Finansminister Borg, sedelpressarna och verkligheten
(Publicerad som krönika i Gotlands tidningar 13 maj 2009 m fl)
Observerat och värderat:
Finansminister Borgs självberöm och verkligheten
Finansminister Anders Borg upprepar ständigt att det regeringen gör är en ansvarsfull och allt igenom välbalanserad och klok skötsel av landets finanser. Det däremot oppositionen föreslår vore direkt förödande för våra finanser och skulle sätta fart på sedelpressarna. Parallellt med att han ibland även kryddar sina uttalanden med en och annan spådom när han kvackar i väderspåbranschen och varnar för "vargavinter" och annat liknande.
Vad ska man då säga om detta sätt att debattera? Tja, lite hybrisartat självgott och egenberömmande är det absolut. Men rätt? Nä. För det första står alltså den moderatledda regeringen och Anders Borg själv bakom en penningpolitik som innebär att sedelpressarna rullar.
För det andra gör han och regeringen detta med sedelpressfinansiering och underskott i statsbudgeten till synnerligen tveksamma synonyma begrepp. Den parallellen är nämligen inte alls så given som den måhända synes vara.
Det är bara att gå till fakta och fundera en stund över tillståndet i de finanser som regeringen Reinfeldt och finansminister Borg själv bär ansvaret för.
Anders Borgs egen budget visar ju underskott med 90 miljarder kronor för år 2009 och 100 miljarder år 2010. Och där 15 miljarder av årets underskott har dessutom slösats bort på ineffektiva och orättvisa skattesänkningar.
Om moderaterna anser att oppositionen tar till sedelpressarna så fort de kommer med förslag om olika krisbekämpande åtgärder då måste man ju säga att sedelpressarna rullar minst lika fort i Rosenbad.
Fast så ser det inte ut i Anders Borgs och moderaternas skenbart så ansvarsfulla värld. De sammanlagt 190 miljarderna i underskott i statsbudgeten 2009 och 2010 är, enligt "väderspåmannen" Anders Borgs vokabulär, ansvarsfulla underskott. Denna "ansvarsfullhet" är nämligen följden av Borgs egen politik.
Ett underskott som ligger några få miljarder högre och består av konkreta socialdemokratiska förslag om åtgärder för att möta jobbkrisen är däremot ansvarslös politik. Trots att det är sakligt sett en både rimlig och klok medicin i detta extrema krisläge. Och när vi - som sades en en hearing inför finansutskottet häromdagen - sannolikt löper risken att en av tre som nu blir varslade och arbetslösa kanske aldrig mera kommer tillbaka i jobb igen. Därest inte aktiva motåtgärder sätts in i tid.
Regeringens stimulansåtgärder är otillräckliga, säger nu dessutom även regeringens eget finanspolitiska råd med ekonomiprofessor Lars Calmfors i spetsen. Inte heller enligt detta finanspolitiska råd är det något slöseri att höja statsbidragen till kommuner och landsting eller investera mer i vägar och järnvägar.
Det verkligt stora slöseriet är tvärtom att betala människor för att gå sysslolösa och låta kostnaderna för a-kassa och socialbidrag raka i höjden, som nu sker.
Det är dessutom ett ofantligt slöseri att slopa förmögenhetsskatten (som betyder ett skattebortfall på hela sju miljarder kronor) och sänka inkomstskatterna med tiotals miljarder kronor, samtidigt som sjuksköterskor, hemtjänstpersonal och lärare får lämna sina jobb.
De miljarderna hade gjort större nytta i den offentliga sektorn. Detta i form av höjda statsbidrag för att kommunsektorn kan behålla sina anställda i stället för att tvingas göra dem jobbalösa i den allt bistrare ekonomiska kris som fler och fler kommuner nu befinner sig i.
Precis som statliga Konjunkturinstitutet, KI, de fackliga centralorganisationerna TCO och LO och socialdemokraterna har föreslagit. Och som nu också regeringens eget finanspolitiska råd är inne på - om än i något försiktigare version.
Men även professor Calmfors och hans råd föreslår nu i denna svåra kris höjd ersättningsnivå och förlängd stämplingsperiod i a-kassan samt mer pengar till kommunerna. Totalt 30 miljarder kr, dvs cirka hälften av vad statliga KI föreslår (58 miljarder för 2009-2010).
