Ännu en borgerlig regering misslyckas regera i krisläge i Sverige
Observerat och värderat:
Åter har en borgerlig regering visat sin oförmåga att regera i krisläge
Vi har i modern tid - efter det andra världskriget - i Sverige haft snabbt ökande underskott i de offentliga finanserna vid tre tillfällen. Det var under de olyckliga Fälldinregeringarna i slutet av 70- och början av 80-talen, den djupt misslyckade Bildtregeringen 1991-94 och så nu åter under Reinfeldts lika skrytiga som i grunden svaga kurslösa styre i krisen.
De första två gångerna - Fälldin- och Bildtregeringarna - slutade det med ekonomisk kollaps, ett kraftigt ras i sysselsättningen och ökad skuldsättning för den offentliga sektorn med stigande ränteutgifter som följd.
Borgerliga regeringar brukar däremot lyckas desto bättre med att sänka skatterna. Men de har aldrig i längden - allra minst i krislägen - klarat att hålla sysselsättningen uppe och skaffa sig tillräckliga inkomster.
Man kan diskutera om det beror på allmänt lättsinne, en medveten urholkning av den offentliga verksamheten, otur eller helt enkelt inkompetens. Flera alternativ och kombinationer är ju möjliga här.
Men hittills har det varje gång slutat med att socialdemokraterna fått svenska folkets uppdrag att städa upp efter det borgerliga svineriet med de offentliga finanserna.
Finansminister Anders Borgs senaste finansplan, som presenterades i vågbudgeten i mitten av april, visar att historien tycks upprepa sig nu en tredje gång.
Den offentliga sektorns utgifter som andel av vår samlade ekonomi stiger nu mycket snabbt - från 50,3 procent av BNP år 2008 till 56,1 proc. år 2010.
För den som vill ha en större gemensam sektor kan det synbart framstå som någonting bra.
Men denna ökning av utgifterna motsvaras inte alls av några ökade inkomster. Tvärtom faller inkomsterna från 52,9 procent av BNP 2008 till 52,3 proc. år 2010.
Det betyder att både staten, landsting och kommuner kommer att gå med stora underskott. Enbart år 2009 måste man totalt låna upp 186 miljarder kronor för att hålla näsan ovanför vattenytan.
Visst kan man låna under några år när man går igenom en ekonomisk kris och när behov finns att kraftsamla mot arbetslösheten. Men det blir en intellektuell härdsmälta när man i regeringen Reinfeldt både genomfört och genomför stora skattesänkningar, låter utgifterna stiga kraftigt, agerar passivt och inte gör tillräckligt för att bekämpa arbetslösheten och ändå har mage att anklagar andra (oppositionen) för att ha en "sedelpress i källaren".
Utredaren Roger Mörtvik på TCO påpekade nyligen att minus de ökade kostnaderna för a-kassan satsar Sverige bara 0,4 procent av BNP 2009 på en krisbekämpande politik. Inte särskilt imponerande.
Om fler länder argumenterar och agerar på samma sätt som finansminister Borg i Sverige kommer krisen att fördjupas i en än värre nedåtgående spiral. Tidskriften Economist - knappast en tidskrift med vänstersympatier - hävdar att den stora risken nu är att regeringarna i ex.vis de europeiska länderna gör för lite för att bekämpa krisen.
Vad vi med Reinfeldtregeringens passiva agerande nu ser är i grunden samma förfall i de offentliga finanserna som skedde under både Fälldins och Bildts tid vid makten.
Regeringen Reinfeldt tycks djupt ha underskattat konsekvenserna av sitt handlande. Och nu heller inte orka erkänna faktum och att lägga om kursen i tid.
Vad Thomas Östros och socialdemokraterna tänker sig för att häva krisen får vi se när oppositionen kommer med sina alternativ inom kort. Ett samlat och starkt alternativ behövs nu - och vore också bra för att ingjuta lite hopp för ett krisplågat folk.
Utvecklingen just nu är åter bekymmersam när borgerliga regeringar på nytt har visat sin oförmåga att regera landet - och särskilt så när det är kris och kraftigt ökande arbetslöshet. Men nog skulle man kunna önska sig en lite vassare, mindre ängslig och mera offensiv socialdemokrati i detta extrema krisläge!
Det är ju bristen på detta - och svagheten i facket (+ "AMF-skandalen" etc) - som gör att socialdemokraterna ännu inte förmått lyfta i opinionen. Folk förväntar sig och kräver lite mer av s än man hittills förmått visa upp. Nu är hög tid att visa vad man förmår som alternativ till det nya borgerliga regeringsförfallet i en synnerligen svår ekonomisk och jobbmässig kris.
