Tyskland avvaktar i krisen och förbereder samtidigt sig för ett supervalår

Observerat och värderat:

Tyskland sitter still i båten i krisen samtidigt som man förbereder sig för
supervalåret 2009

Om tre kvarts år går ett av EU-Europas verkliga kärnländer och ett av Sveriges
och Nordens viktigaste exportmarknader till val. I september 2009 är det nämligen förbundsdagsval och därtill under året också fyra viktiga delstatsval i 80-miljonersnationen Tyskland.

Den senaste och nu snart slutförda mandatperioden har Tyskland styrts av en
kristdemokratisk (CDU/CSU) och socialdemokratisk (SDP) stor koalitionsregeringen och med CDU:s Angela Merkel som förbundskansler och med ledande socialdemokrater som Peer Steinbrück som finansminister och SDP:s kanslerskandidat Steinmeier som utrikesminister.

I tyska medier liksom i internationell affärspress förs just nu en diskussion
om hur klokt eller oklokt det är att Tyskland, så här långt, inte vill göra mer
för att stimulera ekonomin i spåren av den globala finansmarknadskrisen och
depressionen. Många frågar sig om det verkligen är rimligt att det räcker med
stimulanser på motsvarande 0,5 procent av Tysklands BNP eller ens med EU-
rekommendationen på 1,5 procent av bruttonationalprodukten (BNP) i nuvarande
krisläge (se Financial Times m fl 1 dec. 2009). "Stabilitet", inte "förändring" är dock vad tyskarna fortsatt vill ha, enligt bland annat Die Zeit-publishern Mikael Neumann från Hamburg, en gång kulturminister (spd) i Schröders regering.

Mitt i denna uppblossande finanspolitiska debatt håller CDU kongress i
Stuttgart. Förbundskansler Angela Merkel, tillika partiledare i CDU. är så här
på CDU-kongressen allt hårdare trängd av en växande CDU-opinion som nu vill stimulera den tyska ekonomin med sänkta skatter. Men hon och SDP:s finansminister Peer Steinbrück - hennes bästa stöd i nuläget - håller emot. De vill avvakta och se tiden an lite. Fundera och analysera mera först, och avvakta. Onekligen också väl i linje med beprövad tysk finanspolitik.

Dessutom tycker uppenbarligen Merkel och Steinbrück med flera att krisen nu är
andras fel och inte Tysklands. Lägg därtill att Tysklands Angela Merkel är
tämligen sur på Frankrikes kaxige president Sarkozy - tillika EU-president
året ut - som sagt att "Frankrike handlar medan Tyskland funderar". Vibbarna är
med andra ord allt annat än goda mellan EU-presidentlandet Franrkike och Tyskland
just nu. Så Tyskland lär inte lyssna hur mycket Sarkozy än skriker och bråkar.

Bedömningen i Tyskland är väl - även om det nog skulle behövas - att det blir
inget nytt stimulanspaket just nu. De satsningar man gjort räcker tills vidare,
menar Merkel och Steinbrück.

Inte heller lär det hända så mycket när koalitionens ledare möts som planerat
i januari 2009 för en diskussion om krisen. Ett eventuellt beslut om ett
eventuellt nytt stimulanspaket lär därför dröja till februari eller mars, är en
tämligen allmän bedömning i nuläget.

Men om en månad kan ju läget vara ett annat, vem vet.

Man menar dock i tyska koalitionsregeringen - Merkel och Steinbrück - att
Tyskland redan genomfört förändringar (läs försämringar) på arbetsmarknaden som
sänkt arbetskraftskostnaderna (Harz-paketen, började ju redan under Schröder), har
en balanserad budget, liten statsskuld och att man inte har någon fastighetsbubbla i det stora hela. Tyskland är också mindre exponerad mot globala kapitalmarknader än andra.

Tyskarna är inte så "aktiefierade" utan sparar ännu mest i statsobligationer och
vanligt banksparande samt gillar inte heller att konsumera utan att hålla på slantarna. En anan sida av i grunden samma mynt är att få tyska supermarknader ännu idag tar kreditkort . Därför har inte heller så många tyskar faktiskt inte några kreditkort. Och de har inga aktiefierade PPM-fonder heller som vi i Sverige.

Tyskland gillar inte heller att konsumera utan att hålla på slantarna. Det är
ett tecken också att få tyska supermarknader ännu idag tar kreditkort och att
många, många tyskar faktiskt inte heller har några kreditkort.

Så tills vidare verkar det vara så att tyskarna är nöjda med att Merkel och
Steinbrück för en ortodox linje att hålla i slantarna i stället för att släppa
oss konsumtionen.

Men läget kan ju - om krisen förvärras och arbetslösheten växer - med tanke på
också att det är förbundsdagsval i september 2009 och därtill fyra delstatsval
2009 vara bra mycket tuffare att möta de tyska väljarna mitt i en djup depression i september 2009.

Och särskilt SDP, den mindre koalitionspartnern med Walter Steinmeier (kanslerkandidat), Müntefering (partiordf. i SDP) och Steinbrück, är ju redan hårt trängda av vänsterpartiet Die Linke och dess karismatiske ledare Oskar Lafontaine från Saarland. Detta i kombination med ett växande missnöje i de fackliga leden (och sjunkande facklig organisationsgrad, nu bara 18% i snitt) kan göra att Die Linke mycket väl kan ta 10-12 procent eller mer i kommande förbundsdagsval. Die Linke äter sig allt djupare in i SDP:s kärnväljarbas med sin effektiva, populära och väljarvinnande retorik.

Inför risken kan SDP men också CDU - trängt av borgerliga mitten- och högerväljares samt kristna fackliga väljares missnöje - en bit in i 2009 behöva ompröva sin nuvarande politiska "sitt still i båten- och analysera läget"- politiska kurs.

Robert Björkenwall;robert.bjorken@telia.com; http://rbjorkenwall.blogspot.com
följer bl a tysk politik sedan många år