske ex-kulturministern Jacques Lang uttalat sig om den krisande europeiska socialdemokratin - och om den ideologiska högersväng som även svensk socialdemokrati kommit att göra i new labourifieringens spår. För mycket flirt med nyliberala idéer och att väl sent inse vad som skulle komma att ske med ex.vis våra kollektivavtal i förhållande till EG-rätt och EG-domstol...när man alltför blåögt sjunger den fria rörlighetens lov i ett EU-perspektiv.
Socialdemokraterna i Europa gjorde ett dåligt val. I land efter land framträdde S-ledare och försökte förklara de usla siffrorna. För inte så länge sedan var elva av femton EU-länder ledda av socialdemokrater. Men något har hänt.
"Europas socialdemokrati har flirtat för mycket med ultraliberala idéer. Nu är det dags fokusera på våra traditionella värderingar", manade den förre franske kulturministern Jacques Lang före valet till Europaparlamentet.
Det är en klok uppmaning. Frihet, jämlikhet, broder/systerskap blir aldrig inaktuellt. Men som Lang säger har socialdemokratin gått för långt till höger och det var väl i första hand Tony Blair som ledde den förändringen, med New Labour. (Och sedan hängde Tysklands och SDP:s Gerhard Schröder på med sitt "Neue Mitte"-budskap). Ibland var det svårt att se var Labour slutade och var Torys började. Gordon Brown har inte lyckats frigöra sig från detta - och går nu mot ett nederlag också i kommande nationella parlamentsval. För honom och Labour är det redan kört.
Så ska man vara förvånad över att nya EU-parlamentet - och rimligen EU-kommissionen -nu blir ännu blåare? Nä...
Som framgår av Dagens nyheter/Synovate (13/6-09) och i andra sammanhang börjar det nu komma fram intressanta siffror och eftervalsanalyser om EU-valet. Där sticker två partier tydligt fram som mindre framgångsrika i sin väljarmobilisering i Sverige. Det ena är (KD) som vid EU-valet 2004 lyckades få varannan av sina sympatisörer att rösta och nu bara var tredje. Det andra partiet är (S) som enbart lyckades nå en marginell höjning av mobiliseringsgraden - från 37 till 40 procent.
Bland de intressantare siffrorna kan noteras att det som höjde det totala valdeltagandet var tillströmningen av unga män. Bland dessa steg deltagandet från 37 till 49 procent och i åldersgruppen 30 - 44 år steg den från 28 till 41 procent. Samtidigt kan det konstateras att de äldre väljarna sviktade och uteblev i högre grad än vanligt från valurnorna. Sannolikt för att de inte var tillräckligt motiverade för att vilja rösta.
Det senare var knappast en tillgång för S m fl. Och det förstnämnda om de unga gynnade uppstickaren Piratpartiet (fick 7,1 % i EU-valet).
Noteras kan också att den blå högeralliansen lyckades mobilisera bättre än (S), (MP) och särskilt svaga (V). Det ledande regeringspartiet moderaterna lyckades öka sin mobiliseringsgrad från 46 till 55 procent.
(Svart på vitt bekräftar det att kommentarer som vissa politiker gjorde på valkvällen den 7 juni inte precis var fotade i verkligheten, oavsett sedan vem/vilka rådgivare som förledde vem att uttalade sig som skedde till olika media.)
Med de här siffrorna i ryggen - och kommande stora och pålitliga SCB-undersökning den 17 juni om partisympatierna - bör partistrategerna nog lägga ganska mycket kraft på att fundera ordentligt över (S)-valrörelen som varit. Och, allra viktigast, hur nästa valrörelse ska utformas - både vad gäller det politiska budskapet och vad gäller sättet på vilket S möter väljarna.
En helt annan sak är sedan att riksdagsval och EU-val inte är samma sak, långt därifrån.
Studentförbundets ordförande Kajsa Borgnäs för i en artikel i aprilnumret av den svenska idétidskriften Tiden, ofta läsvärd, resonemang som ligger i samma härad som Frankrikes ex-kulturminister. Om EU skriver hon bland annat: ”Så länge de liberala fundamenten måste försvaras på heltid kommer vi inte att ha så värst mycket tid för att fundera på vad vänsterns analys egentligen borde tillföra detta institutionsbygge.”
Många socialdemokrater har hjälpt till att sjunga de fria rörligheternas lov, utan att fråga sig vem eller vad det gagnar. Så är det. Frågan är nu bara: vilka slutsatser drar socialdemokraterna i Sverige och andra EU-länder av det senaste debaclet i EU-parlamentsvalet den 7 juni inför kommande nationella riksdags- och parlamentsval? I Tyskland - med val redan i höst - och Storbritannien senast i maj 2010 lär det vara för sent. Där går man intill sannolikhetens gränsande visshet mot nya valnederlag i de nationella parlamentsvalen. Men hur blir det i Sverige och på andra håll i Europa?
För min del börjar jag luta åt att det kanske är lika så gott att riksdagen utser våra EU-parlamenteriker. Legitimiteten blir inte mindre än med nuvarande ordning, där sex av tio inte tycker det är mödan värt att rösta...Nuvarande ordning är som gjort för att vara en "proteströstandets julafton", eller hellre vara på landet och måla om sitt torp än att gå till vallokalen. (Den stora framgången för sannfinnländaren och rekordkryssade populisten Soini är ett annat tydligt nordiskt exempel på just detta proteströstande som sticker ut, precis som Piratpartiets framgång i Sverige.)
Allra viktigast nu är dock hur tiden används av oppositionen och särskilt socialdemokraterna till nästa valrörelse i Sverige i september 2010. Hur ska den utformas - både vad gäller det politiska budskapet och vad gäller sättet på vilket S möter väljarna? Och hur ser berättelsen ut som förmår locka väljarna i så stor utstäckning att ett maktskifte blir resultatet?
Det är inte utan att den kommer att ha drag av "den sista striden" för socialdemokraternas chanser att komma tillbaka till regeringsmakten igen.
För övrigt spelar LO:s och svensk fackföreningsrörelses försvagning och "nedtonade" roll i opinionsbildningen en inte oväsentlig roll som förklaring till att nu även svensk socialdemokrati - jämte egna, strategiska misstag - har en svagare position i svensk inrikespolitik än man haft på bra länge.
En annan sak är sedan vilka slutsatser man förmår dra av detta faktum i nuvarande läge.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 5:36 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home