Obamas löftesrika tal och försök att häva krisen
Observerat och värderat:
Obamas USA - nu görs ett rejält försök att vända krisen
I skuggan av den mediala hysterin i Sverige inför förlovningen och det nästa sommar förestående bröllopet mellan kronprinsessan och Daniel Westling försökte USA:s nyvalde president Barack Obama ingjuta lite mod och hopp i sin av kris och krig hårt prövade nation.
I sitt första stora tal efter sin stora valvinst i november och den i januari därpå följande, överväldigande presidentinstallation förklarade president Obama för kongressen - och övriga världen via CNN:s livesändning - att det nu handlade om återuppbyggnad och att vad som krävs är omfattande investeringar och tålamod för att ta upp USA ur det ekonomiska moraset.
Trots gigantiska, från Bushåren ärvda offentliga budgetunderskott avser presidenten både göra stora satsningar på att häva finanskrisen, stimulera ekonomin och uppfylla de närmast osannolikt omfattade vallöften som ställdes ut i höstas.
Det handlar således om att rädda hela det finansiella systemet med hjälp av hundratals miljarder dollar, reformera sjukvården, se till att alla amerikaner får en sjukvårdsförsäkring värd namnet (47 miljoner har ingen sådan), rusta upp det nedgångna på utbildningssystemet och investera dollarmiljard efter dollarmiljard på att göra energisystemet mera miljövänligt. Totalt handlar det - med alla olika paket - om satsningar runt 12 procent av USA:s samlade bruttonationalprodukt, ett par procentenheter mer än F.D Roosevelts New Deal-paket från 1933.
Samtidigt ska inte heller den svårt krisande amerikanska bilindustrin glömmas bort, lovade Obama.
Det är inte utan att man undrar hur han ska klara av denna enorma utmaning samt hantera de gränslösa förväntningar som han i valrörelsen inte såg någon anledning att dämpa. Men just detta inger samtidigt hopp. Här finns en ledare som vill och vågar ta i - och även att försöka levererar. Och det redan från start i det nya ämbetet.
Andra länders ledare kan lära av Obama Självfallet är det bara att hoppas att Obama - med stöd av den demokratiska majoriteten i senat och represenanthus - nu också lyckas få upp den amerikanska ekonomin på spår igen efter det sönderfall som den misslyckade George W Bush lämnade efter sig. Och samtidigt någorlunda i närtid ta ur USA:s militärer ur det stora Bush-misstaget med Irak-kriget, något som kostat USA uppåt tusen miljarder dollar (kalkyl av nobelpristagare Joe Stiglitz) och stora mänskliga offer.
Och ett vet vi: lyckas Obama och det börjar gå lite bättre igen för USA, så är också bra för världsekonomin - och därmed också för Sverige och övriga Norden.
Så visst är det bra att president Obama höll ett så löftesrikt och briljant tal om "tillståndet i nationen" och vad han menar nu måste göras för att bromsa fallet i ekonomin och jobbslakten och gradvis nu åter få fart på ekonomin igen.
Risken är nämligen uppenbar, som nobelpristagaren professor Paul Krugman skrev i mitten av februari i sin kolumn i New York Times stor att den kris som USA och världen nu bara befinner sig i början av kan bli mångårig. I värsta fall uppåt två, tre eller ännu fler år - om för lite och fel saker nu görs att motverka fallet i ekonomin.
Beskedet häromdagen - ungefär samtidigt med Obamas tal till kongressen - från det svenska statliga Konjunkturinstitutet, KI, var inte roliga. Stämningsläget hos både företag och hushåll är fortsatt mycket dystert. Inom detaljhandeln och bland hushållen är läget mycket svagare än normalt och tillverkningsindustrin går på knäna. Pessimismen är påtaglig, och risken är uppenbar att det närmast depressionsliknande tillstånd som vi befinner oss i kan hålla i sig rätt länge.
Och då duger det inte att sitta med armarna i kors och "analysera läget" utan handling och krafttag krävs av ett slag som åtminstone ligger någorlunda i samma härad som president Obama nu visar upp i USA.
Men tyvärr måste man konstatera, att det ledarskap som den svenska och många andra länders regeringar, så här långt, har uppvisat inte är särskilt imponerande i kategorin "försök att mildra de inhemska skadeverkningarna av den internationella krisen".
Det duger inte - om ska kunna förhindar ett långvarit och djupt ras - att som svar på Obamas "yes, vi can" från lite för många håll nu svara: "No, we can´t".
