SCB-opinionsmätningen: fortsatt stark vänsterövervikt men...
(Publicerad i bl a Arbetarbladet 31 december 2008 m fl)
Observerat och värderat:
Fortsatt stark övervikt för oppositionen i den svenska väljaropinionen
- men underströmmarna är värda att ha under observation
Den i svenska opinionssammanhang mest tillförlitliga partisympatimätningen, SCB:s PSU-mätning, med i regel 9 200 eller fler tillfrågade är det näst valresultatet mest pålitliga stämningsmätningen om det politiska tillståndet i kungariket Sverige. Den utkommer två gånger om året, dels i december och dels i juni månad.
Den senaste mätningen nu i december 2008 visar ett på pappret stabilt och säkert läge för "de rödgröna" (soc.dem. mp och V) i Statistiska centralbyråns, SCB:s, partisympatiundersökning (PSU). Resultatet i den mätningen avspeglar den svenska politiska opinionen i november månad. Nära 10 000 svenskar har tillfrågats om vad de skulle rösta på om det var val i dag. Resultatet är att vänstersidan leder med 54,1 procent av rösterna mot 41,2 procent för de fyra regeringspartierna. Det är ju närmast identiskt med de senaste månatliga opinionsmätningarna som redovisats i andra instituts mera begränsade mätningar.
Det ledande oppositionspartiet socialdemokraterna noterar för första gången sedan valet 2006 i PSU en tillbakagång på 2,4 procentenheter till 42,3 procent, men det kompenseras till en tredjedel av att miljöpartiet och vänsterpartiet går framåt.
Men det hindrar nog inte att det ändå finns goda skäl för de socialdemokratiska partistrategerna att ta den relativt måttliga tillbakagången med ett betydande allvar. De vill ju återta regeringsmakten hösten 2010, efter fyra år i den politiska kylan.
I det underliggande materialet finns det några tydliga signaler på att Sveriges väljarkår börjar röra sig åt höger. Det ger inte så stort utslag i den totala skattningen. Det ledande regeringspartiet moderaterna går dock fram med 2,3 procentenheter och de tre små stödpartierna cp, fp och kd tappar nästan exakt lika mycket som m vinner i mätningen.
I det underliggande materialet är dock dramatiken tydlig i Storstockholm, där högerframryckningen är kopplad till en rejäl tillbakagång för socialdemokraterna och miljöpartiet. I Stockholms län med dess många och välmående villaförortskommuner är moderaterna, enligt SCB-mätningen, åter största parti och går fram från 31 till 38 procent samtidigt som socialdemokraterna faller från 40 till 35 procent.
Miljöpartiet går också tillbaka från 8 till 5 procent. I Stockholms kommun (stad) är det samma negativa tendens för socialdemokraterna, en tillbakagång från 33 till 29 procent.
Vad säger oss dessa siffror? Det är en gammal sanning att rörlighet bland väljarna kommer först i storstadsområden. Det var ju i Storstockholm som vågskålen vägde över till de borgerliga partiernas fördel i valet 2006. Man kan konstatera att det största tillflödet till moderaterna kommer från gruppen ”vet ej”, alltså från dem som tidigare svikit partiet och nu mobiliserats igen. De är flera än alla partibytarna. En annan tydlig tendens är att besvikna vänstersossar i protest mot att vänsterpartiet ställdes åt sidan gav Lars Ohlys v-parti sina sympatier i november-mätningen från SCB.
Nu är det extra osäkert att bedöma rörelser bland väljarna framöver därför att det är en helt ny situation sedan de tre vänsterpartierna - soc.dem, v och mp (miljöpartiet) första helgen i december månad med viss möda sytt ihop ett regeringsalternativ till den borgerliga alliansen
Men i och med detta står nu två block mot varandra inför valet om 21 månader och valtemperaturen kommer successivt att skruvas upp. En annan stor osäkerhet är den snabbt stigande arbetslösheten. Regeringen Reinfeldt riskerar att gå till val i september 2010 med bortåt en halv miljon utan jobb. Hittills har man intrycket av att det är en osäker och initiativlös regering som drivs framför sig av opposition, fackliga organisationer och ekonomisk expertis.
