Politiska partiers inkomster och makten över opinionen
Observerat och värderat:
Makten över debatten och politiska partiers finanser
Häromdagen presenterades en hyggligt väldokumenterad och intressant rapport i Arbetarrörelsens Tankesmedjas regi n-rapport - "Makten över debatten" - om de politiska partiernas finansiering och opinionsbildningen i hörsalen till Kungl. Myntet på Slottsbacken 6 (där många statliga avtalsmanglingar tidigare ägt rum) i Stockholm.
Som bekant är det ju - inte minst i borgerlig press - ett ständigt tjat om hur beroende socialdemokraterna är av "LO-pengarna". Stödet är ju sedan många år öppet redovisat och har därtill som andel av socialdemokraternas samlade intäkter sjunkit på senare år till 8 % medan däremot var femte krona hos moderaterna kommer från hemliga donatorer/insamlingar (enskilda personer), som inte är öppet redovisade. Tongivande i dessa närverk som samlar in pengar åt M är bl a Gunnar Hökmark, Gustav Douglas (Sveriges sjunde rikaste person) S-O Littorin, m fl i Rosenbadsfonden, Tornet, Europaklubben m fl insamlingsorganisationer.
Det finns några viktiga slutsatser att ta fasta på:
• M hade 2006 större intäkter per mandat än något annat parti (2,9 milj./mandat i riksdagen; S har 2 milj/mandat)
• M samlade in åtta gånger mer än övriga partier tillsammans (år 2006 fick M in 30 milj. från privatpersoner)
• M får mer pengar från hemliga donatorer än vad S får från fackföreningsrörelsen
Hälften av Svenskt näringslivs resurser - Sv. Näringsliv har fem gånger större kapital än LO - går till opinionsbildning. Under valåret 2006 lade SN ner en halv miljard kr på opinionsbildning.
2006 var året då Sveriges rikaste eliter verkligen bestämde sig för ett maktskifte!
I sitt stämmotal 2007 tackade Reinfeldt för detta: ”Utan de resurser vi fick av enskilda bidragsgivare hade vi inte haft möjlighet att formulera vår fördjupning, vår utveckling av vår politik, vi hade inte haft den kraft vi hade i valrörelsen.” Han tackar donatorerna, Reinfeldt, men inte med namns nämnande, givetvis. Hemligt ska det vara vilka som bidrar med olika donationer.
Svenskt näringsliv satsar hårt - framgår också av rapporten - på långsiktigt på att erövra problemformuleringsprivilegiet, dvs makten över dagordningen. Det brukar ta så där sex till sju år för att vinna makten över "dagordningen". Så här har arbetarrörelsen något att lära av den långsiktigt arbetande näringslivet, ansåg professor Victor Pestoff på seminariet om Tankesmedjans rapport om partiernas pengar och makten över opinionen/debatten.
En annan viktig slutsats av rapporten och seminariet om den är följande: Sedan partistödet infördes 1970 (som fp och m var emot men nu tacksamt använder) så borde man nu gå ett steg vidare och även införa ett skarpare formulerat regelverk om öppen redovisning av de privata donationer och insamlingar som tenderar att bli en allt viktigare del i partifinansieringen.
När tv-reklamen nu på allvar verkar göra debut som politisk kampanjmetod i Sverige så blir frågan om kampanjfinansieringen ännu viktigare. Ett färskt exempel är den irländske entreprenören med många miljoner på banken som nu öppnar eget parti - Libertas - i det svenska EU-valet.
Också mot den bakgrunden behövs nu tydligare bidragsreglering så att väljarna får största möjliga insyn
Hela rapporten finns tillgänglig på länken:
http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
Makten över debatten och politiska partiers finanser
Häromdagen presenterades en hyggligt väldokumenterad och intressant rapport i Arbetarrörelsens Tankesmedjas regi n-rapport - "Makten över debatten" - om de politiska partiernas finansiering och opinionsbildningen i hörsalen till Kungl. Myntet på Slottsbacken 6 (där många statliga avtalsmanglingar tidigare ägt rum) i Stockholm.
Som bekant är det ju - inte minst i borgerlig press - ett ständigt tjat om hur beroende socialdemokraterna är av "LO-pengarna". Stödet är ju sedan många år öppet redovisat och har därtill som andel av socialdemokraternas samlade intäkter sjunkit på senare år till 8 % medan däremot var femte krona hos moderaterna kommer från hemliga donatorer/insamlingar (enskilda personer), som inte är öppet redovisade. Tongivande i dessa närverk som samlar in pengar åt M är bl a Gunnar Hökmark, Gustav Douglas (Sveriges sjunde rikaste person) S-O Littorin, m fl i Rosenbadsfonden, Tornet, Europaklubben m fl insamlingsorganisationer.
Det finns några viktiga slutsatser att ta fasta på:
• M hade 2006 större intäkter per mandat än något annat parti (2,9 milj./mandat i riksdagen; S har 2 milj/mandat)
• M samlade in åtta gånger mer än övriga partier tillsammans (år 2006 fick M in 30 milj. från privatpersoner)
• M får mer pengar från hemliga donatorer än vad S får från fackföreningsrörelsen
Hälften av Svenskt näringslivs resurser - Sv. Näringsliv har fem gånger större kapital än LO - går till opinionsbildning. Under valåret 2006 lade SN ner en halv miljard kr på opinionsbildning.
2006 var året då Sveriges rikaste eliter verkligen bestämde sig för ett maktskifte!
I sitt stämmotal 2007 tackade Reinfeldt för detta: ”Utan de resurser vi fick av enskilda bidragsgivare hade vi inte haft möjlighet att formulera vår fördjupning, vår utveckling av vår politik, vi hade inte haft den kraft vi hade i valrörelsen.” Han tackar donatorerna, Reinfeldt, men inte med namns nämnande, givetvis. Hemligt ska det vara vilka som bidrar med olika donationer.
Svenskt näringsliv satsar hårt - framgår också av rapporten - på långsiktigt på att erövra problemformuleringsprivilegiet, dvs makten över dagordningen. Det brukar ta så där sex till sju år för att vinna makten över "dagordningen". Så här har arbetarrörelsen något att lära av den långsiktigt arbetande näringslivet, ansåg professor Victor Pestoff på seminariet om Tankesmedjans rapport om partiernas pengar och makten över opinionen/debatten.
En annan viktig slutsats av rapporten och seminariet om den är följande: Sedan partistödet infördes 1970 (som fp och m var emot men nu tacksamt använder) så borde man nu gå ett steg vidare och även införa ett skarpare formulerat regelverk om öppen redovisning av de privata donationer och insamlingar som tenderar att bli en allt viktigare del i partifinansieringen.
När tv-reklamen nu på allvar verkar göra debut som politisk kampanjmetod i Sverige så blir frågan om kampanjfinansieringen ännu viktigare. Ett färskt exempel är den irländske entreprenören med många miljoner på banken som nu öppnar eget parti - Libertas - i det svenska EU-valet.
Också mot den bakgrunden behövs nu tydligare bidragsreglering så att väljarna får största möjliga insyn
Hela rapporten finns tillgänglig på länken:
http://www.arbetarrorelsenstankesmedja.se
/Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 2:28 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home