Om Obamas krispaket som nu är antaget
Observerat och värderat:
Obamas krispaket - hyggligt stort men räcker det?
Så har då USA:s nytillträdde president på mindre än en månad lyckats baxa igenom ett gigantiskt stimulanspaket på nästan 800 miljarder dollar genom kongressens båda kamrar, senaten och representanthuset. Det är ett styrkebesked av demokraten Barack Obama, förutsatt att det ger de resultat han och övriga amerikaner hoppas på. En sak är i alla fall säker. Alternativet att inget göra som USA:s besegrade republikaner valt att inta som sin position är inget alternativ. Samtidigt anser ex.vis nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman (se färsk kolumn i NYT 13/2) att Obama borde ha tagit i ännu lite mer.
Optimisterna söker dock febrilt efter hoppfulla tecken. Härom veckan kom ett sådant -i form av bättre detaljhandelssiffror från USA. Visst kan man alltid hoppas att värsta är över nu. Men särskilt sannolikt är det inte.
Men den som - i likhet med republikanerna i USA - tror att det här ska lösa sig själv tar nog väldigt fel. En kris som den USA och världen befinner sig i har vi inte sett sedan tidigt 30-tal och då behöver också åtgärder mycket utöver det "normala" från politikernas och samhälles sida. En tes som professor Paul Krugman och andra drivit hårt sedan bankirfirman Lehman Brothers gick i konkurs i september 2008 och finanskrisen snabbt blev allt djupare.
När Barack Obama och demokraterna - trots republikanernas massiva motstånd - nu lyckats lotsa ett stimulanspaket på enroma 787 miljarder dollar, 6 500 miljarder svenska kronor, så är frågan snarare om ens det räcker. Eller om det borde varit ännu lite mer och haft mindre tonvikt på skattesänkningar och ännu lite mer på offentliga infrastrukturinvesteringar och annat liknande.
Räddar 3,5 miljoner jobb
Förhoppningen är att paketet ska rädda eller skapa 3,5 miljoner jobb i USA. Utanför USA - i övriga världen - är förhoppiningen att det tillsammans med de stora stimulanspaket i Tyskland (500 miljarder kr nyligen), Frankrike, Storbritannien m fl länder i världen ska få igång världsekonomin igen.
Räcker då detta?
Farhågorna hos den amerikanska högern (republikanerna) - där t ex bara tre senatorer röstade med demokraterna om krispaketet - är snarare att det, trots att en tredjedel av paketet är skattesänkningar till medelklassen, bara genom att spä på de redan stora budgetunderskotten riskerar att skapa ett tryck för framtida skattehöjningar.
Inte en enda republikan i underhuset
Republikanerna säger därför nej till hela paketet. President Obamas ärligt menade försök till partiöverskridande enighet om stimulanspaketet måste sägas ha misslyckats när i representanthuset (underhuset) inte en enda republikan stödde det.
Att majoriteten blev så stor som 246 mot 183 visar bara hur stor Obamas och demokraternas valseger den 4 november 2008 var.
I senaten där demokraternas majoritet är mindre röstade 60 för och 38 emot, sedan tre östkustrepublikaner ställt sig bakom förslaget efter att ha förhandlat ner storleken på paketet en del. 60 röster var precis vad som krävdes för att republikanerna inte genom filibuster-förhalande taktiken skulle kunna stoppa ett antagande av Obamas krispaket i senaten.
Men det är förstås inte omöjligt att redan Obamas försök att nå en bredare partipolitisk bas kommer att belönas av väljarna även om det nu misslyckades.
Redan att han försökte uppskattas av många mittenväljare.
Hur stort kan då ett stimulanspaket vara? Professor Paul Krugman anser att krispaketet borde varit ännu lite större medan t ex en "mindre tung" ekonom som ex.vis Svenskt Näringslivs Stefan Fölster anser att paketet är på gränsen till vad som kan accepteras. Men hade fortfarande George Walker Bush och hans republikaner styrt i USA hade krispaketet blivit många hundra miljarder dollar mindre och mest haft tonvikt på skattesänkningar. Så olika ser verkligheten ut för olika bedömare av vilka krisåtgärder som tarvas i detta ekonomiska "nödläge".
Sanningen är väl den - när den akuta krisen är övervunnen - att USA nog borde höja sina skatter för att med dessa gemensamma medel sedan kunna åstadkomma en välfärd och trygghetssystem för alla amerikaner som vore mera i nivå med motsvarande europeiska nivå.
Förhoppningsvis ökar den snabba lösningen med krispaketet nu också Obamas möjligheter att även driva igenom en allmän sjukvårdsförsäkring. Något som professor Paul Krugman menar nu borde bli nästa steg för att fånga in de mer än 47 miljoner amerikaner som nu står helt utan sjukvårdsförsäkring.
Det är nog vad som behövs - en "trygghetschock" - om amerikanerna ska våga börja konsumera igen och få igång efterfrågan och hjulen i den inhemska ekonomin. Inte minst i extrema krislägen behövs just en välplanerad trygghetsschock och inga ytterligare försämringar av social- och trygghetsförsäkringar till en oacceptabel nivå om man vill förhindra ytterligare fall i den inhemska efterfrågan i ekonomin. Det gäller i USA och det gäller också i Sverige och andra länder i Europa.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com ;http://rbjorkenwall.blogspot.com följer amerikansk politik sedan många år
Obamas krispaket - hyggligt stort men räcker det?
