Det amerikanska löftet - Barack Obama och hans väg
Observerat och värderat:
Det amerikanska löften - om Barack Obama och hans väg till makten
Journalisten Martin Gelin har följt den lika avspände som coole USA-presidenten Barack Obamas segertåg under två år i landet "over there".
Hans 488-sidiga reportagebok - "Det amerikanska löftet – Barack Obamas väg till Vita huset" (488 sid, Atlas förlag) - har sannolikt en hygglig chans att bli en klassiker. Tids nog. Läsvärd är det definitivt. Martin Gelin har varit överallt och pratat med "alla", kopplat ihop läsfrukter med vardaglig verklighet.
Det finns mycket av F. D Roosevelts i 30-talsdepressionen avspänt coola gester och sätt att utöva makt också över Obamas sätt att tackla en tuff och motspänstig verklighet. Det brukar visserligen sägas att depressioner uppstår i spänningsfältet mellan den person man vill och tror sig vara och den man en grå morgon upptäcker att man faktiskt är.
Det är med andra ord farligt att ha en alltför svävande självbild. Och många politiker - och även andra makthavare i dagens mediefixerade värld - tenderar att ha just en sådan svävande och narcisistisk självbild. Italiens Berlusconi är definitivt en sådan. Men det finns fler.
Men det var inte fallet med "New Deal"-epokens Roosevelt och verkar - så här långt - inte heller vara så med Barack Obama. Men annars är just stormakten USA med sitt övermått och ofta hybrisstora och oreflekterande patriotism vara ett riskprojekt för just sådana grandiost uppblåsta självuppfattningar. I retoriken - men nära nog aldrig i verkligheten, än mindre så numera - suggererar man ju och bygger gärna upp bilden att alla amerikaner minsann har samma friheter och möjligheter. I den meningen är USA allt mera en nation byggd på så orealistiska ideal att det också löper stor risk att få - och ofta fått - politiska ledare med minst sagt svävande självbilder. Och där misslyckandet sedan ofta lurar om hörnet.
Därför går det nog att säga att USA tillhör de nationer som i detta avseende oftare är ute på lite mera hal is än exempelvis de nordiska länderna. Om idealen nationen bygger på inte ens kan skymtas där nere i den mera grå och råbrutala verkligheten, ja då står nog också falluckan öppen för många hårt arbetande när krisen slår till i finans- och bolånemarknaden. Och för ledare som trodde på att marknaden alltid reglerar sig själv till det bästa i alla lägen.
När Martin Gelins bok Det amerikanska löftet börjar, strax före 2007, har USA under den misslyckade George Walker Bush (vem minns honom nu?) åtminstone delvis fallit igenom den falluckan.
Avståndet mellan det ideala och det verkliga USA hade redan 2006-2007 under president Bush blivit till en Grand Canyon-stor avgrund som inte ens fantasin och aldrig så grandios retorik kan överbrygga. Redan då börjar allt fler förstå att den så omhuldade amerikanska medelklassen är mer eller mindre bankrutt. Samtidigt har minst 3000 amerikaner och kanske 100 000 irakier dött i ett krig som motiverats av lögner och falskspel.
Begrepp som frihet och demokrati har bokstavligen devalverats till sand och av intet värde av Bushs och den verkligen flåbusen, vicepresident Dick Cheneys så kallade krig mot terrorismen. Den traditionellt så gå-påar-aktiga, amerikanska självkänslan har vittrat sönder och framtiden varken vill eller vågar den amerikanska medelklassen inte ens tänka på. Än mindre "de arbetande fattiga", working poor. Just ingen trodde på "Change" i det läget
Men så kom den unge Illinois-senatorn, demokraten Barack Obama och sa att "Yes we can". "Change" (förändring) är möjligt, det kan vi tro på. Och påminde om att så har man alltid sagt i Amerikan, särskilt när krisen har grinat en i ansiktet. Som Franklin Delano Roosevelt, Martin Luther King och andra.
"Det amerikanska löftet" bygger på de två år Martin Gelin tillbringade med Obamakampanjen, en resa genom 27 olika delstater, som faktiskt gick att följa på Gelins ständigt uppdaterade USA-blogg på Svd.se. Ett utmärkt komplement till tv-kanalen CNN och god berättande och analyserande journalistik i New York Times, Washington Post och andra kvalitetstidningar som ännu finns och orkar leva vidare i det tidningskala USA.
I boken berättar Gelin historien om Obama och det amerikanska löftet i 14 kapitel som varvar "breda" reportage – om typiskt "US-mingel" med den intellektuella eliten till uppsluppet umgänge med sotiga gruvarbetare ”for Obama” i West Virginia – med faktaspäckade analystexter som bidrar till att sätta det som sker "over there" i ett historiskt perspektiv.
Det är inte minst den amerikanska historien som är den urkraftens källa som driver Obamakampanjen framåt. Gelins genomgång av personen Obama är gediget gjord och än mera så vad gäller hans katalyserande förmåga att lyfta in sin egen person i en evig amerikansk berättelse av ”hope” och ”change”. Han var kongenial med sitt budskap och var i detta skede av amerikansk politisk historia precis rätt person och med precis rätt kompetensprofil för de krav som den här "självkänslostukade" tidsandan.
