SSAB lärorikt exempel på en aktiv stat som gör skilland

Observerat och värderat:

Rätt att lyfta fram SSAB som gott exempel på vad staten kan göra i krislägen

Det är helt rätt som vissa skribenter i regionpressen nu gör, nämligen att peka på SSAB och statens roll inom stålindustrin som exempel på vad en aktiv näringspolitik kan åstadkomma. I stället för att staten sitter med armarna i kors, som regeringen Reinfeldt gjorde fram till torsdagen den 11 december då ett forsknings- och garantilånestödpaket på runt 28 miljarder kr äntligen kom för den hårt pressade fordonsindustrin.

Själv minns jag väl hur det var då i stålindustrikrisens 1970-tal, runt 1976-78. Svensk stålindustri befann sig i djup kris samtidigt som vi hade oljekris och vikande konjunktur. I det läget gick staten in och tillsatte en statlig utredning - Handelsstålsutredningen. 1977 kom så ett förslag om samgående mellan Gränges Oxelösunds Järnverk, NJA (Norrbottens Järnverk AB) och Domnarvets järnverk. Det gemensamma bolaget SSAB (Svenskt Stål AB) bildades. Staten blev hälftenägare via gamla Statsföretag.

Och själv åkte jag runt med löntagarkonsulten Allan Larsson (senare både Ams-chef och finansminister m m) på de olika stålindustrorterna och dess metall- och tjänstemannafack för att "prata och sy ihop" en gemensam strategi och utbildningspaket om hur man på bästa sätt skulle kunna medverka och "dra åt samma håll" i den här processen för att göra SSAB till ett starkt och framgångsrikt stålindustriföretag.

Visst blev det tuffa förändringar. Verksamheten koncentrerades till färre enheter. Många anställda förlorade sina jobb. Men SSAB blev till slut en framgång och år 1982 kunde SSAB för första gången redovisa en visserligen blygsam men dock vinst.

Därefter har SSAB varit en pålitlig vinstmaskin - precis som gruvjätten LKAB (efter krishjälpen 1983) - för sina ägare och för de svenska skattebetalarna. Enbart under 2007 gjorde SSAB en vinst på 6,4 miljarder kronor. I dag är SSAB ett i grund och botten välskött företag, även om företaget just nu - som alla - påverkas av den kraftiga krisen och efterfrågefallet i världsekonomin.

Så visst kan vi lära av exemplet SSAB också nu i den krisande fordonsindustrin. Staten har en roll att spela och ska inte sitta med armarna i kors när krisen är så allvarlig som nu.

Att regeringen - efter mycket tövande - nu äntligen kom med ett "krispaket" på 28 miljarder kr till svensk (men till stora delar USA-ägd) fordonsindustri är ett steg i rätt riktning.

Ändå finns det skäl att i stor vara mycket kritisk mot regeringens passivitet när det gäller att bekämpa det efterfrågefall och jobbkris som nu drabbar Sverige på bred front.

Robert Björkenwall; robert.bjorken@telia.com;
http://rbjorkenwall.blogspot.com