Så har då USA:s nytillträdde president på mindre än en månad lyckats baxa igenom ett gigantiskt stimulanspaket på nästan 800 miljarder dollar genom kongressens båda kamrar, senaten och representanthuset. Det är ett styrkebesked av demokraten Barack Obama, förutsatt att det ger de resultat han och övriga amerikaner hoppas på. En sak är i alla fall säker. Alternativet att inget göra som USA:s besegrade republikaner valt att inta som sin position är inget alternativ. Samtidigt anser ex.vis nobelpristagaren i ekonomi Paul Krugman (se färsk kolumn i NYT 13/2) att Obama borde ha tagit i ännu lite mer.
Optimisterna söker dock febrilt efter hoppfulla tecken. Härom veckan kom ett sådant -i form av bättre detaljhandelssiffror från USA. Visst kan man alltid hoppas att värsta är över nu. Men särskilt sannolikt är det inte.
Men den som - i likhet med republikanerna i USA - tror att det här ska lösa sig själv tar nog väldigt fel. En kris som den USA och världen befinner sig i har vi inte sett sedan tidigt 30-tal och då behöver också åtgärder mycket utöver det "normala" från politikernas och samhälles sida. En tes som professor Paul Krugman och andra drivit hårt sedan bankirfirman Lehman Brothers gick i konkurs i september 2008 och finanskrisen snabbt blev allt djupare.
När Barack Obama och demokraterna - trots republikanernas massiva motstånd - nu lyckats lotsa ett stimulanspaket på enroma 787 miljarder dollar, 6 500 miljarder svenska kronor, så är frågan snarare om ens det räcker. Eller om det borde varit ännu lite mer och haft mindre tonvikt på skattesänkningar och ännu lite mer på offentliga infrastrukturinvesteringar och annat liknande.
Räddar 3,5 miljoner jobb
Förhoppningen är att paketet ska rädda eller skapa 3,5 miljoner jobb i USA. Utanför USA - i övriga världen - är förhoppiningen att det tillsammans med de stora stimulanspaket i Tyskland (500 miljarder kr nyligen), Frankrike, Storbritannien m fl länder i världen ska få igång världsekonomin igen.
Räcker då detta?
Farhågorna hos den amerikanska högern (republikanerna) - där t ex bara tre senatorer röstade med demokraterna om krispaketet - är snarare att det, trots att en tredjedel av paketet är skattesänkningar till medelklassen, bara genom att spä på de redan stora budgetunderskotten riskerar att skapa ett tryck för framtida skattehöjningar.
Inte en enda republikan i underhuset
Republikanerna säger därför nej till hela paketet. President Obamas ärligt menade försök till partiöverskridande enighet om stimulanspaketet måste sägas ha misslyckats när i representanthuset (underhuset) inte en enda republikan stödde det.
Att majoriteten blev så stor som 246 mot 183 visar bara hur stor Obamas och demokraternas valseger den 4 november 2008 var.
I senaten där demokraternas majoritet är mindre röstade 60 för och 38 emot, sedan tre östkustrepublikaner ställt sig bakom förslaget efter att ha förhandlat ner storleken på paketet en del. 60 röster var precis vad som krävdes för att republikanerna inte genom filibuster-förhalande taktiken skulle kunna stoppa ett antagande av Obamas krispaket i senaten.
Men det är förstås inte omöjligt att redan Obamas försök att nå en bredare partipolitisk bas kommer att belönas av väljarna även om det nu misslyckades.
Redan att han försökte uppskattas av många mittenväljare.
Hur stort kan då ett stimulanspaket vara? Professor Paul Krugman anser att krispaketet borde varit ännu lite större medan t ex en "mindre tung" ekonom som ex.vis Svenskt Näringslivs Stefan Fölster anser att paketet är på gränsen till vad som kan accepteras. Men hade fortfarande George Walker Bush och hans republikaner styrt i USA hade krispaketet blivit många hundra miljarder dollar mindre och mest haft tonvikt på skattesänkningar. Så olika ser verkligheten ut för olika bedömare av vilka krisåtgärder som tarvas i detta ekonomiska "nödläge".
Sanningen är väl den - när den akuta krisen är övervunnen - att USA nog borde höja sina skatter för att med dessa gemensamma medel sedan kunna åstadkomma en välfärd och trygghetssystem för alla amerikaner som vore mera i nivå med motsvarande europeiska nivå.
Förhoppningsvis ökar den snabba lösningen med krispaketet nu också Obamas möjligheter att även driva igenom en allmän sjukvårdsförsäkring. Något som professor Paul Krugman menar nu borde bli nästa steg för att fånga in de mer än 47 miljoner amerikaner som nu står helt utan sjukvårdsförsäkring.
Det är nog vad som behövs - en "trygghetschock" - om amerikanerna ska våga börja konsumera igen och få igång efterfrågan och hjulen i den inhemska ekonomin. Inte minst i extrema krislägen behövs just en välplanerad trygghetsschock och inga ytterligare försämringar av social- och trygghetsförsäkringar till en oacceptabel nivå om man vill förhindra ytterligare fall i den inhemska efterfrågan i ekonomin. Det gäller i USA och det gäller också i Sverige och andra länder i Europa.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com ;http://rbjorkenwall.blogspot.com följer amerikansk politik sedan många år
posted by rbjorkenwall at 1:52 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home