Saab går till rekonstruktion och hela svenska fordonsklustret framtid kanske också är hotat
Observerat och värderat:
En ideologistyrd nedläggning av Saabs bilproduktion
Tveklöst är det viktigt att vara ansvarsfull med skattebetalarnas pengar. Tveklöst är det viktigt att ställa krav på den som uppbär stöd från det allmänna. Självklart är staten ingen långsiktig ägare till Saab.
Men det retoriska "chick race-spel" som näringsministser Maud Olofsson nu ägnar sig åt i retorikkriget mellan regeringen och Saab:s ägare, GM, är rena rama galenskapen och skämmer ut Sverige.
"Vi spelar inte Monopol, det är riktiga pengar", motiverar hon sitt nej till att försöka rädda vad som räddas kan av Saab som företag i Sverige. "Trollhättan ska bygga annat än bilar", säger hennes ansvarige statssekretare Jöran Hägglund som ett motiv för regeringen att ta sin hand ifrån bilbyggarna på orten.
Sveriges näringsminister måste demonstrera att hon tror på Sverige som bilbyggarnation, att hon inte givit upp. Självfallet ska inte Sveriges näringsminister stänga några dörrar alls när det gäller att försöka rädda svenska jobb.
Maud Olofsson får inte vara så förblindad av sin ideologiska övertygelse att ett tillfälligt statligt ägande blir otänkbart. Hon verkar inte - i likhet med andra i Reinfeldts alliansregering - inte förstå att i den extrema finanskris och lågkonjunktur som vi nu befinner oss i gäller inte gamla regler på ekonomins område. En sådan är att företag som inte klarar sig på marknaden ska slås ut. Skulle den reglen följas nu, i detta extrema krisläge då alla bilföretag går usel, så skulle alla bilföretag läggas ner.
Det värsta är inte att GM, som visat sig vara särskilt finansiellt svaga, tycks se Saab mest som ett ogräs i trädgården. Det förefaller som också Sveriges pratglada näringsminister gör samma bedömning.
Nu talar det mesta för att Saab går i konkurs och det möjligen ur spillrorna av den rekonstruktion som sedan följer det blir någon annan verksamhet i Trollhätte-fabrikens lokaler med blott en avsevärt mindre del av produktionsstyrkan kvar i någon ny regim. Kanske i någon slags legoproduktion av vindmöllesnurror eller annat liknande?
Sist och slutligen är det de nyliberala mallen i Reinfeldt-alliansen om att staten inte ska äga företag -i motsats till ex.vis Frankrike m fl - som låst fast regeringen i synen på bilindustrin. Och därmed nu beseglat Saabs öde. Detta trots att bilföretaget har flera nya bilmodeller är färdigutvecklade - nya 9-5, en fyrhjulsdriven 9-3 och en mindre SUV (jeepliknande bil), 9-4X är framtagna för produktion. Och trots att det finns andra biltillverkare som inte har nya modeller på gång på det sätt som Saab har.
Men det spelar ingen roll för Maud Olofsson och den blå alliansregeringen. Staten ska inte ens i extrema lägen ställa upp med några garantilån, än mindre äga ens aldrig så tillfälligt. Därför är ödet nu beseglat för de flera tusentalet Saab-anställda i Trollhättan, och med det så försvagas också hela det svenska fordonsindustriklustret och de totalt 140 000 jobb som direkt och indirekt hänger samman med denna industrigren i vårt land.
Näringspolitik har i svensk politisk debatt blivit ett ickeord. Staten ska hålla sig borta från näringslivet och ekonomin. Vi har, dessvärre, också här närmast konsensus över blockgränserna. Dessvärre saknas därtill också långsiktiga industrialister i vårt land. Kvartalskapitalismen regerar.
Beskedet på morgonen den 20 februari om att Saab nu lämnat in en ansökan om rekonstruktion kom inte direkt som någon överraskning mot den här bakgrunden.