Men kommer regeringen att lyssna? Kanske - men först när valbudgeten ska läggas och när arbetslösheten och krisen i kommunsektorn och i den inhemska konsumtionen har hunnit bli ännu lite värre och djupare.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat och värderat:
Finansminister Borgs självberöm och verkligheten
Finansminister Anders Borg upprepar ständigt att det regeringen gör är en ansvarsfull och allt igenom välbalanserad och klok skötsel av landets finanser. Det däremot oppositionen föreslår vore direkt förödande för våra finanser och skulle sätta fart på sedelpressarna. Parallellt med att han ibland även kryddar sina uttalanden med en och annan spådom när han kvackar i väderspåbranschen och varnar för "vargavinter" och annat liknande.
Vad ska man då säga om detta sätt att debattera? Tja, lite hybrisartat självgott och egenberömmande är det absolut. Men rätt? Nä. För det första står alltså den moderatledda regeringen och Anders Borg själv bakom en penningpolitik som innebär att sedelpressarna rullar.
För det andra gör han och regeringen detta med sedelpressfinansiering och underskott i statsbudgeten till synnerligen tveksamma synonyma begrepp. Den parallellen är nämligen inte alls så given som den måhända synes vara.
Det är bara att gå till fakta och fundera en stund över tillståndet i de finanser som regeringen Reinfeldt och finansminister Borg själv bär ansvaret för.
Anders Borgs egen budget visar ju underskott med 90 miljarder kronor för år 2009 och 100 miljarder år 2010. Och där 15 miljarder av årets underskott har dessutom slösats bort på ineffektiva och orättvisa skattesänkningar.
Om moderaterna anser att oppositionen tar till sedelpressarna så fort de kommer med förslag om olika krisbekämpande åtgärder då måste man ju säga att sedelpressarna rullar minst lika fort i Rosenbad.
Fast så ser det inte ut i Anders Borgs och moderaternas skenbart så ansvarsfulla värld. De sammanlagt 190 miljarderna i underskott i statsbudgeten 2009 och 2010 är, enligt "väderspåmannen" Anders Borgs vokabulär, ansvarsfulla underskott. Denna "ansvarsfullhet" är nämligen följden av Borgs egen politik.
Ett underskott som ligger några få miljarder högre och består av konkreta socialdemokratiska förslag om åtgärder för att möta jobbkrisen är däremot ansvarslös politik. Trots att det är sakligt sett en både rimlig och klok medicin i detta extrema krisläge. Och när vi - som sades en en hearing inför finansutskottet häromdagen - sannolikt löper risken att en av tre som nu blir varslade och arbetslösa kanske aldrig mera kommer tillbaka i jobb igen. Därest inte aktiva motåtgärder sätts in i tid.
Regeringens stimulansåtgärder är otillräckliga, säger nu dessutom även regeringens eget finanspolitiska råd med ekonomiprofessor Lars Calmfors i spetsen. Inte heller enligt detta finanspolitiska råd är det något slöseri att höja statsbidragen till kommuner och landsting eller investera mer i vägar och järnvägar.
Det verkligt stora slöseriet är tvärtom att betala människor för att gå sysslolösa och låta kostnaderna för a-kassa och socialbidrag raka i höjden, som nu sker.
Det är dessutom ett ofantligt slöseri att slopa förmögenhetsskatten (som betyder ett skattebortfall på hela sju miljarder kronor) och sänka inkomstskatterna med tiotals miljarder kronor, samtidigt som sjuksköterskor, hemtjänstpersonal och lärare får lämna sina jobb.
De miljarderna hade gjort större nytta i den offentliga sektorn. Detta i form av höjda statsbidrag för att kommunsektorn kan behålla sina anställda i stället för att tvingas göra dem jobbalösa i den allt bistrare ekonomiska kris som fler och fler kommuner nu befinner sig i.
Precis som statliga Konjunkturinstitutet, KI, de fackliga centralorganisationerna TCO och LO och socialdemokraterna har föreslagit. Och som nu också regeringens eget finanspolitiska råd är inne på - om än i något försiktigare version.
Men även professor Calmfors och hans råd föreslår nu i denna svåra kris höjd ersättningsnivå och förlängd stämplingsperiod i a-kassan samt mer pengar till kommunerna. Totalt 30 miljarder kr, dvs cirka hälften av vad statliga KI föreslår (58 miljarder för 2009-2010).
Men kommer regeringen att lyssna? Kanske - men först när valbudgeten ska läggas och när arbetslösheten och krisen i kommunsektorn och i den inhemska konsumtionen har hunnit bli ännu lite värre och djupare.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 1:40 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home