Volvo- och Saab-kriserna blir avgörande. Schabblar en handlingsförlamad näringsminister Maud Olofsson (cp) bort en svensk industriklenod (och 140 000 jobb i flera led) kan regeringen nog hälsa hem i valet. Hon och centern har redan förlorat var fjärde väljare sedan valet. Utbildningsministern och fp-ledaren Jan Björklund har tappat nästan var fjärde väljare. Fast kd-ledaren och socialministern Göran Hägglund är värst. Han har förlorat var tredje. Kristdemokraterna löper en klar risk att hamna under 4 %-spärren och slås ut ur riksdagen i valet 2010.
Regeringens färska stödpaket (11/12-08) - forskning, lånegarantier etc - på 28 miljarder kr till svensk fordonsindustri kan dock göra att näringsminister Olofsson nu får lite andrum och kan bromsa ett sannolikt fortsatt svagt stöd i väljaropinionen för centerpartiets del.
Men följs inte detta upp med ytterligare andra åtgärder som motverkar det generella efterfrågafallet och jobbkrisen i Sverige lär nog utsikterna till ett omval av Reinfeldts fyrklöverregering vara mindre trolig. I så fall faller en borgerlig regering igen - precis som Carl Bildts regering 1991-94 - i mångt och mycket på att man inte förmådde att hantera en ekonomisk kris på ett sätt som väljarna fann tillräckligt förtroendeingivande.
Ett vet vi: först när SCB om ett år - i december 2009 resp. i juni 2010 - kommit med motsvarande partisympatimätning kan vi med tämligen stor säkerhet säga hur utfallet blir i valet 2010 i det svenska riksdagsvalet.
Då har vi också svaret om socialdemokraternas Mona Sahlin blir Sveriges näste statsminister.Eller om det blir fyra år till med moderaternas Fredrik Reinfeldt vid rodret.
Robert Björkenwall ;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com
Observerat och värderat:
Fortsatt stark övervikt för oppositionen i den svenska väljaropinionen
- men underströmmarna är värda att ha under observation
Den i svenska opinionssammanhang mest tillförlitliga partisympatimätningen, SCB:s PSU-mätning, med i regel 9 200 eller fler tillfrågade är det näst valresultatet mest pålitliga stämningsmätningen om det politiska tillståndet i kungariket Sverige. Den utkommer två gånger om året, dels i december och dels i juni månad.
Den senaste mätningen nu i december 2008 visar ett på pappret stabilt och säkert läge för "de rödgröna" (soc.dem. mp och V) i Statistiska centralbyråns, SCB:s, partisympatiundersökning (PSU). Resultatet i den mätningen avspeglar den svenska politiska opinionen i november månad. Nära 10 000 svenskar har tillfrågats om vad de skulle rösta på om det var val i dag. Resultatet är att vänstersidan leder med 54,1 procent av rösterna mot 41,2 procent för de fyra regeringspartierna. Det är ju närmast identiskt med de senaste månatliga opinionsmätningarna som redovisats i andra instituts mera begränsade mätningar.
Det ledande oppositionspartiet socialdemokraterna noterar för första gången sedan valet 2006 i PSU en tillbakagång på 2,4 procentenheter till 42,3 procent, men det kompenseras till en tredjedel av att miljöpartiet och vänsterpartiet går framåt.
Men det hindrar nog inte att det ändå finns goda skäl för de socialdemokratiska partistrategerna att ta den relativt måttliga tillbakagången med ett betydande allvar. De vill ju återta regeringsmakten hösten 2010, efter fyra år i den politiska kylan.
I det underliggande materialet finns det några tydliga signaler på att Sveriges väljarkår börjar röra sig åt höger. Det ger inte så stort utslag i den totala skattningen. Det ledande regeringspartiet moderaterna går dock fram med 2,3 procentenheter och de tre små stödpartierna cp, fp och kd tappar nästan exakt lika mycket som m vinner i mätningen.