Och samtidigt ska nu - av signalerna från näringsdepartementet att döma - också det så kallade utvecklingsbolaget för fordonsindustrins framtidssatsningar även kunna användas till allt möjligt annat än just fordonsteknik att skaffa. Men så kan det gå när haspen inte är på och en hårt ideologistyrd regim sitter vid rodret. Då gäller alltid kartan, aldrig verkligheten.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
En ideologistyrd nedläggning av Saabs bilproduktion
Tveklöst är det viktigt att vara ansvarsfull med skattebetalarnas pengar. Tveklöst är det viktigt att ställa krav på den som uppbär stöd från det allmänna. Självklart är staten ingen långsiktig ägare till Saab.
Men det retoriska "chick race-spel" som näringsministser Maud Olofsson nu ägnar sig åt i retorikkriget mellan regeringen och Saab:s ägare, GM, är rena rama galenskapen och skämmer ut Sverige.
"Vi spelar inte Monopol, det är riktiga pengar", motiverar hon sitt nej till att försöka rädda vad som räddas kan av Saab som företag i Sverige. "Trollhättan ska bygga annat än bilar", säger hennes ansvarige statssekretare Jöran Hägglund som ett motiv för regeringen att ta sin hand ifrån bilbyggarna på orten.
Sveriges näringsminister måste demonstrera att hon tror på Sverige som bilbyggarnation, att hon inte givit upp. Självfallet ska inte Sveriges näringsminister stänga några dörrar alls när det gäller att försöka rädda svenska jobb.
Maud Olofsson får inte vara så förblindad av sin ideologiska övertygelse att ett tillfälligt statligt ägande blir otänkbart. Hon verkar inte - i likhet med andra i Reinfeldts alliansregering - inte förstå att i den extrema finanskris och lågkonjunktur som vi nu befinner oss i gäller inte gamla regler på ekonomins område. En sådan är att företag som inte klarar sig på marknaden ska slås ut. Skulle den reglen följas nu, i detta extrema krisläge då alla bilföretag går usel, så skulle alla bilföretag läggas ner.
Det värsta är inte att GM, som visat sig vara särskilt finansiellt svaga, tycks se Saab mest som ett ogräs i trädgården. Det förefaller som också Sveriges pratglada näringsminister gör samma bedömning.
Nu talar det mesta för att Saab går i konkurs och det möjligen ur spillrorna av den rekonstruktion som sedan följer det blir någon annan verksamhet i Trollhätte-fabrikens lokaler med blott en avsevärt mindre del av produktionsstyrkan kvar i någon ny regim. Kanske i någon slags legoproduktion av vindmöllesnurror eller annat liknande?
Sist och slutligen är det de nyliberala mallen i Reinfeldt-alliansen om att staten inte ska äga företag -i motsats till ex.vis Frankrike m fl - som låst fast regeringen i synen på bilindustrin. Och därmed nu beseglat Saabs öde. Detta trots att bilföretaget har flera nya bilmodeller är färdigutvecklade - nya 9-5, en fyrhjulsdriven 9-3 och en mindre SUV (jeepliknande bil), 9-4X är framtagna för produktion. Och trots att det finns andra biltillverkare som inte har nya modeller på gång på det sätt som Saab har.
Men det spelar ingen roll för Maud Olofsson och den blå alliansregeringen. Staten ska inte ens i extrema lägen ställa upp med några garantilån, än mindre äga ens aldrig så tillfälligt. Därför är ödet nu beseglat för de flera tusentalet Saab-anställda i Trollhättan, och med det så försvagas också hela det svenska fordonsindustriklustret och de totalt 140 000 jobb som direkt och indirekt hänger samman med denna industrigren i vårt land.
Näringspolitik har i svensk politisk debatt blivit ett ickeord. Staten ska hålla sig borta från näringslivet och ekonomin. Vi har, dessvärre, också här närmast konsensus över blockgränserna. Dessvärre saknas därtill också långsiktiga industrialister i vårt land. Kvartalskapitalismen regerar.
Beskedet på morgonen den 20 februari om att Saab nu lämnat in en ansökan om rekonstruktion kom inte direkt som någon överraskning mot den här bakgrunden.
Och samtidigt ska nu - av signalerna från näringsdepartementet att döma - också det så kallade utvecklingsbolaget för fordonsindustrins framtidssatsningar även kunna användas till allt möjligt annat än just fordonsteknik att skaffa. Men så kan det gå när haspen inte är på och en hårt ideologistyrd regim sitter vid rodret. Då gäller alltid kartan, aldrig verkligheten.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 12:24 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home