Bryts inte den trenden, finns nog risken att åtminstone somliga regeringar kan komma att straffas av väljarna för i kommande val för bristande handlingskraft och för lite jävlar-anamma i ledarskapet av nationen.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Obamas USA - nu görs ett rejält försök att vända krisen
I skuggan av den mediala hysterin i Sverige inför förlovningen och det nästa sommar förestående bröllopet mellan kronprinsessan och Daniel Westling försökte USA:s nyvalde president Barack Obama ingjuta lite mod och hopp i sin av kris och krig hårt prövade nation.
I sitt första stora tal efter sin stora valvinst i november och den i januari därpå följande, överväldigande presidentinstallation förklarade president Obama för kongressen - och övriga världen via CNN:s livesändning - att det nu handlade om återuppbyggnad och att vad som krävs är omfattande investeringar och tålamod för att ta upp USA ur det ekonomiska moraset.
Trots gigantiska, från Bushåren ärvda offentliga budgetunderskott avser presidenten både göra stora satsningar på att häva finanskrisen, stimulera ekonomin och uppfylla de närmast osannolikt omfattade vallöften som ställdes ut i höstas.
Det handlar således om att rädda hela det finansiella systemet med hjälp av hundratals miljarder dollar, reformera sjukvården, se till att alla amerikaner får en sjukvårdsförsäkring värd namnet (47 miljoner har ingen sådan), rusta upp det nedgångna på utbildningssystemet och investera dollarmiljard efter dollarmiljard på att göra energisystemet mera miljövänligt. Totalt handlar det - med alla olika paket - om satsningar runt 12 procent av USA:s samlade bruttonationalprodukt, ett par procentenheter mer än F.D Roosevelts New Deal-paket från 1933.
Samtidigt ska inte heller den svårt krisande amerikanska bilindustrin glömmas bort, lovade Obama.
Det är inte utan att man undrar hur han ska klara av denna enorma utmaning samt hantera de gränslösa förväntningar som han i valrörelsen inte såg någon anledning att dämpa. Men just detta inger samtidigt hopp. Här finns en ledare som vill och vågar ta i - och även att försöka levererar. Och det redan från start i det nya ämbetet.
Andra länders ledare kan lära av Obama Självfallet är det bara att hoppas att Obama - med stöd av den demokratiska majoriteten i senat och represenanthus - nu också lyckas få upp den amerikanska ekonomin på spår igen efter det sönderfall som den misslyckade George W Bush lämnade efter sig. Och samtidigt någorlunda i närtid ta ur USA:s militärer ur det stora Bush-misstaget med Irak-kriget, något som kostat USA uppåt tusen miljarder dollar (kalkyl av nobelpristagare Joe Stiglitz) och stora mänskliga offer.
Och ett vet vi: lyckas Obama och det börjar gå lite bättre igen för USA, så är också bra för världsekonomin - och därmed också för Sverige och övriga Norden.
Så visst är det bra att president Obama höll ett så löftesrikt och briljant tal om "tillståndet i nationen" och vad han menar nu måste göras för att bromsa fallet i ekonomin och jobbslakten och gradvis nu åter få fart på ekonomin igen.
Risken är nämligen uppenbar, som nobelpristagaren professor Paul Krugman skrev i mitten av februari i sin kolumn i New York Times stor att den kris som USA och världen nu bara befinner sig i början av kan bli mångårig. I värsta fall uppåt två, tre eller ännu fler år - om för lite och fel saker nu görs att motverka fallet i ekonomin.
Beskedet häromdagen - ungefär samtidigt med Obamas tal till kongressen - från det svenska statliga Konjunkturinstitutet, KI, var inte roliga. Stämningsläget hos både företag och hushåll är fortsatt mycket dystert. Inom detaljhandeln och bland hushållen är läget mycket svagare än normalt och tillverkningsindustrin går på knäna. Pessimismen är påtaglig, och risken är uppenbar att det närmast depressionsliknande tillstånd som vi befinner oss i kan hålla i sig rätt länge.
Och då duger det inte att sitta med armarna i kors och "analysera läget" utan handling och krafttag krävs av ett slag som åtminstone ligger någorlunda i samma härad som president Obama nu visar upp i USA.
Men tyvärr måste man konstatera, att det ledarskap som den svenska och många andra länders regeringar, så här långt, har uppvisat inte är särskilt imponerande i kategorin "försök att mildra de inhemska skadeverkningarna av den internationella krisen".
Det duger inte - om ska kunna förhindar ett långvarit och djupt ras - att som svar på Obamas "yes, vi can" från lite för många håll nu svara: "No, we can´t".
Bryts inte den trenden, finns nog risken att åtminstone somliga regeringar kan komma att straffas av väljarna för i kommande val för bristande handlingskraft och för lite jävlar-anamma i ledarskapet av nationen.
Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 2:05 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home