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Åter har en borgerlig regering visat sin oförmåga att regera i krisläge
Vi har i modern tid - efter det andra världskriget - i Sverige haft snabbt ökande underskott i de offentliga finanserna vid tre tillfällen. Det var under de olyckliga Fälldinregeringarna i slutet av 70- och början av 80-talen, den djupt misslyckade Bildtregeringen 1991-94 och så nu åter under Reinfeldts lika skrytiga som i grunden svaga kurslösa styre i krisen.
De första två gångerna - Fälldin- och Bildtregeringarna - slutade det med ekonomisk kollaps, ett kraftigt ras i sysselsättningen och ökad skuldsättning för den offentliga sektorn med stigande ränteutgifter som följd.
Borgerliga regeringar brukar däremot lyckas desto bättre med att sänka skatterna. Men de har aldrig i längden - allra minst i krislägen - klarat att hålla sysselsättningen uppe och skaffa sig tillräckliga inkomster.
Man kan diskutera om det beror på allmänt lättsinne, en medveten urholkning av den offentliga verksamheten, otur eller helt enkelt inkompetens. Flera alternativ och kombinationer är ju möjliga här.
Men hittills har det varje gång slutat med att socialdemokraterna fått svenska folkets uppdrag att städa upp efter det borgerliga svineriet med de offentliga finanserna.
Finansminister Anders Borgs senaste finansplan, som presenterades i vågbudgeten i mitten av april, visar att historien tycks upprepa sig nu en tredje gång.
Den offentliga sektorns utgifter som andel av vår samlade ekonomi stiger nu mycket snabbt - från 50,3 procent av BNP år 2008 till 56,1 proc. år 2010.
För den som vill ha en större gemensam sektor kan det synbart framstå som någonting bra.
Men denna ökning av utgifterna motsvaras inte alls av några ökade inkomster. Tvärtom faller inkomsterna från 52,9 procent av BNP 2008 till 52,3 proc. år 2010.
Det betyder att både staten, landsting och kommuner kommer att gå med stora underskott. Enbart år 2009 måste man totalt låna upp 186 miljarder kronor för att hålla näsan ovanför vattenytan.
Visst kan man låna under några år när man går igenom en ekonomisk kris och när behov finns att kraftsamla mot arbetslösheten. Men det blir en intellektuell härdsmälta när man i regeringen Reinfeldt både genomfört och genomför stora skattesänkningar, låter utgifterna stiga kraftigt, agerar passivt och inte gör tillräckligt för att bekämpa arbetslösheten och ändå har mage att anklagar andra (oppositionen) för att ha en "sedelpress i källaren".
Utredaren Roger Mörtvik på TCO påpekade nyligen att minus de ökade kostnaderna för a-kassan satsar Sverige bara 0,4 procent av BNP 2009 på en krisbekämpande politik. Inte särskilt imponerande.
Om fler länder argumenterar och agerar på samma sätt som finansminister Borg i Sverige kommer krisen att fördjupas i en än värre nedåtgående spiral. Tidskriften Economist - knappast en tidskrift med vänstersympatier - hävdar att den stora risken nu är att regeringarna i ex.vis de europeiska länderna gör för lite för att bekämpa krisen.
Vad vi med Reinfeldtregeringens passiva agerande nu ser är i grunden samma förfall i de offentliga finanserna som skedde under både Fälldins och Bildts tid vid makten.
Regeringen Reinfeldt tycks djupt ha underskattat konsekvenserna av sitt handlande. Och nu heller inte orka erkänna faktum och att lägga om kursen i tid.
Vad Thomas Östros och socialdemokraterna tänker sig för att häva krisen får vi se när oppositionen kommer med sina alternativ inom kort. Ett samlat och starkt alternativ behövs nu - och vore också bra för att ingjuta lite hopp för ett krisplågat folk.
Utvecklingen just nu är åter bekymmersam när borgerliga regeringar på nytt har visat sin oförmåga att regera landet - och särskilt så när det är kris och kraftigt ökande arbetslöshet. Men nog skulle man kunna önska sig en lite vassare, mindre ängslig och mera offensiv socialdemokrati i detta extrema krisläge!
Det är ju bristen på detta - och svagheten i facket (+ "AMF-skandalen" etc) - som gör att socialdemokraterna ännu inte förmått lyfta i opinionen. Folk förväntar sig och kräver lite mer av s än man hittills förmått visa upp. Nu är hög tid att visa vad man förmår som alternativ till det nya borgerliga regeringsförfallet i en synnerligen svår ekonomisk och jobbmässig kris.
/Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 2:44 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home