Om vi kan skicka en man till månen och välja en svart man till president så är allt möjligt, det låg så att säga underförstått under hela valkampanjen och när han väl var vald och installerad som USA:s nye president.
Krusningarna av hopp, som Obama med Robert Kennedys ord talar om på ett tidigt valmöte i South Carolina, nådde ungdomarna först. Från denna bas - Obama hade folk överallt, också i traditionellt republikanska fästen - av entusiastiska unga spred sig sedan entusiasmen gradvis till också andra väljar- och medborgargrupper, som framgår av Gelins bok. Just entusiasmen - genuint gräsrotsarbete parad med modern teknik (internet, SMS etc) - gjorde att motståndarna aldrig förmådde döda den med natigativa kampanjmetoder som annars dödat så många tidigare demokratiska presidentkandidater. Och, som Martin Gelin skriver, kunde även tidigare så desillusionerade förorts- och småstadsdemokrater fick nytt hopp och fann varandra i Obama-kampanjens gräsrotsarbete och det budskap om förändring och hopp som den coole Barack Obama ingav dem som en ständigt växande lavinvåg ända fram till valvinsten i november 2008.
Det amerikanska löftet är, som titeln antyder, en berättelse om det löfte och en med USA:s storslagna ideal som Barack Obamas person kommit att sammalänkas med. Och som Obama - under sina första hundra dagar i ett furiöst men ändå avspänt tempo - fortsätter att surfa fram på. Om sedan Obama också - när nuvarande ekonomiska och jobbmässiga kris väl är övervunnet om något år - i praktiken kan bli en ny stor amerikanske president i nivå med 30-talsdepressionsårens F. D Roosevelt återstår att se. Men nog finns chansen där.
Bara hans administation avvecklar sitt Irak-krigetsmisslyckande på ett bra sätt, orkar hålla i tillräckligt länge med den så nödvändiga krisbekämpande politiken samtidigt som Obamas administration också måste leverera en någorlunda anständig och bra sjukvårdsförsäkring (47 milj. amerikanare saknar det idag) och annat liknande. Då kan Obama bli den stora president som USA så väl behöver - och som han så här långt också inger löften om att kunna ha en någorlunda god chans att leva upp till.
Också om han, precis som Gerlin skriver i slutet av sin bok har rent orimliga förväntningar på sin person.
Robert Björkenwall
(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
Det amerikanska löften - om Barack Obama och hans väg till makten
Journalisten Martin Gelin har följt den lika avspände som coole USA-presidenten Barack Obamas segertåg under två år i landet "over there".
Hans 488-sidiga reportagebok - "Det amerikanska löftet – Barack Obamas väg till Vita huset" (488 sid, Atlas förlag) - har sannolikt en hygglig chans att bli en klassiker. Tids nog. Läsvärd är det definitivt. Martin Gelin har varit överallt och pratat med "alla", kopplat ihop läsfrukter med vardaglig verklighet.
Det finns mycket av F. D Roosevelts i 30-talsdepressionen avspänt coola gester och sätt att utöva makt också över Obamas sätt att tackla en tuff och motspänstig verklighet. Det brukar visserligen sägas att depressioner uppstår i spänningsfältet mellan den person man vill och tror sig vara och den man en grå morgon upptäcker att man faktiskt är.
Det är med andra ord farligt att ha en alltför svävande självbild. Och många politiker - och även andra makthavare i dagens mediefixerade värld - tenderar att ha just en sådan svävande och narcisistisk självbild. Italiens Berlusconi är definitivt en sådan. Men det finns fler.
Men det var inte fallet med "New Deal"-epokens Roosevelt och verkar - så här långt - inte heller vara så med Barack Obama. Men annars är just stormakten USA med sitt övermått och ofta hybrisstora och oreflekterande patriotism vara ett riskprojekt för just sådana grandiost uppblåsta självuppfattningar. I retoriken - men nära nog aldrig i verkligheten, än mindre så numera - suggererar man ju och bygger gärna upp bilden att alla amerikaner minsann har samma friheter och möjligheter. I den meningen är USA allt mera en nation byggd på så orealistiska ideal att det också löper stor risk att få - och ofta fått - politiska ledare med minst sagt svävande självbilder. Och där misslyckandet sedan ofta lurar om hörnet.
Därför går det nog att säga att USA tillhör de nationer som i detta avseende oftare är ute på lite mera hal is än exempelvis de nordiska länderna. Om idealen nationen bygger på inte ens kan skymtas där nere i den mera grå och råbrutala verkligheten, ja då står nog också falluckan öppen för många hårt arbetande när krisen slår till i finans- och bolånemarknaden. Och för ledare som trodde på att marknaden alltid reglerar sig själv till det bästa i alla lägen.
När Martin Gelins bok Det amerikanska löftet börjar, strax före 2007, har USA under den misslyckade George Walker Bush (vem minns honom nu?) åtminstone delvis fallit igenom den falluckan.
