Går finska S samma väg som danska S? - "parkerar" vid max 20 % i väljarstöd
(Publicerad i bl a Dala-Demokraten 13/2-09, NSD 23/2 m fl)
Observerat och värderat:
Fortsatt kräftgång för finska sossarna - går de samma utveckling till mötes som danska S?
För de finska socialdemokraterna, SDP, går det - inte helt oväntat gradvis något lite sämre hela tiden i väljaropinionen. Kommunvalet med den nyvalda partiledaren Jutta Urpilainen blev ingen framgång. Och i olika opinionsmätningar under hösten och vintern har SDP fortsatt att dala så att man under på sin höjd förmår samla runt 19-20 procent i opinionsstöd. Klart mindre än dent Reinfeldt-moderata imageförnyande Samlingspartiet, som förefaller ha etablerat sig nu som Finlands klart största parti med runt 24-25 procent i väljarstöd, klart större än nuvarande "statsministerpartiet" Centern i den borgerliga finska koalitionsregeringen.
Chansningen att välja den helt regeringsoerfarna och relativt oprövade Jutta Urpilainen från Österbotten till ny SDP-ledare har så här långt inte gått hem. Även bland de unga finska väljarna har Samlingspartiets ledande politiker, talmannen och nästa (?) president Sauli Niinistö, finansministern och samlingspartiledaren Jyrki Katainen och utrikesministern och Bildt-kompisen Alexander Stubb gått hem bättre än SDP-ledaren Urpilainen och den väl luddiga profil som SDP fortsatt har i de finska väljarna ögon. Och någon mera kraftfull och drivande oppositionspolitik har de finska socialdemokraterna under Urpilainens ledning inte förmått ta fram ens i den ny allt mera djupande ekonomiska krisen med ständigt nya varsel inom den så viktiga skogsindustrin och inom en kommunsektor som på allt fler håll tvingas varsla personal i den ekonomiska krisens spår.
Fortsätter det så här, lär inte de finska socialdemokraterna kanske ens kunna återkomma som "juniorpartner" i nästa finska koalitionsregering efter nästa riksdagsval våren 2011.
Trots att en majoritet av ombuden på SDP-kongressen i juni 2008 då gjorde bedömningen av en ung och ny men i stora sammanhang tämligen oprövad kvinnlig partiledare var det bästa kortet att satsa på i kampen med samlingspartiet och centern om de finska väljarnas röster. Vill det sig illa, kan det visa sig att de finska socialdemokraterna med valet av "ungdomliga" Urpilainen gjorde ett "Gucci-Helle"-val - den nu i flera val rätt misslyckade men flaschiga danska s-ledaren Helle Thornvin-Schmid - och lite för mycket såg till yta och flashighet och lite för lite till substans och förmåga att verkligen klara kampen mot debattmässigt vassare och i väljarnas ögon mera trovärdigare politiker i de stora konkurrentpartierna. En del bevarande att så skulle bli fallet när Urpilainen valdes som ledare några år för tidigt på SDP-kongressen i juni 2008.
Och så här långt har den spådomen haft visst fog för sig genom den fortsatta kräftgång i väljaropinionen som SDP haft det senaste halvåret."Urpilainen är helt ute och SDP har inget riktigt bra program", säger en finsk radiojournalist till mig om läget. Men facit får vi först när de finska väljarna har sagt sitt i nästa riksdagsval våren 2011.
Fortsätter SDP att med sitt tämligen nya ledarskap uppvisa i medborgarnas ögon samma grå och suddiga profil som hittills är sannolikheten stor för att så kan ske. Trots att den ekonomiska krisen och den snabbt stigande arbetslösheten borde kunna ge oppositionspartiet SDP rikliga möjligheter att bedriva en stark och opinionsvinnande oppositionspolitik mot ministären Vanhanen-Katainen.
Fortsätter å andra sidan m-kopian Samlingspartiets popularitet att öka på samma sätt som hittills är det enbart en tidsfråga innan partiets stöd tar sig över 30 procentsgränsen. Blir det så eller i närheten av detta, lär partiordförande Jyrki Katainen nog bli tämligen given som statsminister i landets nästa koalitionsregering.
Detta oavsett vilka andra partier - centern eller socialdemokratern m fl - som sedan därutöver kan tänkas ingå i den efter valet 2011.
Men, sorgligt nog, är inte bara dansk socialdemokrati på dekis utan just nu är trenden att även finsk socialdemokrati är på väg att kopiera Danmarks s-rutschkana mot att gradvis bli ett stabilt "mindre än 20 %-parti". Bara i Norge och Sverige förmår S ännu behålla ställningen som stora och dominerande partier.
Men hur länge till förblir det så ens för det norska Arbeiderpartiet (populistiska Fremskrittspartiet snor ju många arbetarväljare från Ap)? Eller blir snart bara SAP kvar i Norden som enda riktigt stora socialdemokratiska partiet?
Men hur är det: vill och förmår S i Sverige ta varning av utvecklingen för socialdemokraterna i Danmark och Finland?
För övrigt med tanke på därtill stora problem för tyska SPD, franska socialisterna (svårt splittrade) m fl s-partier i Europa som också går kräftgång i opinionen: hur sannolikt är det att kommande EU-parlamentsval leder till ett "rödare" Europa den 7 juni!?