I det underliggande materialet är dock dramatiken tydlig i Storstockholm, där högerframryckningen är kopplad till en rejäl tillbakagång för socialdemokraterna och miljöpartiet. I Stockholms län med dess många och välmående villaförortskommuner är moderaterna, enligt SCB-mätningen, åter största parti och går fram från 31 till 38 procent samtidigt som socialdemokraterna faller från 40 till 35 procent.
Miljöpartiet går också tillbaka från 8 till 5 procent. I Stockholms kommun (stad) är det samma negativa tendens för socialdemokraterna, en tillbakagång från 33 till 29 procent.
Vad säger oss dessa siffror? Det är en gammal sanning att rörlighet bland väljarna kommer först i storstadsområden. Det var ju i Storstockholm som vågskålen vägde över till de borgerliga partiernas fördel i valet 2006. Man kan konstatera att det största tillflödet till moderaterna kommer från gruppen ”vet ej”, alltså från dem som tidigare svikit partiet och nu mobiliserats igen. De är flera än alla partibytarna. En annan tydlig tendens är att besvikna vänstersossar i protest mot att vänsterpartiet ställdes åt sidan gav Lars Ohlys v-parti sina sympatier i november-mätningen från SCB.
Nu är det extra osäkert att bedöma rörelser bland väljarna framöver därför att det är en helt ny situation sedan de tre vänsterpartierna - soc.dem, v och mp (miljöpartiet) första helgen i december månad med viss möda sytt ihop ett regeringsalternativ till den borgerliga alliansen
Men i och med detta står nu två block mot varandra inför valet om 21 månader och valtemperaturen kommer successivt att skruvas upp. En annan stor osäkerhet är den snabbt stigande arbetslösheten. Regeringen Reinfeldt riskerar att gå till val i september 2010 med bortåt en halv miljon utan jobb. Hittills har man intrycket av att det är en osäker och initiativlös regering som drivs framför sig av opposition, fackliga organisationer och ekonomisk expertis.
Volvo- och Saab-kriserna blir avgörande. Schabblar en handlingsförlamad näringsminister Maud Olofsson (cp) bort en svensk industriklenod (och 140 000 jobb i flera led) kan regeringen nog hälsa hem i valet. Hon och centern har redan förlorat var fjärde väljare sedan valet. Utbildningsministern och fp-ledaren Jan Björklund har tappat nästan var fjärde väljare. Fast kd-ledaren och socialministern Göran Hägglund är värst. Han har förlorat var tredje. Kristdemokraterna löper en klar risk att hamna under 4 %-spärren och slås ut ur riksdagen i valet 2010.
Regeringens färska stödpaket (11/12-08) - forskning, lånegarantier etc - på 28 miljarder kr till svensk fordonsindustri kan dock göra att näringsminister Olofsson nu får lite andrum och kan bromsa ett sannolikt fortsatt svagt stöd i väljaropinionen för centerpartiets del.
Men följs inte detta upp med ytterligare andra åtgärder som motverkar det generella efterfrågafallet och jobbkrisen i Sverige lär nog utsikterna till ett omval av Reinfeldts fyrklöverregering vara mindre trolig. I så fall faller en borgerlig regering igen - precis som Carl Bildts regering 1991-94 - i mångt och mycket på att man inte förmådde att hantera en ekonomisk kris på ett sätt som väljarna fann tillräckligt förtroendeingivande.
Ett vet vi: först när SCB om ett år - i december 2009 resp. i juni 2010 - kommit med motsvarande partisympatimätning kan vi med tämligen stor säkerhet säga hur utfallet blir i valet 2010 i det svenska riksdagsvalet.
Då har vi också svaret om socialdemokraternas Mona Sahlin blir Sveriges näste statsminister.Eller om det blir fyra år till med moderaternas Fredrik Reinfeldt vid rodret.
Robert Björkenwall ;robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com
posted by rbjorkenwall at 5:51 AM
0 Comments:
Post a Comment
<< Home