Älska kollektivavtal - ord och handling är inte riktigt samma sak
Regeringen säger sig älska kollektivavtal men vill inte i handling leva upp till detta
Regeringen Reinfeldt har inte ändrat sig i synen på vad som krävs för att i Sverige stationerad, utländsk arbetskraft ska följa svenska kollektivavtal och få betalt och ha sociala villkor i övrigt som inhemsk arbetskraft. Fortfarande säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin nej till en översyn av reglerna för den som arbetar utomlands, utstationeringsdirektivet, och hur den ska tillämpas (utstationeringslagen) i vårt land.
Det är illa, både i sak och politiskt. I stället för samförståndsanda kring denna frågan mellan parterna riskerar vi att få växande stora problem med ständigt nya konflikter och allt större risker för underbudskonkurrens och social dumpning.
När i stället lika lön för lika arbete borde vara en grundläggande rättighet, oavsett varifrån sedan arbetskraften råkar komma. Det stora och dominerande regeringspartiet moderaterna har presenterat sig som ”kollektivavtalskramare” men är inte beredda att av detta och slåss för bättre arbetsvillkor för den till Sverige utstationerade arbetskraften.
Politiskt skapar statsminister Reinfeldt därmed en strid med svensk och europeisk fackföreningsrörelse i en tid när det skulle behövas mer, inte mindre, samarbete och gemensamma tag. Det knappast heller bra för Sveriges EU-ordförandeskap andra halvåret 2009. Risken är växande stor att kraven i de olika EU-länderna på att stänga gränserna för utländsk, utstationerad arbetskraft ökar när makthavarna i olika EU-länder inte bryr sig om den sociala verkligheten och de växande konfliker som blir följden när det inte råder likabehandling i lön och övriga anställningsvillkor mellan inhemsk (=värdlandets) och utländsk, utstationerad arbetskraft.
Inte minst i de ekonomiska- och jobbmässiga kristider som vi just nu lever i ökar det riskerna för ökande motsättningar och mer eller mindre svåra konflikter på arbetsmarknaden i såväl Sverige som andra EU-länder.
Visst hade varit klokt om Sverige åtminstone skaffat sig ett författningsmässigt hållbart tillägg i Lissabon-fördraget (nya EU-fördraget) som slagit fast att i Sverige ska svenska kollektivavtal alltid gälla oavsett om arbetskraften har svenskt eller utländskt ursprung. Men tyvärr blev det inte så.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
Regeringen Reinfeldt har inte ändrat sig i synen på vad som krävs för att i Sverige stationerad, utländsk arbetskraft ska följa svenska kollektivavtal och få betalt och ha sociala villkor i övrigt som inhemsk arbetskraft. Fortfarande säger arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin nej till en översyn av reglerna för den som arbetar utomlands, utstationeringsdirektivet, och hur den ska tillämpas (utstationeringslagen) i vårt land.
Det är illa, både i sak och politiskt. I stället för samförståndsanda kring denna frågan mellan parterna riskerar vi att få växande stora problem med ständigt nya konflikter och allt större risker för underbudskonkurrens och social dumpning.
När i stället lika lön för lika arbete borde vara en grundläggande rättighet, oavsett varifrån sedan arbetskraften råkar komma. Det stora och dominerande regeringspartiet moderaterna har presenterat sig som ”kollektivavtalskramare” men är inte beredda att av detta och slåss för bättre arbetsvillkor för den till Sverige utstationerade arbetskraften.
Politiskt skapar statsminister Reinfeldt därmed en strid med svensk och europeisk fackföreningsrörelse i en tid när det skulle behövas mer, inte mindre, samarbete och gemensamma tag. Det knappast heller bra för Sveriges EU-ordförandeskap andra halvåret 2009. Risken är växande stor att kraven i de olika EU-länderna på att stänga gränserna för utländsk, utstationerad arbetskraft ökar när makthavarna i olika EU-länder inte bryr sig om den sociala verkligheten och de växande konfliker som blir följden när det inte råder likabehandling i lön och övriga anställningsvillkor mellan inhemsk (=värdlandets) och utländsk, utstationerad arbetskraft.
Inte minst i de ekonomiska- och jobbmässiga kristider som vi just nu lever i ökar det riskerna för ökande motsättningar och mer eller mindre svåra konflikter på arbetsmarknaden i såväl Sverige som andra EU-länder.
Visst hade varit klokt om Sverige åtminstone skaffat sig ett författningsmässigt hållbart tillägg i Lissabon-fördraget (nya EU-fördraget) som slagit fast att i Sverige ska svenska kollektivavtal alltid gälla oavsett om arbetskraften har svenskt eller utländskt ursprung. Men tyvärr blev det inte så.
Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 7:40 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home