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat och värderat:
Fortsatt kräftgång för finska sossarna - går de samma utveckling till mötes som danska S?
För de finska socialdemokraterna, SDP, går det - inte helt oväntat gradvis något lite sämre hela tiden i väljaropinionen. Kommunvalet med den nyvalda partiledaren Jutta Urpilainen blev ingen framgång. Och i olika opinionsmätningar under hösten och vintern har SDP fortsatt att dala så att man under på sin höjd förmår samla runt 19-20 procent i opinionsstöd. Klart mindre än dent Reinfeldt-moderata imageförnyande Samlingspartiet, som förefaller ha etablerat sig nu som Finlands klart största parti med runt 24-25 procent i väljarstöd, klart större än nuvarande "statsministerpartiet" Centern i den borgerliga finska koalitionsregeringen.
Chansningen att välja den helt regeringsoerfarna och relativt oprövade Jutta Urpilainen från Österbotten till ny SDP-ledare har så här långt inte gått hem. Även bland de unga finska väljarna har Samlingspartiets ledande politiker, talmannen och nästa (?) president Sauli Niinistö, finansministern och samlingspartiledaren Jyrki Katainen och utrikesministern och Bildt-kompisen Alexander Stubb gått hem bättre än SDP-ledaren Urpilainen och den väl luddiga profil som SDP fortsatt har i de finska väljarna ögon. Och någon mera kraftfull och drivande oppositionspolitik har de finska socialdemokraterna under Urpilainens ledning inte förmått ta fram ens i den ny allt mera djupande ekonomiska krisen med ständigt nya varsel inom den så viktiga skogsindustrin och inom en kommunsektor som på allt fler håll tvingas varsla personal i den ekonomiska krisens spår.
Fortsätter det så här, lär inte de finska socialdemokraterna kanske ens kunna återkomma som "juniorpartner" i nästa finska koalitionsregering efter nästa riksdagsval våren 2011.
Trots att en majoritet av ombuden på SDP-kongressen i juni 2008 då gjorde bedömningen av en ung och ny men i stora sammanhang tämligen oprövad kvinnlig partiledare var det bästa kortet att satsa på i kampen med samlingspartiet och centern om de finska väljarnas röster. Vill det sig illa, kan det visa sig att de finska socialdemokraterna med valet av "ungdomliga" Urpilainen gjorde ett "Gucci-Helle"-val - den nu i flera val rätt misslyckade men flaschiga danska s-ledaren Helle Thornvin-Schmid - och lite för mycket såg till yta och flashighet och lite för lite till substans och förmåga att verkligen klara kampen mot debattmässigt vassare och i väljarnas ögon mera trovärdigare politiker i de stora konkurrentpartierna. En del bevarande att så skulle bli fallet när Urpilainen valdes som ledare några år för tidigt på SDP-kongressen i juni 2008.
Och så här långt har den spådomen haft visst fog för sig genom den fortsatta kräftgång i väljaropinionen som SDP haft det senaste halvåret."Urpilainen är helt ute och SDP har inget riktigt bra program", säger en finsk radiojournalist till mig om läget. Men facit får vi först när de finska väljarna har sagt sitt i nästa riksdagsval våren 2011.
Fortsätter SDP att med sitt tämligen nya ledarskap uppvisa i medborgarnas ögon samma grå och suddiga profil som hittills är sannolikheten stor för att så kan ske. Trots att den ekonomiska krisen och den snabbt stigande arbetslösheten borde kunna ge oppositionspartiet SDP rikliga möjligheter att bedriva en stark och opinionsvinnande oppositionspolitik mot ministären Vanhanen-Katainen.
Fortsätter å andra sidan m-kopian Samlingspartiets popularitet att öka på samma sätt som hittills är det enbart en tidsfråga innan partiets stöd tar sig över 30 procentsgränsen. Blir det så eller i närheten av detta, lär partiordförande Jyrki Katainen nog bli tämligen given som statsminister i landets nästa koalitionsregering.
Detta oavsett vilka andra partier - centern eller socialdemokratern m fl - som sedan därutöver kan tänkas ingå i den efter valet 2011.
Men, sorgligt nog, är inte bara dansk socialdemokrati på dekis utan just nu är trenden att även finsk socialdemokrati är på väg att kopiera Danmarks s-rutschkana mot att gradvis bli ett stabilt "mindre än 20 %-parti". Bara i Norge och Sverige förmår S ännu behålla ställningen som stora och dominerande partier.
Men hur länge till förblir det så ens för det norska Arbeiderpartiet (populistiska Fremskrittspartiet snor ju många arbetarväljare från Ap)? Eller blir snart bara SAP kvar i Norden som enda riktigt stora socialdemokratiska partiet?
Men hur är det: vill och förmår S i Sverige ta varning av utvecklingen för socialdemokraterna i Danmark och Finland?
För övrigt med tanke på därtill stora problem för tyska SPD, franska socialisterna (svårt splittrade) m fl s-partier i Europa som också går kräftgång i opinionen: hur sannolikt är det att kommande EU-parlamentsval leder till ett "rödare" Europa den 7 juni!?
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com;http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 4:03 PM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home