Avståndet mellan det ideala och det verkliga USA hade redan 2006-2007 under president Bush blivit till en Grand Canyon-stor avgrund som inte ens fantasin och aldrig så grandios retorik kan överbrygga. Redan då börjar allt fler förstå att den så omhuldade amerikanska medelklassen är mer eller mindre bankrutt. Samtidigt har minst 3000 amerikaner och kanske 100 000 irakier dött i ett krig som motiverats av lögner och falskspel.
Begrepp som frihet och demokrati har bokstavligen devalverats till sand och av intet värde av Bushs och den verkligen flåbusen, vicepresident Dick Cheneys så kallade krig mot terrorismen. Den traditionellt så gå-påar-aktiga, amerikanska självkänslan har vittrat sönder och framtiden varken vill eller vågar den amerikanska medelklassen inte ens tänka på. Än mindre "de arbetande fattiga", working poor. Just ingen trodde på "Change" i det läget
Men så kom den unge Illinois-senatorn, demokraten Barack Obama och sa att "Yes we can". "Change" (förändring) är möjligt, det kan vi tro på. Och påminde om att så har man alltid sagt i Amerikan, särskilt när krisen har grinat en i ansiktet. Som Franklin Delano Roosevelt, Martin Luther King och andra.
"Det amerikanska löftet" bygger på de två år Martin Gelin tillbringade med Obamakampanjen, en resa genom 27 olika delstater, som faktiskt gick att följa på Gelins ständigt uppdaterade USA-blogg på Svd.se. Ett utmärkt komplement till tv-kanalen CNN och god berättande och analyserande journalistik i New York Times, Washington Post och andra kvalitetstidningar som ännu finns och orkar leva vidare i det tidningskala USA.
I boken berättar Gelin historien om Obama och det amerikanska löftet i 14 kapitel som varvar "breda" reportage – om typiskt "US-mingel" med den intellektuella eliten till uppsluppet umgänge med sotiga gruvarbetare ”for Obama” i West Virginia – med faktaspäckade analystexter som bidrar till att sätta det som sker "over there" i ett historiskt perspektiv.
Det är inte minst den amerikanska historien som är den urkraftens källa som driver Obamakampanjen framåt. Gelins genomgång av personen Obama är gediget gjord och än mera så vad gäller hans katalyserande förmåga att lyfta in sin egen person i en evig amerikansk berättelse av ”hope” och ”change”. Han var kongenial med sitt budskap och var i detta skede av amerikansk politisk historia precis rätt person och med precis rätt kompetensprofil för de krav som den här "självkänslostukade" tidsandan.
Om vi kan skicka en man till månen och välja en svart man till president så är allt möjligt, det låg så att säga underförstått under hela valkampanjen och när han väl var vald och installerad som USA:s nye president.
Krusningarna av hopp, som Obama med Robert Kennedys ord talar om på ett tidigt valmöte i South Carolina, nådde ungdomarna först. Från denna bas - Obama hade folk överallt, också i traditionellt republikanska fästen - av entusiastiska unga spred sig sedan entusiasmen gradvis till också andra väljar- och medborgargrupper, som framgår av Gelins bok. Just entusiasmen - genuint gräsrotsarbete parad med modern teknik (internet, SMS etc) - gjorde att motståndarna aldrig förmådde döda den med natigativa kampanjmetoder som annars dödat så många tidigare demokratiska presidentkandidater. Och, som Martin Gelin skriver, kunde även tidigare så desillusionerade förorts- och småstadsdemokrater fick nytt hopp och fann varandra i Obama-kampanjens gräsrotsarbete och det budskap om förändring och hopp som den coole Barack Obama ingav dem som en ständigt växande lavinvåg ända fram till valvinsten i november 2008.
Det amerikanska löftet är, som titeln antyder, en berättelse om det löfte och en med USA:s storslagna ideal som Barack Obamas person kommit att sammalänkas med. Och som Obama - under sina första hundra dagar i ett furiöst men ändå avspänt tempo - fortsätter att surfa fram på. Om sedan Obama också - när nuvarande ekonomiska och jobbmässiga kris väl är övervunnet om något år - i praktiken kan bli en ny stor amerikanske president i nivå med 30-talsdepressionsårens F. D Roosevelt återstår att se. Men nog finns chansen där.
Bara hans administation avvecklar sitt Irak-krigetsmisslyckande på ett bra sätt, orkar hålla i tillräckligt länge med den så nödvändiga krisbekämpande politiken samtidigt som Obamas administration också måste leverera en någorlunda anständig och bra sjukvårdsförsäkring (47 milj. amerikanare saknar det idag) och annat liknande. Då kan Obama bli den stora president som USA så väl behöver - och som han så här långt också inger löften om att kunna ha en någorlunda god chans att leva upp till.
Också om han, precis som Gerlin skriver i slutet av sin bok har rent orimliga förväntningar på sin person.
Robert Björkenwall
(robert.bjorken@telia.com); http://rbjorkenwall.blogspot.com/
posted by rbjorkenwall at 4:20 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home